4.
HANNA, PROFETEN: STÄDNING OCH HOPP
någon väntar på en helt annan plats på Maria och hennes son, någon Maria inte alls känner och ännu inte träffat. Hon som väntar heter Hanna, och hon väntar ivrigt. Hon vet att det inte är dags än, inte ens snart, men hon väntar med ivern hos en kalasvärd som längtar till festen. »Snart kommer de!« Hon säger orden högt för sig själv, det är förväntansfulla, glada ord. Hon är i templet, varje dag. Redan nu, ja, sannerligen, redan nu. Var annars skulle hon vara? Hon är ju profet, eller, som prästerna oftare kallar det, en tossig gammal tantalona. De får kalla det vad de vill, Hanna vet minsann själv vem hon är. Hon är profet. Hon talar profetiska ord till alla som behöver höra dem. Och när hon inte har profetiska ord att förmedla från Herren, pratar hon rätt bra ändå. Med många, hela tiden. Det är trevligt, tycker hon. Och de också, i alla fall skrattar de ganska ofta. Det gillar hon. Då ler hon. Och så städar hon templet. Det var så det började.
31
