Bazar Masarin: 2020:1
Ett sommarbarn, en somma
Augustprisvinnaren är en poetisk skärgårdsroman om förluster och livets för
O Eva Selin
Vinga står på tröskeln till sin ungdomstid. Något är slut och kommer aldrig mer tillbaka. I Göteborgs skärgård ligger ön Gunnilsöra. På verklighetens sjökort finns den inte, mer än som omvittnad hägring. Här har morfadern en liten vit stuga som lyser när solen går ner i havet. Morfar är av den sorten som inte pratar i onödan. För honom är allt bara som det är. Vinga själv är en tyst flicka. Med sitt röda hårkrull och en ovanligt stor mun är hon udda. Hon är ett Maria Gripe-barn: en Josefin som upplever sig vara annorlunda än andra. Överallt drar hon uppmärksamheten till sig, och hon hatar att synas. På ön är det skönt för där får hon vara ifred med sin morfar. De spelar schack, spanar efter sjöfågel och slipar på träsnipan, den som ska sjösättas innan sommarlovet är över. Men något måste hända för att det ska bli en berättelse. Det främmande barnet. Plötsligt står hon bara där på klipporna, en jämn-
skar Kroon kom 2018 ut med bilderboken Mitt fönster mot rymden. Det var hans första verk. Lotta Olsson skrev i DN 20/10 samma år att han ”skriver så exceptionellt bra att det är obegripligt att han är debutant”. Romanen Vänta på vind utspelas under en torr sommar i nutid. Att föräldrar skiljer sig är vanligt. Bakom döljer sig ångest och bekymmer hos alla parter. Kalla ord och hårda röster, och vad sånt gör med människor. Texten bär en laddning av undangömd förtvivlan, men här finns också en subtil ton som uttrycker mer än så. En stillsam närvaro. Huvudpersonen Vinga slutar gå till skolan. Hon upplever stunder av total kroppslig stelhet, som katatoni: en reaktion på maktlöshet och återhållen sorg. Pappan är allt oftare borta hos en annan kvinna. Mamman, ensam, lyckas inte styra över sin sentimentalitet. 137
