Hooked on Hiking by addnature

on hiking nr 5 / 2021

by addnature

FÖRORD

Gå ut! Det senaste året är det många som har hittat ut i naturen. Vi ser fler än någonsin dela med sig av sina tips och uppmuntra andra till att testa någonting nytt eller ta det första steget ut – och kliva in i friluftslivet. En av de aktiviteter som fått extra mycket uppmärksamhet är vandring. Vandring för oss handlar om att upptäcka det vi har omkring oss. Det kan vara i närområdet eller på en helt ny plats. Vi tar oss ut för en fika i skogen, tar med tältet och sover ute en natt eller vandrar långt bort från civilisationen. Vandringen ger nya perspektiv på vad man kan göra utomhus. Vi upptäcker Sverige i större utsträckning nu och lägger semestern närmare hemmet. För att finna upplevelser som stärker oss behöver vi inte resa långt. Vandring är en aktivitet som inte kräver den senaste utrustningen, eller den dyraste. Ingen är för gammal eller för ung och det är en aktivitet som går att passa in i vardagen, även om tiden inte alltid räcker till. Det är aldrig för tidigt eller för sent att börja upptäcka de nära äventyren via en vandringsled. Vandring är för alla. Victor Inggårde Brand & Marketing Nordics

Remote Peaks

INNEHÅLL 13

Stylad av Addnature

Remote Peaks

Gömda och Glömda Vandringspärlor

Klart Barnen Ska Med

Definitivt Inte Sista Färden

God Tur!

50 Friluftskök 54

Lämna Slumpen Hemmavid

Fötterna i Fokus

Stylad av Addnature

God Tur!

Klart Barnen Ska Med

65 Kniven 68 Flamsäkert 72 Kompassen 76

Jakten Mot Nollpunkten

80 Lyxweekend

TIDNINGSMAKARE Julia Möller

· Emelie Voltaire · Victor Inggårde

ANSVARIG UTGIVARE

Martin Netinder Uddvägen 7, 131 54 Nacka 08-403 047 03 info@addnature.com / www.addnature.com

MEDARBETARE

REDAKTION

Anna Kernell Emma Carlsson Jenny Wikman Mattias Rastbäck Olof Lange

TACK TILL ·

August Alvtegen Lundgren Louise Dahl Nevena Gaco Sebastian Spendrup Theodor Norgren Tim Latte Viktor Åberg Somogyi

OMSLAG Erik Nylander

COPYRIGHT Innehållet på dessa sidor är skyddat av upphovsrätten. Detta gäller texter, bilder samt grafisk form. Om någon information används i pressmeddelande eller liknande måste källan anges. Användning av innehåll måste avtalas skriftligen med Addnature. Citera oss gärna men glöm inte att ange källan. Med reservation för korrektur- och tryckfel. © Addnature 2021

Magasinet är tryckt hos Holmbergs Svanenmärkt trycksak, 3041 0140

Bring it on. Shake it off.

L . I . M B R E A T H E G T X S H A K E D R Y TM J K T VAT T E N AV V I S A N D E FJÄ D E R L ÄT T HÖG ANDNINGSFÖRMÅGA

L.I.M BREATHE GTX SHAKEDRY TM är den ultimata jackan för pulshöjande aktiviteter i oförutsägbart väder. Den kombinerar låg vikt, utmärkt andningsförmåga och en genial teknologi för att göra den vattentät. I stället för att ha det vattentäta membranet inbäddat i själva tyget är det placerat utanpå – för att avlägsna vattnet behöver du bara skaka den.

I KIKAREN

Fotograf: Otto Norin

SÄG HEJ TILL VÅR NYA ADDNATURE FAMILYMEDLEM! MARIKA WAGNER … … en passionerad multisportare som tävlar i allt från adventure racing och swimrun till mountainbike och har tagit hem guld i både Åre Extreme Challenge och Ö till Ö. VILKET ÄR DITT STOLTASTE ÖGONBLICK? – De stora segrar jag har tagit. Stoltheten ligger inte

i vad jag gjort under racen utan vad jag har gjort på vägen till startlinjen. I de ögonblicken samlas allt som leder fram till en sådan framgång, allt hårt jobb och timmar av fokus, alla svåra val och alla avvägningar. DIN ABSOLUTA FAVORITPRYL? – En grymt bra pannlampa som öppnar för riktigt långa äventyr där inte solnedgången innebär slutet på dagen. BÄSTA VANDRINGSMATEN? – På mina äventyr är vikt och fart ofta viktiga faktorer och då blir det mest kalorier per gram (läs: godis) som gäller för att inte behöva stanna och fixa. Är det inte så bråttom så är en favorit fikongröt från Lyofood. VAD HAR DU FÖR PLANER I SOMMAR? – Jag fortsätter bygga för tävlingar så det hoppas jag på så klart. Ser också fram emot mycket mountainbike, löpning och andra äventyr i fjällen och vid kusten. Att paddla surfski i vågor på Västkusten står högt på drömlistan.

SOMLIGA GÅR I INNOVATIVA SKOR På skofronten tas det ordentliga kliv framåt – gränser suddas ut och nya material introduceras. – Att vandra i lättare skor och traildojor är definitivt en trend. På Addnature gör vi en nysatsning på märken som Adidas Terrex, där vi bland annat tar in deras populära sko Free Hiker inför sommaren, säger Sabina Widing på Addnatures inköpsavdelning. Samtidigt tar Scarpa på allvar steget in i miljökampen och lanserar sin populära approachsko Mojito i en cirkulär version. Mojito Bio är helt biologiskt nedbrytbar – från textilier och skosnören till sulorna av naturgummi.

UT MED HITTA UT MED FAMILJEN FAMILJEN Sitter du med barnen mitt i smeten och längtar ut i spenaten? I Barnfamiljens friluftsguide till Stockholm visar Jonas Westbom och Emma V Larsson, bägge erfarna barnvandrare, vägen till både små spännande utflykter och lite större naturturer i Stockholms närhet. Alla med det gemensamt att de passar de minsta. Så packa ner gosedjur, godsaker och torra strumpor och ger er ut!

Fotograf: Jonas Westbom

2021 ÄR FRILUFTSLIVETS ÅR Plötsligt händer det – vi friluftsfrälsta slutar ursäkta för bekanta, kolleger och svärföräldrar varför vi tillbringar all ledig tid till skogs. I år har turen kommit till dem! Naturvårdsverket driver kampanjen Luften är fri ihop med Svenskt Friluftsliv och cirka 150 andra medaktörer. Ovana friluftsutövare erbjuds vardagsnära aktiviteter som friluftsbingo, geo-skattjakt och talande appar som guidar vandrare längs kända stigar. Målet är att 10 procent av Sveriges befolkning ska vistas utomhus mer än tidigare. Man vill öka intresset, lyfta friluftslivets viktiga värden, samt folkbilda om natur och allemansrätt. Mer info hittar du på www.luftenarfri.nu

”Det här är utsikten över Vistasdalen från Sielmatjåkka. Vi gick från Vistas (berget bestigs normalt från andra sidan, från Nallo) så vi klättrade upp via den här glaciären. Vyerna var verkligen fantastiska i Vistasdalen, kanske den vackraste dalen i hela projektet.” Remote Peaks s. 16 / Fotograf: Emma Svensson

STYLAD AV ADDNATURE

1. 2.

5. 4. 6.

9. 8. 10.

1. Jacka, Klättermusen 2. Byxa, Arc’teryx 3. Sko, Black Diamond 4. Mugg, Addnature 5. Jacka, Black Diamond 6. Fleece, Houdini 7. Klätterbyxa, Houdini 8. Sko, Arc’teryx 9. Vattenflaska, Addnature 10. Termos, Hydroflask

1. Keps, The North Face 2. Pannlampa, Black Diamond 3. Löparväst, Salomon 4. Vindjacka, Salomon 5. Shorts, Patagonia 6. Löparsko, Hoka One One

1. 2.

1. Ryggsäck, Black Diamond 2. Keps, Patagonia 3. Jacka, Klättermusen 4. Jacka, Snow Peak 5. Byxa, Klättermusen 6. Sko, Lundhags

REM O TE PEA KS Text & Fotograf: Emma Svensson

Att något så nära kan vara så långt bort. Vad gör man när saker och ting inte blir som man tänkt? Man tänker om. De alpina klättrarna Emma Svensson och Anton Levein fick hitta sina utmaningar på hemmaplan, ett år när inget riktigt blev som någon tänkt. Och att hemmaplan inte behöver vara detsamma som lätt som en plätt stod snart klart.

Emma Svensson är alpin klättrare och fotograf. För tre år sedan bestämde hon sig för att bestiga de högsta bergen i varje land i Europa – på ett år. Med det satte hon ett nytt världsrekord, men framför allt blev projektet inledningen till ett passionerat förhållande med bergen.

Vi hoppar av bussen i Kvikkjokk och omedelbart blir vi attackerade av en stor svärm myggor. Jag tror aldrig jag har upplevt så mycket mygg i hela mitt liv – och då är jag ändå en person som myggor älskar. Vi flyr in på fjällstationen för att söka skydd en stund innan äventyret börjar på allvar; jag och min vän Anton Levein ska de kommande veckorna ge oss ut i Sveriges vildmark och bestiga alla landets 2 000-meterstoppar. I varsin dagsryggsäck på 38 liter har vi packat allt vi behöver för de kommande tolv dagarnas expedition genom Sarek: klätterutrustning, campingutrustning, mat och kläder. Vi bär 16 kilo vardera och på fötterna har vi trailskor. Ingen av oss har varit i Sarek förut och vi vet inte riktigt vad som väntar heller, mer än ett spännande äventyr, och det är precis det vi behöver när alla andra planer blivit inställda och världen inte är sig lik. Vi börjar med att följa Kungsleden mot Pårtestugan, och svänger sedan av vid skylten mot Pårek och tar stigen mot Pårtemassivet och de två 2 000-meterstopparna Pårtetjåkkå och Palkattjåkkå. Efter några kilometer viker vi av västerut, och i stället för den fina markerade leden får vi hålla oss på en näst intill osynlig stig. Vi tappar bort den ett par gånger och hamnar vilse, men vi lyckas hitta tillbaka igen. Myggorna är överallt. Mest är de i min panna, precis där kepsen slutar. Tolv myggbett räknar jag till i pannan efter den första dagen. Närmare trettiofem stycken på resten av kroppen. Vi kan inte stanna och ta någon paus utan att bli uppätna så vi går oavbrutet i många timmar. Vi tappar tidsuppfattningen, det är i slutet av juni och solen går aldrig ner. Vi har hört varningar om att det är mer snö än någonsin i de svenska fjällen och jokkarna ska vara höga och starka. Efter 18 kilometer, när klockan är närmare midnatt, slår vi läger vid en fin sjö. Vi äter varsin frystorkad middag och kryper ner i sovsäckarna, och vaknar inte förrän vid niotiden morgonen därpå. Den andra dagen inleds med det första av många vad över en jokk. Vi kom tidigt fram till att vi nog kommer att ha blöta fötter i två veckor, och eftersom vi ville minimera packningen har vi inte med oss några extra skor att byta till utan går rakt igenom vattnet med våra trailskor. Innanför dem har vi Sealskinz, vattentäta sockar som håller vattnet borta och fötterna varma trots att vattnet når oss upp till knäna. Det tar längre tid än vi har räknat med att ta sig till den första toppen, men efter 15 kilometer och 1 400 höjdmeter står vi på toppen av Pårtetjåkkå. Det är den tekniskt enklaste 2 000-meterstoppen i Sverige, vägen upp var vandring över småsten. Det blåser kallt på toppen. Nu väntar en travers längs kammen bort till Palkattjåkkå. Klättringen blir aldrig svår, vi friklättrar utan rep, upp

och ner över andra toppar längs vägen. Kammen blir smal ibland. Stenen är lös. Vi gör två firningar längs vägen. När vi är 100 meter från toppen hittar vi en platt bit glaciär att slå upp tältet på, bättre tältplats än här på 2 000 meter är svårt att hitta i de svenska fjällen. Vi somnar gott efter 15 timmars klättring och närmare 2 000 höjdmeter på en dag. Den tredje dagen börjar med vårt första och enda bråk. För att ta oss ner längs kammen av Palkattjåkkå måste vi klättra ner på väldigt lösa stenar, och vid ett tillfälle behöver vi göra en firning. Problemet är att det finns inget som är bra nog att fira ifrån. Till slut hittar vi en sten som får duga. Den är något större än en kudde och jag är livrädd. Ska det verkligen hålla? Det håller, och vi fortsätter ner över en glaciär, in i en dal. Vi gör många vad över jokkar och får spendera mycket tid på att hitta rätt ställe att korsa, vattnet står högt i jokkarna. Det är en vandring som aldrig tar aldrig slut, och med myggen som aldrig ger upp nöter det på oss. Vi slår läger vid en älv halvvägs till Sarekmassivet. Dag fyra börjar med fler vad och går sedan vidare upp och ner över glaciärer, genom träsk, buskar och terräng. När vi närmar oss Sarekmassivet hittar vi en nödstuga där vi tar paus för att komma undan myggen en stund. Vi beslutar oss att tillbringa natten där då vi är mentalt utmattade av ständiga surrandet runt ansiktet. Vi får ställa väckarklockan på 04:00 men det är det värt. Femte dagen blir en av de bästa under vårt äventyr. Vädret är perfekt och vi ska klättra de fyra 2 000-meterstopparna i Sarekmassivet. Vi inleder dagen med att korsa Smajlatjåkkå som är en stark och bred jokk. Sommarbryggan har ännu inte lagts ut och efter att ha kommit halvvägs över får vi vända. Vi hittar ett annat ställe som verkar säkrare. Vattnet går högt upp på låren och skvätter upp till midjan. Det är iskallt, men vi är så fokuserade på att klara strömmen att vi inte känner kylan. Läskigt! Vi fortsätter uppför glaciären och hamnar rakt söder om sydtoppen. Vi scramblar upp via en kam och tar oss med grad II-klättring upp till passagen mellan sydtoppen och Buchttoppen. Här lämnar vi ryggsäckarna, tar fram rep och klätterutrustning och går först åt höger och uppför Buchttoppen. Vi följer en exponerad men kort kam och efter ett crux max grad 4 knyter vi loss oss och lämnar repet för att fortsätta upp över förtoppen till den riktiga toppen. Efter att ha nått Buchttoppen tar vi oss tillbaka ner till våra ryggsäckar. En smidig nedfirning och sedan över den exponerade kammen och upp mot sydtoppen. Klättringen är enkel och trevlig. Från sydtoppen fortsätter vi mot Sarektjkåkkå och sedan vidare mot Nordtoppen. Traversen går upp och ner längs en kam med lätt klättring grad II–III och ett par firningar.

Regn, snö och noll sikt på Nygrensled på Kebnekaise. Men humöret var på topp.

Om Remote Peaks 2020 var året då pandemin tvingade hela världen att ställa om och många planer lades på is. Emma Svensson skulle tillbringa sommaren i några av världens mest högalpina områden, men när sommarprojekten ställdes in vände sig hon och hennes klätterpartner Anton mot närmare höjder. Resultatet blev en utmanande och spännande sommar där de vandrade i trailskor och med 38-litersryggsäckar genom hela Sarek och besteg samtliga Sveriges tolv 2 000-meterstoppar.

Uppe på nordtoppen hör vi ett åskväder närma sig så vi skyndar ner längs glaciären och slår läger nere i dalen. Det är inte en minut för tidigt; totalt har vi klarat av 25 kilometer klättring och 1 000 höjdmeter under dagen. Efter Sarekmassivet väntar tre dagars vandring till Ahkka. Över glaciärer, genom träsk och buskar, vad över jokkar – ständigt med en svärm myggor runt huvudet. Vi avverkar närmare 53 kilometer och 2 000 höjdmeter och nu kommer också regnet. Åtta kilometer från foten av Ahkka kommer vi äntligen kom fram till en renvaktarstuga, blöta inpå skinnet. Det här är en chans att torka något innan det är dags att bestiga nästa topp. I snöstorm. När vi ger oss av vid tvåtiden på eftermiddagen den nionde dagen är det den kallaste julidagen på decennier, och med vindens kyleffekt är det minus 10 på Ahkkas topp. Mina fötter är stelfrusna i trailskorna efter två kalla vad. Vi vandrar över snöfält och värmen kommer inte tillbaka. Anton biter ihop och jag får sitta med fötterna i hans armhålor en stund. Värmen och känseln återvänder och vi kan fortsätta. På toppen är det vinter, som en frusen värld. I djup pudersnö kämpar vi oss upp och balanserar sedan på den smala kammen mellan de två topparna. Där finns ett gammalt fruset fast rep att hålla i och vi är tacksamma att vi har microspikes på skorna och varsin isyxa i handen. Klockan är tre på morgonen när vi äntligen korsar bron som ansluter till Padjelantaleden. Vi är helt utmattade när vi slår läger på en gräsfläck mitt på stigen. I tre timmar har vi bushwhackat oss fram genom ett träsk, buskar och träd så täta att vi praktiskt taget fått klösa oss igenom och marken lerig och blöt. Det är den värsta passagen i hela projektet. När vi vaknar har vi bara några kilometer till båten som ska ta oss till Ritsem, men jag kan knappt gå. Jag har dragit på mig en hälseneinflammation och skriker av smärta när jag tar på skorna. Sedan haltar jag ett par långa smärtsamma kilometer till bryggan i Änonjalme. Därmed hade vi genomfört den första etappen av projektet. Dessutom två dagar snabbare än planerat. Och tur var det, för vi har snålat med maten. Vi visste redan från början att det var lite tajt på den fronten eftersom vi hade valt att packa lätt. Vi har snittat 1 500 kalorier per dag vilket var ett gravt underskott då vi var i rörelse minst tolv timmar om dagen. Framme i Ritsem köper vi pizza, choklad och chips och trycker i oss på bussresan tillbaka till Kiruna. I Kiruna får vi vila ett par dagar, och det är tur det för jag kan knappt gå. Men mycket bättre hinner det inte bli innan det är dags att bege sig i väg igen. Denna

Utsikt över Vistasdalen.

Approachen till Björlings glaciär på Kebnekaise – ett av få tillfällen under Remote Peaks som Emma och Anton gick på en stig.

gång mot Kebnekaise! Men jag har inte gett upp, jag byter till kängor för att få ett starkare stöd runt foten. Siktet är inställt på östkammen upp till nordtoppen, men då det snöar och regnar och sikten är dålig byter vi till Nygrens led efter att ha korsat Björlings glaciär. Den har jag gjort en gång förut och känner till vilket är en fördel när vädret inte är på vår sida. Sikten är noll på vägen över kammen till sydtoppen. Hela tiden gör min fot så ont att jag vill skrika, men jag biter ihop och turas om med Anton att leda uppför hala stenpartier och brant snö på kammen. Dagen efter har vi tänkt oss att nöjesklättra Silhuettleden, men jag ställer in. I stället springer Anton upp via Östra leden till sydtoppen och tillbaka till fjällstationen igen på 2:57 medan jag sitter vid brasan, vilar foten och äter kexchoklad. Dagen innan, på väg upp mot toppen har vi mött Petter Engdahl som kom rusande i full fart nedför berget. Hans tur slutar med ett världsrekord: upp till toppen och ner igen på 1:47. Vi blir kvar ett par dagar vid Kebnekaise innan vi vandrar bort till Tarfala, och dagen därpå bestiger Kaskasatjåkka.

Vädret är fortfarande lika dåligt och det är som att vandra inuti en mjölkflaska. För att överhuvudtaget förstå vad som är uppför får vi känna med staven framför oss. Med GPS:ens hjälp kan vi ändå navigera oss fram till topp nummer tio. Nästa morgon väntar den största utmaningen. Klockan är sex när vi ger oss av mot sydvästkammen på Kaskasapakte. Graderad till alpin grad D känns det betydligt tuffare i rådande förhållanden: dålig sikt, regn och snö om vartannat, stark vind och hagel. Klippan är hal och vi är genomblöta och klättrar med våra tunga ryggsäckar, hela vår packning bär vi med oss. På ett ställe är det känsligt med balansen, och hela tiden fastnar jag, med ryggsäcken och tältet som jag har packat utanpå, och jag kan inte komma förbi. Jag skrattar mest åt det, hur klumpig jag är med ryggsäcken på ryggen, men när Anton utbrister ”Fy fan, det där var det läskigaste movet jag någonsin gjort” efter ett svårsäkrat crux med stup åt alla håll så inser jag allvaret. Den här leden är inget för turisten utan det är klättring på riktigt. Det är en lång dag, upp och ner över flera hammare och leden blir bara svårare ju högre man kommer.

Precis när vi når toppen kommer solen fram ett par minuter. Vi njuter mer än någonsin och firar med varsin chokladbit innan vi gör någon variant av västra kammen ner. Med mängder av lös sten och delikata flytt där man måste hålla balansen tar det sin tid, men vi hinner precis slå upp tältet en bit från foten av berget innan världens ösregn börjar vräka ner. Bara en topp kvar! Vidare bort mot vistas, en liten promenad på 25 kilometer i terräng. Den sista biten följer vi en led genom Vistasvagge som den senaste veckans väder har gjort till lervälling. Om myggen har varit en plåga tidigare så är det inget mot vad de är nu. Det här är det värsta jag varit med om. Dessutom går det långsamt, skadad som jag är. Framme i Vistas blir vi väl bemötta av stugvärden som ger oss varsin cola. Tanken är att vi ska klättra Sielmatjåkkå härifrån. Vanligtvis gör man det från Nallo men säkert finns det en väg upp från det här hållet också. Vi går upp över moränen, vidare upp på en glaciär och tar upp på en isvägg, sedan har vi flera glaciärsprickor att navigera igenom. En promenad över glaciären, en brant snövägg och lite lättare scrambling längs kanten och så står vi på toppen! Nu ska vi bara ner och tillbaka igen, sedan har vi klarat det! 20 kilometer senare, tillbaka i Vistasstugan slår vi på stort och firar: nudlar till middag. Vi har ätit så mycket frystorkat att vi knappt kan få ner en sked till och nu är vi värda lite köpelyx. Anton frågar om jag skulle göra om det. Men aldrig någonsin att jag åker tillbaka till de svenska fjällen under myggens högsäsong. På de här två och en halv veckorna har jag fått över 300 myggbett – trots att jag har formligen badat i djungelolja. Nej, nästa gång jag klättrar berg i de svenska fjällen får det bli i augusti eller september, när myggen är borta. Eller kanske på skidor under vintern. Garanterat myggfritt.

”Precis när vi når toppen kommer solen fram ett par minuter. Vi njuter mer än någonsin och firar med varsin chokladbit”

Anton njuter av utsikten innan de går vidare upp till Sielmatjåkkas topp.

GÖMDA & GLÖMDA VANDRINGSPÄRLOR Text: Anna Kernell

Våra svenska vandringsklassiker som Kungsleden, Jämtlandstriangeln och Österlenleden gör ingen besviken. Men inte behöver du höra om dem ännu en gång. Här har vi i stället samlat ihop en gott och blandat-påse med mindre vältrampade leder och förbisedda etapper. Till havs, på fjäll, längs gröna dalgångar och i sjötäta skogar, för alla från barnfamiljen till ensamvargen.

Magiska Marsfjället

Fatmomakke–Marsfjällskåtan– Blerikstugan–Fatmomakke

Var? Sydvästra Lappland, Västerbottens län, cirka 10 mil nordväst om Vilhelmina.

För vem? Vildmarksvurmaren som helst vill ha fjällen

för sig själv.

Vad lockar? Samiskt kulturarv och obrutna vildmarksområden i södra Lappland.

Bästa tiden: Augusti. Längd: 35 kilometer. Ta med dig: Tältutrustning, myggmedel och mat

för två till tre dagar. Ta med vatten om du planerar att tälta på kalfjället vid till exempel Marsfjällskåtan. Gör du turen på två dagar kan du övernatta i en stuga som ligger vid leden, halvvägs, och kan på så vis vandra med en lättare ryggsäck.

Ta dig hit: Med bil till parkeringen i Fatmomakke.

Det krävs lite att ta sig hit, men Marsfjället är väl värt ett besök, med otämjd natur i form av kalfjäll, urskog och högt belägna myrplatåer. Här finns ett rikt fågelliv och en mångfald av sällsynta växter.

Du startar i fjällnära granskog i motlut och fort sätter sedan ut i fjällbjörkskog längs med en bäck. När du kommer fram till Marsfjällskåtan öppnar sig landskapet och breder ut sig i en storslagen vy över Marsfjällsmassivet. Härifrån kan du göra en avstickare för att bestiga Marsfjällstoppen, södra Lapplands högsta topp på 1 590 meter. Det är en fantastisk topptur som bjuder på spektakulära utsikter, en klar dag ser du långt in i Norge. Vandringen fortsätter sedan mot Blerikstugan över lättrampade ris- och gräshedar. Har du tur kanske du får en skymt av en fjällräv eller järv. I närheten av stugan öppnar sig ett majestätiskt panorama över Bleriksjöarna, Rissjön och Borkafjället. Här finns både en sjö att doppa sig i och rum med kamin att värma sig i. När morgonen gryr styr du kosan västerut mot Svartbäcksdalen. Först bär det uppför men sedan väntar mer lättsam vandring. Svartbäcksdalen har rikliga spår av äldre tiders samekultur som bland annat stalotomter, kåtatomter och förvaringsgropar. Den sista biten kantas av vacker björkskog och snart är du tillbaka där du började.

Tips! Om du startar i Kittelfjäll kan du ta buss från Vilhelmina. Turen blir då totalt cirka 60 kilometer lång. Fatmomakkes kyrkstad, den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet, i anslutning till start och mål på din vandring, är väl värd ett besök.

Klöva hallar

Skånes gröna Grand Canyon

Var? Strax söder om Klippan i nordvästra Skåne. För vem? Svamp- och ädellövskogsentusiaster.

Enkelt att anpassa turen till små barn och gamla.

Vad lockar? En mäktig ravin med dramatiska dalar och bokskogsbeklädda åsar. Sällsynta lavar och mossor, och svamparter i mängder. Bästa tiden: Augusti–oktober. Längd: Cirka 6 kilometer. Ta med dig: Lunchmatsäck. En svampkorg på

höstkanten (Klöva hallar är känt som något av ett svampmecka).

Ta dig hit: Med bil till parkeringen vid den gamla

dansbanan Klöva hallar. Eller med Pågatåg från Helsingborg (30 minuter), Hässleholm (30 minuter) eller Kristianstad (50 minuter) till Klippans station. Från stationen går du 5,5 kilometer längs en landsväg för att komma till Klöva hallar.

Tips! Packa klätterutrustningen, tillbringa en natt i vindskyddet och ta dig an någon av de etablerade lederna på Solväggen eller Kristallväggen dagen efter. Behöver du en längre utmaning? Fortsätt längs Skåne leden genom Klåveröds strövområde och Söderåsens nationalpark. Från Skäralid kan du sedan ta en buss tillbaka till Klippans station. Då blir turen cirka 30 kilometer (varav 24 på Skåneleden).

Klöva hallar är en lite mindre version av den mer kända och välbesökta Skäralidsravinen i Söderåsens nationalpark. Här är dock minst lika vackert, mer vilt och färre besökare. Njut av enkel vandring med vackra utsikter uppe på åsen eller sök er utanför leden och utforska det förtrollande, och bitvis krävande, landskapet. Ett tips är att börja med att följa Skåneleden från parkeringen men sedan svänga vänster in på en omärkt stig som uppenbarar sig efter ett femtiotal meter. Stigen underhålls inte så räkna med att behöva kliva över nedfallna träd och klättra över mindre stenblock. Det dröjer dock inte länge förrän du stöter på Klövabäcken som rinner längs sprickdalens botten. Bredvid bäcken löper en smal stig som du sedan följer. De stundtals branta klippväggarna, bäckens fridfulla porlande och det dunkla ljuset ger en trolsk känsla av att befinna sig i en annan värld. Det finns flera möjligheter att ta sig upp ur ravinen men fortsätter du förbi Soffabacken finns det ett fint vindskydd att rasta och luncha vid. Här finns också en bra men brant stig upp ur dalgången som leder dig in på Skåneleden igen. Via Skåneleden traskar du sedan tillbaka mot parkeringen i din egen takt. Den går genom vacker bokskog längs ravinens norra kant och bjuder på flera vackra utsiktspunkter över det dramatiska landskapet. OBS: Vid Soffabacken råder det beträdnadsförbud mellan den 1 mars och den 31 juli. Så gör turen på höstkanten eller välj en annan väg om ni kommer hit mitt i sommaren.

Nordkoster

Bästkustens oslipade diamant

Var? I havet utanför Strömstad, nära nog så långt norrut man kan komma på Västkusten.

För vem? Alla som älskar karga kustlandskap och klippor under fötterna.

Vad lockar? Sveriges första och enda renodlade marina nationalpark med sina unika och artrika havsoch landområden.

Bästa tiden: Vår, sommar och höst. Om du vill undvika semesterfirarna på sommaren: tidig juni eller sen augusti. Längd: Cirka 8 kilometer Ta med dig: Matsäck – det finns inga affärer eller

kaféer på Nordkoster när ni lämnar bebyggelsen bakom er. Badkläder och approachskor kan komma väl till pass. Likaså cyklop och snorkel om ni vill tillbringa en stund i havets värld.

Ta dig hit: Med färja från Strömstad. Linjen

trafikeras frekvent under sommarhalvåret och tar mellan 30 och 60 minuter.

Nordkoster är den vildare av de två huvudöarna i Kosterhavets nationalpark. Här frodas massor av säll synta arter i det stora blå men även uppe på land. Två fyrakilometers leder löper genom det vackert karga landskapet men det finns många möjligheter till roliga avstickare, så ni behöver inte planera er vandring i detalj. Vid Västra bryggan hoppar ni av färjan och börjar vandra. Varken här eller på Sydön finns några bilar och efter bara några hundra meter lämnar ni den lilla bebyggelse som finns på ön. Snart stöter ni på den orange leden som tar er ut i Pumpedalen, över ljunghedar, torrängar och vidsträckta klapperstensfält med tydliga spår från istiden. Här på den nordvästra sidan av ön är det slående vackert. Klättra på klipporna vid Valnäs, spana efter sälar och se om ni hittar den lilla grottan med självlysande mossa. När ni kommer till Norrvikarna blir ni säkert sugna på ett dopp i det klarblå vattnet. Den sydvästra sidan bjuder även den på vacker natur. En markerad stig leder till Björnsängen, en av Kosters finaste badplatser, vidare över berg och sten till ö-udden med sina vrakrester och intressanta växter.

Tips! Har du inte fått nog? Vandra vidare på Sydkoster (cirka 14 kilometer runt ön) eller ta dig an valfritt antal etapper på Bohusleden i riktning mot Strömstad och avsluta med turen på Nordkoster.

Bjurälven

Den osynliga älven i norra Jämtland

Var? En halvmil norr om Stora Blåsjön i nordligaste Jämtland.

För vem? Hela familjen. Vad lockar? Ett av Sveriges mest sevärda geologiska

områden. Den underjordiska älven med sitt häftiga grottsystem är spännande för både stora och små att utforska.

Bästa tiden: Sensommar eller tidig höst, fram till midsommar kan det fortfarande vara mycket snö och vatten kvar. Längd: 13 kilometer. Ta med dig: Matsäck, badkläder och fick- eller

pannlampor.

Ta dig hit: Med bil till parkeringen vid gården Leipikvattnet.

Bjurälven är ett unikt karstområde som ligger inbäddat mellan fjällen i Jämtlands norra spets. Landskapet har en unik flora och är dramatiskt utsmyckat med kraterliknande gropar och grottor. Älven som kallas ”den osynliga älven” rinner delvis under jorden men här och där bubblar den upp ur marken som kokande vatten i en kastrull. Vattnets aktivitet lämnar många olika geologiska spår både ovan och under mark. Från parkeringen till själva karstområdet är det tre kilometers vandring genom frodig fjällvegetation. Vid Lillälvens raststuga finns eldstad, dass och soptunna och strax bortanför det finns upplåtna tältplatser. Om barnen följer med kan det vara både en kul och god idé att ta med tältet och övernatta här. Då får ni gott om tid att utforska och delar upp turen på två dagar med lagom sträcka för små äventyrare. Härifrån börjar sedan äventyret. Broar, trappor och spänger har byggts för att underlätta den 6 kilometer långa vandringen genom området. Längs turen finns det flera härliga men kalla badställen så ta med er badkläder och utmana era inre badkrukor. Lampor är också kul att ha för att lysa i grottorna med.

Tips!

Bara några kilometer bort ligger Sveriges längsta undervattensgrotta – Korallgrottan. Passa på och gör ett besök här om ni får tid över. Vill ni krypa in i grottmörkret behöver ni dock boka en guidad tur.

En pärla på Sörmlandsleden Etapp 11, 12, 13 & 13:1

Var? Turen börjar i Järna söder om Södertälje. För vem? För dig som vill byta stadens brus

mot

skogens sus, och slippa åka bil i flera timmar.

Vad lockar?

En lättillgänglig helgtur genom sjö- och skogsrika vildmarker.

Bästa tiden: Så länge vädret tillåter – året om. Längd: 45,5 kilometer. Ta med dig: Vindskydd finns utspridda längs leden men tält ger frihet.

Ta dig hit:

Från Stockholm med pendeltåg 40 till Södertälje hamn. Byt till tåg 48 mot Gnesta och hoppa av i Järna. Resan tar knappt en timme.

Man behöver inte åka långt bort för ett äventyr. Det här är en vild och naturskön bit av Sörmlandsleden som leder genom naturreservaten Vattgruvsmossen och Stora Envättern, båda rika på skog och sjöar. Åk ut en fredag eftermiddag och vandra turen över helgen. Den första sträckan tar dig till de natursköna omgivningarna kring Vattgruvsmossen. Här finns gammal orörd skogsmark, en skogsbevuxen myr och orrar som spelar på vårkanten. Vid sjön Stora Kobäcken finns en fin rastplats där du kan tillbringa den första natten. När du fortsätter din vandring efter en god natts sömn kommer du att stöta på gamla järnmalmsgruvor från 1700-talet mitt i skogen, vackert överbevuxna men inte inhängnade, så se upp med var du sätter fötterna. Stigen som leder upp mot Yngsviken bjuder på mer krävande vandring. Efter anslutningspunkten för etapp 12:1 går det brant både uppför och utför bland berghällar och höglänt skogsterräng. Flera fina rastplatser vid Horssjöarna och Alsjöarna lockar till bad på vägen. Etapp 13 är en riktig vildmarkssträcka som inleds med en brant stigning men som sedan blir mer lättvandrad fram till sjön Stora Envättern. Under din vandring möter du vacker gammelskog och omgivningar som domineras av sjöar, mossor och berg. Slå upp tältet vid en plats som fyller dig med ro och somna in till skogens stillsamma melodi. Vid Djupsjön ansluter etapp 13:1 mot Gnesta. Du går på stigar och skogsvägar, ner över Långberget, förbi Klämmingsbergsbadet och sedan Södertuna slott, innan du till sist når tågstationen i Gnesta.

Tips! Gör om till dagstur genom att ta in på etapp 12:1 mot Mölnbo efter Vattgruvsmossen. Turen blir då cirka 15 kilometer lång och du hoppar i stället på pendeln tillbaka till Stockholm i Mölnbo.

KLART BARNEN SKA MED Text: Mattias Rastbäck / Fotograf: Jonas Westbom

Oavsett om du själv har vandrat sedan du lärde dig gå eller om du precis håller på att nöta in dina första kängor – om du har barn vill du så klart ta med dem ut. Men hur gör man? Frågorna kan bli många, men svaren är enkla. En del av oss söker sig ut i vildmarken så fort tillfälle ges, snittar minst en natt per vecka i tält och finner livets guldåder när det är två dagsmarscher till närmsta snabbköp. Andra är lite mer blygsamma och vandrar några dagar då och då på upptrampade leder, tar en dag i skogen när kalendern är tom en helg. Och förra året fylldes skaran av friluftsvänner på av coronaflyktingar, som kanske fick sitt första stormkök i julklapp och nu börjar vilja komma ut på riktigt. Men när barnen ska med – var ska ni börja, när är de gamla nog, och vad behöver de för grejer?

Jonas Westbom GÖR: Kommunikatör på Scouterna och vandra med barn-influencer. Boken Barnfamiljens friluftsguide till Stockholm (Calazo), som han har skrivit tillsammans med Emma V Larsson, kommer ut i juni. FAMILJ: Frun Jennie och barnen Ville, 13, Otto, 4, och Love, 1 år. BÄSTA VANDRINGSMATEN: Pulversoppa och quesadillas på stormköket. INSTAGRAM: @away_into

Vad ska man ut att göra?

Jonas Westbom är utemänniska sedan barnsben och jobbar i dag på Scouterna med att få fler att upptäcka friluftslivet. På sitt Instagram visar han sin egen familjs uteliv, även det med målet att fler ska följa i hans spår. – Jag tror att det är viktigt att man är trygg i det vi kallar naturen, säger han. Och har man en känslomässig koppling till naturen så värderar man den. Så jag ser det som ett sätt att rädda världen. Så vad är Jonas råd till den som ska ut och vandra med barn för första gången? Spara på ambitionerna. – Det behöver inte vara stora ställen, för barnen orkar ändå inte gå långt. För oss är det mycket lägerfokus, bara att åka ut någonstans och hitta myset. Är du själv ny på friluft, se till att komma ut på egen hand innan du tar med barnen. När barnen är med ska du veta hur du slår upp och packar tältet, hur du riggar och tänder stormköket och så vidare. För om du är trygg blir barnen också trygga. Och när du kan, låt barnen hjälpa till. – Slå läger, slå upp tält och rigga stormkök är lättfattligt på ett sätt som få saker är, och det är stärkande att känna att man är kompetent. Och även om små barn knappast kan bära sina egna behov, låt dem hjälpa till även där. En ryggsäck med lite massäck, mössa, vantar och gosedjuret, så känner ditt barn att det drar sitt strå till stacken. Även om inte skogsbad är din grej riktigt, så är det ett faktum att naturen gör gott. Och om en mellanchef med hundra bollar i luften blir lugn och avstressad när hon kommer ut i det gröna, så finns det ingen anledning att tro att det inte också gäller hennes barn. När du vandrar med barn behöver ni inte ta några långa turer. Kommer ni ut i skogen, och dessutom lämnar stigen, då är ni redan ute på äventyr. Ett område på 200 gånger 200 meter blir en djungel, lekpark och hinderbana utan slut för ett litet barn.

Packa pappas ryggsäck

Så du ska ta med familjen ut i naturen, men då behöver ni grejer, och vi vet alla hur tusenlapparna vill vinka hejdå bara man sätter sin fot i friluftsbutiken. Men håll i tyglarna. Även om Jonas Westbom förespråkar lättvikt, av det enkla skälet att du kommer att få bära åt ditt barn också, så kanske du inte behöver börja på friluftsbutikens dyraste hylla. – Du kan låna grejer, säger Jonas, eller hyra till och med. Och på Blocket kan du få en syntetsovsäck för en hundring, och så snör du av den till rätt längd för barnet. Och ett klassiskt liggunderlag i cellplast räcker bra till små barn. Är det er första tur kanske ni klarar er utan tält också. En övernattning i ett vindskydd kan vara ett överkomligt och enkelt äventyr. Sedan, när man vet att man gillar det, kan man byta upp sig till lättare och bättre grejer eftersom.

Vi drar till fjällen

Att lämna vardagen och trampa ut under kalfjällets vidöppna himmel är för många sinnebilden inte bara av vandring, utan av frihet. Och även om både du och barnen gillar att gå i närmaste skog, och övernatta, är det kanske hitåt du strävar och längtar. Ut på riktigt. Visst kan det verka enkelt och tryggt att övernatta på fjällstationer och i fjällstugor: torrt och vindsäkert, med ett vanligt kök eller kanske rent av en restaurang. Tänk ett varv till. Med avstånd på en och halv, två mil mellan övernattningarna kan dagarna bli ordentligt jäktiga med barn som går gärna men långsamt. Och när du själv bär ett barn plus packning går det inte heller undan. Med tält har du huset med dig och kan slå läger var som helst. Tröttnar barnet redan till lunch, eller om det börjar regna, då slår ni bara läger och tar det lugnt. Märker ni framåt eftermiddagen att det finns mer vandring i benen så finns det kanske en topp i närheten, eller bara en krök på stigen ni kan undersöka. Känner du ändå att fjällstationer är din grej, så kan du skruva lite på konceptet, för att göra det både mer intressant och mer barnvänligt. – Ta till exempel Jämtlandstriangeln på en vecka, föreslår Jonas Westbom. Dela upp etapperna på två, och bo varannan natt på fjällstation. Då har ni med er tryggheten av tältet, och på fjällstationerna kan ni torka upp om det behövs. – Och lämnar man leden och går bara en bit bredvid så är det ganska mycket vildmark. Är du fortfarande skeptisk till att sova ute så finns det mest bekväma alternativet av dem alla: att inkvartera familjen på en fjällstation och göra dagsturer. Till Grövelsjön, Storulvån och Abisko tar ni er enkelt med bil eller kollektivtrafik. Då har ni tak över huvudet varje natt, och lyxar ni ordentligt kan ni få både frukostbuffé och restaurangmiddag. Men äventyret riskerar att krympa. – Det är svårt att veta vad man ska göra den andra dagen, det finns inte så mycket att välja på, säger Jonas. Det kan vara tråkigt att gå fram och tillbaka. Men man kan ju försöka runda en topp. Dessutom: några nätter på fjällstation med hela familjen kommer snabbt i kapp kostnaden av ett riktigt bra tält, som ger husrum i många år framöver.

Alltid är en bra tid

Egentligen finns det ingen dålig tid att börja vandra med barnen. Alla årstider har sina guldkanter, från naturens uppvaknande på våren till den massiva tystnaden i vinterskogen. Men det finns mycket som talar för sommaren: Rimligen behöver du inte så mycket kläder, har du tur regnar det inte ens. Och ska ni övernatta så kan du glädja dig åt en lättare packning med sommarsovsäckar. Lägg till det att

Vad säger allemansrätten?

Generellt sett får du i skog och mark tälta en natt och tända en eld om det kan ske på ett säkert sätt. Naturreservaten, i Sverige finns över 5 000, är områden med natur som skyddas för att den är värdefull bland annat för friluftslivet. Vandra får du göra i alla reservat, och allemans rätten gäller – men ofta är den begränsad, så kolla innan du ger dig ut vad som gäller där du tänker gå: Får du till exempel ha med hund, tälta, elda och plocka och bär och svamp? Har du koll på var reservatet börjar och slutar kan du bara kliva över gränsen när det är dags för övernattning och en brasa.

Topptips för nybörjaren

• Ta alltid med plastpåsar och extra strumpor. Barn älskar ju att hoppa i allt som är blött, men blöta fötter kan förstöra hela upplevelsen. • Choklad, nötter, godis – på vandringen är allt tillåtet, det går åt massor av energi så morotsstavarna kan ni lämna hemma.

en torr terräng kräver mindre av sin vandrare än både höstens lera och vinterns is. Dock har sommaren en nackdel som de andra årstiderna saknar: ohyra. Att vandra i fjällen i juli och augusti kan vara underbart, men när vinden vilar, och särskilt om ni är under trädgränsen i björkskogen, kan mygg, knott och broms driva dig till vansinne. Och då är du som vuxen betydligt tåligare än ditt barn. – Bästa tiden är i början av sommaren, när det är varmt men innan myggen har kommit, säger Jonas, då kan man komma ut och sova i ett vindskydd. Slutet av sommaren och början av hösten, när värmen dröjer sig kvar men insekterna försvinner har samma fördelar. Bara att ge sig ut. Som Jonas Westbom säger: – Det är inte så svårt. Det svåra är ju att komma i väg.

”Lämnar man leden och går bara en bit bredvid så är det ganska mycket vildmark”

DEFINITIVT INTE SISTA FÄRDEN

Text: Klas Beyer / Fotograf: Erik Nylander / Illustratör: Julia Möller

En vecka om året gör vi det här tillsammans. Vi vandrar, paddlar, eldar och umgås. En vecka för att ladda upp inför årets övriga 51 veckor. Och nu är den äntligen här, sommarens julafton!

Dellikälven uppenbarar sig som en bred mållinje nere i dalen.

Någonstans i en sommar

Tälten rullas ihop snabbt och frukosten intas nästan samtidigt som vi borstar tänderna. Ivern att komma i väg är så stor att hela morgonproceduren är slimmad som ett däckbyte i Formel-1. Det är andra dagen på en vecka ute i det fria och vi har en lång vandring framför oss i dag. Men det är inte därför vi är ivriga, det är för att det är den första dagen som vi ska paddla. Med på årets resa är, förutom jag, Oskar, Kire, och Erik, alla från Norrlandskusten. Sedan har vi fjälldivisionen som består av Jocke, Jonas, Lucas, Anton och även där en Klas. Det var snowboardåkningen som, för länge sedan, förde oss samman och nuförtiden har vi även en sommartradition ihop. I början var det öl och fiske som gällde men med åren har fokus flyttats till lättare packning och bättre utrustning så både ölen och kalsongerna har blivit färre. I år är det sjätte året som vi gör vår vecka och den största förändringen skedde för tre år sedan då packraften kom med i leken. Helt plötsligt kunde vi se stora vidder och paddla djupa dalar på samma dag. Visst är det praktiskt att kunna korsa sjöar på några minuter som annars tagit timmar att runda, men framför allt handlar det om dynamiken mellan de båda. I packningen har vi varsin trekilos uppblåsbar kanot, men bortsett från ett par åror som sticker upp från allas väskor ser vi ut som ett gäng vanliga fjällvandrare. Trots att stigen är smal där vi går byter vi hela tiden plats i ledet. Alla vill prata med alla och få en uppdatering om vad som hänt sedan sist vi sågs: Vilka nya grejer har köpts? Är de ultralätta? Och vem har egentligen den sötaste hundvalpen där hemma? Vi vandrar i ett par timmar tills vi slutligen kommer över ett krön och ser hur Dellikälven, likt en oas i öknen, uppenbarar sig nere i dalen. Vi viker av leden; myrmark varvas med vide och vägen ner till älven är minst sagt skitdålig. Men det spelar ingen roll, snart ska vi få ta våra första paddeltag. Vid vattenbrynet trycker vi oss ner på de få öppna ytor som finns för att ta lunch. Jag blåser snabbt upp min packraft och drar sedan på mig ett par skor i neopren. Bakom mig ser jag en snöklädd topp och framför mig den väntande älven. Med mat i magen surrar jag fast väskan i kanotens för och trycker mig ut i det strömmande vattnet. Jag känner vattnets krafter när jag sakta glider nedför älven. Även

”Visst är det praktiskt att kunna korsa sjöar på några minuter, men framför allt handlar det om d ynamiken mellan vandringen och paddlingen”

” Försiktigt sprider sig värmen i kroppen, hela vägen ner till tårna och efter ett tag är vi åter varma”

Utrustning:

Kastlina, flytväst, satellittelefon, fysisk karta och kompass, spännband (för att fästa ryggsäcken), neopren-handskar (för den frusne). hjälm (för tuffare forsar).

Att tänka på:

Skaffa dig kunskap om säkerhet vid paddling i forsande vatten. Var smart och ta inga onödiga risker. I fjällmiljö är vattnet oftast kallt så använd gärna neopren-skor för att enkelt kunna leda kajaken förbi grunda partier i stället för att behöva lyfta upp allt på land och gå.

om det inte är särskilt strömt just här märker jag att det är älven som för, jag följer bara med i dansen. Vi paddlar, glider och provar oss fram samtidigt som vandringsmusklerna får vila ett tag. Efter varje liten fors samlas vi i en liten klunga och hejar på näste man som är på väg ner och stämningen är verkligen förstklassig! Tanken är att vi ska paddla i ett par timmar och sedan slå upp tälten, men alla som varit ute i naturen vet att planerna snabbt kan ändras. Min vän Erik får ett hål i botten av sin packraft och det är slutpaddlat för i dag. Det är första gången någon får ett hål så på kvällen är alla engagerade i Eriks lagning. Det går förvånansvärt lätt att laga hålet och det är så klart bra, även om en viss del av mig hade önskat att utmaningen varit lite större.

Vi porlar vidare

Ny dag. Eriks lagning från gårdagskvällen verkar hålla och vi guppar glatt fram genom dalen. Men vi hinner inte ens paddla en timme förrän nästa olycka är framme. Den här gången är det min tur. Mitt i en fors kilar jag fast paddeln mellan två stenar och den går av som en blyertspenna. Med ett par ungbjörkar, några varv silvertejp och en hel

del vilja lyckas jag spjälka upp paddeln någorlunda. Det är långt ifrån en graciös lagning men det verkar ändå stabilt. Vi garvar lite åt den bedrövliga starten och jag känner mig dum som valde att spara några hundralappar på en billig paddel. Sedan flyter (bokstavligt talat) allting på. Med en kombination av iver och energi lägger vi många kilometer bakom oss innan vi slår läger. Framåt kvällen när jag krupit ner i säcken hör jag sedan hur regnet börjar smattra mot tältduken och jag får somna till mitt favoritljud. Långt bort från lukten av papper och 25 procents moms.

Man över bord

Vatten tar alltid den enklaste vägen men det behöver inte betyda att vi kan följa samma väg. Nog för att dagens första kilometrar gick snabbt och smärtfritt, men nu har forsarna blivit tuffare och vi får ofta ta upp båtarna och gå (”upptag” på forsränningsspråk) korta sträckor tills vattnet är lugnt igen. När vi tar lunch konstaterar Erik, som är en gammal forsränningsguide, att vi kan ta oss an några av de livligare forsarna. Dels för att slippa alla lyft men framför allt för att vi har blivit bättre på att paddla och läsa av vattnet. Det visar sig att Erik har rätt, efter lunchen bemästrar vi fler och fler

Erik ”Kire” Karlsson stormar orädd fram i forsen.

ABISKO

BJÖRKFJÄLLET

DELLIKÄLVEN STUORA TJIERMAT SVÁRRA NÁMIEKE

TJUOLMATJÅHKKA

LÄGERPLATS

HEMAVAN

AMMARNÄS

PARKERING PADDLINGEN VANDRINGEN

5KM

KUNGSLEDEN BILVÄG

När man skrattgråter i regn är det bara skrattet som syns

Allt som inte går att laga med silvertejp är trasigt.

forsar och upptagen blir färre. Vid de större paddelbara forsarna får Erik stå på land med en kastlina redo ifall någon skulle trilla i. Det går förvånansvärt bra och plötsligt studsar vi fram som flipperkulor längs Dellikälven. Men vi får jobba hårt när vi kryssar fram för nu forsar vattnet på med obarmhärtig kraft. Det går fort, nästan dubbelt så fort som vår normala vandringstakt. Men några timmar senare får jag äta upp min egen eufori – för ingen dag kan väl gå helt smärtfritt förbi? Just efter jag tagit mig förbi en medelstor fors hör jag ett rop bakom mig. Jag vänder mig om och ser en ensam packraft flyta omkring; någon har ramlat i. Strax efter ser jag Klas som simmar mot land. Men jag hinner knappt reagera innan även Kire också är över bord. Trots att det är mitt i sommaren är det bara 7 grader i luften och det är knappast varmare i vattnet. Mina blöta vänner simmar snabbt i land och vi andra samlar ihop deras packning som flyter runt. Bara någon timme senare sitter vi i en ring runt elden. Stämningen är god men de som verkar njuta mest av elden är ändå Klas och Kire.

Minne av slagregn

Paddlingen är över för den här gången och på kalfjället möts vi av ett rejält oväder. Innan den här resan stod jag och valde mellan trailskor och kängor. Jag ville hålla packningen lätt och bestämde mig för att ta skorna, och nu fylls de med iskallt sumpmarksvatten för varje steg jag tar. Borde nog ha tagit kängorna ändå. Efter bara någon timmes vandring går alla i sin egen bubbla. Ingen pratar med någon annan och alla är som i trans. Det regnar kraftigt, det blåser 24 meter per sekund och det är fyra grader i luften. Det är inte första gången jag upplever den här typen av trans, och det verkar som att den alltid kommer när det behövs som mest. Fötterna går på automatik och hjärnan sveps sakta in i tiden.

Nu regnar det mer horisontellt än vertikalt och man får lov att kisa för att inte få ögonen piskade av regnet. När jag vaknar ur min bubbla möter jag Jonas tomma blick. ”Det här är det kallaste jag varit med om”, huttrar han fram mellan skallrande tänder. Jag ger honom mina vantar och börjar fundera på hur länge vi har gått men inser snabbt att jag inte har någon aning. Det spelar förresten ingen roll, vi måste slå läger innan vi får köldskador. Vi ropar till oss de andra och kommer överens om att slå läger vid nästa rinnande vatten vi passerar. Att slå upp tält i storm är ungefär lika jobbigt som det låter, men viljan att få skydd pressar fram den sista energin ur oss. När alla tältpinnar är i backen och alla stormlinor är spända skyndar vi oss in i tältet. Vi byter om till torra kläder, borrar ner oss i sovsäckarna och kokar lite soppa. Försiktigt sprider sig värmen i kroppen, hela vägen ner till tårna, och efter ett tag är vi åter varma. När regnet avtar smiter vi snabbt ut ur tälten för att utnyttja vindens torkförmåga. Där står vi med utsträckta armar, nio fågelskrämmor på ett kalfjäll, med blöta kläder i händerna som fladdrar i vinden. När vi tittar på varandra kommer skrattet – hejdlöst. Jag vet inte om det är av glädje, eller om det är av lättnad för att helvetesdagen snart är över, hur som helst är stämningen än en gång på topp.

Till sist

Efter helvetesdagen på kalfjället fick vi två bekymmersfria vandringsdagar. Vi tog långa kaffepauser, delade på alla godsaker som fanns kvar och njöt av fjällvärlden som visade sig från sin allra bästa sida. Exakt vad vi behövde. På något sätt är det väl vad vi alla behöver? Kontrasterna. Stad byts mot natur, vandring varvas med paddling, och de fina dagarna blir ännu finare om vi då och då får uppleva ett slagregn som piskar ansiktet.

Äventyrsbåt från Alaska

Redan för hundra år sedan fanns uppblåsbara båtar som kunde tas med på resor i vildmarken. Lätta, bärbara kajaker att bära med på vandring började man använda i Alaska i slutet på 1900-talet. Från början leksaksbåtar i plast, men då de lätt punkteras började man tillverka pålitligare båtar i kraftigt nylon. En packraft brukar väga mellan 1,5 och 6 kilo. Storlek och utförande beror på dina behov: Ska du paddla ensam på lugna vatten, eller tänker du ta med hund och 100-litersryggsäck i strömmande forsar?

”Bilden är tagen i september på norra Fårö under en av mina favoritlöprundor som går genom fårhagarna i skogen.” Fotograf: Sofia Sjöberg

GOD TUR!

Recept för dig som bara vill äta ute Text: Anna Kernell / Fotograf: Emelie Voltaire

Att äta ute är en vardagslyx som alla kan unna sig. Allt du behöver är några smarriga ingredienser, som du väljer själv, någon typ av stormkök eller en öppen eld – och så ligger de kulinariska upplevelserna bara ett bränslereglage bort. Det fiffiga är att du inte blir beroende av en viss plats – smörj kråset på ett nytt naturskönt ställe varje gång, till ett väldigt förmånligt pris. Billy White, köksmästare på Rosendals Trädgård och ultralöpare, delar med sig av några smaklökskittlande recept som är enkla att laga ute på äventyr. De är framtagna för att vara goda och ge vad du behöver med få ingredienser och passar både på långvariga äventyr och på snabba dagsturer till närmaste skogstaverna.

Billy White Gör:

Köksmästare på Rosendals Trädgård, ultralöpare och författare till kokboken Ät, spring, njut.

Bästa maten på flerdagarslöpningen eller vandringen: Vanligtvis tar jag med mig energigels.

Jag är inget stort fan av dem men de är lättsmälta och ett bra och enkelt sätt att få i sig kalorier. Jag tar också med saltade nötter, trail mix och några hemmagjorda energibars. Kall pizza är något som jag älskar att ha nedpackad i ryggsäcken. Oftast tar jag med påsar med frystorkad mat eftersom det knappt väger någonting och jag behöver något varmt efter en lång dags löpning. Och alltid gröt och kaffe till frukost! På flerdagsvandringar brukar jag bära med mig lite mer för att lyxa till matstunderna lite.

1 dl blandning av rågflingor och havregryn 1 msk linfrön 1 tsk chiafrön 2 msk russin 2 msk hackad torkad aprikos 1 nypa salt 2 msk mjölkpulver 2 ½ dl vatten

TRAILGRÖT 1 PORTION

TILL SERVERING: en stor sked sylt GÖR SÅ HÄR: 1. Blanda alla ingredienser i en kastrull. Koka upp och låt sjuda sakta i cirka 5 minuter. Rör om ofta så att gröten inte bränner fast i botten. 2. Låt koka tills gröten är slät och grynen och flingorna har brutits ner. Om gröten ser ut att bli för torr, tillsätt lite mer vatten. 3. Servera och toppa med en stor sked med sylt.

SHAKSHUKA MED SÖTPOTATIS & BÖNOR 4 PORTIONER

1 gul lök 2 vitlöksklyftor, lätt krossade 2 tsk rökt paprikapulver 1 tsk chilipulver 1 stor sötpotatis, skuren i kuber 4 dl kokta blandade bönor 1 burk krossade tomater 4 ägg 1 grön jalapeño, hackad rostad lök salt & svartpeppar olivolja till stekning GÖR SÅ HÄR: 1. Stek lök i olivolja i 2 minuter och tillsätt sedan vitlök och kryddor. Stek på låg värme i ytterligare 2 minuter och tillsätt sedan sötpotatis, bönor och krossade tomater. Salta och peppra. Låt grytan sjuda i minst 30 minuter, gärna längre. 2. När grytan är klar, knäck i äggen. Shakshukan ska vara så tjock att du kan göra små gropar där du knäcker i äggen. Var försiktig så att inte äggulan går sönder. Sätt på lock och låt puttra i några minuter tills äggen är klara. 3. Toppa med hackad jalapeño och ett strö rostad lök.

2 ägg 3 dl mjölk 1 dl filmjölk 1 ½ dl dinkelmjöl 3 msk grovt rågmjöl ½ tsk salt 1 tsk strösocker 2 msk smält smör 1 dl blåbär

BLÅBÄRSPANNKAKOR 6–7 STYCKEN

TILL SERVERING: lönnsirap GÖR SÅ HÄR: 1. Vispa ihop ägg, mjölk och filmjölk i en bunke. Rör ner dinkelmjöl och rågmjöl, salt, socker och smält smör. Vispa allt till en lös smet. 2. Blanda försiktigt i blåbären. 3. Smält smör i en stekpanna eller en muurikka och ha ner 1–2 dl pannkakssmet. Stek pannkakorna gyllene på båda sidor. 4. Servera pannkakorna med lönnsirap och starkt kaffe.

SNABBMAKARONER CACIO E PEPE 2 PORTIONER

2 msk smör 1 tsk svartpeppar 2 dl snabbmakaroner ca 80 g parmesan (eller pecorino), riven ev 1 ägg salt GÖR SÅ HÄR: 1. Smält smöret i en stekpanna och rör i svartpepparn. Låt värmas i någon minut. Ta av från värmen. 2. Koka pastan enligt förpackningen i saltat vatten. När pastan nästan är klar, häll av vattnet men spara 2 dl av pastavattnet. 3. Vispa ner ca 1 dl pastavatten i smöret i stekpannan, tillsammans med nästan all parmesanost och rör om till en krämig sås. 4. Tillsätt makaronerna, späd med lite mer pastavatten och rör ihop till en krämig pasta. Jag knäcker alltid i ett ägg i blandningen på slutet och blandar i det. Det ger några extra kalorier och protein, vilket du kan behöva få i dig på fysiska äventyr. 5. Smaka av med salt. Riv över resterande parmesan och servera direkt.

FRILUFTSKÖK – EN MATNYTTIG GUIDE Text: Anna Kernell / Fotograf: Emelie Voltaire

Vad slår väl en måltid som både tillagas och avnjuts i en avlägsen vrå av en skog, eller uppe på ett berg med vidunderlig utsikt? Inte mycket. Det skulle möjligen vara färden dit. Kan det vara den friska luften, eller känslan att gå i förfäders spår som gör det så speciellt? Att äta ute i samklang med naturen, precis som vi gjorde långt innan höghus och höghastighetsbredband ens var tänkbara möjligheter. Och faktiskt långt innan de första friluftsköken gjorde entré. Stormköken från svenska Trangia, Primus och Optimus har alla högt anseende världen över men även en lång historia. Redan 1892 skapade Primus världens första sotfria fotogenspis, därav namnet, som betyder just först. Och när Roald Amundsen blev den första människan att nå Sydpolen 1911 var det i sällskap av ett Primuskök. 1953 hade sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay ett Primuskök i packningen när de blev först att bestiga Mount Everest (och lyckas komma ner med livet i behåll). Trangia grundades 1925 och tillverkade till en början hushållsgrytor i aluminium, men då två veckors betald semester blev en lagstadgad rättighet på 30-talet ökade efterfrågan på campingutrustning. 1951 lanserades den första prototypen och resten är som man brukar säga, historia. I dag finns en hel uppsjö av olika friluftskök, och det gör det så klart svårt att veta vilket man ska välja. Hooked antar utmaningen och hoppas att vi kan hjälpa dig att knäcka den nöten!

FÖRSTA STEGET Ta dig en funderare

När du ska köpa friluftskök finns det två frågor du bör börja med att ställa dig: Vad du ska använda köket till? Och när tänker du använda det? Det finns ingen mening med att släpa runt på ett fullt utrustat Trangiakök när du mest hade tänkt koka en kopp kaffe eller stilla hungern med ett paket snabbnudlar på dagsturen. Vilka egenskaper är viktigast för dig? Låg vikt och enkelt att ställa upp, eller stabilt med många smarta finesser – som ökar vikten? Nu för tiden finns det självklart alternativ som uppfyller de flesta krav, men oftast måste man prioritera bort något för att vinna något.

Bränslebeslut

Att köpa friluftskök är i mångt och mycket en fråga om att välja bränsle och brännare, vilket i sin tur handlar om vilka förhållanden köket ska användas i. Ska du ut i skogen och vandra under vår till höst är det egentligen mest en smaksak vilken sorts bränsle du använder. När minusgraderna börjar hopa sig får man däremot tänka till. Då är det säkrast att använda bensin, diesel eller fotogen. Är du på väg mot höga höjder är det dock bensin som klarar kylan bäst. Men det är samtidigt explosivt så de flesta höghöjdsklättrare brukar använda vintergas då den är säkrare.

Tänk på det här när du väljer kök! • Vilka typer av äventyr ska du ha med köket på? • Vill du kunna använda köket även på vintern? • Kommer du mest att använda köket själv eller räknar du in hela familjen? • Vilka andra krav förväntar du dig att köket lever upp till?

GAS

Gas är ett av de mest effektiva bränslena som finns. Det räcker länge, har låg vikt men hög värmeeffekt och köken är oftast enkla att använda. Det är det bästa alternativet om du vill slippa spill, pill och sot samt ha ett kök som går snabbt att sätta upp när du blir hungrig och där du enkelt kan kontrollera lågan. Det passar dig som vägrar vänta mer än nödvändigt på en kopp stärkande kaffe eller te; koktiden är avsevärt snabbare än hos sprit. Vi snackar om en skillnad på cirka 5–7 minuter. En nackdel med gas är att om du har lite gas kvar måste du ändå bära på hela behållaren. När den är helt slut behöver du lämna in den på en särskild återvinningsanläggning. På grund av explosionsrisken får den inte slängas i metallåtervinningen. Effektiviteten hos gas tenderar även att falna när temperaturen kryper under några minusgrader, men du kan hjälpa den lite på traven genom att värma upp gasbehållaren i en sovsäck eller innanför jackan. Vet du med dig att du ska ge dig ut i riktigt kalla temperaturer bör du byta till vintergas för att vara säker på att köket fungerar.

SPRIT

Spritkök är en riktig klassiker och ett av de billigaste alternativen bland friluftskök. Du slipper mekaniska delar och externa bränsletankar – häll bara spriten i en liten bägare och tänd på så brinner den med en stor låga. En annan fördel med sprit är att du lätt kan anpassa hur mycket bränsle du har med dig och kan på så sätt skära ner på onödig vikt i packningen. Dessutom är det ett mer miljövänligt alternativ eftersom spritflaskorna är av plast och kräver mycket mindre energiåtgång för att återvinna, jämfört med trycksatta gasbehållare i metall. Men effekten är ganska låg då spriten brinner helt utan tryck, så räkna med att vänta en stund om du ska koka upp 1 liter vatten. Du behöver även ha med dig ganska mycket sprit om du ska ge dig ut i minusgrader eller på en flerdagstur vilket resulterar i en tung packning. Andra nackdelar är att det kan vara lite pilligt att justera lågan, lätt att råka spilla bränslet samt sota ner kärlen.

+ Lätt att använda + Kort koktid

+ Billigt + Miljövänligare återvinning

Svårt att välja mellan gas- och spritbrännare?

På ett Trangiakök kan du lätt byta brännare utan att byta hela setet.

MULTIFUEL

Om du ger dig ut på varierande äventyr året om och behöver ett mångsidigt kök så är ett multifuelkök det bästa alternativet, av den enkla anledningen att du kan anpassa bränslet efter tillfälle och behov. Om du flyger får du inte ta med dig något bränsle och det kan vara svårt att få tag på vissa bränslen i andra länder, varför ett multifuelkök är praktiskt. Speciellt eftersom det kan drivas av både bensin och diesel som finns på bensinmackar världen över. Multifuelkök kostar dock ofta en hel del, så det kan vara smart att fundera över hur viktigt ett sådant är för just dig innan du lättar på plånboken. De är även lite mer komplicerade att använda och kräver en del träning innan du ger dig ut.

+ Mångsidigt + Resevänligt

VED

Ett vedkök är perfekt för dig som snabbt och smidigt vill kunna få i gång en brasa att laga mat på. Det finns många varianter, från nätta och enkla till tyngre och mer avancerade, men alla har det gemensamt att de fungerar som ett effektivt vindskydd. Många varianter har en värmegenerator som förvandlar värmen från brasan till el som dels driver en fläkt som minskar rökbildningen, dels laddar din mobil, kamera eller lampa via inbyggda USB-portar. Det fiffiga med vedkök är att bränslet finns på marken så du slipper kånka på gasbehållare och spritflaskor. Det kan dock bli till en nackdel om lämpligt virke inte går att finna så lätt. Elden måste även aktivt hållas vid liv vilket kan vara antingen mysigt eller frustrerande, beroende på väder och humör.

+ Naturligt bränsle + Hög mysfaktor

Var får jag använda mitt friluftskök? Stormköket kan för det mesta användas året om på de flesta platser, så länge du ställer det på ett underlag som tål värme. Ska du däremot elda måste du välja plats med större omsorg. Det ska inte finnas risk att elden sprider sig och skadar mark eller vegetation. Till skillnad från vad många kanske tror så ska man inte elda på eller alldeles intill berghällar eller större stenblock då de kan spricka av värmen. Sandig eller grusig mark är ofta ett lämpligt underlag. Kom ihåg att det inte är tillåtet att hugga eller såga ner träd och buskar, inte heller att bryta av grenar från levande träd. Kottar, pinnar och grenar som ligger på marken får du däremot plocka och använda som virke.

Och om eldningsförbud råder? Stormkök med gas- eller spritlåga är oftast tillåtna vid eldningsförbud, så länge det inte finns risk för antändning och brandspridning. Vid skärpt eldnings förbud kan de fortfarande vara tillåtna men förbudet kan även innebära att all tändning av öppen låga är förbjuden, alltså även gas- och spritlåga. Därför ska du alltid hålla dig informerad om lokala regler och föreskrifter för att veta vad som gäller.

VÅRA FAVORITER FÖR: ULTRALÄTTA TURER • Optimus Crux Lite Solo Cook system • MSR PocketRocket 2 KYLIGA LÅNGTURER OCH EXPEDITIONER • Optimus Nova Multifuel Cooker • MSR WhisperLite Universal Combo FAMILJEVANDRING OCH ALLROUNDBRUK • Primus Essential Trail Stove • Trangia 25-4 UL / 27-3 UL

LÄMNA SLUMPEN HEMMAVID Text: Emma Carlsson / Fotograf: Emma Svensson

Andreas Hovden från Röda Korset i norska Ringebu bildar oss i fjällvett och berättar hur du planerar för en säkrare vandring.

Att låta sig inspireras och drömma om vandringar i storslagna miljöer är nästintill oundvikligt för de allra flesta utav oss. Vad vi ser framför oss är blå himmel och oemotståndlig natur. Vad vi inte ser är farorna som trots allt kan gömma sig där. Men oroa dig inte, med några enkla knep är du lika förberedd som äventyraren Lars Monsen på de knivigaste situationer. Andreas Hovden är operativ ledare på Röda Korsets lokalförening i Ringebu. En idyllisk norsk by, cirka tre timmar norr om Oslo, med Rondanes magiska national park i norr och Jotunheimens ståtliga nationalpark i väster. Helt enkelt ett paradis för den friluftsintresserade. Att det har inträffat olyckor här är ett faktum, men efter några samtal med Andreas står det klart att de flesta vandringsrelaterade nödsituationerna hade kunnat förebyggas. Och dessa nödsituationer kan delas upp i två kategorier:

Bristande förberedelser

Planering är A och O, och följer du fjällvettreglerna har du en god grund för en säkrare tur i fjällen, säger Andreas. – De som inte har fjällvana har en tendens att ta med för lite kläder i förhållande till att vädret kan skifta. Man kan få hypotermi på fjället mitt i sommaren också. Skiftande väder fick vår kollega Jenny Wikman uppleva under en tur till Trolltunga. Prognosen lovar sol, men när Jenny och hennes sällskap kommer dit slår vädret plötsligt om till det motsatta. På den ikoniska platsen stöter Jenny och hennes sällskap på en genomblöt, illa huttrande vandrare i shorts, och de beslutar sig för att klä den huttrande vandraren med allt vad de själva kan avvara. – Hade han inte fått på sig lite varmt och väderskydd hade det nog kunnat bli rätt illa att ta sig hem. Det gick fort för honom att bli stel, berättar Jenny. Det är inte bara vädret du behöver förbereda dig på, säger Andreas. En vandring innebär också en fysisk utmaning. – Många vi möter har kanske förväntat sig en lite lättare tur än den de gett sig ut på. De har inte förstått hur krävande den faktiskt är. Visst lockar de majestätiska fjällen till att ge sig ut på de stora turerna. En tumregel är dock att vara medveten om sina fysiska begränsningar, samt att rådfråga erfarna människor. Båda dessa råd bäddar för en säkrare vandring.

En olycka sker

Den andra kategorin av nödsituationer är olycks händelserna. – Några vanliga olyckor som uppstår är när människor går på leder som är branta och besvärliga, och där de då faller och bryter ett ben eller en arm. Att få en ordentlig stukning eller att bryta en arm är något som kan vara svårare att vara beredd på, men vad du kan förbereda dig på är hur du i dessa situationer kallar på den hjälp du kanske behöver. – Det är många som litar lite för mycket på reklamen från telefonabonnemangen och tänker att en täckning över hela världen också inkluderar fjällen. Med en industri som presenterar en ny och ännu smartare telefon snart sagt varje kvartal är det lätt att ta för givet att telefonen ska hjälpa dig även på de mest avlägsna platser. Men lita inte på det, i fjällen är radioskugga fortfarande en realitet. Och när du inte heller har meddelat någon vart du ska, eller när du beräknar att vara tillbaka, kan det dröja innan du får undsättning. Något som Andreas fått uppleva många gånger under sin tid på Röda Korset. Olyckor kan alltså inträffa helt utan förvarning, var du än befinner dig. Men låt inte det stoppa dig. Med rätt förberedelser och ett gäng smarta prylar i din packning kan du trygg och säker stega ut och upptäcka vår magiska nordiska natur.

Kom ihåg STOP-regeln vid en nödsituation: - Stanna, behåll lugnet - Ta kontroll över situationen - Orientera dig - Planera åtgärder

Fjällvettreglerna i Sverige

1. Välj rätt utrustning 2. Meddela färdväg och beräknad återkomst 3. Anpassa fjällturen efter vädret 4. Följ markerade leder 5. Ta med karta och kompass 6. Rådfråga erfarna människor

I tillägg påpekar de norska fjellvettreglene även följande

7. Anpassa turen efter förmåga och förhållanden 8. Var förberedd på oväder och kyla, även på korta turer 9. Ta med nödvändig utrustning för att hjälpa dig själv och andra 10. Välj trygga vägar. Var uppmärksam på terräng där skred kan gå och osäker is. 11. Spar på krafterna och sök lä om nödvändigt 12. Vänd i tid, det är ingen skam i att vända om

Fyra kategorier skor och kängor

Vandringskängor – Stadiga kängor för flerdagarsvandringar med tung packning i ojämn terräng. Vandringsskor – Låga skor med flexibel mellansula, som lämpar sig för varmare klimat, dagsturer och vardag. Dagsturskängor – För dagsturer med exempelvis en fjällstation som utgångspunkt. De är smidiga, men saknar stödet för tuffare terräng. Skalkängor – Skalkängan består likt en skaljacka av endast ett skyddande yttre. Inuti anpassar du enkelt efter temperatur och aktivitet genom ditt val av strumpor och iläggssulor.

FÖTTERNA I FOKUS

Vi ger dig fotriktiga råd om hur du väljer vandringskängor, hur du vårdar din utrustning och förebygger skavsår. Text: Julia Möller / Fotograf: Emelie Voltaire

Fötterna brusar av trötthet när du tar av dig kängorna, vars riktiga färg skymtar någonstans under lagren av lera. De senaste dagarnas svett har satt sig långt in i strumpornas fibrer. Leran har fortsatt långt upp på vaderna, som skriker efter en djupgående sportmassage. Där och då känns livet helt okej.

Hur dina fötter mår under en vandringstur kan vara avgörande för hela din upplevelse, det är trots allt fötterna som ska föra dig framåt på leden. För att fötterna ska må bra krävs planering, ända in på huden.

Vandringskängor & skor – inte en fotnot

Vandringskängornas jobb är att ge skydd och komfort, för att dina fötter ska må bra såväl under som efter en lång tur. Därför måste de vara synkade med hur och var du ska vandra, och självklart också med dina fötter. Innan du sätter i gång att prova ut dina kängor eller skor, börja med att fundera över hurdan terrängen och klimatet är där du ska vandra, samt hur tung packning du ska bära. Gemensamt för vandringskängor och vandringsskor är

Vilken är den mest allsidiga vandringskängan?

Vill du investera i ett par kängor du kan använda på allt från vandring till svampplockning och regniga vardagar är de medelhöga kängorna ett bra val. De ger stöd åt fotlederna, klarar vår fjällterräng och håller dig torr. Den här kängan är vanligast på vandringslederna och finns i många modeller, från lätta med mindre dämpning till tyngre som lämpar sig för alpin terräng.

När du provar ut

• Du bör ha 1–1,5 centimeters utrymme framför tårna i kängor … • … och 0,5–1 centimeter framför tårna i skorna. • Prova kängor i slutet av dagen, eftersom fötterna ofta är lite svullna då. • Prova med vandringsstrumpor (en tunn strumpa plus en socka). • Hälen ska sitta stadigt. När du bär ryggsäck kommer tyngden att vilja trycka fram fötterna då du går nedför. Hitta därför ett sluttande underlag och bär gärna lite tyngd på ryggen när du provar kängorna.

att de är stabila och skyddar mot ojämnheter i underlaget. Ska du vandra Camino de Santiago i torrt väder kan det vara skönt med ett par ventilerande vandringsskor i mesh, medan Kungsleden i de svenska fjällen ställer högre krav på vattentäthet. Här spelar både terrängen och klimatet in. I de svenska fjällen är terrängen svårare och ofta blöt, dessutom är det tämligen kallt, så blöta kängor kommer att vara obehagliga att ha på och torka långsamt. I enklare terräng och varmare väder är risken för en fotblöta mindre, och om det händer så torkar skorna bättre. En låg modell är ofta lämpligare för dig som går med lätt packning och vill ha mycket flexibilitet. Högre modeller – klassiska vandringskängor – med mer stöd för vristen ger stabilitet när du bär tung packning.

Gå både uppför och nedför. För vandringsskorna behöver du inte lika mycket utrymme framför tårna eftersom de kan snöras hårdare med en passform som liknar en löparsko. Hälen ska sitta stadigt i det bakersta läget och inte flytta sig upp och ner. Har du rätt storlek men hälen fortfarande glappar kan det vara modellen som inte passar, byt då modell – gå inte ner i storlek. Om du har olika stora fötter, utgå från den större foten. För trånga kängor går inte att lösa – det blir skav, anspänning och dålig blodcirkulation. Däremot kan du kompensera ett litet glapp i kängan med till exempel en extra linerstrumpa.

Gå in dina kängor

Visst kan det vara flott med nya skor – men det är också ett presentkort på skavsår. Lägg tid och kraft på att gå in dina kängor eller skor ordentligt innan vandringen. Öka distansen successivt. 1. Börja bära kängorna eller skorna inomhus, med de strumpor och innersulor du ska använda på vandringen. 2. Ta dem på en tur runt kvarteret. 3. Ge dig ut på dagsturer med lättare packning.

Snöra kängorna

Det finns olika sätt att snöra din känga på, beroende på hur terrängen ser ut och hur dina fötter känns. Snöra hela vägen upp när terrängen är oländig och du behöver extra stabilitet. När underlaget jämnar ut sig lyxar du till och snörar ner kängorna, så att du får mer flexibilitet och kan ventilera lite bättre. Vandrar du uppför snörar du hakarna tätt upp till ankeln, och sedan lösare i hakarna ovanför. Då får du mer rörlighet. Nedför knyter du snörena över vristen hårdare, så slipper du en fot som glider framåt. Många kängor har också ett par snörhål eller hakar vid fotleden som sitter lite ”bakom” de övriga, för att ge extra stadga där den behövs som bäst. Här intill visar vi tre specialsnörningar som du kan ta hjälp av om hälen glider ändå, eller om du känner av tryck över tårna eller fotryggen.

Ta hand om dina kompisar

Även om dina vandringskängor är gjorda för att klara leriga stigar behöver du fortfarande ta hand om dem. Ger du dem den vård de behöver kommer de att hålla lika länge som sin vandrare. Du behöver en skoborste, en rotborste eller en tandborste. 1. Ta bort skosnörena och borsta sedan försiktigt bort smuts från kängan. 2. Rengör kängorna i ljummet vatten. 3. Torka dem inte i torkskåp, utan det bästa är rumstemperatur med låg luftfuktighet. 4. Plocka ur sulorna och förvara kängorna svalt mellan vandringarna. 5. Smörj in kängorna de första tre–fyra gångerna du använder dem. Därefter återfuktar och impregnerar du kängorna med jämna mellanrum.

1. Tryckavlastande för tårna 1. Snöra upp kängorna helt. 2. Snöra om kängorna, men lämna de första öglorna så att tårna är fria.

2. Tryckavlastande för fotryggen 1. Snöra upp kängan hela vägen ner till hakarna precis under tryckpunkten. 2. Snöra om genom att gå rakt upp till nästa hake innan du börjar korsa snöret igen.

3. Förhindra att hälen glider 1. Tryck tillbaka hälen på sin plats och hitta de två paren hakar närmast delen där din fot börjar flexa framåt när du går. 2. Snurra snörena runt varandra två varv och dra åt hårt och lås i nästa två hakar. 3. Repetera steg två i det nästkommande paret hakar. 4. Avsluta med att snöra kängan som vanligt.

Vandringsstrumpor – varje steg räknas

Vandringsstrumporna spelar en stor roll för hur dina fötter mår under vandringen. Använd två par sockor för att minska friktionen och risken för skavsår. Lager 1: Närmast foten bär du en liner, en tunn strumpa som ska sitta tajt, vara smidig och gjord i merinoull. Det här är fötternas underställ. Lager 2: Ovanpå linern sätter du en socka som tillför vaddering, slitstyrka och isolering.

”Det är ett himla tjat om strumpor i merinoull, kan jag inte använda bomull eller syntet?”

Visst kan du det. Men med hög komfort kommer dina naturupplevelser att bli så mycket bättre. Utöver alla andra skäl att välja merino så är det två som väger extra tungt. Ylle värmer även när det är blött, det gör inte bomull och syntet. Utsikten från Njullá är inte lika rolig om man fryser om fötterna. Yllet är också naturligt odörhämmande. Ofta räcker det med två uppsättningar strumpor även på en lång vandring, med strumpor i syntet eller bomull blir halva packningen ombyte.

Sockorna är oftast gjorda i merinoull och fungerar ventilerande, som en skorsten. Av den anledningen ska de gå högre upp på benet än kängan – för ingen har en skorsten som slutar under taket. Den tunna innerstrumpan bör vara längre än den yttre för att inte korva sig under. Så för att välja strumpornas längd, ta en titt på hur hög kängan är. Hur mycket vaddering strumpan har ger dig en idé om hur tjock och hur varm den kommer att vara. De ultralätta strumporna utan vaddering lämpar sig bra för varmt klimat och i den här kategorin finns även linerstrumporna. Vidare finns allt från lätt vaddering till riktigt tjock vaddering. Ju tjockare vaddering, desto längre vandringar, tuffare terräng och kallare klimat lämpar de sig för.

Ta striden med skavsåren

Skavsår är en av de vanligaste skadorna vandrare får – och hur små och oskyldiga de än kan verka, kan de verkligen förstöra din vandringsupplevelse. Varför får du skavsår? Att veta varför du får skavsår är den första nyckeln till att ta hand om dem. Skavsår uppstår av fukt, friktion och tryck. Fuktigare hud är mer mottaglig för skador när friktion uppstår. Friktionen ökar dessutom med fukt, det kan lätt bli en ond spiral snabbt. Friktion uppstår när huden nöts mot ett lager, i det här fallet strumpan. En tryckpunkt kan uppstå på ett ställe där kängan sitter tajtare eller där strumpan har rynkat sig. Skavsåret börjar oftast som en vätskefylld blåsa, och när den går sönder får du ett sår. En som har erfarenhet av långa vandringar med tung packning är Emelie Hjelm, som jobbar som soldat inom Försvarsmakten. Vi tog ett snack med henne om hur du bäst förebygger skavsår, och vad du ska göra om skavsåret ändå är framme. – Vandringen handlar mycket om vad kroppen klarar av, men framför allt också vad den behöver i form av materiel och omvårdnad, säger Emelie.

fästa ordentligt på fötterna, och på morgonen hinner du se om det finns brister i anbringningen och kan då göra om. Hellre att du kommer på det innan vandringen än under. Var noga med att alltid tejpa fötterna på ställen där du vet att du riskerar att få skavsår, det brukar variera från person till person. Att pausa ofta och lufta fötterna vid varje tillfälle som ges hjälper dig att hålla fötterna torra. Dags för lunchpaus? Ge fötterna frisk luft och känn på strumporna om de är fuktiga. Byt strumpor oftare än du tror. På det sättet håller du fötterna torra längre och kan undvika skav. Ta dig tid för de kortare rasterna, undvik dem inte bara för att komma fram snabbare. Det är alltid värt att stanna upp om du känner att ett skav är på väg och att åtgärda det direkt. Se det lite som en spricka i vindrutan på bilen, låt inte skadan växa sig större, det kan ta en ända med förskräckelse. Vad ska du göra om ett skavsår ändå uppstår? – Om ett skavsår uppstår trots tejpning, var snabb. Av med kängor och strumpor, lufta sulorna, torka foten torr med ett torrt klädesplagg och lägg på ett skavsårsplåster, säger Emelie. Riv inte bort tejpen, det brukar skada huden mer än det gynnar den. Har du tejpat tillräckligt bra så kan du applicera skavsårsplåstret ovanpå. Jag har använt en hel del olika varianter men tycker personligen att Compeed funkar bäst. Ha alltid skavsårsplåster lättillgängligt i packningen, och förutom skavsårsplåster bör det alltid finnas skavsårstejp, steriliserad nål och sax i ett skavsårskit. Välj gärna produkter av bättre kvalitet, dina fötter kommer att tacka dig för det.

Förekom och förebygg Vandringen börjar redan innan du trampar ut på leden, och det bästa sättet att hantera skavsår är att förebygga dem. Har du klippt naglarna och filat och smort fötterna har du bäddat för en bättre vandringsupplevelse. Det gäller att både göra bra val innan du påbörjar vandringen och att inte försumma fötterna under turen. – Mitt bästa knep för att undvika skavsår är enkelt: Var Om du fått en skavsårsblåsa, vad ska du göra då? inte bekväm, säger Emelie. – Punktera den inte! Genom att sätta ett skavsårsplåster Steg ett är att välja kängor med omsorg. Köp inte de ”lite ovanpå skapar du ett skyddande lager och du behöver för trånga egentligen” kängorna, trots att de är billigare. inte punktera. Blåsor kan vara luriga och det kan vara svårt Någonting Emelie understryker är hur viktigt det är att att veta om det är blod- eller vattenblåsa, så håll dig på inte stressa med förberedelserna. säkra sidan och plåstra – Att tejpa fötterna ovanpå. Skulle det vara är en sak folk ofta får en vattenblåsa och du om bakfoten, många inte har skavsårsplåster Emelie Hjelm stresstejpar precis innan att tillgå, se till att ha en de ska i väg på äventyr. steriliserad nål och tryck GÖR: Soldat inom Försvarsmakten. Tejpa i stället fötterna den genom ett mindre BÄSTA VANDRINGSMATEN: Bästa vandringsmaten kvällen innan du ska hudparti som ligger precis är kolhydratsladdad, tortellini är det godaste jag vet! påbörja vandringen intill blåsan, för att sedan Glöm inte en varm, söt dryck till maten; kroppen tar (leta efter sporttejp punktera blåsan. snabbare upp vätska som är kroppstempererad eller eller Leukoplast på varmare. I kallare vandringsmiljöer kan jag garantera apoteket, reds. anm.). att det kommer att göra stor skillnad för ditt humör Gör du det hinner tejpen och din förmåga att värma upp kroppen under pausen.

Udd

Rygg En rakt slipad bladrygg kan användas med eldstål

Blad

Egg Slipningen varierar men de vanligaste är konvex slipning, skandinavisk slipning och flatslipning

Vanligen i rostfritt stål eller i det mer lättslipade kolstålet

Parerstång

Fingerskåra

Finns på vissa knivar och hindrar att handen glider ner på bladet

Ger ett säkrare och stadigare grepp

Skaft

Tånge Full tånge innebär att stålet i bladet fortsätter hela vägen genom knivens handtag

Greppvänligt material, ofta i form av gummi, termoplast, trä eller kol- och glasfiberblandningar

KNIVEN

– MÄNNISKANS NÄST BÄSTA VÄN? Text: Anna Kernell / Fotograf: Emelie Voltaire

På vandring och äventyr i naturen blir kniven snart ditt viktigaste verktyg. När du lämnar civilisationen tar den upp kampen med hunden om platsen som din bästa vän. Faktum är att kniven är ett av våra äldsta handverktyg, och nu när sommaren stundar är det läge att damma av våra kunskaper om denna trofasta följeslagare. Kniven har en lång historia. Redan för ungefär 2,3 miljoner år sedan, på stenåldern, tillverkade människor sina första knivar av flinta, ben eller obsidian. De var livsnödvändiga verktyg och de användes till det mesta: att döda, stycka och äta djur, för slöjdarbete och i väpnade konflikter. Även om materialutvecklingen sedan dess har tagit enorma kliv så har själva utformningen till stor del förblivit densamma: en skärande egg, en spetsig udd och ett skaft att hålla i. Allt eftersom man lärde sig nyttja och bearbeta olika material blev knivarna mer effektiva och sofistikerade. Först i brons, sedan i järn, och när man lärt sig göra järn mindre mjukt: i stål.

Att bära kniv har under större delen av mänsklighetens historia, fram till förra århundradet, varit en självklar del av livet. Alla män och även de flesta kvinnor bar alltid med sig detta oumbärliga redskap som även var en statussymbol som ingav respekt och som, för den som hade råd, eller själv hade färdigheten, gavs utsmyckningar och stolt visades upp. Det var vanligt att man fick sin egen kniv när man betraktades som vuxen och den kunde ofta vara det dyraste man ägde, så den vårdades ömt och följde en genom hela livet – och många gånger ända in i graven. Den industriella tillverkningen av knivar kickade i gång i början på

1800-talet och från århundradets mitt tillverkades knivbladen av kolstål vilket var standard ända fram till 1930-talet då det lättskötta rostfria stålet blev allt vanligare. Även om vi i dag använder knivar på ungefär samma sätt som vi gjorde för två miljoner år sedan så är nog den största förändringen i bruket att kniven aldrig lämnade ens sida förr i tiden, medan man i dag inte kan gå runt med en kniv hur som helst. Kniven har kommit att betraktas som en styggelse som får följa med utanför hemmet enbart för specifika ändamål. 1988 trädde lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, knivlagen, i kraft.

Knivlagen § ”Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats.” UNDANTAG: 1. Föremålet ingår i utrustningen för en viss tjänst eller ett visst uppdrag. Till exempel en hantverkare som använder kniv i arbetet. 2. Innehavet anses befogat med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter. Till exempel en svampplockare eller vandrare som bär ändamålsenlig kniv eller normalt bruk av fickkniv/ multiverktyg.

Friluftskniven

Om det är någonstans kniven spelar en lika fundamental roll i dag som förr så är det i naturen. För jägare, fiskare och äventyrare är kniven ett villkor, ett mångsidigt verktyg som kommer väl till pass i många förutsedda och oförutsedda situationer. Så också för vandraren. Vilken kniv som är rätt för just dig är en fråga om vad du tänkt använda den till och vilket typ av vandring du har i kikaren.

Fällkniv eller slidkniv?

En fällkniv är en smidig och kompakt kniv. Att bladet i hopfällt läge ligger skyddat inuti handtaget gör den lättare att bära med sig än en kniv med fast blad. Extra behändig är den för dem som rör sig i urbana miljöer. De flesta klarar sig fint med en fällkniv när de ger sig ut och vandrar, den räcker till för de viktigaste jobben och man kan hålla vikten nere på sin packning. Den är dock inte lika kraftig som en slidkniv och lämpar sig därför inte för tungt arbete. För överlevnad i skog och mark, då du behöver kunna bygga vindskydd, hacka grenar och jaga, är en kniv med fast blad ett självklart val. De är konstruerade för att tåla mycket påfrestningar och kan utföra tyngre arbeten utan problem. Om du väljer en kniv med full tånge och en bladlängd på 9 till 15 centimeter så klarar du det mesta som kommer i din väg. Slidknivar kommer även i enklare och nättare varianter, vilka kan vara att föredra då de är smidigare att jobba med. I valet mellan en fällkniv och en slidkniv kan du också väga in att slidkniven ofta är lättare att hantera. De flesta fällknivar kräver två händer för att öppnas, medan slidkniven är enkel att dra ur sin slida med en hand.

Michael Almqvist, flerfaldigt prisbelönt knivmakare Rostfritt stål, kolstål och olika hårdhetsgrader – hur ska man tänka när man väljer kniv?

– Vilken stålsort man föredrar varierar väldigt mycket. Är man jägare vill man oftast inte ha ett för hårt stål då det riskerar att flisa sig när man till exempel råkar skära i ben. Superskärpan kanske inte heller alltid är det viktigaste för dem. Friluftsmänniskan är nog ute efter mer av en allroundkniv där den riktiga skärpan är mer viktig. – Ett kolstålsblad är lättare att skärpa upp och få riktigt vasst, men håller å andra sidan inte sin skärpa lika bra och kan rosta ganska lätt om man inte sköter sin kniv ordentligt. – Ett rostfritt blad (som egentligen borde kallas rosttrögt, för allt stål kan rosta) är ofta lite hårdare, särskilt om det är ett så kallat pulverstål. De tål riktigt tuffa tag men kan då också vara lite svåra att skärpa upp för den ovana.

Vad utgör en bra friluftskniv?

– Här kommer det in fler parametrar än bara stålsorter, som till exempel storlek och tyngd, bladets form men också skaftets.

– I friluftssammanhang ska man inte heller underskatta fällkniven. Men rent generellt skulle jag som knivmakare rekommendera en kniv med en bladlängd på maximalt 10 centimeter, rostfritt stål och en form på skaftet som påminner om en fiskkropp. Det vill säga en tillplattad spolform, men gärna med ett litet fingerskydd närmast bladet.

Hur ser din favoritkniv ut?

– Som knivmakare har jag en ständig balansgång att gå mellan estetiken och bruksegenskaperna när jag designar och tillverkar en kniv. Med det sagt så behöver inte den ena egenskapen ta ut den andra, men det är lätt hänt. Själv har jag många gånger inspirerats av den samiska knivslöjden där renhorn och masurbjörk är vanliga material. Den gravyr som vanligtvis också förekommer på dessa knivar tillför det estetiska värdet väldigt mycket, men är också en svår konst att bemästra. Så en hornkniv (som vi kallar det när den inte är tillverkad av en same) är en favorit i bältet. – Ett annat vackert material som jag gärna använder i min tillverkning är fossil mammutbete. Finns att få tag på i olika färgskalor, allt beroende på var de legat de senaste 10 000–20 000 åren. Och ja, 100 procent lagligt att använda då mammuten är utdöd och inte skyddas av Citesreglementet. Vill du ta dig en titt på Michaels exklusiva knivar surfar du in på www.carlmichael.info

Några goda råd

• Om knivbladet har en rak rygg med skarp kant kan du använda kniven tillsammans med eldstål. • En färgglad kniv försvinner inte lika lätt i skogens och fjällets grönbruna palett. • Kom ihåg att torka av kniven innan du sätter tillbaka den i slidan. • Tälj eller hugg inte med kniven mot sten, så håller den längre. • Håll kniven vass genom att regelbundet bryna med ett fint, platt diamantbryne.

FLAMSÄKERT

Elda tryggt och smart – vi lär dig hur Text: Olof Lange / Fotograf: Sofia Sjöberg & Erik Nylander

Långt efter att du har ställt undan kängorna hänger lukten av rök kvar i kläderna och väcker minnen av närvaro och frihet. Blicken som förtrollat fastnar i glödens lugna pulserande ser i skuggorna våra förfäder samlas kring härden. Människan har en lång och nära historia med elden. När vi tämjde elden fick vi ljus, värme och skydd mot rovdjur, och med upphettade kolhydrater och proteiner i magen kunde vi föröka oss och sprida oss över hela jordklotet. Elden är fortfarande viktig för människan, inte minst när vi är ute i naturen. Men varför brinner det egentligen, och vad behöver du kunna för att tända en brasa – och hålla lågan vid liv?

Bränsle, syre och värme

För att det ska brinna behövs bränsle, syre och värme, och likt en trebent ställning kollapsar elden om ett av benen saknas. Med rätt balans brinner det i stället bättre. Vi startar förbränningen genom att tillföra värme, men en ensam gren brinner inte vidare eftersom värmen sprids och går förlorad. Grenar som ligger nära hettar i stället upp varandra så att processen fortsätter. I värmen sönderfaller större molekyler i veden till pyrolysa gaser, som egentligen är det som brinner. Syre behövs för själva förbränningen. Den varma röken stiger uppåt och frisk luft sugs in, men för att tända behöver vi ofta ge lite hjälp på traven.

Förbereda

Samla grenar längs stigen så kan du tända elden direkt när du kommer fram, runt välkända lägerplatser är det ofta ont om bränsle. Grenar som ligger på marken och grenar med bark är oftast fuktiga eller murkna, håll utkik efter grenar utan bark som står fritt i luften. Trä som knäcks med ett skarpt ljud är bra bränsle. Är ytan blöt så är veden ändå oftast torrare inuti. Torra kvistar går nästan alltid att hitta längst ner nära stammen på en gran. Gör i ordning eldplatsen med bränslet nära till hands

och försäkra dig om att elden inte kan sprida sig. Ta bort material som kan börja brinna, och känn efter hur fuktig jorden är. Under torka tränger ett regn knappt ner i marken och i skog eller torvmark kan glöden pyra länge i torra rötter.

Vad gäller ute i naturen?

Allemansrätten tillåter inte att du skadar levande träd och buskar eller tar av vindfällen för att elda, de har en viktig roll i ekosystemet. Elda aldrig direkt på klipphällar – stenen spricker och kan aldrig bli hel igen. Nationalparker, naturreservat och andra naturskydds områden kan ha olika regler rörande eldning. Läns styrelserna och kommunerna har lokal information om eldning och tillfälliga eldningsförbud.

Tända

Börja smått och torrt, bygg sedan upp elden eftersom den tar sig, med större pinnar som också kan vara fuktigare. Tunna kvistar fattar lätt eld men brinner också snabbare. De vanligaste fallgroparna är att inte ha tillräckligt med smått material att börja med, eller lägga på för mycket så elden kvävs. Näver, tändkottar eller tjärved är inte nödvändiga för att göra upp eld, men underlättar i svåra förhållanden.

Att tända med tändstål

Ett tändstål räcker länge och fungerar i alla temperaturer även om det är blött. Det kräver erfarenhet för att fungera optimalt, så öva så snart du har tillfälle. Gnistorna från stålet är 3 000 grader celsius men det behövs också ett finfördelat material som kan flamma upp. Det yttersta lagret av näver eller tjärved som skrapas till en liten hög är perfekt. Prova också med mjölkörtsfrön eller vassvippor. - Ta stöd med änden av stålet och dra nedåt längs stålet med knivryggen. Fungerar perfekt för att tända näver eller tjärved. - Håll kniven stadigt och dra i stället stålet mot dig. Metoden är bra när du saknar stöd och när tändmaterialet är svårare att komma åt.

Elda

Vinden kan hålla fart på elden – eller vara ett problem när det blåser för mycket. En grop i sand eller snö ger lä men kan samtidigt göra att elden får för lite syre. Det är lätt avhjälpt med en luftkanal. En risbädd förbättrar också luftflödet och skyddar mot markfukt. Tunna kvistar behöver utrymme för att brinna bra men tjockare grenar kan ligga närmare varandra. Att bränna blött eller fuktigt trä går, med omsorg och mycket värme, och veden räcker då längre.

En timrad brasa

Timringen är en användbar form för brasan och lätt att anpassa. Veden staplas i lager likt en timrad stuga så elden blir stadig och bra att laga mat på. Grenarna fungerar också som vindskydd åt de första flämtande lågorna. - Börja med två grova grenar parallellt med varandra, knappt en grenlängd isär. - Lägg nästa varv på tvären nära ändarna så att det bildas en kvadrat - Fortsätt uppåt med gradvis tunnare grenar så att stapeln får formen av en mayapyramid. - Tänd från toppen för en långvarig och underhållsfri eld med lite rök. Flera grenar i varje lager gör elden mycket varm och kraftig. eller - Bygg upp timringen runt tändveden så att elden brinner utåt och torkar fuktig ved innan den kan fatta eld.

Varför ryker det?

Visst verkar det alltid blåsa rök i ögonen på just dig? Men varför ryker det? Vid en perfekt förbränning blir bara osynlig koldioxid och vattenånga kvar. Men ingen eld är perfekt och det uppstår rök, som är en komplex blandning av oförbrända gaser och partiklar som tjära och sot. Många av dem är giftiga och som en varning svider röken i ögonen.

Vad kan du göra åt röken?

Först och främst kan du flytta dig ur röken, och sedan förbättra förbränningen utifrån bränsle, syre och värme. Ligger grenarna tätt utan syre, eller för glest så de inte värmer varandra? Har du lagt på för mycket fuktigt bränsle på en gång? Torka och värm fuktig ved bredvid elden och lägg på nya pinnar först när lågorna slukat de gamla, så slipper du mycket av röken. Tänk tvärtom om du är i nöd och behöver rök att signalera med, blöta löv och färskt gräs på en stadig eld ger en riktigt tjock rök.

Utelivets lyx

När brasan sprakar kvittar det om du sitter ensam på en ö eller med familjen runt en grillplats nära stan. Då lågorna inte längre är nödvändiga i vardagen har de i stället fått en status av livskvalitet och lyx. För många är eldning helt synonymt med uteliv – vi längtar inte bara till naturen, vi längtar efter att elda.

”Samla grenar längs stigen så kan du tända elden direkt när du kommer fram, runt välkända lägerplatser är det ofta ont om bränsle”

KOMPASSEN

– EN KURS I HUR DU HÅLLER KURSEN Text: Jenny Wikman / Illustratör: Emelie Voltaire

Oavsett om du korsar okända kontinenter eller går en tur i skogen så är kompassen en grundbult i utrustningen och en nyckel till din säkerhet, helt oberoende av ström eller batterier till skillnad från en GPS. Och ju bättre du känner dina verktyg, desto bättre kan du få dem att jobba för dig. Häng med och lär känna kompassen in på bara livet.

11.

7. 11. 10. 8. 5.

12. 6.

2. 1.

11.

13.

1. Basplatta

Kompassen är byggd på en slitstark platta i akrylplast – genomskinlig för att du ska kunna se kartdetaljerna igenom den. Den håller i princip en hel livstid och har varmpräglade markeringar och linjaler som är mer eller mindre omöjliga att nöta bort.

2. Kompasshus

Huset är själva navet i kompassen. Det är vätskefyllt för att kompassnålen snabbt och stabilt ska hitta norr. För att navigera med karta behöver du en kompass med vridbart kompasshus som kan ställas in efter kartans väderstreck och visa dig en kurs framåt.

6. Nord–sydlinjer

De här kompletterar kompasshusets norrpil. Det blir ännu lättare att se så du ställt in norrpilen korrekt om du även ser till att dessa linjer ligger parallellt med kartans meridianer.

7. Riktningspil

Ännu en pil – och kanske den viktigaste av dem alla! Riktningspilen kallas även för kurspil och gör precis som det låter, pekar ut din kurs framför dig i naturen när du tagit ut den på kartan enligt Silva 123metoden (läs mer på nästa uppslag).

8. Indexstreck

Siffrorna och väderstrecken på utkanten av kompasshuset är till för att visa din bäring. Bäringen är vinkeln mellan norr och din kurs framåt, uttryckt i grader.

En sorts förlängning av riktningspilen. Indexstrecket ligger mot kanten av kompasshuset så att du enkelt ska kunna läsa av bäringen – eller kursen – på graderingsringen när du tagit ut en färdväg enligt kartan och ska följa den i verkligheten.

4. Kompassnål

9. Självlysande markör

3. Graderingsskala

Denna lilla magnetiserade stålbit är grunden i hela kompassens funktion – att orientera sig efter väderstrecken. Den röda halvan av kompassnålen pekar mot jordens magnetiska nordpol (och den andra, vita, änden således mot söder). Nålen kan bli avmagnetiserad av elektroniska prylar som din GPS eller mobiltelefon, så håll kompassen borta från dina gadgets! När du köper kompass – tänk på att kompassnålar kan vara balanserade för norra eller södra halvklotet, alternativt globalt balanserade. De globala nålarna funkar överallt och tar ut kurs snabbare då de är mindre känsliga för lutning.

5. Kompasshusets norrpil

Till skillnad från kompassnålen pekar den här inte automatiskt mot norr – utan riktas manuellt dit när du vrider på kompasshuset, beroende på hur din färdväg är positionerad på kartan.

Hjälper dig att tyda kurs och riktnings pil även när mörkret faller på.

10. Förstoringsglas

Lite hjälp på traven att tyda små detaljer och text på kartan.

11. Skalor

Varmpräglade tryck på kompassens kanter som hjälper dig att mäta avstånd på kartan. Ibland har kompassen linjaler anpassade för kartor i skala 1:25 000 eller 1:50 000 och så gott som alltid har de en linjal i millimeter så att du – med lite huvudräkning – kan mäta avstånd oavsett skala. Vissa kompasser har även en tryckt skala på handremmen, för att mäta kartsträckor där kompassens längd inte räcker till.

12. Deklinationsskala & justeringsskruv

Avvikelsen mellan jordens magnetiska nordpunkt och den geografiska nord-

polen kallas för deklination – och ibland kan du behöva kompensera för den. Till exempel för sjökaptener på 1500talet spelade deklinationen en enorm roll eftersom en seglats över havet med en enstaka grads deklination kunde innebära att de missade sin destination med flera hundra mil. Inuti kompasshuset, mellan väst och öst, finns en deklinationsskala ingraverad som används som ett extra steg mellan steg 2 och 3 i Silva 123metoden. Vrid först kompass huset efter kursen på kartan. Sedan justerar du x grader enligt den ingraverade skalan för att kompensera för deklinationen (som du innan avresa kollat upp online eller på nytryckt karta). Då visar kompassens riktningspil din korrekta kurs, trots eventuell missvisning där du befinner dig. Dra åt skruven så behöver du inte fundera mer på deklinationen för denna gång. I Sverige har vi generellt ganska liten deklination samt kuperad terräng med många synliga riktmärken. Här behöver du inte ta hänsyn till magnetisk deklination utan kombinerar kompasskursen med vad du ser omkring dig och kommer att nå din rätta destination oavsett deklinationen.

13. Klinometer

Klinometernålen är en fritt pendlande nål som faller nedåt enligt gravitationen, vilket gör den utmärkt att mäta lutning med. Vrid kompasshuset så att väster och öster linjeras med riktningspil och indexstreck. Det innebär att du får deklinationsskalan längs kompassens ena långsida – och den använder du som gradering/ lutningstal för klinometernålen. När du lutar kompassens långsida, till exempel längs en skidstav som ligger på backen, med deklinationsskalan nedåt så kommer nålen att peka rakt ner mot marken och deklinations skalan visar lutningen i grader, fiﬃgt på vinterns toppturer..

Navigera från punkt A till punkt B – med busenkla Silva 1-2-3-metoden

Har du kartan liggande framför dig med norr uppåt? Bra!

1. Lägg kompassen på kartan så att långsidan följer den sträcka du vill ta dig. Alltså från punkt A till punkt B med riktningspilen i din rörelseriktning.

Vrid kompasshuset så att dess norrpil pekar mot kartans norr – och dina nord–sydlinjer ligger parallellt med kartans meridianer.

3. Ta upp kompassen – rikta den så att kompassnålens norr står i linje med kompasshusets norrpil. Vips så visar nu kompassens riktningspil åt vilket håll du ska gå i verkligheten! Titta med hjälp av den ut ett synligt riktmärke, till exempel ett träd en bit framför dig i rätt kurs, och börja traska. När du når ditt riktmärke tar du fram kompassen igen och tittar ut ett nytt. Riktmärke – traska – nytt riktmärke. Repetera tills du är framme!

Gått vilse? Så här hittar du din position på kartan Triangulering är en fiﬃg metod för att förstå var du befinner dig på kartan om du tappat bort din position. Det du gör är egentligen att följa Silva 123metoden – baklänges! Ta dig upp på en hög punkt där du kan få lite överblick omkring dig. Jämför kartan med terrängen runt omkring dig – vad kan du identifiera? Kanske en fjälltopp eller en sjö?

1. Håll upp kompassen med riktningspilen pekande mot fjälltoppen du identifierat. Medan du håller kompassen i detta läge vrider du kompasshuset så att kompassnålens norra, rödmarkerade ände hamnar inuti kompasshusets nordpil. 2. Ta ner kompassen och lägg den på kartan. Vrid hela kompassen så att nord–sydlinjerna och kompasshusets norrpil båda sluter upp parallellt med kartans norr. Du linjerar kompassens kant med fjälltoppen och ritar sedan en linje från den i riktningen som din kompass nu visar. Vänd på dig och ta ut ett riktmärke i en annan riktning. Och en tredje riktning. Gärna omkring 90 graders vinkel från ditt första riktmärke och från varandra. När du gjort proceduren tre gånger har du tre linjer på kartan som tillsammans bildar en avgränsad trekant där de möts. Du befinner dig någonstans i denna trekant!

Kolla noga inuti denna trekant på kartan efter riktmärken – kanske en stor sten eller en fjällbäck? Allt som återstår nu är ta sig en spatserare och hitta detta riktmärke i verkligheten. Vips har du en position på kartan och kan fortsätta äventyret!

PS. Glömde du penna hemma? Använd långa grässtrån eller en lerig fingertopp för att markera ut linjerna. I nöd och lust är allt tillåtet (och att gå vilse i vacker natur är sannerligen båda).

JAKTEN MOT NOLLPUNKTEN Text: Olof Lange / Fotograf: Emelie Voltaire

En lång dags vandring närmar sig sitt slut, stegen har blivit många och både ben och rygg längtar efter vila. Efter en lång uppförsbacke ligger nu tältplatsen där framme bredvid bäcken. Att äntligen ställa ner ryggsäcken och få vila trötta fötter är en otrolig lättnad. Tänk dig nu samma scenario med halva vikten av ryggsäcken och sköna skor som vägs i gram i stället för i kilon. Du behöver inte löpa linan ut och byta ut hela utrustningen i jakt på gram, men smarta hacks och kunskap kan lätta på packningen för vem som helst.

Tunga termer i lättviktsvärlden

Basvikt är all din packning inklusive ryggsäcken. Det du bär på kroppen och förbrukningsartiklar som mat och bränsle räknas inte in.

De stora tre är de delar i utrustningen som väger

mest: regnskydd, sovsystem och ryggsäck. Friluftsköket räknas ofta som den fjärde byggstenen. Genom att minska vikten på dem kan du snabbt lyfta flera kilon från ryggen. Här kostar det dock också vad det smakar – ultralätt utrustning av bra kvalitet kostar en rejäl slant.

Lättviktigt & ultralätt

syftar till basvikten på packningen och har lite olika definitioner i faktiska gram. Lättviktig packning går att uppnå med normal komfort genom att avstå onödiga föremål och välja de lättaste alternativen. Ultralätt packning kräver mer kunskap och större uppoffringar – och låter dig i stället njuta av vandring med en ryggsäck på några få kilo.

”Allra lättast är så klart de saker du inte ens tar med!”

Liggunderlag rullat

Väg utrustningen och

i ryggsäcken ger

se var det finns gram

stabilitet utan ram.

Enkla små hacks kan räcka långt.

att spara.

Ta bara med den mängd du behöver på just den här turen.

Tanken som räknas

Om du är ute för att vandra snarare än campa, byt då ut onödiga prylar och komfort i lägret mot högre komfort i vandringen. Varje steg blir lättare – och även på den kortaste tur tar du väldigt många steg. Att verkligen minska vikten handlar lika mycket om tankesätt och erfarenhet som att ha lätta prylar. Ett sådant tankehack är att föremålen i din packning ska ha flera funktioner. Vandringsstavar fungerar även som tältstänger till en tarp eller ett ryggåstält. Tandtråden är också sytråd, och ett och samma kärl kan vara kastrull, matskål och mugg. Det förenklar din packning och gör den samtidigt lättare.

Systemtänk

För att optimera utrustningen är det nyttigt att tänka på hur delarna till sammans uppnår den funktion och komfort du vill ha, med minsta möjliga vikt. Sovsystem är till exempel det du sover i och på under natten. Ett isolerande liggunderlag, sovsäcksliner och en varm jacka kan komplettera en lättare sovsäck på en kall tur. Om det egentligen bara är fötterna du alltid fryser om på natten så är ett par dunsockor både lättare och billigare än en varmare sovsäck. Precis som ett tält, kan en lättare tarp tillsammans med en bivybag eller hängmatta, ge skydd från regn och vind. Samtidigt kommer du närmare naturen.

Väg och lista all utrustning

Köksvågen är din vän och kanske ditt viktigaste verktyg när du bantar din packning, även om den inte följer

med ut i fält. Det finns många färdiga kalkylark och resurser på nätet att ta hjälp av. Antagligen blir det en ögon öppnare att se hur mycket alla småsaker egentligen väger. Det är tillfredsställande att följa processen och överblicken gör det lättare att se var det finns mycket vikt att spara. Allra lättast är så klart de saker du inte ens tar med!

Vikten av vatten

Vattenflaskor lockar med stora öppningar, upphängning med karbin eller oändlig livslängd. Men de kanske allra lättaste, och mest lättillgängliga, är flaskorna i kiosken, med eller utan bubblor och smak efter eget tycke. De har imponerande hållbarhet och går att panta efter att de har gjort sitt. Större öppning och sportkork finns förresten i sortimentet även här. Bär inte runt på onödiga liter, utan lär dig i stället att hitta vatten och planera rutter och rastplatser efter bäckar och källor. Guideböcker och artiklar ger ofta bra tips.

Borrium – ämnet som väger mindre än ingenting

Så som andra atleter, rymdfarare och alkemister så trimmar gramjägare sin utrustning i jakten på det mytiska borrium. Ämnet uppstår när utrusning klipps ner, slipas eller borras fullt med hål. Avsaknaden av tungt material som uppstår ryktas väga ännu mindre än ingenting!

De små stegen mot noll

Att kapa tandborsten kan verka lite fånigt, men varje gram gör skillnad i

slutändan, så borra också några hål i skaftet som är kvar. Att trimma längden på ryggsäckens remmar är ett litet steg på vägen, men kostar ingenting. Mät upp förbrukningsvarorna och fyll i mindre förpackningar. Bry dig inte om små tandkrämstuber utan torka i stället tandkrämen och förvara i små blixtlåspåsar. Nästa steg blir att överväga om tandkräm ens behövs på en helgtur. En varning till den som lätt blir besatt: De första kilona är lättast att avvara, sedan ökar insatsen och engagemanget exponentiellt ju närmare noll din packning kommer.

Resan mellan äventyren

De flesta som får ett intresse för att uppleva naturen med mindre och lättare packning gör mycket av resan mot sin drömbasvikt i många små steg av idéer, uppgraderingar och studier mellan sina turer. Börja med det du har och välj bort de grejerna som inte verkligen är nödvändiga för turen. Det viktigaste här är inte ett hack, utan ett gott råd: Prova dig fram. Utvärdera din utrustning eller nya hacks med dagsturer och övernattningar. Hur mycket kläder och prylar kan du lämna hemma innan de fattas dig i skogen? Utmana din komfortzon med en natt under en tarp eller bar himmel och känn efter var din smärtgräns faktiskt går, med till exempel blöta fötter i löparskor. I värsta fall kommer du hem efter halva tiden med svansen mellan benen, men mer troligt är att du återvänder med ny erfarenhet och inspiration till nästa tur. Och varje gång du ger dig ut finner du nya gram att skala av – i jakten mot nollpunkten.

”Det viktigaste här är inte ett hack, utan ett gott råd: Prova dig fram”

Tre smarta tips Blixtlåspåsar

är lätta, vattentäta och kan återanvändas. Du ser vad som finns i påsen och de är perfekta för portionsförpackning av mat som havregryn och nötter.

Trailrunningskor har mönstrad sula som passar i terrängen, och väger en bråkdel av höga kängor. Med lätta och rörliga fötter kommer mer kontroll i steget, men lätta skor är till för lätt last. Testa en tunn nylonstrumpa + yllesocka som kombination mot skavsår. Quilt är både lättare och mer mångsidig än sovsäck och kan anpassas till olika behov. Lätt att ventilera när det är varmt och skön att dra över sig i stället för en jacka när det blir kallt i lägret på kvällen. Är quilt någonting för dig? Ta en gammal sovsäck för att prova. Klipp upp ett 2/3 långt snitt på undersidan ner mot fotboxen och kanta med band, eller sov helt enkelt med dragkedjan öppen under dig om säcken har en.

LYXWEEKEND – I DET GRÖNA

Text: Anna Kernell / Fotograf: Nordisk – Tom Novak

Det är dags att se över ”weekendresan”. Glöm fulla tunnelbanetåg och att knata gata upp och gata ner för att hitta den där trendiga restaurangen. I stället ger du dig ut i naturen, och kopplar av – på riktigt. Behöver du ett miljöombyte i sommar? Vill du kombinera äventyr med de bekvämligheter ett semesterhotell kan erbjuda? Slå läger! Leta upp en naturskön plats som ni kan göra dagsturer ifrån till fots, på cykel eller i kajak. Då slipper ni kånka runt på tunga ryggsäckar och utrustning dagarna i ända och kan dessutom kosta på er en hel del lyx. Föreställ dig att komma hem till en kall dryck och en bekväm stol, mysbelysningen och musiken flödar, middagsdofter lockar från lägerelden och när det är dags att sova väntar en skön sängplats. Kanske är det en stadig tältsäng, en luftmadrass extra deluxe eller en härligt vaggande hammock. Låter det som något för dig? Låt oss då gå igenom hur du fixar ett riktigt lyckat camp.

Rätta läget

Vilken plats som är som passar bäst beror så klart på om ni hade tänkt tälta, sova i hammock eller under bar himmel. Fokuset blir då antingen på platt mark utan stenar och rötter eller bra positionerade träd. Men oavsett hur ni väljer att sova så se till att ni har ett vattendrag nära intill. Övernattar ni nära en sjö är det bra om campet placeras några höjdmeter ovanför, så att ni kommer bort från den kalla luft som kan samlas där. Fundera över var solen går upp. Slår ni upp tältet så att solen gassar på under morgonkvisten får ni räkna med att vakna i en bastu. Och hur är det med vinden? Lite blåst kan vara bra för att hålla mygg och knott borta, men är platsen för exponerad kan ni behöva leta efter lä. Att kunna samlas runt en lägereld när mörkret har fallit sätter guldkant på

Vad säger allemansrätten?

tillvaron, men då behöver ni se till så att det finns en säker plats att elda på. Och kom för guds skull ihåg att undvika myrstigar!

Förstklassiga råvaror

Om ni lägger fokus på torrvaror och konserver behöver ni knappast oroa er över hur ni kyler maten. Man kan utan problem få ihop ett festligt matförråd av frystorkad mat, torkat kött, torkad frukt, chips, nötter, havregryn, ris, pasta och några konserver. Men för de där varorna som ändå måste hållas kalla finns det några knep. Antingen gör ni det enkelt för er och investerar i en riktigt bra kylbox som kan hålla frukostfilen kall i flera dagar. Eller så stoppar ni ner varorna i en drybag, sluter tätt och sänker ner i närmsta sjö eller vattendrag.

En källarsval flaska

Att avrunda dagens äventyr med en kall dryck är … ja behöver vi säga något mer? En klassisk kylmetod är att låta sjön eller bäcken göra jobbet. Men under en varm sommar kan även sjön vara för varm eller för grund för att erbjuda kylning. Då tar du i stället och lindar in ölen eller läskburken i ett blött tygstycke (handduk, t-shirt eller annat du har till hands) och ställer den på en blåsig plats i skuggan för att torka. Vätskan i tyget tar nämligen värme från drycken för att dunsta och sänker därmed temperaturen på den.

Tack vare allemansrätten får man övernatta på någon annans mark, om ni bara har några få tält och stannar en natt eller två. Se bara till att inte slå upp tälten nära bostadshus, privata tomtgränser eller åkermarker. Har ni tänkt stanna i flera nätter eller är en större grupp som ska tälta behöver ni be markägaren om lov, eftersom risken för markskador och sanitära olägenheter är större. I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler, ibland även i andra friluftsområden. Ta reda på vad som är tillåtet innan ni ger er ut.

Lämna platsen som du fann den

Allemansrätten innebär också ett ansvar. Vi får vistas fritt i naturen men ska också hjälpas åt att ta hand om den. Ta alltid med dig allt skräp från platsen du har varit på. Titta gärna en extra gång efter kvarlämnat skräp från andra och ta med dig det också om du hittar något.

Rent och fräscht

Med ett vattendrag i närheten har ni tillgång till friskt vatten för matlagning, dricksvatten, disk och personlig hygien. Men det är viktigt att ni inte gör allt på ett och samma ställe, annars kan ni få fel bakterier i det vattnet som ni tänkt släcka törsten med. Vatten att dricka och laga mat med hämtar ni längst uppströms i vattendraget. Längre nedströms kan ni fixa diskvatten, och nedanför det sköter ni den personliga hygienen och tvättar kläder om det skulle behövas. Har ni i stället slagit läger vid en sjö ska ni inte diska eller tvätta er alldeles vid strandkanten i stillastående vatten. Hämta i stället vatten och bär upp en bit bort från vattenbrynet. En liten flaska handsprit är alltid bra att ha med sig så att ni kan hålla er rena oberoende av vattentillgången. Ta med tvål och diskmedel som är biologiskt nedbrytbara för minsta möjliga påverkan på naturen.

Skitsmart

Ute i det fria räcker det inte med toapapper när nöden kallar. Lika viktig är en liten spade så att du kan gräva en grop, en trädgårdsspade med avsågat skaft funkar fint. Små plastpåsar eller hundbajspåsar är bra att samla använt toalettpapper i och slänga när ni passerar nästa sopkärl. Har du en förslutbar fryspåse med dig kan du använda den för att förvara oanvänt toalettpapper och hålla det torrt. Tar du bort pappcylindern så tar rullen mindre plats i packningen och du kan dra ut papperet från mitten, ungefär som en kökspappersbehållare. Följ sedan dessa enkla steg: 1. Gå bort en bit från lägret, minst 50 meter men gärna längre. 2. Försök hitta mark utan rötter och stenar som är mjuk att gräva i. 3. Gräv hålet vid ett träd om du vill ha något att hålla i, eller vid en sten eller stock om du vill kunna sitta ner. 4. Skär loss ett ”lock” med spaden. 5. Gräv ett hål, ett par decimeter djupt. 6. När du är färdig fyller du igen hålet, lägger locket på och stampar till med foten. Går det inte att gräva en grop? Försök gömma bajset under en sten eller en bit mossa. Det viktigaste är att se till att det förmultnar snabbt och att ingen kommer att råka trampa i det.

Bärbar lyx

• Bärbar högtalare, gärna vattentät • Mysbelysning: batteri- eller solcellsdrivna ljusslingor, stämningsfulla lyktor och tältlampor • Tältsäng eller en riktigt lyxig luftmadrass med generös höjd • Hammock att läsa eller sova hela natten i • Sköna tofflor för kvällshänget • Filtar som ger extra värme • Campingstolar att koppla av i • Muurikka för grillfest över öppen eld

Hooked on Hiking

Articles inside

Lyxweekend

Jakten Mot Nollpunkten

Kniven

Flamsäkert

Friluftskök

Gömda och Glömda Vandringspärlor

Lämna Slumpen Hemmavid

Definitivt Inte Sista Färden

Fötterna i Fokus

Remote Peaks