EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 5.2020
Lars Enbom:
”Jag har tagit tillbaka det jag förlorat” PERSONLIGT Det levande ordet EN DAG PÅ JOBBET Han styr skeppet MIN VÄG TILL GUD Omvälvande möte DEBATT Sätt barnen främst! AKTUELLT Kårflytt och helgläger VÄRLDEN Ett äpple med julefrid VERKSAMHET Bistånd från Västerås FOKUS Den röda grytan
LEDARE
Frälsningsarméns tidning i Sverige, 137:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Clive Adams Redaktion Charlotte Ander, Emilia Beijer, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo, Christina Vauhkola, Gabriel Wahl Utgivning 2020 17 januari, 3 april, 12 juni, 18 september och 20 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsbild Foto: Jonas Nimmersjö Internationell ledare Brian Peddle Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805
N VA
ENMÄRK
Trycksak 3041 0091
2
E T
S
För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper.
Doften av jul Underbara aromer är en viktig del av julfirandet – maten, bakningen, godiset och ljusen… det finns en doft som hänger i luften som säger att julen är här. Den underbara doften kan inte beskrivas på annat sätt än genom att säga: ”Det doftar jul!” Men hur luktade den första julen? Min fru samlar på julkrubbor, och vid jul blir huset en potentiell katastrofzon för en klumpig person som jag eftersom sköra Maria- och Josef-figurer placeras överallt. Det finns också julkrubbor i köpcentra, i kyrkor och ibland även utomhus i juletider. Jag har sagt till min fru att om hon vill fånga atmosfären från den första julen, borde hon få sin julkrubba att lukta som ett stall. Den första julen luktade inte alls som de trevliga dofter som vi associerar med jul. Den första julen innehöll lukten från ett djurstall. Vad har jullukten med julens budskap att göra? Julen firar Jesu födelse. Detta var ingen vanlig födelse. Det var vad aposteln Johannes beskrev som att ”Ordet blev kött och bodde bland oss” (Joh 1:14). Detta kallas ”inkarnationen” – Gud, som identifierar sig med oss… ser ut som vi… upplever det vi upplever… blir en av oss. Det är en fantastisk historia. Gud valde att lämna himlens härlighet för att bo i vår värld… och som om det inte räckte valde han att komma till ett stinkande stall! Att tänka på lukten från stallet där Guds Son föddes gör det ofattbara mer förståeligt. Inkarnationen är den största demonstrationen av Guds gränslösa kärlek och nåd. Senare skulle Jesus beskriva sig själv som den goda herden. Inkarnationen är det ultimata beviset för det – en herde som luktar som sina får. Julen firar Gud, som älskar oss så mycket att han föddes i ett stinkande stall för att bli som vi… lukta som vi – det är den riktiga doften av jul! Det är värt att fira, men det är också en utmaning
för oss, hans folk. I Frälsningsarmén har vi bjudit in världen till vårt hem i vår vision ”Välkommen hem – livet med Jesus”. Delvis är denna inbjudan baserad på liknelsen Jesus lär i Lukas 15:11-32, om den förlorade sonen. Jesus målar där en bild som är mycket relevant. Det är bilden av fadern som omfamnar sin son och kysser honom. Detta var sonen som hade bott i en svinstia, som utan pengar måste ha gått otvättad i flera dagar. Jag kan föreställa mig stanken som måste ha fyllt faderns näsborrar när han kom närmare… men han fortsatte springa, ignorerade lukten, drog in sin son i en kraftfull omfamning och kysste honom upprepade gånger. För att faderns välkomnande skulle bli äkta, började han lukta som sin son! Det är julens budskap… Gud älskar oss så mycket att han börjar lukta som vi… det är den riktiga doften av jul. Må du bli tröstad och utmanad av den sanningen när du firar jul!
Frälsningsarméns ledare i Sverige, kommendör Clive Adams
s.20
s. 28 Innehåll
#5.2020 VERKSAMHET
PERSONLIGT
Sedan starten har hjälpsändningar gått till länder över hela världen men också närområdet.
Robert Tuftström böjde knä och tog emot Jesus på pojkrummet.
6. FA-Bistånd i Västerås
24. Bibelläsningen övertygade
VÄRLDEN MIN VÄG TILL GUD
10. Uppenbarelse mitt i smärtan
Ett omvälvande Gudsmöte gav Lennart styrka att trösta och stötta andra runtomkring.
28. Ett äpple med julefrid
Firandet varierar men julen finns nästan överallt i hela världen. GENERALENS JULHÄLSNING
EN DAG PÅ JOBBET
14. Skeppare på Kurön
Lars - skepparen som alla talar gott om kör båtarna till behandlingshemmet Kurön.
32. Ett fridsfolk
”Under den här adventstiden och därefter, låt oss vara ett fridsfolk!” BARNHÖRNAN
FOKUS
20. Grytan som hör julen till
Med insamlade medel från julgrytan kan kårerna fortsätta hjälpa personer i utsatthet.
34. Dagens bibelord - Evangelium
Evangelium är ett grekiskt ord som betyder ”goda nyheter”.
Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning. 3
Bilden
JUL STAVAS GEMENSKAP –
men långt ifrån alla upplever det. I Halmstad arbetar Frälsningsarmén tätt ihop med ICA för att familjer i utsatthet ska få känna julglädje. Här bjuds i normala fall på flera glada julfester. Även utdelning av presentkort på mat, där barnen får ett eget för godis eller julklappar. ”Ett år valde ett barn att köpa O’boy till sig själv. Familjen hade inte råd”, berättar Jenny Carlsson, familjekonsulent.
4
foto: Jonas nimmersjรถ
5
verksamhet | xxx
Ett nav för det sociala arbetet i länet I början av 1980-talet började Arne Nordberg med Frälsningsarmén Bistånd i garaget hemma i Västerås. De första åren skickades saker för att hjälpa till med ett projekt i Bolivia, med garaget som depå. Sedan dess har hjälpsändningar gått till många områden allt från närområdet till länder över hela världen. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ 6
verksamhet | frälsningsarmén bistånd
N
är muren föll i Europa 1989 började Frälsningsarmén arbeta igen i Estland, Lettland och Litauen och då utvidgades arbetet med FA Bistånd. — Vi samlade in kläder och hade en del exil-letter som kommit hit på 40-talet efter kriget som hjälpte till. Och senare så körde jag över med en lastbil varje månad till Lettland, berättar Arne Nordberg. Arbetet blev mer och mer känt och en dag ringde hjälpmedelscentralen i Västerås till Frälsningsarmén och frågade om de kunde ta hand om alla rullstolar, rullatorer och andra hjälpmedel som de inte kunde använda. Det var helt fullt fungerande hjälpmedel som Röda Korset tidigare brukade få, men inte längre kunde ta emot. — Jag gjorde då lite research och fick reda
på att det fanns stora behov av sådant inom Frälsningsarmén och på andra håll, både i Europa och i övriga världen, säger Arne. Så jag svarade till Landstinget att ”Frälsningsarméns vänner” som arbetet hette på den tiden var redo att ta emot detta. Det fanns redan ett samarbete med en arbetslöshetsorganisation där det fanns många män med yrkesskicklighet, men inga arbeten. Man fick tag på lokaler där man kunde engagera omkring 30 personer som sedan fick arbeta med att renovera dessa hjälpmedel. Sedan dess har man avtal med Landstinget i Västmanland och får regelbundet material och utrustning som kan skickas till olika delar av världen. När Sverige gjorde militära nedskärningar och skulle avyttra flera av sina fältsjukhus ringde Försvarsmakten till Frälsningsarméns huvudkontor i Stockholm för att fråga om man där var intresserade av att ta emot dem. — De hade fyra fältsjukhus och man kan säga att ett fältsjukhus är en massa järnvägsvagnar. Det fanns operationssalar, tält, sängar, syrgas, röntgenutrustning – ja, allt som behövs på ett modernt sjukhus, berättar Arne. På Frälsningsarméns huvudkontor hänvisade man militären till Arne Nordberg, som sedan hörde med det internationella högkvarteret var det kunde finnas behov av fältsjukhus. Där sa de att man kunde se behov av ett, men också att de inte hade pengar att betala frakt för det. Arne lyckades få garantier från privatpersoner som sa att de kunde betala frakten på ett par miljoner kronor. Det är som sagt mycket som ingår i ett
Joje Alesand, platschef på FA Bistånd, tillsammans med Arne Nordberg, som började arbetet i sitt garage i början av 1980-talet.
fältsjukhus. När han hade fått dessa garantier tackade han ja till att ta emot ett fältsjukhus. — Det här såg ut att vara det dummaste beslut jag gjort i mitt liv, säger Arne. För jag hade inga kunskaper om hur ett sjukhus fungerar, men vår Herre vet ju vad han gör. Några dagar senare ringde en kapten från Sollefteå. Bengt Rylander hade varit chef för all utbildning av ingenjörer på militärens fältsjukhus. Han frågade: ”Vad ska Frälsningsarmén med ett fältsjukhus till?” Bengt hade sett att Frälsningsarmén skulle få ett av fältsjukhusen och börjat bli orolig för det, det enda han visste om Frälsningsarmén var att det fanns två damer som stod med uniform och spelade gitarr på torget i Sollefteå. Men sedan frågade han Arne: ”Behöver du hjälp?” Så Bengt Rylander och en annan ingenjör från militären kom ner till Västerås och gick igenom allt och det skickades så småningom till Frälsningsarméns Howard Hospital i Zimbabwe, till Chikankata Hospital i Zambia, Catherine Booth Hospital i Indien och många andra sjukhus. UNDER ÅREN har det blivit många olika
saker som passerat FA Bistånd i Västerås, som 20 ton müsli till barn på en skola i Marocko, ambulanser och brandbilar, fle7
verksamhet | xxx
Alla som jobbar på FA Bistånd engagerar sig när det är dags för en hjälpsändning. När Nasir Keshtkarbousheri har lagat en punktering på en rullstol vet han att hans arbete varit till hjälp för andra.
8
DET FINNS MÅNGA VINSTER FÖR SAMHÄLLET OCH MILJÖN I VÄRLDEN ATT ÅTERANVÄNDA DYR MEDICINSK UTRUSTNING. ra sjukhus, hjälpmedel och mycket annan sjukhusutrustning. I dag är det inte bara Region Västmanland som har avtal med FA Bistånd utan även Sörmland och Dalarna, berättar Arne som sedan några år tillbaka gått i pension men som fortfarande har stort hjärta för arbetet på FA Bistånd. FA Bistånd har också avtal med ICAs centrallager i Västerås och får mycket mat och andra torrvaror därifrån. Men det är inte bara behövande i andra länder som får del av hjälpen från FA Bistånd. Maten som kommer från ICA används i Frälsningsarméns sociala arbete i Sverige och de närliggande kårerna skickar regelbundet någon till Västerås för att hämta det de behöver för att ge vidare till hjälpsökande på sin ort. Alternativt åker en bil från FA Bistånd till de platser som behöver mat. FA Bistånd är också en depå för Frälsningsarméns second handkedja Myrorna och tömmer för Myrornas räkning insamlingsboxar på flera orter i närområdet. Boxarna töms och en grovsortering görs innan de skickas vidare till Myrornas sortering i Sätra. FA Bistånd drivs av Frälsningsarméns kår (församling) i Västerås och har nu en stor lokal som Frälsningsarmén köpt i ett industriområde i Västerås. Här är numera Joje Alesand platschef. Joje har varit anställd på FA Bistånd i drygt ett år och började som arbetsledare men är numera även platschef.
— Jag sökte tjänsten utifrån mitt hjärta för människor och en önskan att göra skillnad i världen, säger Joje Alesand. I maj fick jag frågan om att ta ett helhetsansvar som platschef, vilket jag såg som en jätteutmaning men också mycket spännande. DET FINNS MYCKET ATT GÖRA på FA Bi-
stånd och man har ofta behov av arbetare. Joje brinner för att hjälpa människor, att se deras starka sidor och hjälpa dem att utvecklas. På FA Bistånd arbetar folk från alla möjliga håll, några arbetstränar, några kommer från kriminalvården och gör samhällstjänst och så har de daglig verksamhet, för folk med olika svårigheter, som får komma dit och arbeta några timmar. Arbetsuppgifterna anpassas efter individen. FA Bistånd har nio anställda varav åtta har lönebidrag. Sedan är det 15 personer som är volontärer, kommer från daglig verksamhet eller kriminalvården. På FA Bistånd arbetar också en medicintekniker 20 timmar i månaden som är anställd av Region Västmanland. Hans uppgifter är att se till att all medicinsk utrustning fungerar som den ska innan den skickas vidare. Joje avslöjar att det finns många drömmar för att utveckla verksamheten på FA Bistånd, och menar då inte själva uppdraget för FA Bistånd i sig utan mer att kunna utnyttja lokalerna även för Frälsningsarméns uppdrag i staden. Kårlokalen ligger mitt i centrum, vilket passar en del, men inte alla. Det industriområde som FA Bistånd finns i ligger nära Bäckby, ett stort bostadsområde med folk Sven Lindgren är anställd av Region Västmanland på 20 timmar i månaden för att kontrollera att den medicinska utrustningen fungerar. Det är mycket att göra och det blir ofta mer än 20 timmar.
som kan ha nytta av språkkafé, läxhjälp och mötesverksamhet i närområdet. Utrymme finns så det räcker för det. Tidigare har man haft cykelträning för kvinnor på ytorna utanför själva byggnaden. — Många kvinnor hade sökt arbete i hemsjukvården och många i hemsjukvården cyklar till klienterna. Men eftersom flera av kvinnorna inte kunde cykla, så kunde de inte få något jobb, berättar Joje. DET FINNS MÅNGA VINSTER för sam-
hället och miljön i världen att återanvända dyr medicinsk utrustning, menar Joje Alesand. Landstingen som har avtal med FA Bistånd säger han ser det som en winwin och berättar att Region Västmanland till och med har en person som är anställd för att sitta på FA Bistånd och kontrollera att utrustningen fungerar. Under våren 2020 när coronapandemin var som störst kunde FA Bistånd hjälpa regionerna. Man hade ett stort antal sjukhussängar som var planerade att skickas utomlands men som inte kunde skickas på grund av pandemin. Då kunde FA Bistånd istället ge sjukhusen i Sverige det de behövde. När det gäller mat så har man i normalläget inga kylvaror i depån. Men Joje Alesand berättar att före förra julen så ringde en åkare och berättade att han tappat en lastpall med risgrynsgröt, 500 kilo. Åkaren hade fått order att åka med allt till tippen, men tyckte det var synd att slänga mat som det inte var något fel på. Denna gröt tog FA Bistånd hand om och den hamnade på julbord för behövande på Frälsningsarméns kårer i närområdet. g 9
min väg till gud | Lennart Fransson
Gud uppenbarade sig mitt i smärtan Flera av Lennart Franssons familjemedlemmar drabbades av cancer men ett omvälvande gudsmöte gav honom själv styrka att trösta och stötta andra runtomkring. Snart blev det tydligt att just det är en viktig uppgift han har i livet. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: PRIVAT
L
ennart Fransson växte upp med fyra bröder, varav en biologisk, och alla fem var fosterhemsplacerade. Det var osämja mellan föräldrarna och stridigheter mellan myndigheter om vad som skulle göras med barnen. Det hela har satt spår i Lennart. — Det var väldigt jobbigt och jag fantiserade mycket om mina föräldrar. Folk undrade vad det var för fel på vår släkt och på oss barn som inte dög, fortsätter han. Fosterföräldrarna skapade dock ett tryggt hem med kristna värderingar i skånska Fagerhult. Familjen besökte regelbundet kyrkorna i omnejden, även Frälsningsarmén. Lennart berättar om när han som fyraåring var med fadern som plöjde åkern med hjälp av en häst. Värmen från de nyplöjda fårorna steg uppåt och bildade en dimma i mötet med den svalare kvällsluften. — Himlen var stjärnklar och pappa förklarade skapelsen för mig. Det var nästan som ett möte mellan himmel och jord när 10
HIMLEN VAR STJÄRNKLAR OCH PAPPA FÖRKLARADE SKAPELSEN FÖR MIG. DET VAR NÄSTAN SOM ETT MÖTE MELLAN HIMMEL OCH JORD NÄR VI GICK DÄR BREDVID VARANDRA. vi gick där bredvid varandra, min första starka gudsupplevelse, säger Lennart. Han deltog i söndagsskola, lät konfirmera sig och blev ungdoms- och scoutledare i Svenska kyrkan. Vid 25-års ålder träffade han Gunilla som han gifte sig med. I början av 2000-talet fick Lennart frågan om
att väcka liv i scoutverksamheten i Frälsningsarméns kår i Ronneby. Trots låga förväntningar resulterade det i ett gäng på 35 scouter och Lennart lät sig invigas till soldat i kåren. Förra hösten såldes kårbyggnaden och verksamheten bedrivs nu i Pingstkyrkans lokaler. Församlingen leds idag av en kårnämnd där Lennart är sammankallande kontaktman. Men om vi backar tillbaka till 80-talet igen så startade Lennart en grupp som hjälpte föräldrar och barn som separerats att hitta varandra igen. Människor över hela landet hörde av sig, till och med ett par från Kanada och USA med svenska rötter. — Det var väldigt spännande och vi fick hjälpa omkring 100 barn att få tag på sina föräldrar, berättar Lennart. Han bevittnade att den som inte vuxit upp med sin biologiska familj ofta drabbas av en kris när det kommer egna barn in i bilden. Men efterforskningar i det
min väg till gud | Lennart Fransson
Lennart Fransson hade ingen enkel barndom och på senare år har flera närstående gått bort. Men hans gudstro har burit både honom och andra i hans omgivning.
förflutna ger upphov till nya svårigheter, såsom skuldkänslor från bägge håll. — Barn kanske frågar sig om de sviker sina adoptivföräldrar när de letar efter de biologiska föräldrarna. Det var jobbigt även för oss, menar Lennart som själv fick kontakt med sin mamma och halvbror. I samma veva drabbades hans 14-åriga fosterbror Jan av cancer och snart även fadern. — Man hade funnit cancertumörer i magen hos min far och de var så långt gångna så det gick inte att göra något åt dem. Det var ett väldigt svårt besked, säger Lennart. Han var i bön vid faderns dödsbädd men den fjärde dagen kom hans storebror dit och tog över vaket, nästan med tvång. Lennart gick sorgsen ut till sin bil men när
DET BLÄNDANDE MIG SÅ ATT JAG INTE KUNDE SE NÅGONTING. SAMTIDIGT FYLLDES JAG AV EN OERHÖRT STOR GLÄDJE OCH BÖRJADE LOVSJUNGA OCH PRISA HERREN. han satte sig i den fylldes kupén plötsligt av ett starkt ljussken. — Det bländande mig så att jag inte kunde se någonting. Samtidigt fylldes jag av en oerhört stor glädje och började
lovsjunga och prisa Herren. Jag tänkte på min far och bad för honom och jag grät av både sorg och glädje, utbrister Lennart. Hur lång tid denna stund varade vet han inte, men så slocknade skenet och han kunde se igen. Då upptäckte han förundrat att bilen nu stod hemma på gårdsplanen, fyra mil från platsen utanför sjukhuset där han hade klivit in i den. Hur det hela gått till förstår han än idag inte. Hans mor och bröder tog gråtande emot honom med beskedet att fadern nu hade gått bort. Men den omvälvande händelsen i bilen hade preparerat Lennart inför detta. — Den upplevelsen och den glädjen som fyllt mig bar mig igenom sorgen efter far och jag fick vara ett stöd för min mor och mina bröder, säger han. 11
min väg till gud | Lennart Fransson
ÄNKAN OCH SONEN HADE VARKEN BURIT IN VED ELLER ÄTIT NÅGOT SEDAN DESS DÅ DE VAR FÖRLAMADE AV SORG. DET VAR 20 MINUSGRADER UTE OCH FEM GRADER INOMHUS. Det skulle snart komma fler tillfällen när han hade anledning att hämta styrka ifrån Gud. I slutet av den sommaren visade det sig att mamman hade cancertumörer i lungorna. Och på Luciadagen tog lillebror Jan sina sista andetag. — Gudsmötet i bilen bar fortfarande
genom sorgen och under begravningen, och jag fick återigen vara ett stöd för min familj, säger Lennart. — Händelsen bar också när mor senare på vårkanten fick gå hem till Herren, fortsätter han. Lennart tror att dödsfallen i familjen fick hans mamma att själv ge upp. De överlevande fick genomlida tre begravningar på nio månader. Vid jul gjorde Lennart ett försök att fira med bekanta men han klarade inte av att se glädjen i deras ögon. Han bestämde sig för att försöka sova sig igenom hela julhelgen. Men under juldagsnatten väcktes han av att någon ropade på honom. Han tänkte att han måste ha blivit galen men rösten tystnade inte så till slut klev han upp ur sängen. — Jag kände en maning att klä på mig och gå ner till bilen. Där kom nästa besked; att köra till ett hus ute i skogen till ett par jag kände, berättar Lennart.
Klockan var två på natten men det lyste där inne och frun som öppnade dörren slängde sig om halsen på Lennart. Det visade sig att maken hade dött under julaftonen. Änkan och sonen hade varken burit in ved eller ätit något sedan dess då de var förlamade av sorg. Det var 20 minusgrader ute och fem grader inomhus. Lennarts besök kom som en skänk från ovan. — Jag fick bära ved, tända spisen och laga mat åt dem, berättar han. Mitt i sin egen smärta fick han på detta vis bli till hjälp för någon annan. Med tiden blev det alltmer tydligt för honom att Gud vill använda honom till att uppmuntra andra genom att förmedla budskap från Fadern själv. Han kan känna sig manad att gå fram till en specifik person och inte förrän han gjort det förstår han vad han ska säga eller göra. I flera situationer har han blivit ledd steg för steg tills han genomfört en uppgift. — Det är ett spännande uppdrag. Ibland har jag mött personer som sagt: ”Hej Lennart, minns du de där orden du sa till mig den där gången för många år sedan? Det förvandlade mitt liv!”, säger Lennart. — När jag tänker på alla händelser jag fått vara med om under livets gång så fylls jag av en sådan glädje. Och gudsmötet i bilen för länge sedan bär än idag, avslutar han. g
fakta Lennart Fransson
Ålder: 72 år. Bor: I lägenhet i Ronneby. Familj: 2 söner, 1 dotter, 4 barnbarn. Sysselsättning: Kontaktman i kåren i Ronneby, aktiv i ”Bönecirkeln Våra förföljda trossyskon”, hjälper vänner med jordbruk, gräsklippning, data, reparationer, inköp/handling med mera. Läser gärna: Bibeln och lite av varje. Hobby: Motorer, maskiner, traktorer och antikviteter.
aktuellt
Vill finnas mitt i utsattheten EFTER 20 ÅR I CENTRALA BORÅS flyttade Frälsningsarmén i september ut till arbetarstadsdelen Norrby. Förutom ekonomiska och byggnadsmässiga aspekter så vill man vara där behoven finns. Norrby står med på Polisens lista över Sveriges särskilt utsatta områden med utbredd kriminalitet och ovillighet att delta i rättsprocesser. — Man skulle kunna bli rädd men jag tror att Guds ljus är starkare än mörkret. Och vi ska inte vara i den fina stadskärnan utan där det finns
utsatthet, säger Marie Blomberg, kårledare. Hon tänker att just utanförskap och isolering präglar området. Det är en hög andel utlandsfödda och många olika nationaliteter i Norrby och därför kan det behövas fler kontaktytor med svenskar och tillfällen att träna sig i svenska språket. — Om några år tror jag att vi är en väldigt brokig skara som samlas till gudstjänst och det känns väldigt roligt, säger hon. g Teresia Jansson
Det lackar mot jul TROTS PANDEMIN försöker Frälsningsarmén på många platser anordna olika typer av julfiranden och julhjälp. Bland annat sker utdelningar av presentkort på mat och kläder till familjer, samt julklappar till barn som lever i ekonomisk utsatthet. Många kårer besöker på ett corona-säkert sätt äldre som varit isolerade och överlämnar julblommor. Julmiddagar, julfester och liknande gemenskaper planeras. Vi följer vid alla aktiviteter Folkhälsomyndighetens rekommendationer och regler. g Emilia Beijer
Helgläger för unga
foto: Julia adolfsson
FÖR ATT GE PLATS ÅT så många som möjligt, trots rådande restriktioner, arrangerade Frälsningsarmén UNG i år extra många helgläger för barn och ungdomar. Det var Jätteroliga Superhelger för barn och Ungdomshelger för tonåringarna, fyllda av skratt, roliga aktiviteter, givande undervisning och mycket handsprit. Temat för helgerna var Frälsningsarméns nya vision ”Välkommen hem – livet med Jesus” och glädjen var stor över att äntligen få träffas igen! g Gabriel Wahl
13
en dag på jobbet | skeppare lars enbom
”Jag har tagit tillbaka det jag förlorat” Lars har seglat på många mörka vatten i sitt liv. Men nu styr han med säker hand tre båtar fram och tillbaka till Kurön, Frälsningsarméns behandlingshem för personer i missbruk. Stridsropet for ut på Mälaren med skepparen som alla talar gott om. TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ
08.12 Vid Lindby brygga på Adelsö råder
stillhet. Syrenbuskarna slokar på sensommarvis. Tvärs över Mälaren böljar fälten på Björkö-Birka. Ett får bräker. Så bryts plötsligt tystnaden när Hampus, en tidigare bogser- och timmerbåt från 1933 med 70 tons bruttovikt, rundar udden. Det går undan när den solglimmande ytan bryts och vattnet skummar kring fören. Svenska flaggan fladdrar. Vid rodret står Lars Enbom, skeppare på Kurön, Frälsningsarméns behandlingshem för personer i missbruk. Han lyfter armen och vinkar. 08:37 — Välkomna! Rejäla handslag, vänliga blickar. Lasse har lagt till och bjuder oss ombord. Med finns också Fredrik, klient och däcksman, och kuratorn Maria som lämnar av en klient på dagsledighet. Lasse bor på Kurön under de sju da14
gar i sträck som han jobbar. Varje dag kör han personal, klienter eller matvaror enligt en turlista den cirka tio minuter långa turen till och från ön. Schemat kan kastas om snabbt om en klient till exempel måste akut till sjukhus. — Jag har ständig beredskap, dag som natt. Klockan sex står jag för det mesta och brer mackor med personalen i köket, säger han. 08.53 — Alla ombord?
Lasse styr Hampus ut från kaj. Just då dyker Arlas kylbil upp över krönet på backen. Det är bara att lägga till igen. När varorna är lastade och dagens post hämtad ger vi oss ut på vattnet. Morgonbrisen är sval när Hampus passerar farleden mellan Södertälje och Västerås. Vi ser Kurön som ett två kilometer långt grönt smycke med Ridön och Jurstaholm i norr och fastlandet i väster.
en dag pĂĽ jobbet | xxx
8.53
8.53
8.12 9.14
8.12
15
en dag på jobbet | xxx 9.31
9.14
9.58
09.14 Kuröns hamn ligger inbäddad i
höga lummiga träd med skogen som en fond bakom byn. Vattnet är spegelblankt när vi lägger till och Fredrik gör fast båten. Crème fraiche, mjölk, smör och grädde lyfts av, dels med båtens lastkran och dels för hand till en kärra bakom en fyrhjuling. Lasse hoppar upp på den och gasar upp för backen. I byn ligger pastellfärgade hus med snickarglädje utspridda mellan slingrande grusgångar, gräsmattor, äppelträd och prunkande rabatter. Här finns kapell, växthus och skapandeverkstad. Det är vackert och pittoreskt, hela tiden med Mälaren i blickfånget. 63 klienter med olika grader av missbruksproblematik kan behandlas på Kurön. — Eftersom det här är en ö kommer man bort från samhället och alla frestelser när man vistas här, säger Lasse, som parkerat utanför köksbyggnaden. 16
10.15
TROTS ATT MÄLAREN KAN BJUDA PÅ REJÄLT GROV SJÖ HAR LASSE ALDRIG STÄLLT IN EN TUR.
30 knop. Hon används vanligtvis vid persontransporter. Trots att Mälaren kan bjuda på rejält grov sjö har Lasse aldrig ställt in en tur. Isbrytaren gör dessutom att han kan köra hela vintern. — Oavsett väder vill personalen alltid hem, säger han och styr in mot Lindby brygga, där en klient kliver av och en annan går ombord.
09.31 — Tjena, vi är här med varor!
10.15 Däcksman Fredrik är i 40-årsål-
Lasse småsnackar med de två kockarna som svabbar golv inför lunchen. Kylvarorna staplas längs med kökets korridor. Ett skafferi står öppet och avslöjar en exemplarisk ordning. — Det är så bra mat här, säger Lasse och klappar sig på magen. Ja, det syns ju på mig.
dern och har ljust blå och vänlig blick. Han är utbildad ingenjör men har kämpat mot droger i många år. Efter tre månader på Kurön ska Fredrik nu flytta till egen försökslägenhet i Frälsningsarméns Halvvägshus. Han är nervös. — Jag är rädd att jag ska bli för ensam och trilla dit igen. Jag älskar den här platsen. Lasse är den bästa man kan tänka sig, han är aldrig på dåligt humör, säger han mjukt medan han sköter sysslorna ombord.
09.58 Vi styr mot Adelsö igen, denna
gång med Anna af Kurön från 1987, öns snabbaste båt med en maxhastighet på
en dag på jobbet | tua dominique
10.40
11.34 Två trygga gamla Volvodieselmoto-
rer tar lastbåten Brahe från 1963 fram och tillbaka från Kurön. Med den fraktas fordon, maskiner, grus och containrar.
10.40 I expeditionshuset vid strand-
kanten arbetar all administrativ personal, liksom vårdpersonal och kuratorer. Några dörrar har upptagetknappar som lyser rött. Lasse bjuder på kaffe ute på altanen. Avlägsna vrål av en motorsåg hörs inifrån skogen. Efter sju år på Kurön är Lasse insatt i det mesta kring verksamheten som rymmer egen kraftstation, tvätteri, skogsbruk och sopstation. Och så rederiet, hans huvudsakliga syssla sedan 2013. 10.43 Solvärmen stiger medan skeppa-
ren berättar om en ungdomstid tidigt kantad av droger. Som nybliven pappa förlorade han sitt barn. Då föll allt. — Fängelse? Ja, jag har 56 olika avsnitt i kriminalregistret bakom mig, främst narkotika, säger han uppriktigt. Till slut stod han på botten och bad socialen: Hämta mig! Han trodde Kurön
10.50
skulle vara ett ”tokreligiöst ställe” men ville ge det en chans. Och när behandlingen inleddes blev han frisk direkt. — Det här är världens bästa plats. Jag har tagit tillbaka det jag har förlorat. Nu läser jag till behandlingsassistent under mina lediga veckor. Vårt samhälle måste verkligen satsa mer på förebyggande arbete hos yngre, säger han och kisar på sitt karaktäristiska sätt med ena ögat stängt. 10.50 Vi får en titt i skepparkontoret
där Lasse nästan aldrig sitter. Här finns skrivbord, plats för omklädning, ett litet pentry och toalett. — Nej Mikael, den andra skepparen, gillar datorer bättre än jag. Jag vill vara igång hela tiden, säger Lasse och låser dörren bakom sig igen med en stor nyckelknippa. Den går till alla byggnader på hela ön.
På en bänk under ett träd sitter en äldre kvinna med jeanskjol och prickig topp. Hon löser korsord. Kerstin är klient och ska vara kvar här till mitten av september. Det är inte första gången hon är i behandling. — Jag älskar den här platsen! utbrister hon på norrländska. Närheten till vattnet, naturen och maten. Framförallt är personalen underbar. 11.34 Brahe är Kuröns lastbåt från 1963 och fraktar öns alla fordon, maskiner, grus och containrar, men gör även fraktjobb till andra öar. Däcket rymmer gott och väl en fullastad lastbil. Nedför lejdaren öppnar sig det breda lastrummet med två gamla Volvodieselmotorer. — Vi har regelbunden servicehjälp av en firma. Annars mekar vi så mycket som möjligt själva, säger Lasse och klappar på de grönmålade maskinerna. 17
12.00
13.00 Kaplan Peter
Manninen lämnar ön för att åka och fira ett barnbarn. Annars leder han bland annat Kuröns gudstjänster och finns till för samtal med klienter.
14.28
13.00 ”Mamma oroar sig när
18
jag ringer. Det är inte så många som orkar tro på mig längre”, säger Fredrik L. som varit på 21 behandlingshem och suttit totalt åtta år i fängelse.
en dag på jobbet | skeppare lars enbom
DE SKAPAR BRA STÄMNING HÄR, SÄGER KARL-GUSTAV OCH KLIAR EN AV HUNDARNA PÅ HUVUDET.
säger han högt för att överrösta båtmotorn och vinden. Han pekar på en liten röd stuga en bit in i skogen. Och där nere badar finnarna bastu tisdagar och torsdagar! 14.28 — Vill ni ha en glass? Jag kan visa
16.13
12.00 I matsalen doftar det hemlagat
när alla klienter radar upp sig upp sig på led och fogligt får en dusch av handsprit. Många hälsar på Lasse när han hämtar köttfärslimpa, kantarellsås och rostad potatis. — Lasse är bäst, bara så ni vet! intygar en man med stort grått skägg över sin välfyllda tallrik. 13.00 — Jag har varit på 21 olika behand-
lingshem. Suttit åtta år i fängelse, säger 40-åriga Fredrik L, ombord på Anna af Kurön. Idag ska han och assistenten till banken på Ekerö. Rastlösheten är det värsta med att vara i behandling. Han plockar med telefonen. — Mamma oroar sig när vi ringer varandra. Det är inte så många som orkar tro på mig längre, säger han och ser ut över vattnet. Han har en liten stjärna tatuerad vid tinningen. Intill står kaplan Peter Manninen med
en resväska. Rosa paket med enhörningar sticker upp ur en påse. Som öns pastor leder han gudstjänster och finns till för samtal. — Men nu ska jag till Borås och fira ett barnbarn, säger han. Lasse suckar och tittar på klockan. En klient som skulle komma klockan 13 med taxi dyker inte upp. Han ringer några samtal. — Det är rätt vanligt. Antingen blir det krångel med sjuktransporten eller så väljer klienten att komma senare. Man får nämligen blåsa i mätare när man kommer till ön och är det positivt så får du inte skriva in dig, berättar han. 13.28 Vi ger upp väntan och vänder till-
baka. I den solglittrande farleden syns ett par segelbåtar och en färja. Lasse guidar oss runt hela Kurön: — Där bodde Frälsningsarméns grundare Hanna Ouchterlony fram till sin död,
er kiosken. Lasse låser upp en rödmålad byggnad som förutom Kuröns kiosk och kafé rymmer biljardrum, soffor och plats för umgänge. — Kiosken är mitt skötebarn – och sorgebarn, säger Lasse flinande när han berättar om klienters tjat att köpa på kredit och betala nästa gång. 16.13 Efter ytterligare några sjövändor är det dags för sista turen från Kurön. Ombord har flera ur personalen bänkat sig i eftermiddagssolen. Karl-Gustav jobbar i Kuröns tvätteri och sköter all tvätt tillsammans med några klienter. Hans två hundar är som inventarier på ön. — Ja, de skapar bra stämning här, säger Karl-Gustav och kliar en av hundarna på huvudet. 16.19 Lasse har varit igång i nästan 12 timmar när vi tar farväl. Men han ser inte trött ut. — Jag har nog ersatt droger med arbete, säger han skrattande och styr in till kajen. Så blir han allvarlig och fortsätter: — Det är värst när personer ska lämna oss. Det är så lätt att falla då. Man hoppas ju bara att det ska gå bra för alla. Som för min däcksman – en så otroligt fin kille. g 19
Fokus | julgrytan
Grytan som hör julen till Något som man kan säga är starkt förknippat med julen, i alla fall på de flesta platser runt om på jorden där Frälsningsarmén finns, är julgrytan. Som ett tydligt exempel på hur traditionen som startade i San Fransisco år 1891 är en del av mångas julmedvetande är att den röda grytan förekommer i många filmer, tv-program och annat som utspelar sig runt jul. TEXT: JONAS NIMMERSJÖ 20
21
Fokus | julgrytan
U
ttrycket ”håll grytan kokande” var med från början, när kapten Joseph McFee fick tillstånd att samla in pengar i en gryta vid hamnen i staden. McFee fick idén från en insamling med hjälp av en stor gryta han hade sett när han var sjöman. Men för Frälsningsarmén var det alltså i San Fransisco det började och även om grytan finns på andra håll i världen så är det i USA som detta fenomen är störst. I många julfilmer ser
man en röd gryta och jultomte som slår med en klocka för att samla in pengar. Det är Hollywoods sätt att visa att det är jul, utan att visa Frälsningsarmén. Den röda grytan och klockan i USA är Frälsningsarméns kännetecken och där är det oftast en soldat eller officer i uniform som ringer i klockan. En jultomte kan kanske förekomma någon gång. Ett exempel på film med röd gryta är Ensam Hemma i New York. Där ser man en av
banditerna stoppa ner sin hand med dubbelhäftande tejp i grytan och på så sätt får han upp alla sedlar och mynt folk har donerat. I den scenen är det en jultomte som står med grytan. Är det inte så att julgrytan i sig är med i julfilmerna så är det ofta en kör som sjunger eller en musikkår som spelar med i filmer som utspelar sig juletid. Ett av de av de mer komiska exemplen är från kortfilmen ”Mr Bean firar jul”. I den stöter Mr Bean på en musikkår som spelar vid grytan och samlar in pengar. Han får i filmen chansen att både hjälpa till med insamlingen och att leda musikkåren. Till Sverige kom julgrytan år 1907, då insamlingen gjorde att Frälsningsarmén kunde bjuda in 1600 personer på julmat det året. Ett av de tidiga exemplen i Sverige på hur grytan är med i filmer och
22
foto: shutterstock
DEN RÖDA GRYTAN OCH KLOCKAN I USA ÄR FRÄLSNINGSARMÉNS KÄNNETECKEN OCH DÄR ÄR DET OFTAST EN SOLDAT ELLER OFFICER I UNIFORM SOM RINGER I KLOCKAN. berättelser är filmen som sänds varje jul på SVT – Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. ”Dessa olyckliga för vilka Frälsningsarméns grytor hållas kokande. Till alla människor en god vilja. Nu tändas tusen juleljus”, skrev Tage Danielsson i berättelsen om Karl-Bertil Jonsson. Att Tage Danielsson hade med denna fras i sin saga gjorde att Henrik Dorsin,
inför sin teaterversion av sagan som framfördes vintern 2018 på Scalateatern i Stockholm, erbjöd Frälsningsarmén att spela utanför entrén och att före, under pausen och efter föreställningen stå med grytor och bössor för att samla in pengar. En del av intäkterna för teatern skänktes till Frälsningsarmén helt i Karl-Bertil Jonssons anda att ta från dem som har och ge till dem som inte har. Tillsammans med bidragen i grytan utanför teaterentrén på Wallingatan blev det hela 340 000 kronor som samlades in vid teatern. Även om julgrytan i sig fortfarande är en stark symbol och en viktig väg för Frälsningsarmén att samla in pengar till det stora sociala arbetet så finns det utmaningar. I Sverige och i stora delar av världen är kontanter mer och mer sällsynt så nya metoder är nödvändigt. Frälsningsarmén i Sverige har sedan några år tillbaka använt sig av Swish för att ge folk möjlighet att ge även när de inte har mynt och sedlar med sig. I år är pandemin ett stort hot mot julgryteinsamlingar runt om i världen. I USA är många platser där man brukar stå för att samla in fortfarande stängda, samtidigt som behoven är större än på mycket länge. I år började Frälsningsarmén i USA sin julgryteinsamling redan i mitten av september.
– Vår förmåga att samla in viktiga medel för att tjäna dem i nöd den här julen och därefter är i fara, sa Frälsningsarméns nationella befälhavare i USA kommendör Kenneth Hodder i ett pressmeddelande. Vi behöver alla som har möjlighet att hjälpa oss och se till att julsäsongen blir ljus för miljoner i nöd. I USA vill man på detta sätt ”rädda julen”. I Sverige ansvarar de lokala kårerna (församlingarna) själva för sina insamlingar men med hjälp från Frälsningsarméns huvudkontor för koordination. Julgrytan handlar först och främst om att skapa resurser för kårerna att bedriva sitt sociala arbete. Dels under julen så att barn, familjer och äldre kan få fira en riktig jul. Men julgrytans medel ger även möjlighet att stärka och säkra resurserna under året. För pengarna kan kåren arrangera kollon, utflykter och sociala insatser av olika slag. I år kan det vara svårare med traditionella sätt att samla in pengar till julgrytan, hur det är med konserter och stora folksamlingar går inte att säga ännu, så det blir viktigare än någonsin att hitta på nya idéer och att tänka ut nya sätt för att uppmärksamma julgryteinsamlingen för att hålla grytan kokande så Frälsningsarmén kan tända ett ljus hos den som behöver. g
Julgrytans historia 1891 – Frälsningsarméns första julgryteinsamling startade i San Fransisco. Kapten Joseph McFee, visste inte hur han skulle få in medel till de behövande i staden, men kom ihåg hur han sett en stor gryta användas för insamling till fattiga i Liverpool. I San Fransisco var också första gången som devisen ”Håll grytan kokande” användes.
1907 – Julgrytan kom till Sverige och Frälsningsarmén kunde tack vare den första insamlingen bjuda 1600 personer på julmiddag i Stockholm.
1908 – Malmö, Göteborg och Norrköping får egna julgrytor.
2018 – Julgrytan står utanför Scalateatern där föreställningen Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton i regi av Henrik Dorsin framfördes.
2020 – Frälsningsarmén i USA startar sin julgrytekampanj redan i mitten av september. Idag finns julgrytan även i Japan, Korea, Chile och många europeiska länder. I Sverige finns den på 80 orter. 23
24
personligt | robert tuftström
Bibelläsningen övertygade Robert Tuftströms behov av verklighetsflykt fick honom att sluka böcker, även Bibeln. Den läsningen resulterade i att han på sitt pojkrum böjde knä och tog emot Jesus. Idag är han chef för Frälsningsarméns sociala arbete i vårt land. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON
J
ag har hört någonting om att två procent av alla som blir frälsta blir det bara genom att läsa Bibeln, så de procenten tillhör jag, säger Robert Tuftström med ett leende. Han sitter vid sitt skrivbord på programkontoret på Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. Här tillträdde han som chef för den sociala divisionen den 1 maj. Lika gråbeige som denna septembereftermiddag är Roberts mundering från topp till tå; väst och byxor i slitstarkt tyg med logotypen för International Emergency Services (IES) tryckt på vänster bröst. Det är Frälsningsarméns hjälporgan som rycker in vid exempelvis naturkatastrofer och där har Robert mycket erfarenhet i bagaget. Men vi återkommer till detta. Han växte upp som yngst av fyra syskon i Härnösand med politiskt aktiva föräldrar och ett hem som präglades av ett socialistiskt tänkande. — När mina föräldrar träffades gick mamma i kyrkan men pappa förbjöd henne att göra det, fast senare blev han frälst och mamma hittade tillbaka till sin tro, berättar Robert. När han var tio år skilde sig föräldrar-
na. Detta satte igång en process inom Robert med mycket tankar kring meningen med tillvaron. — Allt kändes tomt och deprimerande och jag undrade vad mer som finns i livet. Men istället för att döva mig med droger eller annat så läste jag massor med litteratur för att slippa tänka på vardagen, förklarar han.
HAN DROG UPP RULLGARDINEN FÖR ATT SE VAR LJUSET KOM IFRÅN MEN DET VAR BÄCKSVART I DEN NORRLÄNDSKA NATTEN. Tillslut kvarstod telefonkatalogen och hans brors dammiga konfirmationsbibel och han satte tänderna i den sistnämnda. Av läsningen förstod Robert att Gud haft ett syfte med skapelsen, att människan
gav upphov till syndafallet och att Jesus återupprättade kontakten mellan människan och Gud. — Den personliga frälsningen i mötet med Jesus blev svaret på min livskris. Jag insåg att livet inte tar slut, att det finns en evighet i gemenskap med Gud, säger Robert. Så den höstnatt han läste Bibeln för första gången gick han ner på knä vid sin säng och gav sitt liv till Jesus och trots mörkret utanför upplevde han hur hela rummet lystes upp. Han drog upp rullgardinen för att se var ljuset kom ifrån men det var bäcksvart i den norrländska natten. —Jag upplevde frälsningens under mycket påtagligt, sedan sov jag bara två timmar men jag har aldrig känt mig så utvilad. I skolan pratade jag med klasskompisarna och undrade om inte de hade upptäckt det som jag hade varit med om, säger Robert. Några kamrater var aktiva i en baptistkyrka så det blev även han och lite senare i Svenska kyrkan. Just att det var genom Bibelläsning som Robert blev frälst har gjort att Bibeln alltid har haft stort fokus i hans tro och han nämner ett av sina favoritställen; Filipperbrevet 1:21: ”För mig är livet Kristus och döden en vinst.” 25
personligt | robert tuftström
MEN STRAX DÄREFTER KOM DEN FÖRSTA UNIFORMEN SOM GICK ATT TVÄTTA I MASKIN SÅ GUD BRÖT NER ALLA MINA MOTSTÅND. — Det enda sättet att upprätthålla tron är att leva i gemenskap med Jesus hela tiden, att läsa ordet, be, sjunga lovsång och umgås med andra kristna. Det räcker inte att vara söndagskristen, menar Robert. — Och Bibeln är verkligen levande ord som förvandlar, fortsätter han. Via en kristen skolgrupp fick han vänner som tillhörde Frälsningsarmén. Han började fundera över om det var där han skulle engagera sig eftersom samfundets teologi stämde bra överens med hans egen läsning. Men att bära uniform kändes inte alls lockande, särskilt inte med tanke på att den krävde kemtvätt. — Jag hade allvarliga samtal med Gud där jag hörde honom säga att ”Här ska du vara!” Det var min Jakobskamp med honom, säger Robert och syftar på berättelsen i 1 Mosebok 32. — Men strax därefter kom den första uniformen som gick att tvätta i maskin så Gud bröt ner alla mina motstånd, fortsätter han och skrattar. Robert hade vid det här laget flyttat till Stockholm och träffat Anna-Maria. År 1988 gifte de sig och började läsa vid Frälsningsarméns officersskola. Sedan väntade ledarskap för Frälsningsarméns kårer (församlingar) i såväl norra, södra och västra Sverige. Robert har även haft flera tjänster inom Frälsningsarméns stödboenden, behandlingshem och sociala center. Däremellan har det rymts avstickare till katastrofområden i olika delar av världen efter att han utbildat sig till kris- och katastrofledare inom IES, som tidigare nämnts. Robert har vistats i såväl Filippinerna, 26
Robert tillsammans med sin fru Anna-Maria och barnen Carolina och Daniel.
Haiti och Bahamas efter att de drabbats av orkaner eller jordbävningar. I Uganda rådde intern konflikt medan Rwanda behövde hjälp att hantera flyktingströmmar från Kongo. Människor har försetts med förnödenheter av olika slag och Robert har även deltagit i uppbyggnaden av infrastruktur och annat. Ofta har det rört sig om tremånadersinsatser vilket naturligtvis inverkat på Roberts och Anna-Marias familjesituation, inte minst när två barn kom till världen. — På den tiden fungerade inte internet så bra och det var dyrt med internationella samtal så jag ringde hem en gång i veckan och pratade i fem minuter, säger Robert och ler. — Det gäller att man klarar av att vara borta från varandra, men det är en sådan viktig möjlighet att få åka iväg och hjälpa andra, fortsätter han. Några utlandsvistelser har varit längre och då har hela familjen varit med; i
Rwanda/Burundi och nu senast i Lettland där Robert var regionchef för Frälsningsarmén. Trots en del likheter har det funnits kulturskillnader mellan länderna. Robert nämner att det i Afrika ofta inte tas så många egna initiativ på en arbetsplats trots att förmågan och kapaciteten finns där, eftersom det kan leda till avsked. I Rwanda ser man inte folk i ögonen när man pratar då det inte anses vara respektfullt. Där gör de som härrör från Kongo mer väsen av sig, liksom de med ryskt ursprung som bor i Lettland medan letterna själva generellt har en mer ”svensk” framtoning. — Det har varit otroligt utmanande men lärande att vistas i de här länderna och jag har fått jobba mycket med mig själv. Jag har lärt mig se vad som är jag och vad i mig som har formats av den kultur jag vuxit upp i. Och jag har fått anpassa mig efter omständigheterna, förklarar Robert.
personligt | robert tuftström
fakta robert Tuftström
Utanför Frälsningsarméns Högkvarter i Stockholm där Robert har sitt kontor idag.
Robert och Anna-Maria i Riga, Lettland, där de var verksamma under några år.
— Att arbeta i Afrika är den största upplevelsen jag har haft i livet och det blir en sådan skillnad när man får göra en insats där. Jag har förälskat mig i både länderna, människorna och klimatet, fortsätter han. Nu är hela familjen ändå glad att vara tillbaka på svensk mark. Angående det sociala arbetet understryker Robert betydelsen av att förankra det i en kår eller åtminstone att det finns ett nära samarbete däremellan men också en hemkänsla. — Vi måste ge människor möjligheten till ett andligt hem och det permanenta hemmet bör vara kåren. Därför är det också viktigt med volontärer för det går inte att ersätta Guds familj med enbart anställda, menar han. Här kommer han in på Frälsningsarméns nya vision ”Välkommen hem – livet med Jesus” som han själv varit med och tagit fram och vars mål är att lägga vikt vid relationer, gemenskap och delaktighet.
— Livet med Kristus handlar om hela livet och om en helhetssyn, om att människor blir frälsta och fortsätter vara det. Vi behöver bli skarpare i att möta människor där de är och i de behov de har, liksom att vara relevanta och trovärdiga i både vår tro och vårt sätt, fortsäter han. säger Robert. När han får frågan om hur drömscenariot för framtiden skulle se ut påpekar han att han inte är någon karriärmänniska och att han bygger där han står. Och även om en till utlandsvistelse skulle vara kul så trivs han utmärkt där han är just nu. — Jag lever i min dröm, i min kallelse. Jag vill vara där Gud kan använda mig och där Frälsningsarmén kan placera mig. Det är en otrolig förmån att få vara frälsningsofficer och att se människors liv förvandlas till det bättre och hur de blir befriade från bundenhet, avslutar Robert. g
Ålder: 52 år. Bor: I lägenhet på Kungsholmen i Stockholm. Familj: Gift med Anna-Maria, barnen Carolina, 29 år, och Daniel, 25 år. Officersroller: • Kårledartjänster, Hisingskåren/Göteborg, Sundsvall, Trelleborg, år 1990-1995. • Medarbetare/föreståndare, Kurön behandlingshem, Sociala Centret Hornstull, Gnistan stödboende och härbärge, Örebro, år 1995-2010. • Hjälparbetare kris/katastrof, IES, Uganda, Rwanda, Filippinerna, Haiti år 2007-2010. Rwanda och Burundi år 2012-2014, Bahamas, år 2019. Projektofficer, Rwanda och Burundi Command och IES, år 2012-2014. • Programkoordinator, Programkontoret, Högkvarteret, år 2010-2011. • Områdesexpert för sociala institutioner, Programkontoret, HK år 2011-2012. • Biträdande kårledare med ansvar för KSA, Templet, Stockholm. Eftervårdsprojekt Stockholm och medarbetare CS expedition, år 2014-2015. • Ordförande Etikrådet, år 2014-2015. • Regionchef, Lettland, år 2016-2020. • Divisionschef Sociala Divisionen, Högkvarteret, år 2020-. Fritidsintressen: Historia; främst vikingatid, medeltid och 1700-tal. Läser helst: Bibeln, skönlitteratur och facklitteratur. Favoritbibelord: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” (Fil 4:13). Även: Fil 1:21, 4:4, Matt 11:28-30 och Ps 139:5. Blir glad av: Gemenskap, någon annans glädje, att vara del i någons livsresa i mötet med Jesus. Förklaringar: IES: International Emergency Service. Command: Fristående land/ länder som inte ingår i ett territorium. KSA: Kårens sociala arbete. CS: Chief Secretary.
27
foto: Caitriana Nicholson
verksamhet världen | Nederländerna | xxx
Ett äpple med julefrid Snö, julotta och stjärnor i fönstren, eller strålande sol och grillfest på stranden. Jultomten är klädd i rött, eller också i blått, och dyker upp i släde, eller en rickshaw – eller kanske i en kanot. Middagen består av kalkon, skinka eller biryani. Firandet varierar, men julen finns nästan överallt i hela världen. Även där den inte är självklar eller ens trygg och säker för dem som firar. TEXT: LENA WICKBERG
F
ör oss i Sverige verkar julen börja tidigare och tidigare varje år, med jultomtar och granar som smyger sig in i skyltfönster och reklam redan i oktober. Traditionerna kan skilja sig
28
ganska mycket mellan olika familjer och personer, men i grunden är det mycket vi känner igen allihop, och även om många firar en nästan helt sekulariserad jul så är nog de flesta medvetna om det krist-
na ursprunget till högtiden, och har mer eller mindre kunskap om julevangeliet med Jesusbarnet och Josef och Maria. I Sverige behöver vi aldrig dölja varför vi firar jul. Vi behöver aldrig dölja vad vi
världen | julfirande
foto: Jose Gregorio Soro
foto: Justin Kiggins
NÄR VI NÄRMADE OSS LOKALEN SÅG VI 15 BEVÄPNADE POLISER SOM STOD DÄR. DET KÄNDES VÄLDIGT NERVÖST, MEN SEDAN INSÅG VI ATT DE SKICKATS DIT AV MYNDIGHETERNA FÖR ATT SKYDDA OSS.
Richard Bradbury från Storbritannien bor nu i Bangladesh där han arbetar som projektofficer för Frälsningsarmén.
tror på, eller vara rädda för repressalier om vi uttrycker vår tro öppet. För dem som bor i ett land där de kristna är i minoritet och som har begränsad, eller helt saknar, religionsfrihet är julen något helt annat. Richard Bradbury kommer från Storbritannien men han bor nu i Bangladesh där han arbetar som projektofficer för Frälsningsarmén. Han och hans familj är vana världsmedborgare och har rest, bott och firat jul i många olika länder. Men i Bangladesh är det annorlunda. Här är islam statsreligion, och mindre än en halv procent av befolkningen är kristen. Frälsningsarmén är inte stor, men utför ändå mycket socialt arbete,
framförallt mot fattigdom och människohandel. Religionsfrihet råder i landet, men de kristna är ändå ofta utsatta för förföljelse och trakasserier på olika sätt. Det händer att kyrkor bränns ner eller förstörs på annat sätt, och senast 2016 dödades fyra personer för sin kristna tro. Vid jul är hotbilden tydligare. Trots att julen officiellt inte firas i landet, är den naturligtvis inte okänd bland befolkningen. Många som bor här har själva arbetat utomlands, eller har släktingar och vänner som kan berätta om hur det ser ut på andra platser. — Trots att julen inte alls syntes ute på gatorna, märkte vi mer och mer ju närmare vi kom att våra muslimska vänner önskade oss god jul. Vi tog chansen att följa deras tradition av att ge bort mat, sötsaker och små presenter i samband med de muslimska högtiderna, och gjorde likadant. Det var en möjlighet för oss
att inkludera dem i vårt firande, påminna om vad det är vi firar, och framförallt att verka för fred och förståelse mellan alla människor, berättar Richard. Sedan kom själva julen, och familjen åkte till Frälsningsarméns lokal för att fira gudstjänst. Det var då Richard insåg hur annorlunda situationen faktiskt var jämfört med andra länder de varit i. — När vi närmade oss lokalen såg vi 15 beväpnade poliser som stod där. Det kändes väldigt nervöst, men sedan insåg vi att de skickats dit av myndigheterna för att skydda oss. Då kändes det nervöst av helt andra orsaker. Julen, glädjens högtid, firas i Bangladesh med vetskap om det höga pris man kan få betala för sin tro. Ändå säger Richard att han tydligt ser att julen är en mycket viktig, stark och omhuldad högtid för den kristna minoriteten i landet. Det finns en styrka i att samlas och fira ett glädjebudskap när man i sin vardag alltid lever under någon form av hot. De kristna i Kina är också i minoritet. Här, som i Bangladesh, finns inte julen med i kalendern, och man har ingen speciell julledighet. Men även här firar de kristna med gudstjänster och måltider, både gemensamt och i hemmen. Julen firas inte offentligt som en religiös högtid, men med ökad kunskap om omvärlden har den sekulära julen 29
verksamhet | xxx
Jul på ett dagcenter för äldre i Hong Kong.
EN NY, GENUINT KINESISK JULTRADITION ÄR ATT MAN GER BORT ÄPPLEN. FINA ÄPPLEN, PUTSADE OCH INLINDADE I SILKEPAPPER, OCH OFTA MED EN STANSAD BILD ELLER ETT BUDSKAP PÅ. blivit riktigt populär, åtminstone i de större städerna. Shoppingcenter pyntas med julgranar och tomtar, och även seden med att skicka julkort har blivit stor - även om många nuförtiden skickar 30
SMS istället. I de kyrkor som finns är naturligtvis firandet stort. Man samlas för att fira gudstjänst och äta tillsammans. Det är också vanligt med julgudstjänster på flera olika språk, eftersom det finns många från andra länder som antingen arbetar här, eller är på besök. En ny, genuint kinesisk jultradition är att man ger bort äpplen. Fina äpplen, putsade och inlindade i silkepapper, och ofta med en stansad bild eller ett budskap på. Att det är just äpplen har inget samband med den svenska traditionen att stoppa ett juläpple i munnen på en helstekt gris på julbordet. Istället hänger det ihop med det kinesiska språket. På kinesiska låter många ord ungefär likadana, vilket gör att man kan använda en sak för att antyda något annat. På kinesiska tavlor ser man till exempel ofta en fisk. Eftersom ”fisk” på kinesiska uttalas likadant som ”rikedom” är det en lyckosymbol alla förstår. På kinesiska uttalas ordet för äpple på
samma sätt som ordet för frid/fred. Att ge bort ett äpple symboliserar alltså att önska någon julefrid. Även i det ateistiska Kina finns alltså tanken på Fridsfursten med någonstans i firandet. HONG KONG är en del av Kina, men skil-
jer sig mycket från resten av landet. Här firas julen öppet, och från november och framåt översvämmas staden av julgranar, glittrande stjärnor och julmusik i butikerna. Julafton, juldagen och annandag jul är allmänna helgdagar då de flesta är lediga från arbetet. Hong Kong är trångt, med liten yta och många invånare. Bostäderna är små, och när man ska fira något, eller bara träffa sina vänner, gör man det ofta ute på restaurang. Frälsningsarmén är inget undantag: alla kårer har olika firanden, och de sociala institutionerna likadant. Även högkvarteret, där Frälsningsarméns ledning arbetar, firar naturligtvis tillsammans på någon trevlig restaurang.
världen | julfirande
Julfirande i Lettland.
Jullunch på dagcentret Las Acacias i Chile.
Heidi Chan, som arbetat på projektkontoret i Hong Kong med ansvar för arbetet i Kina i många år, har sett en förändring just i högkvarterets firande. – Vi har börjat med att inte bara gå på restaurang, utan också besöka olika dagcenter och vara med om firandet där. Det är verkligen en fantastisk möjlighet för oss att se verksamheten, och också för besökarna att få träffa oss, säger Heidi. I Kenya är den stora majoriteten av befolkningen kristna, och julen är en stor högtid för hela samhället. Naturligtvis också inom Frälsningsarmén. Ngolia Kimanzu, som arbetar på Frälsningsarméns projektkontor i Sverige, berättar: — I Frälsningsarmén i Kenya försörjs en kårofficer av kårens medlemmar. Man turas om att förse officersbostaden med mat, bränsle och annat som behövs. Till jul bidrar alla till en stor fest. Man samlas på julaftons kväll, och firar gudstjänst. Barnen spelar upp julspel, och man sjunger julsånger tillsammans.
Sen blir det middag. Alla bidrar med det man kan: en kyckling, en get, eller kanske till och med en bit biff. Och sötsaker, så klart! Och så delar man på maten som alla haft med sig. En riktig jultradition för många kenyaner är att äta chapati, det indiska, platta brödet. Det är gjort på vetemjöl, något som många inte har råd med mer än ibland, och naturligtvis satsar man då på att äta det när man vill fira litet extra. Med åren har det kommit att ses som en genuin kenyansk jultradition. Något annat som man tagit till sig så fullständigt att många tror att idén faktiskt kommer från Kenya från början är julgranen. Fast, så många granar finns det inte här, så man använder andra träd, ofta en cypress, som man klär och lägger julklapparna under. I COSTA RICA i Centralamerika betyder
december början på sommaren. Regnperioden är över, himlen är blå, och julkänslan börjar infinna sig. — Det lustiga är att vi är så påverkade av framförallt amerikansk kultur att vi ändå kopplar ihop jul med snö, kyla och jultomten i släde, säger Grettel Mejia. Hon har tidigare arbetat för Frälsningsarmén både i Costa Rica och i Holland och är van vid att resa mellan olika klimat och kulturer. — Vi ser det i allt julpynt, både i affärerna och hemma, med vinterscener och julgranar överallt, fortsätter Grettel. I Costa Rica firar man med familjen på julafton. Tamales – majsdeg fylld med
kött eller frukt och tillagad inlindad i ett bananblad – är ett måste på julbordet, tillsammans med fläsklägg och äggtoddy. Många känner inte att det är jul om de inte har en grillfest på julafton. Kyrkan är en stor del av firandet för de flesta, och gudstjänster hålls särskilt på juldagen, ibland också på julaftons kväll. Frälsningsarmén i Costa Rica, som på så många platser, har mycket att göra före och under julen. Julfester ordnas för hemlösa och i daglediggrupper, och många kårer har massor av aktiviteter för stora och små. En väl inarbetad jultradition sedan många år är änglaträd. Stora och små företag uppmuntrar sina anställda att hämta ett kort med en önskejulklapp från ett behövande barn. Presenterna samlas in och delas sedan ut till barnen som önskade dem. Samma tradition hittas förstås på många andra platser också, och även här i Sverige finns det änglaträd till jul. Och som så många av de här traditionerna finns, trots olikheterna, något gemensamt i botten. Glädje, frid, gemenskap och generositet finns med överallt. Och oavsett vilka traditioner man har är ändå grunden till högtiden firandet av Jesu födelse, Fridsfursten som – med eller utan äpplen – föddes som ett litet barn en gång för länge sedan för att rädda hela världen. Den här julen hoppas jag att du vill be att frid och enhet ska få spridas över jorden tillsammans med firandet. Det finns så många som verkligen behöver det. g 31
generalens hälsning | jul
32
generalens hälsning | jul
Ett fridsfolk TEXT: BRIAN PEDDLE FOTO: UNSPLASH/ HELENA LOPES
Å
ret 2020 har varit unikt, intressant och utmanande. Vi har genomlevt en global pandemi, vars konsekvenser fortsätter att påverka våra liv. Vi har bevittnat det bästa av mänskligheten när samhällen samlades och hjälptes åt att ta hand om personer i utsatthet och i behov av skydd. Vi har sett det värsta av mänskligheten när rasism kostade liv och ledde till våldsamma protester och demonstrationer. Allt detta har lett till såväl upphetsning som utmattning under året.
FRID LÄMNAR JAG ÅT ER. MIN FRID GER JAG ER. JAG GER ER INTE DET SOM VÄRLDEN GER. LÅT INTE ERA HJÄRTAN OROAS OCH TAPPA INTE MODET. JOHANNES 14:27
Det är in i vår trassliga, komplexa, ständigt föränderliga, osäkra och förvirrande värld som Jesus kommer som Fridsfursten. Jesus kände till fördomar, förtryckande politiska regimer, institutionaliserad religion och lidande. Så även om mannen Jesus levde för 2000 år se-
dan, har hans ord fortfarande betydelse eftersom han som Guds Son har ett evigt perspektiv. Så, vad lärde Jesus oss om frid? I Bergspredikan, när han inledde sin undervisning, sa Jesus: ”Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn” (Matteus 5:9). Senare, när Jesus förberedde sina lärjungar för sin avfärd och ankomsten av den utlovade Helige Anden, säger Jesus: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” (Johannes 14:27). Detta är samma Jesus som talade till vinden och vågorna och sade: ”Tig! Var tyst!” (Markus 4:39, ”Peace, be still” i King James Version). Till kvinnan som smorde hans fötter vid Simons hus sade Jesus: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid” (Lukas 7:50). Efter att ha förklarat många saker för sina lärjungar sa Jesus: ”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen” (Johannes 16:33). Frid utmärker Jesu jordiska existens. När de tillkännagav hans födelse förklarade änglarna: ”Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar” (Luk 2:14). När Jesus visade sig för sina efterföljare efter uppståndelsen skulle han förklara: ”Frid vare med er!” (Johannes 20:21). Om Jesus var så fast besluten att dela Guds frid med andra, måste vi göra detsamma, men vi kan inte dela med oss av det vi inte först har själva. Följaktligen måste vi se till att vi lever i en relation med Gud och att vi får ta emot Guds frid, som övergår allt förstånd, och bevarar
*Om inte annat nämns är bibelcitaten från Folkbibeln 2015.
våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus (Filipperbrevet 4:7). Det är från denna position av frid och med fokus på Gud, som vi kan uppleva Guds frid i livets stormar och dela den friden med andra. Vi kallas Guds barn när vi är fridsskapare, eftersom vi delar Guds väsen och natur med andra. Så, under den här adventstiden och därefter, låt oss vara ett fridsfolk. Må vår själva närvaro skapa frid i rum, situationer och liv eftersom den Helige Ande bor i oss. Må våra ord vara fridsord eftersom vi delar Guds ord. Var du än befinner dig och vilken situation du än befinner dig i, kan du uppleva Guds frid idag.
Frälsningsarméns världsledare, general Brian Peddle
Välkommen till Barnhörnan, platsen för dig som är eller tänker som ett barn. Här hittar du spännande fakta, bibelberättelser, kluringar och massa annat kul.
foto: shutterstock
Barnhörnan
TEXT: GABRIEL WAHL
Dagens bibelord
foto: unsplash/ben white
Julevangeliet VID SAMMA TID höll kejsar Augustus
s
Dagens ord
Evangelium EVANGELIUM är ett grekiskt ord som betyder “goda nyheter”. Bibelns evangelium är berättelsen om Jesus, att han älskar oss så mycket att han dog för våra synder för att vi ska kunna vara tillsammans med Gud. Snacka om goda nyheter!
34
folkräkning i hela kejsardömet. Det var första folkräkningen med Quirinius som ståthållare i Syrien. Alla blev tvungna att åka till sina stamfäders hemstäder och prickas av. Alltså fick Josef resa från byn Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen på grund av folkräkningen, eftersom han var ättling till David. Maria, hans fästmö, som väntade barn, for med. Medan de var där blev det dags för henne att föda. Hon fick en pojke, sitt första barn. Hon lindade in honom i en filt och lade honom i en krubba med hö, för de hade inte fått plats inne på värdshuset. En bit därifrån hade några fåraherdar slagit läger och turades om att vakta fåren på natten. Plötsligt stod en ängel från Gud mitt ibland dem och Guds härlighet strålade omkring dem. De blev skräckslagna. – Var inte rädda, sa ängeln. Jag kommer för att berätta att något stort och roligt har hänt för alla människors skull i hela världen: en frälsare har just fötts i Davids stad, en frälsare som är Messias och er
herre. Detta ska ni leta efter: ett spädbarn som ligger i en krubba inlindat i en filt. Med ens fick ängeln sällskap av en väldig änglakör som sjöng lovsånger till Gud: — Ära vare Gud i himlarnas höjder, och frid åt alla människor i världen som behagar honom. När änglakören hade försvunnit upp i himlen vände sig fåraherdarna till varandra och sa: — Vi skyndar oss till Betlehem, så att vi får se det som Gud har avslöjat. De rusade i väg och hittade Maria och Josef och det lilla barnet i krubban. Nu hade de med egna ögon sett allt, och för alla de träffade berättade de vad änglarna hade sagt om barnet. Alla som hörde herdarna häpnade. Men Maria sa inget om det, utan höll det inom sig som ett kärt minne. Fåraherdarna gick jublande tillbaka medan de lovsjöng och tackade Gud för allt som de hade fått uppleva. Allt var precis som de hade fått veta! Text från The Message © Libris bokförlag
färglägg!
’ Tips! Vill du veta vad som händer för barn och unga inom Frälsningsarmén så kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev. Där berättar vi om läger och andra spännande aktiviteter. Gå in på fralsningsarmen.se/ung för att registrera dig!
Dagens skämt
Julkluringen
Vad kan vi lära oss av bibelordet:
Byt plats på bokstäverna för att hitta ord som har med julen att göra.
PÅ JULAFTON är det vanligt att få julklappar, äta julmat och massor av julgodis. Många barn ser det som bästa dagen på året! På julafton firar vi att Jesus föddes för ungefär 2000 år sedan. Jesus är Guds son och kom till jorden för människornas skull, för att vi ska kunna vara tillsammans med Gud. För alltid. Man kan nästan säga att Jesus är som en julklapp från Gud som Han gav till oss för att Han älskar oss. Men det bästa med julklappen Jesus är att den gäller varje dag, inte bara på julafton. Tack vare det som Jesus gjorde kan vi vara tillsammans med Gud, be till Honom och få ta del av Hans kärlek. Varje dag kan vi vakna och känna ”jag kanske inte är perfekt, men Gud älskar mig så som jag är”. Det är en fantastisk känsla, en julklapp som räcker året runt.
AJFULNOT DISKADALNA ARLJNUG RKASHPAKPUEPS
Visste du att? En stor julgran vill många ha, men inte så stor som barrträdet Amerikansk sekvoja. Det växer i Redwood nationalpark i Kalifornien och det högsta trädet är 115 meter högt. Det är lika högt som ett 35-våningshus! Dessutom är vissa av träden över 3000 år gamla.
BENTUSJARSE NÖS LEKALAKAN NCKÄK UNGVETELEAJLI LEKABACKUP ERNSTJULIAS TUMLJUS
Läs svaren i spegeln!
TSUMLUJ ,SUJLNIRAETS ,EKCABAKLUP ,TEILEGNAVELUJ ,KCÄNK ,AKNA ELLAK ,ÖNS ,TENRABSUSEJ ,SUHSKAKRAPPEP ,NARGLUJ ,KSANIDDALA ,NOTFALUJ :gninsöL
Vad äter snögubben till frukost? ...Snö-flingor.
35
korsord
Konstruktion: text & Bild Lars Fridestig foto: jonas nimmersjรถ
Julkryss
Lรถsningen publiceras pรฅ Stridsropets webbsida www.fralsningsarmen.se/mer/tidningen-stridsropet/
36
en dag på jobbet | xxx
debatt
JULEN ÄR BARNENS TID, brukar det
heta. Den glimmande, längtande, mysiga. Den gemenskapsfyllda. Och visst är det så för många. Men det finns många barn som faktiskt inte alls längtar till julen. Barn vars högsta önskan är att man kunde hoppa över den. Där julen betyder att mamma eller pappa är full och inte kan vara en bra förälder. Här på Vårsol samtalscenter möter vi många barn där alkohol är en av familjemedlemmarna. Ja, faktiskt ibland den mest dominerande! För att barn i olika
BARNET UPPLEVER SIG OFTA SKYLDIG ATT SKYDDA SIN FÖRÄLDER, NÄR DET BORDE VARA TVÄRTOM. åldrar ska kunna relatera till och förstå vad beroende är talar vi ibland om alkoholmonstret. På så sätt förklarar vi hur det blir när något tar över ens förälder och förvandlar den till något som den egentligen inte är. Monstret är svårt att bli av med och man kan behöva professionell hjälp. En förälder som lever i missbruk personlighetsförändras tillfälligt eller permanent. Risken för bråk och misshandel ökar. Oro, rädsla och otrygghet blir var-
dag, liksom ensamhet, skam och skuld, oro, avsaknad av tillit. Barnen upplever ständiga besvikelser på grund av ofta brutna löften. De tvingas komma med bortförklaringar för omgivningen, känner sig bortvalda och kan inte tala med dem som står dem allra närmast – eller någon alls – om hur det känns. Dessutom upplever barnet sig ofta skyldig att skydda sin förälder, när det borde vara tvärtom. I värsta fall finns även sexuella övergrepp, självmordstankar och risk för eget missbruk med i bilden. Monstret tar mer och mer plats. Inför stora högtider är det oerhört viktigt att uppmärksamma dessa barn. En vuxen som är i missbruk och beroende hittar alltid anledningar att dricka. Julen är en typisk sådan tid. För många barn börjar oron redan under hösten och speciellt när vi går in i adventstider. De är vana vid att föräldern dricker och kan redan från tidig ålder ha negativa erfarenheter av julen. Men då den tiden på året är så förknippad med krav på positiva känslor och härliga stunder, blir det extra jobbigt. Många barn vet att julen inte kommer att bli som de önskar. Barnen har rätt att få förklaringar och kunskap kring en förälders beroende och få ett eget stöd där föräldern kanske redan får hjälp. De behöver få bearbeta svåra upplevelser. Allt detta arbetar vi medvetet med på Vårsol. Vi vill även uppmana till uppmärksamhet bland alla vuxna som arbetar med och kommer i kontakt med barn. Se tecknen, lyssna in, våga fråga hur barnet mår och hur det
foto: jonas nimmersjö
Alla barn längtar inte efter julen
Pia Ericson, Frälsningsarméns samtalscenter Vårsol, Jönköping
är hemma. Våga uppmana till att söka hjälp och våga orosanmäla till socialtjänsten om så behövs. När du bjuder in till glöggfester, julavslutningar, mingel, julbord med kollegorna: Minns att bland de vuxna omkring dig också finns personer som kämpar med alkohol. Som befinner sig i riskdrickande och inte kommer att kunna sluta i tid. Och som har en familj hemma, med barn som längtar efter en trygg förälder och en vanlig fin advent och jul. Se barnen, sätt dem främst! Låt samvaron domineras av gemenskapen snarare än av promillehalter. Då ökar möjligheterna för att julen blir barnens högtid, fin och minnesvärd. g
37
bibel & bön
foto : unsplash/ gareth harper
Bärare av ljus Det folk som vandrar i mörker ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.
I JESAJAS BOK, kap 9:2-7, kan vi läsa
om de förhoppningar människor kunde ha på Messias. Eller de tecken som denna Messias, denne ”Guds smorde”, skulle ha. Ännu skulle Han inte träda fram, på länge. Under mer än 700 år fick åhörarna och läsarna vänta på att se det gå i uppfyllelse. Vi kan läsa texten idag, både som en påminnelse om något som har hänt – det är naturligt, speciellt i juletid. Men också som en slags uppfordrande, utmanande,
uppmuntrande text till oss idag. Vi, som kristna, är kallade att vara ”Kristi kropp” på jorden och de förväntningar som fanns på Kristus, de tecken som fanns på att Han verkligen var från Gud; gäller de oss fortfarande? Bär vi Kristi kännetecken? Är vi bärare av ljus, just bland dem som vandrar i mörkret? Hur ser ljuset ut? Hur ser det mörkret ut – just där du är? Jublar folk, när de ser Friheten i oss? Vad har du blivit fri ifrån? Vad har du
befriats till? Ja, befrias människor från det som binder dem, där vi verkar? Från ”synd och död”, som sången säger? Eller sker det någon annanstans än just i din närhet? Står vi upp mot våld och orättfärdighet? Hur ser vårt engagemang ut i människorättsfrågor? Vilkas rättigheter? Och i vår närhet, finns någon som utsätts för våld eller mobbning? Vad gör vi för att stötta, hjälpa, rädda? Är vi en plats som verkar för fred och frid? Där den som varit med om krig aldrig behöver vara det igen? Är vi ambassadörer för frid? Lever vi i fred med varandra? Hur löser vi konflikter? När vi samlas kring barnet och krubban, den här julen, låt denna text bli verklig för oss. Låt våra liv bli en berättelse om en annan möjlig verklighet. En där frid och rättfärdighet råder. Därför att vi följer det barn som kommer från Gud. Fridsfursten. God Jul! Och Guds allra rikaste välsignelser. g Kapten Mackan Andersson, omsorgsofficér
VAR MED OCH GÖR SKILLNAD
Lämna en gåva till Frälsningsarméns arbete i ditt testamente. www.fralsningsarmen.se/testamente Tel. 08-562 282 34/39
38
bibel & bön
Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.
Befordrade till härligheten Astrid Jörgensen, soldat i Stockholm, bosatt i Molkom Frideborg Thörn, Skillingaryd Gunny Bökelund, Sundbyberg Runo Karlsén, Stockholm Sören Lindqvist, Skelleftehamn Per-Erik Eriksson, Malmberget
VÄLKOMMEN HEM
Be för
LIVET MED JESUS
I SEPTEMBER inbjöd Frälsningsarméns programkontor till kurs- och inspirationsdagar i lokalt ledarskap. De hölls online så hela 230 personer kunde delta. Det hela blev även startskottet för den nya vision Frälsningsarmén har tagit fram: ”Välkommen hem – Livet med Jesus.” Visionen handlar om att flytta fo-
Käre Gud,
kus från verksamhet till relationer och gemenskap i de andliga hemmen/kårerna. Mottagandet var positivt. — Deltagarna kom med utrop i livechatten och stämningen var väldigt god, säger Simon Paulin, kårledare vid kår 393 i Stockholm och en av ledarna under dagarna. g Teresia Jansson
foto: unsplash
advent är en tid som vi vill förknippa med samvaro och glädje. Nu kan många av oss inte mötas som förr. Men precis som du föddes i ett enkelt stall kommer du till våra gemenskaper, hur de än ser ut. Där du finns är man aldrig helt ensam. Välsigna alla goda krafter i jul och ge oss ett gott slut på ett tungt år. Tack för din nåd. I Jesu namn, amen.
foto: unsplash
Ledardagar start för ny vision
• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ. • Arbetet med rehabilitering från beroende på Frälsningsarmén Kurön. • Frälsningsarméns lokala julgryteinsamlingar. • Frälsningsarméns julfirande runt om i världen. • Att alla barn ska få en trygg jul.
Frälsningsbön Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.
Stridsropet ges ut med fem nummer under 2020. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.
39
Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm
BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)
sista ordet
NÄR DET HÄR NUMRET AV STRIDSROPET KOMMER UT är det snart första advent, den dag då många med mig plockar fram adventsljusstaken, inser att adventsmossan redan är slutsåld på Ica och börjar tänka på julen. Mer än tio procent av alla svenskar besöker också en adventsgudstjänst. Det är drygt en miljon personer som sjunger ”bereden väg för Herran” och ”Hosianna (=rädda oss) Davids son” i landets kyrkor. Men hur många är det som bereder plats för Jesus i sitt hjärta? Hur många begrundar julens budskap att Gud kom till jorden i mänsklig gestalt för att försona oss människor med Fadern och rädda oss till evigt liv? Hos hur många går i stället tankarna till hur vi ska få ihop julklappsinköpen och julfirandet, i år med den särskilda utmaningen att få till allt på ett coronasäkert sätt? Och hos hur många tar tankar av ångest och oro över julens glädjebudskap? För 2 000 år sedan föddes Jesus i Betlehem. Josef och Maria blev inte mottagna på härbärget eftersom det var fullt, utan Jesus fick födas i ett stall och bäddas ned i en krubba. Är det inte på samma sätt i dag? Våra hjärtan är så fulla med våra världsliga bekymmer att det inte finns någon plats för Jesus. Kan vi inte låta den här julen bli början på något nytt? Låt Jesusbarnet födas in i ditt hjärta. Släng ut allt skräp som står i vägen och bjud in honom i stället. Med Jesus i hjärtat kan den här julen bli din bästa någonsin. Och du som har Jesus i ditt hjärta, låt hans ljus brinna så att andra kan se honom genom dig. Inte bara under julen utan året om. Eva Gustin
foto : unsplash/ Nick Fewings
Dags att julstäda våra hjärtan