Fiolen min, nr 4/2022

SpelmansFolk intog Åbo centrum

Sidan 12

Han synliggör det sydösterbottniska

Sidan 20

På stämmoresa i Dalarna

Sidan 24

Fiolen min 4/2022

www.spelmanforbundet.fi kansliet@spelmansforbundet.fi

Ordförande: Synnöve Svanström 050 545 7264 ordforande@spelmansforbundet.fi

Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi

Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm

Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi

Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com

Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

ISSN 0782-3479

Ansvarig utgivare: Synnöve Svanström

Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Annonser:

Helsida (183x257 mm): 270 euro

Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro

1/4 sida (89x126 mm): 100 euro

1/8 sida (89x63 mm): 70 euro

Kontakta kansliet för bokning

Nästa nummer kommer ut i månadsskiftet februari-mars 2023. Deadline för material är 15.1.2023

Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden.

Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com

Antonia Nyström 044 066 1012 antonia.nystrom@gmail.com

Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com

Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com

Henrica Westerholm 040 169 3399 henrica.westerholm@outlook.com

Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com

Foto: Simon Gripenberg

Spelmanstankar i november

När jag Nu fattat PeNNaN, eller rättare sagt har öppnat ett tomt Worddokument, är det snart advent och jag påminns om att ”tidevarv komma” och ”tidevarv försvinna”. Jag blickar tillbaka på hösten och på SpelmansFolk i Åbo som blev ett fint och roligt evenemang. Lite fler spelmän, dansare och åhörare hade gjort det perfekt. Om ni inte var med kan ni följa med vår redaktör Simon på hans SpelmansFolk-resa. Läs och njut! Roligt är det också att ta del av den lilla texten om Skärikursen som förresten var helt fullsatt även i år.

Speciellt för det här numret av Fiolen min är att det innehåller så många texter från skribenter ute i bygderna. Mysig, intressant och inspirerande läsning. Jag hoppas att vi får in material till nästa nummer också. Tidningen blir så levande och omväxlande då.

Inte fullt lika synligt som artiklarna i tidningen är styrelsens och utskottens arbete. Vi har haft ovanligt många möten i år, men så har vi också en väldigt livlig verksamhet tack vare både förtroendevaldas och anställdas engagemang.

Tidevarv komma

Jag blickar också framåt. På sidan fyra i tidningen finns inbjudan till inkommande sommars spelmansstämma på Åland – det är redan dags att boka inkvartering! Det kommer att bli en stämma som är lite annorlunda, men som också innehåller många traditionella ingredienser. Den kommer att bjuda på många tillfällen att spela tillsammans och låta andra ta del av vår musik.

Apropå ”spela tillsammans” så har Spelmansförbundet ett nytt projekt på gång. Vi har i styrelsen tänkt att förbundet med medlemmarnas hjälp skulle kunna lägga ut videoinspelningar med våra allspelslåtar på nätet. Ta en titt på sidan åtta och kom med på ”talkot”. Genom att göra allspelslåtarna tillgängliga i klingande form, inte bara i låthäften, hoppas vi att fler ska kunna komma med och våga delta i olika samspel.

Och Vinterstämman inte att förglömma! I mitten av mars träffas vi i Jakobstad där vi tas emot av Vestersundsby spelmän. Konsert, dans och buskspel står på programmet och gästspel av ett annat lokalt spelmanslag är grädde på moset. Läs mera på sidan fem, boka in Vinterstämman i kalendrarna, kolla om och när ni behöver anmäla er och kom med!

Spelmansmusik i en orolig tid

Mellan alla ljusa spelmansminnen och -planer kommer förstås också tankar om de märkliga och oroliga tider vi lever i. Många av oss har mycket vi oroar oss för, men ibland måste man lägga tankarna på något annat också, annars kan depressionen komma krypande. Musiken kan då betyda väldigt mycket. Vi som håller på med musik får vara tacksamma för den distraktion och avkoppling den kan ge vare sig vi spelar tillsammans med någon annan eller fördjupar oss i en låt hemma på kammaren.

Ett bekymmer som många har just nu är elektriciteten, både dess pris och tillgången till den. Inför vintern hotas vi av planerade elavbrott om elektriciteten inte räcker till. Det diskuteras allmänt vad vi ska göra när strömmen är borta. Som tur är fungerar akustiska instrument utan elektricitet och om man spelar på gehör eller sjunger sånger ur minnet behöver man inte ens någon belysning. Vi som musicerar får som sagt vara tacksamma…

I tacksamhetens tecken avslutar här med några fraser från en av våra vackraste julsånger

– Giv mig ej glans, ej guld ej prakt i signad juletid… giv mig ett hem på fosterjord… och över jorden frid.

Önskar er alla en stämningsfull jul och ett gott nytt år.

Synnöve Svanström, ordförande

ordforande@spelmansforbundet.fi

Vinterstämma med förbundsdag i Jakobstad

18–19.3.2023

Nio år har passerat sedan Spelmansförbundets Vinterstämma senast ordnades i Jakobstad. Det var i mars 2013. Nu är det dags igen. Vi inleder med kaffe och årsmöte varefter Vinterstämmans program fortsätter med middag, konsert och dans – allt i den anrika Jugendsalen.

Värdar för Vinterstämman är Vestersundsby spelmän. Laget startade för mer än 30 år sedan som en nybörjarkurs i fiolspel för vuxna och några av dem som började spela då är fortfarande med. Idag består laget av ett 15-tal spelmän som trakterar också andra instrument än fiol och gruppen övar i Arbis regi i Vestersundsby samlingshus på onsdag kvällar. Mia Willnäs är lagets eminenta ledare.

Som en extra krydda har värdlaget bjudit in ett annat lag från trakten, nämligen Pietarsaaren Spelmanslag som består av såväl svensk- som finskspråkiga medlemmar. Laget spelar musik från båda sidorna om språkgränsen och har särskilt intresserat sig för den österbottniska bröllopsmusiktraditionen. Heikki Nikula, kaustbybördig jakobstadsbo, är lagets ledare.

Vestersundsby spelmän önskar alla spelmän och vänner av folkmusik välkomna till Jakobstad. – Vi kommer också att dela ut av våra CD-skivor i samband med förbundsdagen – finns några i lager, berättar Folke Hästbacka som är Vestersundsby spelmäns kontaktperson.

Härmed kallas medlemmarna i Finlands svenska spelmansförbund till fÖrBuNDSDag

(förbundets årsmöte)

lördagen den 18 mars 2023 kl. 15.00

på Jugend Home Hotel, Skolgatan 11, Jakobstad Stadgeenliga ärenden

Styrelsen

Preliminärt program

Lördag 18.3

14.00 Välkomstkaffe och välkomstmusik av Vestersundsby spelmän

15.00 Förbundsdagen sammanträder

17.00 Genomspelning av stämmolåtarna inför sommarens stämma på Åland

17.30 Middag

19.00 Konsert med Pietarsaaren Spelmanslag och övriga spelmansgrupper

21.00 Dans

Söndag 19.3

09.00 Konstituerande styrelsemöte

11.00 Hemfärd

Anmäl ditt deltagande till kansliet@spelmansforbundet.fi

- senast den 15 februari 2023 om du beställer logi

- senast den 28 februari 2023 om du endast deltar på lördag

Vid anmälan: meddela logiönskemål, om du kommer till välkomstkaffet och/eller middagen (meddela specialdiet!) och om du eller ditt spelmanslag önskar spela på konserten och/eller till dansen.

Priser för kost och logi

Kost

Middagsbuffé (kött- och fiskalternativ)

+ kaffe med tårta: 40 €/person

Logi (pris/rum/natt, inkl. frukost)

Jugend Boutique Hotel

- Enkelrum: 78 €

- Dubbelrum: 102 €

- Suite för två: 159 €

Jugend Guest Home (delad dusch och wc)

- Enkelrum: 50 €

- Dubbelrum: 65 €

Vestersundsby spelmän önskar alla spelmän och vänner av folkmusik

välkomna till Jakobstad!

- Familjerum för 3 pers: 72 €

Foto: Simon Gripenberg

Spelmansstämma på Åland 30.6–2.7.2023!

Veckoslutet i månadsskiftet juni-juli är alla Svenskfinlands spelmän och vänner av finlandssvensk spelmansmusik välkomna till Åland och ett veckoslut fyllt av spelmansmusik, folkmusik, dans...

En glimt ur programmet

Sen fredag eftermiddag sammanstrålar stämmodeltagarna till festtåg och marscherar genom Mariehamn till Badhusparken där stämman öppnas och kvällen förlöper med buskspel, konsert med åländska spelmän och dans.

På lördag morgon tar vi färjan till Degerby på Föglö där dagen tillbringas med kurser, konserter och buskspel inramade av Föglödagen som stämman till ära har fått temat folkmusik. Föglö har en rik folkmusiktradition som vi kommer att få ta del av under stämman.

När det kvällas samlas vi på nytt i Badhusparken till stor Spelmanskonsert med dans, Traditionshörna och mera folkmusikjam.

Söndagen bjuder på möjlighet att medverka i gudstjänst, eller spela på stan innan de gästande stämmodeltagarna seglar hemåt igen.

Anmälan, inkvartering och resa

Anmälningsblankett kommer att läggas ut på förbundets hemsida när alla detaljer fallit på plats, men redan nu är det dags att boka inkvartering.

Logi ska stämmodeltagarna i år boka själva och det finns många boendealternativ i och kring Mariehamn. Var och en bokar själv och sköter också om eventuella avbokningar och ändringar i bokningen.

Vi har gjort upp ett prisavtal med Hotell Cikada (www. cikada.aland.fi) som ligger bredvid Badhusparken. E-post till hotellet är hotell@cikada.aland.fi och koden Spelmansstämman ska anges. Avtalet gäller nätterna fredag-söndag.

Priserna är (per rum och natt):

• Enkelrum 82 euro

• Dubbelrum 99 euro

• Extra säng 25 euro

• För två nätter och två personer kostar det således 198 euro totalt (=49,50 €/natt/person)

Vi har 50 rum bokade och de tas bort från reservationen 31 maj. Boka gärna i tid! Om intresset är dåligt kan hotellet eventuellt återta rummen i ett tidigare skede eftersom efterfrågan på hotellrum är stor på Åland under turistsäsongen. Omvänt kan det också finnas möjlighet för oss att utvidga bokningen om det blir stor efterfrågan med vår kod.

Det finns också andra övernattningsalternativ i Mariehamn.

• Hotell Esplanad (esplanad.hotelb3.com) som ligger 3–4 kvarter från Badhusparken och i skrivande stund kostar 170 euro för 2 personer och 2 nätter på Booking.com.

• Större grupper kan eventuellt hitta en lämplig AirBnBlägenhet.

• Ett billigt alternativ som ligger på 10 minuters promenadavstånd från Badhusparken är Gästhem Kronan där det finns upp till 7 personers sovsals rum (www.kronan.ax).

OBS: Även om ni ute i spelmanslagen och -grupperna har avslutat er speltermin är det skäl att diskutera stämman och övernattningen redan nu och boka inkvartering för att garantera att ni har möjlighet att få den inkvartering som passar er bäst. Vanligen kan man nuförtiden avboka i ett ganska sent skede om planerna skulle ändras.

Spelmansbussar kommer att ordnas från norr och söder och för dem som åker spelmansbuss bokas också plats på färjan inom ramen för anmälan. De som kommer med egna bilar, husbilar, cyklar eller offentliga färdmedel bokar själva sina båtbiljetter.

Mera information om resan kommer i nästa nummer av Fiolen min och läggs ut på förbundets hemsida.

Lägg in stämman i er kalendrar!

Hjärtligt Välkommen

på stämma till Åland!

Boka inkvartering nu!

Skicka bilder och videoklipp till Spelmansförbundets Instagram!

Spelmansförbundet har skaffat Instagram! Där vill vi sprida information om förbundets verksamhet, både till medlemmar och andra personer som är intresserade av den finlandssvenska folkmusiken. Vi tar därför gärna emot bilder och korta videoklipp från när ni har deltagit i något som förbundet ordnar (evenemang, kurser eller dylikt).

Skicka era bilder till spelmansforbundetsinsta.fi@gmail.com

Följ oss på Instagram

@spelmansforbundet

rättelse

I förra numret av Fiolen min nämndes på sidan 7 att kommundirektör Robert Nyman deltog i öppningsceremonin vid Nylund Arena. Namnet blev dessvärre felaktigt. Det var fullmäktiges ordförande Robert Lemström som framförde en hälsning från Ingå kommuns sida.

KURSHELG | 18–19.2.2023

Dragspelskonstnär Maria Kalaniemi

Spelmanslåtar och trallar från Svenskfinland. Låtar ur Marias egen repertoar samt en inblick i hennes mångfasetterade musikerbana.

För mera info & kommande kurser: lafofolkmusikcenter.fi

Foto: Creative Commons/Pangkakit

Är du mellan 18 och 25 år gammal?

Är du dansare eller spelman, eller både och?

Kom med på Nordring-kurs till Bornholm i Danmark

påsken 2023, 6–10.4!

Nordring arrangeras vart tredje år turvis i de nordiska länderna och den här gången är Danmark i tur!

Syftet med kursen är att

• möta ungdomar från de andra nordiska länderna och lära känna deras traditioner,

• lära mer om det nordiska samarbetet och om Nordlekrådet och

• få goda råd och tips om hur man jobbar med folkdans i de andra länderna.

Du som deltar i kursen lär de andra ungdomarna om din tradition och ungdomarna från de andra länderna lär dig sin tradition, både vad gäller dans, musik och sång, men också om påsken. Så du som deltar får påverka hurdan kursen blir!

Från varje nordiskt land och självstyrande område får sex ungdomar delta, varav fyra är dansare och två spelmän. Från Finlands Svenska Folkdansring och Finlands svenska spelmansförbund ges fyra dansare och 2 spelmän möjlighet att delta, liksom också sex finskspråkiga ungdomar.

Kursen kommer att kosta 1500 DKR (~ 220€), (i kursavgiften ingår mat, logi och bussresor inom Bornholm). Du kan söka bidrag från t.ex. Aktia-/ Sparbanksstiftelsen på din hemort, från ditt eget folkdanslag eller distrikt och andra lokala fonder för kursen. Resekostnader till kursplatsen tillkommer. Bl.a. Svenska Kulturfonden ger resebidrag som kan sökas när som helst under året.

Deltagarna samlas i Rønne skärtorsdag 6.4 kl. 15 antingen vid hamnen eller flygplatsen. Därifrån är det busstransport till Team Bornholm Ferieby i Hasle. På annandag påsk, 10.4 ordnas det morgonmål innan alla åker hem till sig.

Ifall du blev intresserad så skicka en ansökan om att få delta i NORDRING med en presentation av dig och motivering till varför just du skulle bli vald att få representera Folkdansringen i NORDRING. Du ska ha varit aktiv på något sätt inom ditt folkdanslag eller distrikt för att ha möjlighet att delta i NORDRING.

Närmare information om kursen fås från Folkdansringens kansli (tel. 040-3523 688 eller e-post: folkdansringen@folkdans.fi), som också tar emot anmälningar senast 31.12, eller av Henrika Ekman, henrika.ekman@gmail.com eller 050-375 1965.

Foto: Nordring

Hasle Havn på Bornholm.

Finlandssvenska allspelslåtar på YouTube...

Är du eller din spelmansgrupp intresserad av att spela in några av de låtar som finns i låthäftena Allspelslåtar och Allspelslåtar 2 på video?

När vI SPelmäN träffaS är det för att trivas och spela tillsammans. Förutsättningen är förstås att man kan samma låtar. Därför har Spelmansförbundet gett ut två låthäften med allspelslåtar från hela Svenskfinland. Första låthäftet, Allspelslåtar, med 48 låtar gavs ut år 2000. Häftet har nyligen kommit ut i en tredje tilläggsupplaga. Det andra låthäftet, Allspelslåtar 2, utkom 2018 och har hela 58 låtar.

Men det här med noter... Idag kan många spelmän noter –troligen de flesta i någon mån – men för många är det ändå lättare att lära sig en låt om man också får höra den, och då får man också en uppfattning om i vilken stil den brukar spelas. Därtill hör det till folkmusikens natur att låtar lärs på gehör och traderas från spelman till spelman. Det gör spelmansmusiken till ett immateriellt kulturarv vilket medför ett särskilt ansvar för att traditionen ska hållas levande.

Nytt projekt

Mot den här bakgrunden har Spelmansförbundet initierat ett nytt projekt. Finlandssvenska allspelslåtar på YouTube går ut på att spela in låtarna i våra allspelslåthäften på video och publicera dem i förbundets egen YouTube-kanal så att man kan lära sig låtar av varandra även om man inte har möjlighet att träffas. Låtarna spelas in i de arrangemang som är publicerade i häftena. Länkar till inspelningarna kommer att läggas ut på förbundets webbplats.

Tanken är att låtarna ska spelas in av spelmän i den trakt varifrån låtarna kommer. Därför vill vi att alla som är intresserade av att vara med och levandegöra våra allspelslåtar skickar in en intresseanmälan. På basen av anmälningarna planeras vilka låtar som skall spelas av vem.

Intresseanmälan görs med ett formulär på Spelmansförbundets webbplats på www.spelmansforbundet.fi/musik före utgången av februari 2023. I intresseanmälan uppger man vilka låtar man är intresserad av att spela in, med vilken teknik man tänker sig att spela in dem och i vilken miljö.

Vi ser gärna att låtarna spelas in i ett trevligt utrymme med goda ljusförhållanden och att ljudkvaliteten är bra. Vid planeringen av inspelningen ska man tänka på att inspelningen – förutom att den har ett pedagogiskt syfte – också är ett sätt att göra den finlandssvenska spelmansmusiken känd utanför våra egna kretsar.

Kom med och hjälp till så att våra allspelslåtar blir tillgängliga för ännu fler, både för dem som vill spela och dem som vill lyssna!

Enligt uppdrag, Synnöve Svanström ordförande

Nyfiken, nöjd, i havets famn

NÖjD... var jag efter ett uNDerBart vecKoSlut på årets Skärikurs på Sälgrund. Nyfiken... på kursen hade jag redan varit i några år – och nu var det dags att delta i den. Jag hade visserligen inte fiol utan durspel med på kursen, men i somras hade jag blivit tipsad om att en av lärarna också kommer att ha ett durspel med sig på kursen. Så det blev som sju rätt på Lotto för mig: folkmusik och en svensk språkkurs på samma gång! Toppen!

Vilken upplevelse kursen blev! Redan på fredag kväll efter en kort båtresa till den vackra ön märkte jag att jag nu är på rätt ställe om jag vill lära känna och lära mig mera om kustens folkmusik som spelades live av de mycket duktiga spelmän som hade samlats på kursen med sina fioler.

Så var det verkligen. När jag under jammet uppe i sällskapsrummet i Sälgrunds gamla lotsstation satt och njöt av alla himmelskt vackra polskamelodier och menuetter som spelmännen spelade tillsammans timme efter timme under natten efter dagens krävande lektioner, tänkte jag att där, just där, anades i musiken mycket tydligt tre olika tider samtidigt: den gamla tiden, tiden i rummet med den starka gemensamma kunskapen och den tid i vilken musiken fortsätter levande mot framtiden.

Jag kan rekommendera kursen till alla som tycker att det bästa som finns är att, efter en riktig god frukost eller lunch eller middag, få spela folkmusik i en mysig och vänlig stämning under ett helt veckoslut tillsammans. Tack till alla!

Värdinnan

Peltoniemi har varit sin första säsong som företagare på Sälgrunds Lotsstation.

Katja Leppäaho

Foto: Åsa Lillhannus

Välbekant vy.

Foto: Stefan Kuni

Årets lärare: Lauri Kotamäki på dragspel och Pelle Björnlert på fiol.

Foto: Åsa Lillhannus

Johanna

Foto: Åsa Lillhannus

Sista samspelet innan avfärd. Trångt men hjärtligt.

Tio år i Spelmansförbundets tjänst

Med anledning av att det gått tio år sedan Pia-Stina Sarin började arbeta som organisationssekreterare för Finlands svenska spelmansförbund har Fiolen min ställt några frågor till henne.

Det ryktas om att du arbetat tio år för Spelmansförbundet – du blev visst uppvaktad nyligen?

– Ja, det blev tio år för mig här på kansliet den 25 oktober 2022. Blev efter arbetsdagens slut uppvaktad av förbundets ordförande med en vacker blomsterbukett i Spelmansförbundets färger rött och gult/guld. Har själv beställt flera motsvarande buketter och blomsteruppsättningar under årens lopp inför olika uppvaktningar, så blev riktigt glad att få en bukett själv också.

Hur kom det sig att du började arbeta på kansliet?

– Jag sökte administrativt jobb hösten 2012 samtidigt som Spelmansförbundet sökte en ny organisationssekreterare. Eftersom jag varit medlem i förbundet sedan 1984 kände jag en viss samhörighet och beslöt mig för att söka jobbet –även om det handlade om ett deltidsjobb och jag egentligen var ute efter ett heltidsjobb.

Genom ditt arbete, som spindeln i nätet, känner du förmodligen nästan alla medlemmar inom Spelmansförbundet?

– Nej, det gör jag tyvärr inte. Stöter rätt ofta i medlemsregistret på personer som jag inte har en aning om vem de är, men oftast handlar det om medlemmar som under de senaste tio åren inte deltagit aktivt i förbundets verksamhet.

Vad har förändrats mest under åren?

– Den största förändringen har varit att de flesta styrelsemöten numera genomförs på distans. Det här har vi tyvärr coronan att tacka för. Visserligen hade vi redan innan planer på att ett av de fyra styrelsemötena per år kunde genomföras

på distans för att spara tid och pengar, men förändringen kom snabbare än vi tänkt. Dessvärre har det blivit fler möten per år – inte bara styrelsemöten, utan även andra typer av möten – så tidsmässigt och ekonomiskt har vi kanske inte sparat in så mycket. En annan sak som också förändrats är ansökningsförfarandet då det gäller bidrag. Samtidigt som det blivit smidigare att söka och redovisa bidrag tack vare elektroniska formulär krävs det numera mycket mera innehåll i såväl ansökningarna som redovisningarna.

Du är visst en mångsysslare och har erfarenheter från många områden?

– Det är oftast omständigheterna som gjort att jag hamnat där jag hamnat. Efter studenten 1988 studerade jag bildkonst och fick min examen julen 1991 – lagom till recessionen. Så jag tog emot ett erbjudande om fast anställning som servitör på en restaurang jag sommarjobbat på tidigare. Trivdes där i många år, men 2003 då det var dags att återvända efter en föräldraledighet vände jag skutan och började studera allmän pedagogik på heltid. Grundstudier i pedagogik hade jag från förr i och med att jag haft i tankarna att eventuellt någon gång undervisa i bildkonst. Det gjorde jag också, men bara som vikarie under en praktikperiod.

Pedagogie magister blev jag 2008 – lagom då den globala finanskrisen bröt ut. Men jag hade turen att få ett kortare vi-

Foto: Greger Lindell

Synnöve Svanström överräcker en blombukett till Pia-Stina Sarin på Spelmansförbundets kansli.

Intervjufrågor: Simon Gripenberg

kariat på fakultetskansliet och sedan ett jobb som amanuens inom ett nordiskt forskningsprojekt gällande integrering. Efter en del andra vikariat och ett trevligt projektjobb på ett kosmetikaföretag började jag då 2012 på Spelmansförbundet. Eftersom det hörde till arbetsuppgifterna att sköta förbundets bokföring studerade jag bokföring parallellt med jobbet i 1,5 år för att förkovra mig.

I slutet av 2014 började jag vid sidan av kanslijobbet hjälpa till på Lindell Travel, och när förbundet behövde nya utrymmen i början av 2015 hyrde förbundet och resebyrån in sig i samma utrymmen, och jag började jobba mer på resebyrån. Men så kom coronan 2020 och ändrade på saker och ting. Förbundet och resebyrån är fortfarande i samma utrymmen, men min insats behövs just nu inte på resebyrån, så jag har tagit ett halvårsvikariat som personlig assistent till en rullstolsburen person – en ny erfarenhet och ett jobb som just nu känns som en bra motvikt till jobbet som organisationssekreterare.

Vad gör du på fritiden, när du inte är engagerad i Spelmansförbundet?

– Jag har ingen specifik hobby, utan gör saker och ting då tidpunkten känns rätt. Som exempel: tyckte tidigare i år att nu behöver jag nog ha en styckemössa till min folkdräkt, så jag skaffade fram material och har nu börjat brodera sidentyget. Men i övrigt är jag ingen handarbetstyp. Tycker mera om att röra på mig och joggar och vandrar gärna. Omständigheterna och föräldraskapethar också gjort att jag varit rätt aktiv i olika föreningar, allt från idrottsföreningar till en lokalförening inom en internationell fredsorganisation som arrangerar läger för barn och unga. Numera är jag bara styrelsemedlem i en hembygdsförening.

När och hur kom du själv i kontakt med folkmusiken?

– Jag är född och uppvuxen i Småbönders i Terjärv som ligger granne med Kaustby, så folkmusiken var en självklarhet redan innan jag själv som 14-åring hösten 1983 började spela fiol då Småbönders Spelmanslag sökte nya medlemmar till sitt lag. Innan det hade jag spelat piano och orgel i fyra år. Fem år hann jag spela fiol innan jag flyttade hemifrån och andra intressen tog vid.

Vad är det bästa med Spelmansförbundet?

– Att vi med rätt små medel lyckas hålla igång en omfattande verksamhet och dessutom ge ut en medlemstidning.

Har du tankar om Spelmansförbundets framtid och hur det kunde utvecklas?

– De övergripande sakerna låter jag styrelsen ha hand om medan jag själv fokuserar på kanslijobbet och kontakten till medlemmarna. Men vissa saker har jag nog varit med om att starta upp, bl.a. kursen Återuppta ditt spelande

samt evenemanget SpelmansFolk. Har redan länge tyckt att förbundet borde ha ett evenemang som inte ambulerar, utan hålls på samma ställe år efter år. Men årets SpelmansFolk i Åbo krävde en hel del resurser, så hur fortsättningen blir vet vi inte ännu.

På de här tio åren har Pia-Stina hunnit bli oumbärlig. – Pia-Stina är kunnig och engagerad, en pärla och en klippa. Vi är mycket glada över att få ha en så fin organisationssekreterare och jag hoppas att hon trivs med sitt jobb och fortsätter länge ännu, säger förbundets ordförande.

Foto: Ann-Britt Backull

Iklädd Terjärv folkdräkt på SamStämt i Ingå 2022.

SpelmansFolk intog Åbo centrum

I månadsskiftet september–oktober (30.9–2.10) samlades finlandssvenska spelmän i ett höstligt Åbo för att delta i årets SpelmansFolk. Det är andra året SpelmansFolk ordnas och redaktören är ute på uppdrag.

tågBIljetterNa fråN BeNNäS (stationen heter numera officiellt Jakobstad-Pedersöre) till Åbo är bokade, tur och retur. Jag sätter på mig ryggsäcken och gränslar cykeln. Cykelvägen är bred och fin, och avståndet från Jakobstads centrum till tågstationen i Bennäs är endast tio kilometer. Bilparkeringen på stationsområdet är oftast fylld till bristningsgränsen, så därför brukar jag ibland lämna bilen stående hemma och istället unna mig en stund av billig och klimatvänlig vardagsmotion. Jag kan inte låta bli att nynna på M.A. Numminens legendariska låt "Att cykla är nödvändigt" medan jag susar fram genom Sandsund. Jag rullar in på perrongen och låser fast cykeln.

Via S/S Bore till Restaurang Göran

Efter tågbyte i Tammerfors är vi snart framme i Åbo. Jag promenerar genom centrum och följer sedan ån västerut. Innan kvällens program kör igång på Restaurang Göran hinner jag checka in på Laivahostel S/S Bore. Jag får en hytt längst mot aktern av det permanent förankarade museifartyget. Det är nära till nödutgången ifall vi av någon anledning plötsligt skulle sjunka.

Det är endast ett par hundra meter till sjöfartsmuseet Forum Marinum, som inhyser Restaurant Göran. På vägen noterar jag att det hålls en större festlighet på två av finska

marinens flaggskepp, minfartygen Hämeenmaa och Uusimaa, som ligger på motsatta sidan av Aura å. En stormbåt patrullerar längs ån för att hålla ett öga på potentiellt oinbjudna gäster. Stämningen känns speciell med tanke på de sprängningsattentat som nyligen gjorts vid bägge Nord Stream-gasledningarna. Beredskapen är förmodligen högre än normalt.

Enligt det preliminära programmet inleds fredagskvällen med middag och musik klockan aderton, men eftersom restaurangen är reserverad för oss hela kvällen har deltagarna ingen brådska. Folk droppar in vartefter och tar sig tid att prata och umgås en stund innan middagen. Kenneth Nordman och Janeta Österberg greppar fiolen respektive dragspelet och bjuder på skön musik medan vi äter förrätt från stående bord. Vid vårt bord diskuterar vi – förmodligen inspirerade av det maritima temat – "den seglande spelmansstämman" som Bosse Mellberg och Marianne Maans nu arrangerat för tredje året i rad. Intill vårt bord står en fin restaurerad motorseglare. På akterdäck ligger ett antal av Göran Schildts böcker utplacerade. I samband med att jag hämtar efterrätt och kaffe passar jag på att studera båten närmare och noterar namnet "Daphne". Först nu inser jag att detta faktiskt är den riktiga "Daphne" som Göran seglade runt med på Medelhavet! Jag har tidigare med stor behållning läst ett flertal av hans böcker. Tänk vad trögtänkt man kan vara ibland. Jag borde genast ha förstått varför restaurangen heter Göran.

Text och foton : Simon Gripenberg Jam vid Restaurant Göran.

Bergmans spelmanslag, jam och allspelslåtar

Efter kaffet ger Bergmans spelmanslag från Pargas en liten konsert. Gruppen har en mjuk och charmig framtoning och trevliga låtar. Karaktäristiskt för dem är det stadiga gammaldags kompet på fioler och altfiol. Spelmanslaget trakterar under konserten fyra fioler, en altfiol samt mandolin, bas och gitarr. På kvällens repertoar står bland annat "Janssons schottis" efter Carl Jansson från Föglö, "Vårvals", som Heidi och Pernilla Bergman komponerat, och "Pargas polka". Det har skett generationsbyten men alla i spelmanslaget heter (eller har hetat) fortfarande Bergman och är släkt med varandra, förutom Andréas Rantala som är gift med Jessica. Vi får också höra Andréas egen låt "Schottis från Brunnsdäld", en hambo från Åland, en polka av Folke Bergman, "Planetvalsen", "Sydänperä-Josefs polka", Heidis och Pernillas låt "Infallet", med mera. Efter rungande applåder spelar Bergmännen avslutningsvis "Gärdebylåten "på begäran av en i publiken. Konserten blir gemytlig med inslag av samtal med publiken om ”gamla tider”. Bergmans spelmanslag var värdlag för spelmansstämman "Partaj" som ordnades i Pargas 2002 men har under senare år inte varit så synliga i Spelmansförbundets verksamhet. Alla är glada att återse spelmanslaget, som dröjer sig kvar i aulan för en pratstund innan de måste vidare.

På restaurangsidan jammar Kenneth Nordman och Janeta Österberg. Synnöve Svanström presenterar kort lördagens program och därefter spelar alla tillsammans igenom allspelslåtarna ett varv. Spelmännen får tränga ihop sig intill Spelmansförbundets rollup för att rymmas. Kenneth konstaterar att det nu är omvända coronaregler som gäller: avståndet till varandra ska vara mindre än två meter.

När jag blickar ut genom mörkret ser jag fortfarande att marinens stormbåt patrullerar längs ån. Jag fylls av både värme och vemod. Det känns som att ån drar en gräns mellan två perspektiv: det konstruktiva och det destruktiva hos människan. Här möts vi genom kultur samtidigt som ökade militära spänningar fjärmar människor från varandra. "Jeposmetton" rycker tag i mig och tar mig tillbaka till verkligheten. Övningen fortsätter med "Vestermarkarn", "Menuett från Helsinge", "Brännvinspolska" och "Mazurka från Gunnarstrand". Jag stiger upp och beundrar det mästerliga hantverket i motorseglaren "Daphne", och drömmer mig bort till Medelhavet. Jag kan inte låta bli att jämföra Görans långsamma bildningsresor med den moderna nutidsturistens planlösa kringflaxande. Vissa saker var bättre förr. "Fuxasvalsen" avlöses av "Finska polkan"… Hej! Jag njuter en stund av det fortsatta jammet innan jag promenerar till S/S Bore. Efter visst krångel med kortnyckeln lyckas jag ta mig in i hytten och somnar sött.

Motorseglaren "Daphne" fungerar bra som notställ.

Fregatten "Suomen Joutsen" ståtar intill Forum Marinum.

Museifartyget Karjala med kanonen riktad mot S/S Bore.

Bergmans spelmanslag.

En blöt morgonpromenad och folkmusik i Hansakvarteret

När jag drar isär hyttgardinerna möts jag av regntunga skyar över Åbo slott. Det är därför skönt att dröja sig kvar en ordentlig stund på däcksplanet ovanför receptionen, där morgonmålet serveras. Fylld av hostelfrukost-energi promenerar jag in mot centrum. I vanliga fall brukar jag hålla mig uppdaterad med väderappar men för en gångs skull tar jag dagen som den kommer – och tajmar min promenad med det mest intensiva skyfallet. Jag konstaterar att min friluftsjacka inte mera håller tätt och att det finns förvånansvärt få tak att söka skydd under längs med ån. Som en genomdränkt katt huttrar jag under Kvarnbron en stund innan jag resolut promenerar den sista biten till Hansakvarteret. Innan de första spelningarna kör igång hinner jag torka upp en aning genom att vanka av och an mellan hyllorna vid Stockmanns Akademiska bokhandel. Jag ser färdigt ut några böcker som jag bestämmer mig för att köpa nästa dag på vägen till tåget. Vid den östra ingången av Hansakvarteret, på Thaliatorget intill Åbo Svenska Teater, hittar jag de finlandssvenska spelmännen. Klockan tio inleder Synnöve Svanström och Kenneth Nordman med att framföra några låtar. Några unga pappor stiger tillsammans med sina barn ut ur den intilliggande godisaffären och stannar till för att lyssna. På den stora digitala reklamskärmen lyser orden "Hansa ilmiö" och jag tänker mig att det är SpelmansFolk som är dagens fenomen.

Kurser på Kåren och fler konserter i centrum

Kyrkslätts spelmän står näst i tur vid Hansakvarteret. Jag lyssnar på några låtar, men promenerar sedan vidare mot Kåren för att också hinna bevaka de kurser som ska äga rum under förmiddagen. Ett Pasi-militärfordon korsar Aurabron samtidigt som jag. Ett par soldater tittar ut genom takluckorna. Förmodligen vill militären visa sin närvaro med anledning av flottans besök eller spänningen kring Nord Stream. Jag kan inte bestämma mig för om deras närvaro gör mig trygg eller olustig till mods.

Stämningen höjs genast när jag stiger in på Kåren. Från övre våningen hörs fioltoner från kursen med Siv Ekström från Åland. Jag smyger uppför trappan, knäpper några bilder och tassar vidare längs korridoren till Argentinasalen där Esbobon Pekka Pentikäinen instruerar deltagarna på dragspelskursen. Innan lunchen serveras hinner jag sätta mig ner en stund i en fåtölj mitt mellan Sivs och Penttis kursutrymmen, och får således en genuin stereoupplevelse av folkmusik.

Under lunchpausen hinner jag prata en stund med Siv, som känner sig upprymd. Så sent som igår deltog hon i en spännande konsert på Alandica i Mariehamn. Tillsammans med Gävle symfoniorkester och under ledning av Karl-Johan Ankarblom fick hon vara med och framföra åländska spelmanslåtar.

Kenneth Nordman och Synnöve Svanström.

Fiolkurs med Siv Ekström på Kåren.

Kyrkslätts spelmän.

Dragspelskurs i Argentinasalen.

Efter lunchen promenerar jag tillbaka till Hansakvarteret där det är dags för Ingå spelmansgille att spela. Det passar bra att inleda med "Spelmanshälsning". Sedan får vi höra "Matildas hambo" av mästerspelmannen Erik Dannberg. Linnea greppar mikrofonen och presenterar på svenska och finska evenemanget SpelmansFolk, och uppmuntrar publiken: "saa tanssia jos haluaa!". Spelmansgillet avslutar sin konsert med "Runars polka" från Åland, en mazurka av Erik Dannberg och "Vintervals". Linnea bjuder avslutningsvis in publiken till kvällsevenemanget på Kåren för att dansa, eller bara lyssna …

Näst i tur är Antonia och Klas Nyström, dotter och far, på fiol respektive dragspel. Duon spelar bland annat en schottis av Gösta Bergström, en låt som Klas personligen har fått lära sig av Gösta. När "Finska polkan" ljuder hörs plötsligt ett högt och glatt "Hej!" från intilliggande Roberts Coffee, där några spelmän från Ingå förfriskar sig med kaffe efter sin egen spelning.

Kyrkslätts spelmän påbörjar sin andra spelning för dagen. Det blir först en polkett och en polska, därefter två schottisar – en finsk och en rikssvensk. Kyrkslätts spelmän är en annan grupp som inte syns så ofta i Spelmansförbundets verksamhet och det är en trevlig upplevelse att höra deras behagligt arrangerade musik och omväxlande repertoar. Det är mer folk i rörelse nu under eftermiddagen, och åhörarna

är därför fler. Det är konsekvent omkring 20–30 personer åt gången som stannat upp för att lyssna, många av dem är barnfamiljer och flera nyfinländare hänger också med i rytmerna, och är på väg att börja dansa. Många tar selfies med spelmännen, och i bakgrunden sticker en stor båge av färgglada ballonger fram. En man från en intilliggande pub berörs starkt av musiken, och stiger flera gånger upp för att filma. Jag noterar att en väktare som, trots att hen bevakat ingången till köpcentret hela dagen, ser mer road än uttråkad ut. Det är sympatiskt att spelmansmusiken kan skänka glädje åt så många!

Eftermiddagen vid Hansakvarteret avslutas av Allspelslaget. Det blir både brudmarsch, mazurka, polka, vals och schottis.

Spelmanskonsert och dans på Kåren

Efter middagen, som också den äts på Kåren, tar kvällsprogrammet vid. Klockan sju stiger Synnöve Svanström upp på scenen i stora festsalen och välkomnar oss till spelmanskonserten. Först får vi höra några smakprov på vad deltagarna lärt sig under förmiddagens fiolkurs med Siv Ekström. "Svartsmara-polkan" visar prov på att man övat både melodi och komp. I en schottis från Kökar har deltagarna tränat på glid-effekter. Som avslutning får vi höra "Vestermarkarn".

Antonia och Klas Nyström. Kyrkslätts spelmän.

Allspelslaget.

Ingå spelmansgille.

Näst i tur är Janeta Österberg som ensam intar scenen med sitt dragspel. Hon inleder med några egna låtar: "Svirarpolska" samt en menuett som handlar om slaget i Oravais 1808. Då Janeta skämtsamt konstaterar att det börjar kännas ensamt på scenen ansluter sig Kenneth Nordman med fiol. Som duo spelar de bland annat "Brudmarsch från Lappfjärd. Därefter följer en vacker dansuppvisning av Marcus Blomberg och Heidi Palmu som framför sin egen bröllopsmenuett. Genom att vara klädda i svart respektive vit kostym kontrasterar och komplementerar de varandra på ett visuellt och symboliskt intressant sätt.

Kyrkslätts spelmän, som till vardags utgör en grupp inom medborgarinstitutet, uppträder med fyra låtar från både när och fjärran: en schottis efter en amerikansk spelman, "Annas vals", hambo efter Elis Sundelin och låten "Regn på sommaren".

Efter en kort paus i programmet inleder Ingå spelmansgille den andra halvan av spelmanskonserten med en vals av Konsta Jylhä och fortsätter med en polka. Tangon "Regatta" för oss till Hangö. Efter "Pappas gånglåt", komponerad av Ingolf Backman, blir det "Lill-Jans hambo" som sista låt.

Klas och Antonia Nyström gör, liksom Ingå spelmansgille, sin andra spelning för dagen. Denna gång får vi njuta av "Gladan", en mazurka från Utö samt två schottisar. Det är fascinerande att iaktta hur samspelta far och dotter är.

Gränsöverskridande samarbete är alltid bra och visst är orkestern Turku Folks! Åbo Folks! en fräsch färgklick i programmet. Det är ett stort gäng som just och just ryms på scenen. Konceptet påminner om Orivesi All Stars, där vem som helst är välkommen med och spela. Omkring 180 medlemmar är med på orkesterns e-postlista. Ikväll uppträder 20 personer, varav hela åtta är nya. Först blir det ett schottismedley med musik från området Åbo–Laihela och därefter får vi höra bland annat valsen "Om jag hade ett vingpar" och en vacker menuett från Nagu. Vid sidan av mer traditionella instrument spelas det på trumpet, tvättbräda och sked. Orkesterns lekfullhet och energi ger mig associationer till den legendariska finska musikgruppen Ultra Bra.

Så är det dragspelarnas tur. Pekka Pentikäinen berättar att man vid förmiddagens kurstillfälle hann öva på tio låtar, alla från Esbo spelmanslags nya skiva, och att man nu framför fem av dem. "Marsch från Övergård", "Olivias vals" (komp. av Pekka själv), en mazurka, "Tvåtaktspolskan" samt "Brudmarsch från Esbo". Endast sex takter av brudmarschen fanns bevarade, så Pekka har komponerat resten och arrangerat helheten.

Spelmanskonserten knyts ihop med allspel . "Hejsan grabbar", "Vals från Kumlinge", "Kotofias polka", menuetten "Komber an na meir", "Skålpolska", "Visslanvalsen", "Jeposmetton" och förstås "Finska polkan" …

Kenneth Nordman och Janeta Österberg.

Heidi Palmu och Marcus Blomberg framför sin egen bröllopsmenuett.

Ingå spelmansgille spelar på Kåren.

Turku Folks! Åbo Folks!

Kvällen avslutas med dansspelningar av Åbo Folks! och Ingå spelmansgille. Man kan inte påstå att dansgolvet var fullt men några dansglada hade hittat ut och man såg att de njöt av att få dansa.

Vägen hem

Det känns som evigheter sedan jag senast var i Åbo. På vägen från Kåren tar jag därför en omväg via nostalgiska bryggerirestaurangen Koulu för att släcka törsten med ett stop "Lehtori" innan jag promenerar vidare till S/S Bore.

Jag har bokat biljett till ett av söndagens eftermiddagståg. Därför hinner jag i lugn och ro besöka Forum Marinum. Jag kan varmt rekommendera museet åt andra. I biljettpriset ingår också ett besök på S/S Bores styrbrygga. Fartygets översta delar fungerar idag som museiutrymmen, och illustrerar historien bakom den första storskaliga kryssningstrafiken mellan Finland och Sverige. I andra delar av Forum Marinums utrymmen kan man bland annat bekanta sig med fartygsbygge, minor och missiler, samt en enorm samling av utombordsmotorer och fiskedrag.

På vägen till järnvägsstationen viker jag in vid Akademiska bokhandeln för att inhandla de böcker jag sett ut på lördagen och stöter därefter ihop med spelmannen Jan-

Anders Barkar. Vi konstaterar att vi uppenbarligen ska åka hem med samma tåg. När jag senare sätter mig ner på min plats i tågvagnen märker jag att Jan-Anders sitter i sätet framför mig. Min bänkgranne råkar vara en finlandssvensk lärare, så jag passar på att berätta om SpelmansFolk och Spelmansförbundet. När tåget rullar in på perrongen i Jakobstad-Pedersöre inser jag att det är mörkt ute och att jag glömde cykellampan hemma. Jag får väja för cykelledens tjälsprickor i mörkret, men fascineras åter en gång över vilket snabbt och smidigt fortskaffningsmedel cykeln är. Medan bilarna köar för att komma ut från parkeringen kan jag kryssa ut från stationsområdet och hinner halvvägs till Jakobstad innan jag blir omkörd av tågbussen. Trots avsaknaden av framlyse kommer jag lyckligt hem, ännu en folkmusikupplevelse rikare.

Simon Gripenberg

PS. Eftersom jag denna gång reste med lätt packning valde jag att lämna systemkameran hemma. Ifall du reagerar på att bildkvaliteten i detta reportage är avvikande beror det med andra ord på att bilderna är tagna med mobiltelefon.

Deltagarna i dragspelskursen spelar några låtar.

Utombordare på Forum Marinum.

Presidentens gamla träbåt. Allspel på Kåren.

Stråkdragarna, ett spelmanslag från Västnyland

StråKDragarNa Har fuNNItS SeN 1980 då Kalle Holmberg startade gruppen som kurs på medborgarinstitutet i Karis. Senare har Börje Gröning, Jonatan Lutz och Erik Dannberg varit ledare för gruppen. Från och med 2013 är Bjarne Lundsten Stråkdragarnas drivkraft. Bjarne är den av oss nuvarande medlemmar som varit med i gruppen längst. Från 2013 är vi inte mera en MBI-kurs.

Stråkdragarna har under årens lopp haft många olika deltagare och diverse instrumentsammansättningar. Åtminstone fioler, dragspel, basfiol (både akustiska och elektriska), olika gitarrer, trummor, flöjt (både tvär- och blockflöjt) och mandolin har funnits med, men inte alla på samma gång.

För det mesta har gruppen hållit till i Karis i olika MBIlokaler. men numera övar vi i Pojo på Högåsa föreningshus. Vi samarbetar med folkdansarna, och spelar ibland till deras övningar. Ett årligen återkommande evenemang för Stråkdragarna är allsången vid Skarpkulla hembygdsmuseum i juli varje sommar.

Ett annat roligt samarbete har vi haft med Mora Spelmanslag. De har besökt oss två gånger, och då har vi ordnat med gemensam konsert i Ekenäs. Vi i vår tur har besökt dem i Mora en gång.

Stråkdragarna har också brukat vara med och arrangera de Västnyländska spelmans- och folkdansträffarna som ordnas varje år i januari med middag och dans. Träffarna cirkulerar mellan de arrangerande spelmanslagens orter (Ingå, Karis, Ekenäs, Tenala).

I dag, efter ett par år av coronatidens ofrivilliga avbrott, har vi ca åtta medlemmar. Gamla och nya spelmän är alltid välkomna med. Vi spelar både traditionella folkmusikmelodier och gammal dansmusik, stilen är glad och okomplicerad.

Serien ”Spelmanslaget” presenterar olika spelmanslag och -grupper. Om man vill vara med kan man meddela sitt intresse till Fiolen min.

Från vänster: Bjarne Lundsten, Kenneth Julin, Jorma Haapasaari och Matti Tukiainen

Carita Aminoff text och bilder

Carita Aminoff

Daniela Piipponen

Insändare:

Fantastiskt framträdande av The Hobs & Co under SamStämt i Ingå

SImoN grIPeNBergS artIKel om SamStämt i förra numret av Fiolen min var informativ och täckande men jag känner ändå att jag vill komplettera lite gällande lördagsnattens minst sagt spektakulära framträdande av The Hobs & Co vilket enligt min mening var en av de absoluta höjdpunkterna på hela stämman denna gång. Ifall någon inte känner till det, så är ju The Hobs en ungdomsspelgrupp bestående av Henrica Westerholm, Oscar Grönroos och Benjamin ”Bebbe” Backman.

The Hobs speltur i dansschemat var ju nästsist och skulle börja kl. 23.00, men som så ofta blev tyvärr spelschemat fördröjt och Hobsarna fick tillträde till scenen först ca 23.10 och det dröjde ytterligare 10 minuter innan ljudtekniken och de andra förberedelserna var klara och spelmännen kunde börja spela. Man kunde redan under förberedelserna ana att något extraordinärt var på gång, men vad?

Efter att Hobsarna framfört några låtar från det egna programmet meddelade Oscar Grönroos att man bestämt sig för att bjuda några gamla och också nya spelkompisar med för att spela. Upp på scenen tågade då fiolspelande Paul Sinclair från Skottland, Janeta Österberg med sitt dragspel, Victor Österberg på bas samt Tommi Pietiläinen på mandolin. Bakom trummorna satte sig en för mig ny bekantskap Lucas Norrholm.

Ni ska veta, Gott Folk, att det som skedde när dessa musikanter satte igång var något helt magiskt som trollband publiken med en gång. De första låtarna var något av det lugnare slaget men sedan eskalerade låtarna småningom i både fart och energi. Man kunde inte annat än beundra det klockrena samspelet, spelskickligheten och de fantasifulla arrangemangen. Anmärkningsvärt var också att man lyckades hedra och respektera de gamla traditonella folkmusiklåtarna även om man hade tillsatt en rejäl dos av ”Ethno-mystik” i musiken. Man kunde verkligen se att musikanterna hade roligt och njöt av att spela tillsammans vilket också smittade av sig på alla som såg och hörde dom.

Som om inte detta skulle ha varit nog, stegade plötsligt ytterligare en ny förmåga – Teresa Santanen – upp på scenen och började sjunga. Det blev några konventionella

countrylåtar och särskilt Cotton-eye Joe har etsat sig fast i mitt minne. Vilken röst! Vilken ”Go”! Vilken Show!! Det hela påminde om något man brukar se på TV med de tidiga Beatles- eller Elviskonserterna där fansen i publiken löpte amok. Man kan gott säga att musikupplevelsen som The Hobs & Co bjöd på kunde kallas en ”Show” av världsklass och kunde ha platsat på vilken världsscen som helst. Ett stort TACK till The Hobs & Co för denna musikupplevelse!

Jag saknar verkligen superlativer för att beskriva stämningen som uppstod under spelandets gång, men låt mig säga som så att de folkdansande ungdomar som var på plats blev först häpna och därefter helt ”vilda” av förtjusning och de stormade ut på dansgolvet för att dansa till den medryckande musiken. Det samma gällde nog oss andra i publiken också, även om vi inte var särskilt många som stannat kvar såpass sent på kvällen.

Nu är det ju så att de flesta av dessa ungdomar har spelat tillsammans på olika ungdomsevenemang och kurser som Spelmansförbundet anordnat under de gångna åren och de flesta av oss har väl hört och sett något av deras framföranden i ”Traditionshörnor” eller liknande. I år var det Henrica Westerholm och Janeta Österberg som skötte barnlägret i samband med årets Samstämt i Ingå. Ungdomarna är således bekanta och mycket samspelta sedan tidigare men det minskar inte på något sätt värdet av det faktum, att ”Show-danspelningen” var något man spontant hittade på ca 30 minuter före själva framträdandet vilket gav musikanterna furstliga 20 minuter tid att öva före själva spelningen. Suveränt!

Det är möjligt att detta var en unik spelning som vi fick uppleva och jag tycker verkligen att det är synd att så många inte tog sig tid eller var intresserade av att stanna och lyssna på dessa ungdomar som enligt min mening representerar eliten i den moderna nya folkmusiken i Svenskfinland. Gott folk – missa inte deras spelning med denna uppsättning nästa gång, ifall det blir en sådan.

Med detta sagt vill jag samtidigt passa på att tacka alla er som var med och arrangerade en jättefin Stämma i Ingå. Det var härligt att igen få se och umgås med gamla spelmansbekanta– det var ju ett tag sedan sist. Tack.

Peter Österberg, text och bild

Han synliggör det sydösterbottniska

Tom Forsman, till vardags journalist på Vasabladet och medlem i folkmusikgruppen I fäälan, är tjänstledig under året för att kunna arbeta med projektet "Folkmusik i Sydösterbotten" som lyfter fram och levandegör folkmusik från trakten. I den här intervjun från mitten av oktober berättar han om projektet.

vaD Har I fäälaN På gåNg, och hur det ser ut med forskningen kring den sydösterbottniska folkmusiken?

– Nu senast höll vi en menuettkurs vid folkmusikcentret LAFO och i helgen ska vi hålla en kurs på en folkhögskola i Härnösand, berättar Tom. Själv har jag varit tjänstledig sedan första februari för att kunna gräva i arkiv och transkribera låtar. Projektet erhöll finansiering från Frans Henriksons testamentsfond för ett års heltidsarbete för en person, så projektets första fas börjar snart vara klar. Bakom projektet står en arbetsgrupp bestående av Tom Forsman, Mats Granfors och Ann-Mari Häggman.

Det skulle vara angeläget att få en fortsättning på projektet, och just nu söks finansiering för det. Tom konstaterar att det finns massvis med material att arbeta vidare med. Under projektets första skede har fokus legat på insamlande av material, under ett andra skede skulle materialet tillgängliggöras på olika sätt.

– Vi vill få ut materialet till allmänheten och levandegöra det för vår tid. Det kunde ske på många olika sätt.

Avstamp i Ann-Maris arkivmaterial

Merparten av det låtmaterial som Tom transkriberat har han funnit i Svenska litteratursällskapets arkiv. Här finns också en del av upprinnelsen till hela projektet.

– Ann-Mari Häggman påtalade att det finns en mängd orört material i arkivet, som hon och andra samlat in från och med 1950-talet och framåt. Längre söderut har man under de senaste decennierna aktivt utövat folkmusik, till exempel i Tjöck spelmanslag, medan det i bland annat Närpes saknats traditionsbärare på senare tid. Ann-Mari gladdes därför åt vårt initiativ.

En stor del av tiden har gått åt till att gå igenom det arkivmaterial som finns i SLS arkivs folkmusiksamlingar.

I början satt Tom ofta i arkivets forskarsal på Handelsesplanaden 23 i Vasa. Han gick igenom register, lyssnade på ljudfiler och tecknade ner arkivkällor. Därefter beställde han digitala kopior på materialet. Detta var smidigt, eftersom han då kunde fortsätta arbetsprocessen hemma i Kalax by i Närpes, istället för att dagligen köra in till Vasa. Materialet är brett och kommer inte enbart från SLS arkiv.

Foto: Privat

Tom med gitarr.

Det är mest ljudinspelningar med folk som spelar, samt en del intervjuer. Jag har också samlat in material på annat håll, till exempel från privata notarkiv och lokal-TV:s arkiv. I Sveriges Radios arkiv hittade jag en inspelning med en spelman från Närpes. Jag har ännu flera intressanta källor som jag arbetar vidare med.

Folkmusiken i Sydösterbotten

Den äldre sydösterbottniska folkmusiken har delvis varit bekant för Tom sen tidigare. Hans pappa var med i Närpes Spelmansgille och bakåt i släkten har det funnits flera spelmän, bland annat farmors bröder. Att spela med I fäälan har gett möjligheten att fördjupa sig i den äldre spelmansmusiken.

– Man kan säga att min egen folkmusikkarriär hittills varit kort och intensiv. Jag har också börjat lära mig att spela fiol. Detta har jag haft stor nytta av när jag transkriberat låtar.

När det gäller den äldre sydösterbottniska folkmusiken kan man hitta intressanta lokala särdrag. I det område som idag utgörs av Närpes, Petalax och Korsnäs spelas till exempel en brudmarsch som inte återfinns längre söderut.

– Det verkar ha varit en skarp gräns mot söder. Det finns inga menuetter från Närpes medan det i Tjöck, som är närmaste granne, spelats mycket menuetter.

Tidsmässigt har Tom fokuserat främst på material från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det äldsta materialet är upptecknat av Otto Andersson och är publicerat i musikdelarna i samlingsverket Finlands svenska folkdiktning.

– Otto Andersson var mest intresserad av polskor och menuetter, samtidigt som man märker att de nästan helt försvunnit från de yngre spelmännens repertoarer, som dominerades av polka, schottis och vals.

Historien är fylld av många färgstarka och speciella spelmän. Vid sidan av låtmaterialet försöker Tom ta vara på de berättelser och anekdoter kring spelmännen som ibland hittas i gammalt intervjumaterial.

– Många spelmän vet vi inte så mycket om men ibland dyker det upp överraskningar, till exempel att det fanns inspelningar med Oskar Granström från Övermark, som lärt sig spela fiol av Johan Petter Ragvals.

Att levandegöra materialet

Projektet kommer att publicera materialet i olika format. En del låtar har redan lagts ut som videor på Youtube. I planerna ingår också att iscensätta sånglekar i någon form, ge ut en bok samt skapa en webbplats som skulle fungera som resursbank. Där kunde ingå artiklar, noter och bildmaterial.

– Vi har också diskuterat möjligheten att ordna kurser på temat, kanske i samarbete med Lafo folkmusikcenter, hembygdsföreningar och skolor. Materialet ska inte bara

flyttas från ett arkiv till ett annat, utan göras relevant för vår nutid.

En sak som man bör tänka på vid publicering av material är förstås frågan om upphovsrätt. Ifall upphovsmannen är känd måste det gå 70 år efter hens död innan materialet kan publiceras fritt. För inspelningar av melodier där upphovsrätten gått ut eller man inte kunnat fastställa vem upphovsmannen är – så kallade traditionella melodier – gäller utövarens rättigheter i 50 år från inspelningstillfället, så ”tradlåtar” som är inspelade innan 1972 är fria. Att publicera material som ännu har upphovsrätt i kraft är omständligt.

– Jag skulle säga att 95 procent av låtarna i arkivet är traditionella låtar, men merparten av inspelningarna i arkivet är skyddade. Vi kan inte publicera inspelningarna men vi kan transkribera låtarna och publicera dem som noter.

Hittills har Tom hunnit transkribera hela 183 låtar från Närpes! En del, 41 stycken, är dubbletter eller varianter av samma låt, men mängden är ändå imponerande. Därtill kommer 83 låtar från Petalax och 16 låtar från Korsnäs. Förmodligen blir det ännu fler, eftersom projektet pågår fram till februari 2023.

Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland

Spelmännen Oskar Granström och Johan Petter Ragvals från Övermark. Granström lärde sig att spela av Ragvals. I SLS arkiv finns inspelningar med Granström bevarade.

– Räknar man ytterligare med det material som finns i Finlands svenska folkdiktning så kommer man sammanlagt upp i över 500 låtar. Tyvärr har jag hittat förvånansvärt få låtar från Korsnäs, så jag tar gärna emot tips och information om alternativa källor.

Transkribering och låg stämning

När det gäller transkriberingen av materialet är Tom systematisk. Först lyssnar han noggrant igenom inspelningen och sedan tecknar han på gehör ner låten i ett notprogram. Tidsåtgången beror på ljudkvaliteten och det blir knepigt i synnerhet om det är flera som spelar.

– En lång brudmarsch med drillar, där spelmännen ville briljera, kan ta en hel dag att transkribera medan en enkel polka kan vara klar på 15 minuter.

För att kunna teckna ner låtar så här effektivt krävs gehör och musikaliskt kunnande. Tom har studerat musik bland annat vid Vasa övningsskola, Lappfjärds folkhögskola och Bollnäs folkhögskola. Redan under studietiden sysslade han med transkribering. Tidigare har han ägnat sig mycket åt jazz, vilket säkert finslipat gehöret ytterligare.

– Jag brukar inte använda instrument när jag transkriberar låtar, utan jag lyssnar och skriver. En sak som under-

Ett brudfölje i Norrnäs i Närpes, med spelmannen längst fram med klarinetten. Att förmedla traditionerna som hörde till spelmansmusiken är en viktig del i projektet.

lättar är att man enkelt kan sakta ner tempot och ställa pitchen i ljudediteringsprogrammen. Själv använder jag Finale och VLC.

När vi diskuterar pitch konstaterar Tom att det förut var vanligt att fiolerna medvetet stämdes lågt, ibland till och med ett helt tonsteg lägre än normalt. En spelman i Närpes ansåg att ju sämre en fiol var desto lägre behövde man stämma för att den inte skulle låta skrikig. Det fanns förstås inga stämapparater på den tiden så spelmännen fick förlita sig på gehöret.

– En lågt stämd fiol var inget problem när man spelade ensam, utan ljudet blev mjukare och fylligare. Om flera skulle spela tillsammans kunde det däremot bli utmanande att stämma fiolerna lika.

Några stora hits

Folkmusik i Sydösterbotten fokuserar främst på spelmansmusik. Överlag ingår inte visor och sånger i projektet, men det finns några undantag.

– På en inspelning sjunger Ivar Holmström från Närpes en önskevisa med många verser, som man traditionellt sjöng åt brudparet. Holmström fick för övrigt Gås Anders-medaljen 1959.

Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland

En annan speciell låt som har många olika textvarianter är Skräddarpolskan, samma låt som Otto Andersson kallade Fackeldansen. Detta är en av de mest nedtecknade polskorna i både Finland och Sverige.

– Detta är den låt som jag har hittat flest varianter av, och jag har tänkt studera dem närmare. Det fanns olika textversioner i nästan varje socken och by. I Närpes sjöng man att "Märren ha vinka i tjärre".

Vuxna brukade sjunga denna visa för barnen och den är därför en av få polskor som överlevt, och också spelats av yngre spelmän. När det gäller dylika låtar har Tom också dokumenterat texterna. Ett annat exempel är den polka som i Korsnäs och Petalax heter Oppin poppin. Den här låten som brukar kallas ”All världens polka” har också väldigt många olika textvarianter. Via sociala medier och lokala facebookgrupper har Tom efterlyst dessa texter.

– Intresset har varit stort och folk har hört av sig, till och med ättlingar i Amerika.

Ragvals, Taklax och knutdanser

De genom tiderna mest kända spelmännen från Sydösterbotten är förmodligen Johan Petter Ragvals från Övermark och Johan Erik Taklax från Korsnäs. Både på finskt och rikssvenskt håll känner man till dem.

– Det har varit spännande att studera originaluppteckningar. Där fanns låtmaterial av Ragvals och Taklax som inte tidigare blivit publicerat.

När det gäller urvalet av material för projektet har Tom varit tvungen att begränsa sig.

– Jag har dragit ett streck vid nulevande kompositörer, men har inte haft någon gräns bakåt i tiden. Det äldsta materialet som jag samlat in är från 1700-talet. Jag har också valt bort modernare musik, såsom tango och foxtrot, och fokuserat endast på äldre spelmansmusik.

En ambition som Tom har är att också sätta in musiken och spelmännen i en historisk kontext. En stor del av spelmansmusiken är kopplad till bröllop och andra festtraditioner, och då kan man till exempel ställa sig följdfrågan: hur såg det ut när man dansade?

– Förr ordnade man knutdanser. Ungdomar kunde samlas i en övergiven stuga eller utomhus på någon gård. Det fanns också "uppsitor" där man handarbetade, snickrade, lekte och spelade. Vi försöker få med levnadsförhållandena och alla anekdoter som hör ihop med spelmansmusiken.

Tacksam för tips

Mer information om projektet Folkmusik i Sydösterbotten hittar du bland annat på facebook.com/folkmusiksyd samt på YouTube. Tom tar väldigt gärna emot tips via facebook, e-post (tomforsman@live.com) eller telefon (050 533 1271).

Han vill också passa på att tacka Synnöve Svanström för all ovärderlig hjälp han fått på SLS arkiv i Vasa.

Här ett exempel på noter som Tom har transkriberat från en inspelning med Granström.

På stämmoresa i Dalarna

DeN Här SommareNS StämmouPPlevelSer får mig att associera till den så kallade ketchupeffekten. Ni vet hur det är med en ketchupflaska, man klämmer på flaskan och väntar och klämmer på nytt men ingenting händer, men sen kommer det en ordentlig överdos, allt på en gång. Så här var det ju med folkmusiksammankomsterna efter coronatiden när det inte hände någonting alls på en vääääldigt lång tid. För mig kom denna sommar att bjuda på åtta dagar i följd med spelmansstämmor.

Det började med SamStämt 2022 i dagarna tre i Ingå 1–3 juli. Söndagen 3.7 tog jag kvällsbåten till Stockholm och på måndagen var jag redan tidigt på eftermiddagen i Finnbacka där Svärdsjö spelmanslag skulle hålla en konsert med efterföljande dans. Ursprungligen hade jag tänkt åka till Tobaksspinnarstämman i Nås på måndagen men då Åsa Lillhannus och Tor-Erik Åkerman tipsade om Finnbacka så ändrade jag mina planer. Till Nås har jag varit tre gånger tidigare och dom två första gångerna missade jag största delen av det som hände där därför att marknadsföringen är minimal. Den tredje gången råkade Patrik Weckman från Esbo också vara i Nås och han hade tagit reda på programmet och det fanns en hel del superbra kurser där. Nämnas kan att jag och Patrik var de enda deltagarna i en kurs med Mats Edén som lärare. Mats hade dagen innan blivit tilldelad Zornmärket i guld och trots att det fanns många spelmän i Nås på stämman hade ingen annan än Patrik koll på att Mats skulle hålla en kurs. Det var privatundervisning av hög klass må ni tro.

I Finnbacka

Men tillbaka till Finnbacka. På vägen dit hade jag stannat vid ett enda lopptorg och det första jag fick syn på där var naturligtvis en fiol. Priset var överkomligt (200 SEK) och jag ville köpa den. Plockade fram en 500 kronors sedel jag fått från bankautomaten men det lyckades ju ändå inte eftersom säljaren inte hade någon växelkassa. I Sverige använder alla Swisch och betalar med mobiltelefonappen men den kan jag ju inte installera eftersom den endast fungerar med svenska bankkonton. Efter diverse funderingar och rotande bland loppisgrejerna på jakt efter något som skulle ha varit värt de återstående 300 kronorna kom jag ihåg att jag hade en 20

euros sedel. Säljaren hade inget emot min eurosedel och jag fick ännu prutat en stor skruvtving med på köpet.

Väl framme i Finnbacka satte jag nya strängar på fiolen och konstaterade att den var helt trevlig att spela på. I det skedet var jag med min personbil på plats vid bystugan i Finnbacka. Där fanns också två husbilar som beboddes av spelmän. Vi tyckte det var lämpligt läge för lite buskspel men mannen från den ena husbilen hade lämnat sin fiol hemma då han hade tänkt satsa på dans den kvällen. Han fick låna min loppisfiol och så spelade vi på tremanhand en dryg timme. Fiolen höll dessutom stämningen bra trots nya strängar.

Konserten med Svärdsjö spelmanslag var trevlig och väl kryddad med humor. När dansen började hakade jag på med spelmännen och bortsett från att jag och de andra spelmännen som stod vid en ytterdörr vid scenens bakkant kraftigt attackerades av argsinta myggor så var kvällen supertrevlig.

Bingsjöstämman

Från Finnbacka är det bara 9 km till Bingsjö så jag åkte dit redan på måndagskvällen vid midnattstid. Jag hittade en bra plats att campa på och för första gången i Bingsjö hade jag bilen på helt plan mark ca 100 meter sydost om Bingsjö kyrka i det så kallade Västerdalsträsket. Bingsjöstämman skulle ju börja först på onsdagen men det var nog fullt ös på buskspelet hela tisdagen också. Det hände många gånger att någon föreslog att vi skulle spela Satumaa eller Metsäkukkia. Dom hade naturligtvis märkt att jag pratar muminsvenska och då vill dom ju vara artiga och spela några finska låtar också. En spelman tyckte ju också att jag hade lärt mig bra svenska och han fick då av mig en föreläsning om att världens svenskspråkigaste kommun finns i Finland.

Vid ett tillfälle då jag kom cyklande med fiollådan på ryggen blev jag stoppad av två spelmän i min ålder som undrade om jag hade lust att spela buskspel. Jag brukar ju inte vara svår att övertala och strax var spelet igång. Snart hade det kommit flera spelmän och när det kom några regndroppar flyttade vi oss under tak för att spela. Då hade de två ursprungliga buskspelarna fortsatt sin färd och vi var väl ca 4–5 kvar som spelade. Som basist hade vi en kille från Italien som egentligen hade flöjt och saxofon som huvudinstrument.

upp mot Danielsgården och Pekkosgården då Hoven Droven uppträdde under invigningen av stämman.

Stämman i Östbjörka

På torsdagen var det dags för följande stämma i Östbjörka ca 35 km väster om Bingsjö. Där kom jag att sitta och spela menuetter med Åsa Lillhannus och då kom den italienska basisten och frågade om han fick vara med och spela och det fick han ju jättegärna. Jag råkar ha en hel del menuettnoter på min Ipad så det var ju lätt för honom att kolla harmonierna från noterna och även utan noter så gick det fint. Han konstaterade att menuetten har en så intressant rytm och taktindelning så jag visade hur menuettens grundsteg går över två takter och vi fortsatte spela och diskutera menuetter.

Några meter ifrån oss stod Spelmannen Anders Rosén och sålde skivor han gett ut under årens lopp. Bäst det var sträckte han fram en CD skiva med titeln "Dance Minuets 1731 – 1801, Anders Rosén & Ulf Störling". Skivan gavs ursprungligen ut som LP skiva men år 1998 gavs den även ut som CD. Vi hade intressanta diskussioner om menuetter.

Spelmansstämma i Boda

På fredagen var det dags för spelmansstämman vid Boda Gammelgård. Det är ett museiområde med den rätta atmosfären när man spelar polskemusik. I flera av husen finns det fina gamla väggmålningar och jag har fina minnen av intensivt buskspel i de fina utrymmena från tidigare stämmor. Jag blev nog lite besviken när jag märkte att dörrarna var låsta. Nåväl, det fanns många buskspel att välja mellan ute på gårdsplanerna också. Sent på kvällen hade dock dörrarna öppnats och i hopp om mäktigt buskspel sökte jag mig dit. Innan dom andra hittade dit hann jag suga in den fina atmosfären medan jag för mig själv spelade Ricke Mettes hambo Aftonsol.

Att besöka spelmansstämmor i Sverige

När du/ni nästa år väljer att åka till Sverige för att delta i flera spelmansstämmor i följd så kan det vara bra att veta följande:

• Man behöver inte anmäla sig på förhand, det är bara att köra dit och plocka fram fiolen.

• Kurserna i Nås kan vara bra att anmäla sig till om man till äventyrs får reda på hur det går till.

• Envar sköter sitt eget boende. Dom flesta bor i husbilar, husvagnar eller som jag i min bil. Några brukar även tälta.

• Mat bör man i allmänhet fixa själv.

• Toaletter finns det nog men duschmöjligheter saknas oftast. I Boda kan man campa på sportplanen och har då tillgång till dusch i omklädningsutrymmena.

Jag valde att campa i min Skoda Roomster eftersom det skulle ha varit mycket dyrare att ta med min lilla husvagn på färjan Åbo-Stockholm.

Hoppas vi ses i Bingsjö nästa sommar och flera gånger före det.

Anders Backman

text och bilder

En av spelplatserna på Östbjörkastämman.

Den större utedansbanan på Ösbjörkastämman.

Buskspel på Östbjörkastämman.

Stämningsfullt buskspel på Päkkosgårdens trappa. Där har nog många låtar spelats redan innan Bingsjöstämmans tillkomst.

Det var nog inte långa avstånd mellan buskspelsgrupperna på Bodastämman.

Britt-Mari Andersson

17.9.1961–13.10.2022

Den 13 oktober fick jag sorgebudet att min vän Bitti hastigt lämnat oss. En stor chock för oss alla. Bitti hade varit sjuk sen 2013 i en autoimmun sjukdom, men det här var inte väntat. Britt-Mari växte upp i Jeppo. Redan i unga år började hon spela fiol med sin pappa Alfred Källman. 1974 kom hon med i Jeppo bygdespelmän, och redan 1975 var hon på sin första förbundsdag till Borgå och på spelmansstämma till Pargas. Britt-Mari var även ordförande för Jeppo bygdespelmän 1985–1986 tills hon flyttade till Jakobstad där hon började spela med Vestersundsby spelmän.

Våra vägar möttes 1986 när jag själv gick på sjätte klass och hon kom som vikarie till Vestersundsby skola. Britt-Mari fick mig att upptäcka folkmusikens underbara värld. Hon tog emot många fiolelever på kvällarna, men mig tog hon sig extra an och lät mig komma med på spelmansstämmor, förbundsdagar och kurser.

Britt-Mari hade ett stort hjärta och brydde sig om alla. Hon var en god lyssnare och en sann djurvän. Hon utbildade sig till massör och var egenföretagare några år. Därefter blev hon sekreterare vid Mentalvårdsbyrån.

2009 tog hon studenten vid Vasa aftonläroverk och fortsatte vid sidan av jobbet vid Mentalvårdsbyrån att studera till psykiatrisk sjukskötare vid Novia i Vasa. Hon jobbade vid Mentalvårdsbyrån tills hon blev sjukpensionerad.

Det blev några år då det inte spelades så ofta, men i augusti 2017 var vi till Norrvalla och lyssnade på Orsa spelmän, Jepokryddorna och Vörå spelmansklubb. Vi såg oss omkring i publiken och såg så många trevliga spelmän som vi inte sett på länge. Vi njöt av musiken och konstaterade: "Nåo e vi duomb om vi int böri spela igen." Redan samma kväll ordnade Bitti så att vi fick börja spela med Jeppo bygdespelmän veckan därpå. Hon hann spela några år igen tills sjukdomen satte stopp för det.

Bitti har gett mig så mycket och jag kommer att vara henne evigt tacksam. Britt-Mari sörjs närmast av maken Harry samt döttrarna Elin och Nina och barnbarnet Nestor.

Vila i frid min vän.

Michaela Lassus

Foto: Privat

Nya skivor

“springar”. En annan intressant åt är Djursdala i A, en låt där Pelle genomgående använder flersträngsspel och vacklande tonalitet – ömsom går melodin i dur och ömsom i moll.

En polonäs från 1715 ur Gustaf Blidströms notbok finns också med, Blidströms lilla. Gustaf Blidström satt i fångenskap i den sibiriska staden Tobolsk när han skrev denna notbok. Här spelas låten tillsammans med Johan Hedin på nyckelharpa. En annan trevlig låt på skivan är Kongen, en schottis som spelas i duett med Erik Pekkari på durspel.

Pelle Björnlert med

johan Hedin och

erik Pekkari/ Original

Pelle BjÖrNlert är en småländsk fiolspelman som främst spelar musik som har sina rötter i den småländska och östgötska folkmusiktraditionen. Han fokuserar på låtarnas ursprungliga funktion som bruks- och dansmusik och har länge varit en förebild för många spelmän. Pelle spelar vanlig fiol och violino d’amore.

Skivan Original gavs ut i juni 2022 och här samarbetar Pelle med Johan Hedin på nyckelharpa och Erik Pekkari på durspel. Skivans titel är lite dubbelbottnad. Den kan syfta på att man vill hitta det ursprungliga i musiken. Dels i det rytmiska uttryckssättet, dels genom att använda omstämning, flersträngsspel, dubbelgrepp, ornament, variationer, lätt och luftig tonbildning, med mera. Men ett original kan också vara en person som beter sig på ett unikt sätt. Här har Pelle strävat till att lyfta fram sin egen unika stil som musikant.

Skivan innehåller hela 20 spår, mestadels traditionella låtar, men även ett par egna kompositioner. Den inleds med Tvåtaktarn, en polska i tvåtakt, en ovanlighet i Sverige, men i Norge har polskan levt vidare som “gangar” och

Pelle noterar på skivan vilken fiolstämning han har använt, oftast i ADAE eller GDAE, men FDAE förekommer också.

Skivan har producerats av Fredrik Bengtsson och Josefina Paulson, utgiven på Kråktjärn 2022.

Skivan finns tillgänglig bland annat på ginza.se, Spotify och andra digitala plattformar.

Åsa Lillhannus

strumenten är förutom fiol, mandolin, piano, säckpipa också mungiga, melodika, trumpet, flöjter, för att nämna några. Albumets titel speglar också blandningen av olika genrer och stilar. Kurbits är ju en traditionell dekorativ målarkonst från Dalarna med en dekor av fantasiväxter med stora blom- och bladknippen, flames står mera för det moderna men ändå nostalgiska, de eldsflammor man kan se målade på äldre bilar, till stor del i raggarkulturen.

Skivan innehåller tio spår, låtarna är traditionella och har sitt ursprung från olika delar av Sverige, till övervägande del från den sydliga halvan av landet.

Titelspåret Kurbits & Flames är ett medley av två valser: Hasses fassas vals av Evert Melin och Hultkläppens vals i A-dur, två glada och pigga valser som sammanfogas med en kort släng av Thore Skogmans Storfiskarvals. Jag fäste mig särskilt vid spåret Polska från Medelpad efter Anders “Ante” Sundin som framförs på både Pelle Björnlerts och Spöket i kökets skiva och jag slås av hur olika en och samma låt kan låta i två olika tappningar. Spöket i köket gör den mycket i storbandsformat medan Pelle Björnlert framför den med ensam fiol – båda är väl värda att lyssna på. En finstämd låt är Jag lyfter ögat, en variant av Frisells polska efter Sonja Sahlström, där blåsinstrumenten till fullo lyfts fram, från kohorn till trumpet och saxofon.

Skivan Kurbits & Flames är utgiven av Gammelthea och finns både som CD och på digitala plattformar.

Spöket i köket/ Kurbits & Flames

SPÖKet I KÖKet är ett svenskt folkband som till stor del baserar sin musik på den traditionella folkmusiken, som man dock har tagit ett steg längre med hjälp av andra instrument och influenser från andra länder och epoker. In-

Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

Händelsekalender

13–14.1 Folklandia, Åbo-Kapellskär-Åbo

18–19.2 Kurshelg vid Lafo Folkmusikcenter, Lappfjärd

18–19.3 Förbundsdag och Vinterstämma, Jakobstad

30.6–2.7 Spelmansstämma, Åland

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi