Nummer 40

UTGÅVA NR: 40 | 2023

WHISKY ROM&ÖL

Det må vara rivet men det är inte glömt

Caperdonich 21yo peated

Vi har provat alla!

Nya släpp från Cadenhead

Nya buteljeringar från

Flora & Fauna

Finns det terroir i rök?

Waterford Distillery

The Hellacopters släpper whisky

RIOT ON THE ROCKS

Dubbla nya släpp från The Glenrothes

The 42: Det äldsta från THE Glenrothes Distilery

Andrew Crook berättar om familjeföretaget

THE VINTAGE MALT WHISKY COMPANY

Dubbla Single Casks släpps från

HIGHLAND PARK DISTILLERY

Innehåll

nr.40 2023

Vintage Malt WHisky Comapny Andrew Crook berättar om familjefö retaget som har en särskild koppling till Islay!

Highland Park Distillery

Dubbla Single Cask kommer till Sve-

Ett hantverk från Speyside

Glenrothes släpper den äldsta whiskyn de någonsin har buteljerat

Comapny familjefökoppling

Flora & Fauna

Äntligen kommer ett gäng Flora & Fauna till Sverige!

Waterford Distillery

Finns det terroir i rök?58

Kan du gissa åldern?

Nyligen så var jag med på den första av flera firanden under detta jubileumsår då Allt om Whisky och Svenska whiskyförbundet bägge fyller 20 år.

Detta första firande skedde under något som de kallade för Tamnavulin Whisky Weekend – få, om någon, har under en helg provat lika mycket whisky från detta destilleri som vi som var med på detta event.

Förutom att få möjlighet att prova i stort sett alla deras buteljeringar som ingår i deras Core Range så gavs det också möjlighet att prova spännande fatprover där experimentet med Skotsk ek var det mest galna.

Vid en provning under helgen presenterade Tamnavulins, hyffsat nytillträdde, Distillery Manager Leon Webb en rad whiskys blint. Vi fick dofta och smaka och sedan gissa vad vi hade i glaset. Detta var förmodligen helgens mest fascinerade upplevelse. Det visade sig nämligen att det var stört omöjligt för de flesta att gissa rätt när det kom till ålder på whiskyn, även naturligtvis för mig.

Det jag trodde var en 12 åring var en 18 åring, det som jag anade var en 25 åring var en egentligen en 39 åring och vid sista glaset

så drog jag till med en gissning att whiskyn måste vara 40 år men den var 45 år. Bom på alla tre – men en lärdom rikare: ålder är verkligen bara en siffra.

Men det var inte allt jag lärde mig under denna helg. Personligen så har jag förbisett Tamnavulin. Det har varit den där whiskyn som är storsäljaren på Systembolaget och som i stort sett alla har hemma i skåpet då den är så rackans prisvärd. Men efter att ha fått möjligheten att prova unik whisky från deras lagerhus så väcktes en tanke – vilka andra destillerier har man förbisett? Vilka andra destillerier har man tagit för givet?

Snart är det Cinderella Whisky Fair igen och denna gång kommer jag aktivt be utställarna att överraska mig. Jag ska be dem hälla i något i glaset men inte berätta inte vad det är. Inte vilken fat typ, inte vilket destilleri och inte om det finns en ålder på whiskyn. Jag planerar att låta dofterna och smakerna guida mig få se om jag kanske lär mig något nytt även på Östersjön.

Ses vi där förresten? Om du ser mig så våga gå fram och hälsa!

Chefredaktör

henric madsen

The Hellacopters - Riot on the Rocks

Art: 53123 | Alk. 40 % vol. | 700 ml | 399 kr

The Wine & Spirit Collective

Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor

Highland Park Single Cask Series

The Cask Strengh Breath of Orkney

Text: Henric Madsen

Bilder: Edrington Sweden & Highland Park Distillery

Den 2 mars släpper Highland Park två unika Single Casks på Systembolaget. En 11 åring som endast är för den svenska marknaden och som har lagrats på en refill sherry butt, samt en 18 åring som är buteljerad för Norden och som har lagrats på en first fill European oak Sherry butt.

Förutom att dessa två buteljeringar är enskilda fat som bara kommer i 414 respektive 212 exemplar, så representerar de också en ny väg som Highland Park nu tar.

Det är nämligen så att precis här sker ett skifte mellan destilleriets tidigare och deras nya strategi. Ända sedan Highland Park började med sin hyllade och kritikerrosade Single Cask serie så har de gett ut alla buteljeringar under något som de internt har kallat för Tier one – nivå ett.

Martin Markvardsen som är Highland Parks Senior Brand Ambassador be-

rättar att lanseringen av den 18 åriga Single Casken är den första avstampen på den nya fasen, Tier Two.

- Det vi ser nu är ett skifte i vår strategi, säger Martin. De single cask som vi har tidigera gett ut var inom ramen för något vi kallar för Tier one. Det var whisky i åldersspannet mellan 10 och 16 år. Vi kommer nu att träda in i en ny fas som vi kallar för Tier two där whiskyn i stället kommer att vara mellan 18 och 22 år.

Sedan starten av deras Single Cask Series så har de under Tier One buteljerat över två hundra unika fat men nu när de träder in i nästa fas så kommer de att hålla ned antalet en aning.

- Vi kommer att släppa färre av våra Single Casks och vi kommer också att fokusera på våra nyckelmarknader, där naturligtvis Norden ingår, förklarar Martin. Ett resultat av att vi släpper äldre whisky är ju också att de kommer att bli dyrare än de vi har släppt innan. Men vår syn på det hela

Lagerhusen på Orkney

Highland Park Distillery tornar upp sig på en kulle ovanför Kirkwall. Dess väldiga

lagerhus i sten breder ut sig norr om destilleriet i slutningarna ned mot staden.

är att dessa unika buteljeringar ska vara mer av en premiumwhisky och då blir priset högre.

Att åldersspannet hamnar mellan 18 till 22 år är ganska självklart då de har en Highland Park 25 år i sin Core Range som de producerar Batch-vis men Martin lämnar ändå luckan öppen att man aldrig vet vad som komma skall.

- Jag ska inte säga att vi aldrig kommer att släppa en 25 åring Single Cask men det finns en anledning till att vi gör batcher av vår 25 åring som finns i vår Core Range. Vi har helt enkelt inte oändligt med fat som är så gamla och då kan vi inte släppa enskilda fat. Som ett exempel så var den senaste 21 åringen vi släppte gjord på en batch av endast fjorton fat, vilket är väldigt få.

Extraordinärt speciella fat Man kan tro att om de hittar ett alldeles speciellt fat så väljer de ut det för en Single Cask utgåva men faktum är att då batcherna är så små så tillför ett extra bra fat tillräckligt mycket för att det ska ingå i en batch istället. Men om de snubblar över ett fat som är extraordinärt speciellt så lägger de det åt sidan för att buteljeras för sig själv.

- Ofta när ett fat får en sådan särbehandling så är det så fantastiskt bra att det inte passar in i profilen som Gordon Motion, vår Master Whisky Maker på Highland Park, eftersträvar, säger Martin. Och då öronmärker vi det för att bli en Single Cask release.

Dubbla Single Cask

Den 11 åriga utgåvan som nu släpps

exklusivt för den svenska marknaden visste man inte var den skulle lanseras när man buteljerade den 2021. Det fanns ingen klar strategi till vilken marknad den skulle.

- Vi var överens om att detta fat var färdigt för buteljering 2021 men på grund av förseningar som hade sin grund i Covid-19 pandemin så visste vi inte var vi skulle lansera den, säger Martin. Men kvaliteten var så bra så vi ville inte vänta med att buteljera den.

Nu vet vi ju att valet föll på Sverige och vi får bara buga och tacka att vi fick detta makalösa fat. Whiskyn är fulltidslagrad på en refill sherry butt och buteljerad vid 62% och det släpps 414 flaskor på Systembolaget. För den kvalitet som denna whisky är så är prislappen på 1395 kronor mer än rimlig.

18 åringen som kommer har i stället fulltidslagrats på first fill European oak Sherry butt och ligger på 60%. Det är ett riktigt sherrymonster i ordets rätta benämning och är exklusiv för Norden. Exakt hur fördelning till respektive land har skett framgår inte men till Sverige kommer i alla fall 212 flaskor som vi anar att det kommer att bli kamp om – även om prislappen landar på 4395 kronor.

- När Highland Parks whisky lagras i 18 år så händer något fantastiskt med den och denna buteljering är inget undantag, säger Martin. Men det sagt så är även 11 åringen riktgt bra. Jag hoppas att ni kommer att älska dessa två fat lika mycket som vi på Highland Park, avslutar han.

”När Highland Parks

whisky blir 18 år händer det något fantastiskt med den i fatet”

Grinden in till Highland Park är smått helig bland whiskyfans. Och få är besökarna som inte ställer sig framför denna inramning och tar en selfie eller groupie!

Helig mark

| DOFT: Djup och robust doft av åldrade sherryfat. Nyanser av läder och möbelpolish med en viss ungdomligeht. Frukten är makalöst bred och krämig.

|

SMAK: Bred och kraftfull sherry med mycket frukt. Man får nästa tugga denna whisky så krämig är den. Snudd på ett mästerverk

| FINISH: I finishen så är den rejält torr och med mycket tanniner.

| HELHET: Om man vill ha en kraftfull whisky som inte lämnar någon oberörd så är detta whiskyn för dig. En sherrybäst som inte ens den bästa whiskyälskaren kan dräpa.

|

DOFT: Stor och kraftfull doft som är absolut sprängfylld med sherrytoner. Den har också en krämighet med en svag kalkighet. Pennspån och frisk ek är det sista jag fångar upp i doften.

|

SMAK: Stor sherrysmak med en viss pepprig. Rullande frukt och tydliga ektoner som fyller hela gommen.

|

FINISH: Lång och rullande finish med torra sherrytoner och bitande tanniner

|

HELHET: En riktig sherrybomb! Det svårt att påstå att man känner någon destillerikraktär eller någon rök - här är frukten drivande.

Nedlagt, rivet men långt ifrån bortglömt!

När Caperdonich byggdes så var det det första av så kallade ’extension’ destillerier. Dessa byggdes bredvid ett redan etablerat destilleri som behövde utöka sin produktion, men man ville inte bygga ut det befintliga. Därför fick destilleriet det osköna namnet ’Glen Grant nummer 2’ när det byggdes på andra sidan vägen från Glen Grant Distillery i staden Rothes år 1898.

Även om Caperdonich byggdes för att stilmässigt producera samma sprit som sitt systerdestilleri Glen Grant, så fick dess sprit ändå nyans skillnader. Bägge destillerierna producerade en lätt och blommig sprit men där Glen Grant levererade en krispig äppelton så tog Caperdonich i stället fram en krämig päronton med svag mint.

Fast Glen Grant var en global storsäljare så stod ’Glen Grant nummer 2’ färdigt i en tid av stor turbulens inom den skotska whiskyindustrin. Detta resulterade i att man slutade destillera redan 1902 men resten av destilleriet användes. Kölnan, maltgolven och lagerhusen fortsatte att serva Glen Grant.

Under 1965 så blev Glen Grant en riktigt storsäljare i Italien och man hann knappt med att producera mängderna av whisky som italienarna konsumerade. Detta resulterade att man 1967 lät expandera ’Glen Grant nummer 2’ och

utökade antal pannor från två till fyra och först vid 1977 så fick destilleriet sitt namn – The Caperdonich Distillery.

Skillnad i smak förklarade man som ett resultat av bytet av pannform under 1967 års expansion, men när man åter igen bytte pannor 1985 och installerade samma stil som fanns hos Glen Grant så fick man ändå inte samma profil på råspriten. Även om skillnaderna var svaga så fanns de där.

Produktionen pågick fram till 2002 då Pernod Ricard köpte det. De behöll whiskyn som fanns i lagerhusen men själva marken sålde de vidare till kopparslagsfirman Forsyth’s som ligger vägg i vägg. 2011 revs hela destilleriet så att Forsyth’s kunde bygga ut sin verksamhet. Ett pannpar såldes till det belgiska Owl Distillery och det andra pannparet köptes av Falkirk Distillery.

Att man kokade så mycket sprit som bara var möjligt de sista åren innan destilleriet stängdes ser man i hur många oberoende buteljeringar som har släppts genom åren.

Även om spriten från destilleriet när det var aktivt klassades som att vara av en lägre kvalitet så finns det idag en hängiven och dedikerad skara som är stora fans av ’Caper’ och som ser destilleriet som en av Speysides osjungna hjältar.

Caperdonich

21 yo Peated 90/100

|

DOFT:

Här mötts man av en enorm doft! Stor och kraftfull rökighet som är sprängfylld med frukt!

|

SMAK:

Smaken är förvånansvärt lätt och flyktig med tanke på hur potent doften är. Nyanser av svag ek men med en påtaglig rökighet. Viss frukt finns här i bakgrunden.

|

FINISH:

Lång finish med bra rök och stilig frukt. Det finns en härlig eknot som dröjer sig kvar till allra sist.

|

HELHET:

Den förvånande obalansen mellan doft och smak drar ned betyget några snäpp, men detta är ju ändå en väldigt intressant whisky från ett destilleri som inte längre finns. Och då denna är 21 år så är detta också whisky från det sista året destilleriet var igång.

A family affair

Många oberoende buteljeraren sätter gärna sitt namn högst upp på flaskan och skriker ut sitt namn, men The Vintage Malt Whisky Co verkar lite mer i det dolda.

När man pratar med whiskyälskare om The Vintage Malt Whisky Co så är det många, för att inte säga alla, som är helt ovetande om detta familjeföretag från Milngavie i norra Glasgow –tills man nämner deras välkända varumärken såsom Cooper´s Choice, The Ileach eller möjligen Finlaggan. Då går det upp ett ljus för de allra flesta!

The Vintage Malt Whisky Co grundades av Brian Crook 1992. Brian hade då jobbat inom whiskyindustrin sedan 70-talet och byggt upp en karriär som

började på Auchentoshan Distillery och som senare ledde honom hela vägen till jobbet som Export Director för Bowmore Distillery.

Idag är det Andrew Crook, son till Brian Crook, som är VD för The Vintage Malt Whisky Co och han berättar att när hans far beslutade sig för att bygga upp det egna företaget så såg whiskyindustrin helt annorlunda ut.

På tidigt 90-tal så användes rökig Islay whisky mest till blendindustrin och intresset från konsumenter var alltjämt lågt. Men Brian, som då jobbade på Bowmore med försäljning, hade nästan en unik insikt. Han kunde se svaga förändringar i vem som köpte rökig whisky och han anade att intresset

Text: Henric Madsen

Bilder: Symposion AB och The Vintage Malt Whisky Company

skulle öka.

Detta var också under de år då det stormade lite smått kring Bowmore och Auchentoshan vilket slutade i att det japanska företaget gick in och köpte Morrison-Bowmore och var den utlösande faktorn att Brian slutade.

- Han var stärkt i sin tro på att branschen var på väg in i en föränding och med sina erfarenheter och sitt kontaktnät inom industrin så beslutade att ta steget att grunda The Vintage Malt Whisky Co

Det låga intresset för whisky i början på 90-talet gjorde också att det fanns ett överflöd av whisky. När Brian skulle köpa sina första fat så var det inga problem att få prova allt som han var intresserad av och det som fanns att tillgå kan vi bara drömma om idag. Då var det Brora, Ardbeg, Springbank och Macallan som fanns tillgängligt och i snudd på oändliga volymer.

- Redan från början så fokuserade min far på Islay whisky, säger Andrew. Han hade fått smak för rökig whisky under sin tid på Bowmore och han ville fokusera, till en början på just Islay.

I motsatts till de flesta andra oberoende buteljerare som var aktiva då på 90-talet, sådana som Cadenhead och Gordon & MacPhail, så var aldrig planen att enbart buteljerar enskilda fat.

- Min far resonerade som så att om man ställer sig i behov av ett destilleris whisky och de helt plötsligt ändrar sin policy och inte vill sälja

till externa kunder längre så faller ju hela företaget, förklarar Andrew. Därför ville min far i stället bygga egna varumärken där inte vilket destilleri whiskyn kom från framgår på etiketten.

Brian gjorde detta genom att starta, det idag välkända varumärket, Finlaggan.

- Finlaggan Islay Single Malt är idag vårt flaggskepp och den produkt som vi exporterar till flest länder runt om i världen, berättar Andrew. Och vi har aldrig, och kommer aldrig, att avslöja vilken whisky som är i flaskorna.

I sin portfölj idag så har de en rad olika varumärken och alla bygger på samma idé –egna varumärken som står på egna ben och som inte avslöjar vad som finns i flaskan.

- Förutom ett Single Malt märke så startade även min far Glenlamond. Det är en blended whisky som vi också ha gett ut nu i 30 år.

Cooper´s Choice födds

Även om planen aldrig var att buteljera enskilda fat så var det kunderna som till slut övertalade Brian att börja buteljera Single Cask whisky.

- När tillräckligt många hörde av sig och frågade varför vi inte buteljerade Single Cask så insåg min far att det fanns en tillräckligt stor efterfrågan för att göra, säger Andrew.

Namnet Cooper´s Choice fick Brian från Jim McEwan. Brian och Jim hade jobbat tillsammans på Bowmore under 80-talet då Jim var Distillery Ma-

”Vi har aldrig och kommer aldrig att avslöja vilken whisky som är i Finlaggan”

Finlaggan Islay Single Malt

En ’Mystery Malt’ där man inte får reda på vilket destilleri som döljer sig bakom namnet.

Cooper´s Choice

Caol Ila | Peat & Fruit

92/100

|

DOFT:

Stor och krämig doft - snudd på vaxig. Tydlig rökighet med inslag av citrus och sockrad frukt. Caol Ilas karaktär finns kvar i bakgrunden med sin smått söta ton. Svaga nyanser av lätt undergräddad sockerkaka finns här också

|

SMAK:

Kraftfull smak med en fruktighet som driver whiskyn framåt. Apelsin och choklad i ett skimmer av tydlig rök. Rullande sälta med svag kalkighet. Väldigt bra!

|

FINISH:

Lång finish med ett rejält knippe ek och rök. Här finns viss frukt också men den är långt bak i gommen.

|

HELHET:

De skojar inte när de skriver ut ’Peat and Smoke’ på etiketten. Det är just exakt vad detta är. En riktigt bra Caol Ila som har fått ytterliggare en dimension.

nager.

- När min far senare berättade för Jim att han planerade att börja buteljera enskilda fat så förslog Jim att han skulle kalla varumärket för Cooper´s Choice, berättar han. Han tyckte inte att fatbindarna fick tillräckligt med uppmärksamhet inom whiskybranschen och förslog därför namnet som en hyllning till skrået, och min far snappade upp det direkt, skrattar Andrew vidare.

Som ett tack för namnförslaget så fick Jim McEwan en flaska av den första buteljeringaen de gav under namnet Cooper´s Choice.

Sätta sin egen prägel Den whisky som de buteljerar under Cooper´s Choice etiketten har i 99 fall av 100 fått en finish av något slag. Orsaken till detta beror på två saker. Ofta är inte faten som de köper av den bästa kvaliteten och så vill de sätta sin egen prägel på whiskyn.

- Då det är en hård konkurrens om faten just nu så är det tyvärr inte alltid den bästa kvaliteten på de fat vi köper. Ett steg att rädda whiskyn är att lägga över den på fat av exceptionell kvalitet som vi själva har valt ut. Vi får på så sätt möjlighet att ta kontroll över smaken och färgen på whiskyn och sätta vår egen unika prägel på whiskyn.

Att experimentera med olika fat är något som Andrew njuter av.

- Något vi har lärt oss är att Caol Ila och ex-Port fat fungerar extremt bra ihop, säger Andrew. Men vi laborerar friskt med alla möjliga konstiga och fantastiska fat. Ibland fungerar

det och ibland fungerar det inte men det är kul att experimentera.

De fokuserar inte bara på att köpa färdig lagrad whisky utan de har också fatfyllnadskontrakt med en rad destillerier vilket betyder att de får sina egna fat fyllda med New Make direkt från destillerierna som de sedan lagrar själva.

- Detta är något som vi har gjort de senaste 25 åren, säger Andrew. Det ger oss en helt annan kontroll av kvalitet på både spriten såväl som faten. I stort sett all whisky som ingår i The Ileach och Finlaggan kommer från fat som vi själva har lagrat. Men även en del av de Cooper´s Choice som vi idag buteljerar kommer från fat som vi själva har lagrat.

Stora volymer

När Andrew köper fat så gör han det ofta i stora antal. Ett köp kan vara femtio till hundra fat.

- Tiderna då man kunde få prova allt man vill köpa är tyvärr långt bakom oss, säger Andrew. Vi har tur att vi är så ekonomiskt starka så vi kan köpa dessa mängder med fat utan att verkan ha sett dem eller doftat på dem.

När väl de har genomfört affären och faten är deras så provar de alla fat som de har köpt.

- Jag begär in fatprover och provar allt för att besluta vad vi ska göra med varje individuellt fat, säger Andrew. Det är alltid spännande när man får nya fatprov till kontoret och man får se färgen på whiskyn. Ibland snubblar man över en riktigt stjärna och ibland så är det en nitlott, men det är det som charmen med det hela.

”Its very crowded shelfs out there. You need to stand out.”

Man vet inte i förväg, ler Andrew.

När Andrew hittar något exceptionellt bra så öronmärks fatet för att bli en framtida Cooper´s Choice buteljering.

- Om något fat är bra men inte exceptionellt så beslutar vi om att den whiskyn ska få en finish i något annat fat, säger Andrew. Då gäller det att man vet vilket fat som man kan matcha med den whiskyn.

Till sitt förfogande så har Andrew i stort sett alla typer av fat. De har portfat, sauternesfat sherryfat, marsalafat med mera.

- Vi köper ständigt nya fräscha fat för att fylla med dessa typer av whisky och ofta blir det bra men ibland blir det inte riktigt så som man har tänkt sig.

När affären endast gäller ett fåtal fat eller kanske endast ett fat så vill de gärna prova det innan då det oftast handlar om något ytterst unikt, gammalt och dyrt.

- Det händer mer sällan att vi köper riktigt gamla och dyra fat. Dels så har vi en del dyrgripar i vårt lager och så är det så hiskeligt dyrt att köpa fat med 30 eller 40 årig whisky numer, säger Andrew.

Andrew säger att om de hade haft en spåkula och sett vilken riktning som priserna på vissa destilleriers whisky hade tagit så hade de kanske agerat annorlunda.

- Även om vi idag har ett antal fat med whisky från de där riktigt eftertraktade destillerierna och i åldrar som gör den väldigt dyr så känner vi inte behovet att buteljera dem nu bara för att man får bra betalt, säger Andrew. Det är kul att ha dessa unika fat inom företaget och när vi vill fira något speci-

ellt så kan vi om vi vill buteljera någon riktig raritet, men till dess så gör det inget att faten ligger där de ligger. The Ileach - a true man from Islay För att kunna bygga ut sitt nätverk av importörer och andra destillerier så grundade även Brain flera systerbolag till The Vintage Malt Whisky Co. Ett av dessa var The Highlands & Islands Scotch Whisky Co.

- Min far tänkte alltid ut nya namn och ett av dessa var The Ileach, vilket betyder ungefär en urinvånare från Islay, säger Andrew. Men han ville inte att det skulle konkurrera med Finlaggan så han startade ett helt eget företag för The Ileach - The Highlands & Islands. Här gav han också Glen Andrew Highland Single Malt.

Detta med att skapa systerföretag har även Andrew fortsatt med. Ett exempel på det är deras andra företag som heter C S James & Sons. H Det är ett företag som styrs av Andrew syster Caroline James.

- Under det företaget ger vi ut Islay Storm - en whisky som rent smakmässigt skiljer sig från både Finlaggan och The Ileach och som är mer riktad mot den asiatiska marknaden.

Islay Spirits

Med Brians starka koppling till Islay så har ön alltid haft en speciell plats i familjen Crooks hjärta. Och när det gavs möjlighet att bygga ett destilleri på ön så tog de chansen när de fick den – men de producerar inte whisky utan rom!

- Genom åren så har tanken funnits där att bygga ett whiskydestilleri på Islay men det är en sådan enorm investering så vi har aldrig på riktigt övervägt det, säger Andrew. Men så dök detta samarbete upp tillsammans Ben Inglis och det var för bra för att inte tacka ja till.

Ben Inglis är en driven entreprenör

Islay Rum

Ett stolt team framför pannorna på Islay Spirits Rum Distillery!

Från vänster: Ben Inglis, Caroline James, Andrew Crook samt Brian Crook.

Islay

Ön i de Yttre Hebriderna ligger varmt om hjärtat för hela familjen Crook. Andrew minns med värme sina barndoms somrar som spenderades här

Cooper´s Choice

Kilnaughton Secret Islay Oloroso

Sherry Matured, Cask No. 161,

57%

Artnr: 41634-01

Pris: 799kr

Antal: 720 fl.

Lanseras: 2023-03-10

Cooper´s Choice

Laggan Mill Secret Islay, Rioja

Cask Matured

56%

Artnr: 41410-01

Pris: 789kr

Antal: 330 fl.

Lanseras: 2023-04-28

Cooper´s Choice

Bunnahabhain ”Sweet & Smokey”

Madeira Finish

55%

Artnr: 41411-01

Pris: 799kr

Antal: 240 fl.

Lanseras: 2023-05-05

som älskar rom och han hade en galen idé en dag. Varför inte bygga ett romdestilleri på Islay? Till slut fick han kontakt med Andrew och teamet på The Vintage Malt Whisky Co och efter ett möte så beslutade att de skulle sondera terrängen av vilka möjligheter som fanns.

- Det var som om stjärnorna stod i linje med varandra när vi träffade Ben för första gången, säger Andrew. Vi ägde den gamla lemonadfabriken i Port Ellen och hade ingen aning om vad vi skulle göra med fastigheten och så kommer han med idén om att bygga ett romdestilleri på Islay – allt klaffade till det bästa.

Andrews syster Caroline och Ben började med den mödosamma uppgiften att få alla tillstånd som behövs i Skottland för att få börja bygga ett destilleri och i januari

2020 hade de fått klartecken för byggnation. Under 2020 och 2021 så renoverades de gamla byggnaderna och pannor och utrustning installerades. Den 19 januari 2022 så sipprade de första dropparna ur pannorna och ett nytt kapitel i The Vintage Malt Whisky Co historia var påbörjat.

- Hade det inte varit för Caroline och Bens gedigna arbete så hade vi aldrig kommit i mål med detta projekt, säger Andrew. De har slitit sitt hår för att ta sig över alla hinder som de har haft på vägen och nu är det ju fanatiskt att vi faktiskt producerar rom på Islay, ler han nöjt.

Då det inte råder någon brist på idéer

varken hos Ben eller hos Andrew så har de experimenterat med att lagra Islay Rum i fat, och självklart fat som tidigare innehållit rökig whisky från Islay. Men den enda officiella produkten som de hittills har lanserat är en vit rom med tydliga Jamacanska toner men utan hogo och funken.

Även om detta projekt har gett alla inblandade de erfarenheter som behövs för att bygga ett malt destilleri så är det ändå inte aktuellt.

- Om vi skulle bygga ett whiskydestilleri så skulle det vara helt utan lån eller inblandning av banker, och sådana djupa fickor har vi inte, säger Andrew skämtsamt. Fördelen med Islay Spirit är att vi har redan buteljerat en vit rom och på så vis har vi en produkt att visa upp och sälja. Om man bygger ett whiskydestilleri så får man vänta i minst tre år men gärna kanske i tio år innan det blir riktigt bra.

Viktiga kontakter

Inom whiskyindustrin så är kontakter otroligt viktigt. Ett bevis på det säger Andrew är hans fars första importör.

- Det var ett företag i Frankrike som var de första kunderna som vi exporterade till och de är än idag, 30 år senare, en kund hos oss, säger Andrew. Men det samma gäller vår importör i Sverige - familjen Kuuttanen och Symposion i Malmö. Även om de inte har varit med oss sedan starten så skulle jag säga att vi har jobbat med dem i alla fall i över 25 år, vilket naturligtvis är fantastiskt, fortsätter han. Då vi är ett familjeföretag så är det också trevligt när man kan jobba med andra familjeföretag, avslutar Andrew.

”Det är extra kul att jobba med andra familjeföretag då vi är ett familjeföretag”

Ända sedan det där första gitarrintrot i (Gotta Get Some Action) Now! från debutalbumet Super Shitty to the Max 1996 har The Hellacopters varit tongivande på den svenska rockscenen.

Nu lanserar bandet nu lanserar bandet sin första egna whiskey. Och liksom deras musik var något helt nytt när de släppt sin första skiva, lika nytt är denna buteljering i Sverige. Detta är något så unikt som en blandning av Kentucky Bourbon och Scotch Grain whisky – en Riot on the Rocks! Att blanda Bourbon med Skotsk grain whisky bör få de flesta purister att skrika minst lika högt som Dregens ylande Gibson ES-335. Men faktum är att detta koncept har provats tidigare men med ett lite annorlunda recept. Runt 2015 släppte Jim Beam en whisky de kallade för Kentucky Dram. Det var en blandning av deras Kentucky Bourbon med en touch av den rökiga

Highland whiskyn Ardmore.

Men The Hellacopters whiskey uppfann de själva i ett dunkelt litet backstageområde efter en spelning i Madrid. Det fanns två flaskor på bordet som bägge var öppnade – en Bourbon och en irländsk whiskey. Någon kom på den brilliant idén att blanda dessa och, enligt de själv, så uppstod magi. Nu har de förfinat receptet och bytt ut den irländska whiskeyn mot Scotch Grain istället.

The Hellacopters själva dricker denna skapelse gärna med Ginger Ale eller Coca-Cola, med mycket is och dekorerad med en apelsin och chili. ”Hella fiery and sweet –just the way we like it!”

Hellacopters skapade denna buteljering i samarbete med The Wine & Spirits Collective och den 2 mars kommer den till Systembolaget!

The Hellacopters – Riot on the Rocks

Artikel nummer: 53123

Alkoholhalt: 40%

Pris: 401:-

Magiska hantverk från Speyside!

Från The Glenrothes i Speyside kommer nu två stycken unika whiskys till Sverige - en av dem är högts spektakulär då det är det äldsta som destilleriet någonsin har buteljerat: The 42 - Glenrothes 42 yo.

Destilleriet är beläget i staden Rothes som i sin tur ligger mellan whiskyorterna Dufftown och Elgin. Kring Rothes så finns destillerierna, förutom Glenrothes, Glen Spey, Glen Grant samt Speyburn men här finns också det välkända företaget Forsyths – kopparslagarna som levererar pannor till snudd på världens alla destillerier.

Glenrothes grundades 1878, precis i början av den tredje vågen då destillerier åter började byggas men redan innan det stod färdigt höll hela projektet på att gå i graven. Gruppen av finansiärer som stod bakom satsningen, som då redan ägde Macallan, drogs nämligen med i raset som upp-

stod när Glasgow Bank gick i konkurs på hösten samma år. Gruppen splittrades men tre personer vågade och ville se destilleriet bli färdigutbyggt. Dessa var Robert Dick, John Cruikshank och William Grant notera att det inte är samma William som i Glenfiddich. För att säkra slutförandet av destilleriet så fick de hjälp från ett relativt oväntat håll - United Free Presbyterian Church of Knockando gav herrarna ett lån i sista minuten så de kunde ro projektet i hamn. Att just de gav lånet är ju särskilt uppseendeväckande då de var förespråkade Absolutism vilket innebär en total avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker.

Även om The Glenrothes start var mindre lyckad så blomstrade destilleriet och när det slogs ihop med Bunnahabhain år 1887 för att ingå i Highland Distillers, som senare blev dagens Edrington, så var dess framtid säkrad.

Text: Henric Madsen

Bilder: Edrington Sverige & The Glenrothes Distillery

Tidigt så lyftes Glenrothes fram som en ’topp malt’ när det kom till blending och detta är ju tydligt längre fram i historien då den än idag är en tongivande komponent både i Cutty Sark och The Famous Grouse.

Under 1960-talets högkonjunktur så ökades kapaciteten och antalet pannor gick från fyra till sex. Vid 1980 så gick Glenrothes en annan väg än de flesta andra destillerier – i stället för att skär ned så byggde de ut och installerade ytterligare två pannor och nio år senare var det dags igen, vilket gjorde att antalet slutade på tio pannor.

Då Glenrothes var nära kopplat till Cutty Sark, som då välkända Berry Brothers & Rudd ägde till 50% så köpte de destilleriet 1987. Under flera år så slipade de på hur de skulle marknadsföra Glenrothes som en Single Malt whisky och 1993 visade de upp resultatet. De slopade åldersangivelsen på flaskorna och började i stället ge ut olika årgångar.

2010 sålde Berry Brothers & Rudd varumärket Cutty Sark till Edrington i utbyte mot ägandet av varumärket The Glenrothes. Själva destilleriet förblev dock en del av Edrington och whiskyn spelade en betydande roll i deras olika blends. Men 2017 köpte Edrington tillbaka varumärket The Glenrothes från Berry Brothers & Rudd i ett steg för att kunna tillgodose det växande intresset för Single Malt på den internationella marknaden.

hela whiskybranschen då de äkta Solerafaten kommer ju nästan aldrig ut på marknaden. Dels är de på tok för dyra, dels så är de för viktiga för sherryindustrin för att sälja dessa för lagring av whisky. Ett äkta Solerafat kan användas i flera årtionden.

De tillverkar faten på sina egna bodegor i Spanien. Deras unika stil kommer från dels deras fruktiga och delikata råsprit som de sedan mognar på högkvalitativa sherrykryddade ekfat. Det som är fascinerande är att även om deras råsprit är ’känslig’ så lyser den igenom lagringen.

Faten ger den en fyllighet med en ekton och andra fatnoter så som vanilj, kola eller kokos från amerikansk ek och torkad frukt och kryddor från europeisk ek, men trots det så lyser destillerikaraktären alltid igenom. Deras whisky mognar på ett raffinerat och elegant sätt och doftar bara mer allt eftersom den blir äldre.

De flesta av de fat de använder har kryddats med Oloroso sherry, men ibland använder dom Pedro Ximénez, eller ibland till och med en blandning av de två. Oloroso gör ett fantastiskt jobb med att krydda fatet och förbereda träet för deras whisky att lagras i, utan att dominera det med sina egna smaker. Pedro Ximénes är ju sötare och klibbigare och tenderar att ge lite mer smaker så det använder de för mer specifika saker och inte lika ofta som Oloroso.

The Glenrothes 16 yo Single Cask

Glenrothes använder till största del fat som är ’kryddade’ med sherry. Att använda sådana fat är ju vanligt genom

Nu kommer alltså 2022 års version av Glenrothes Nordic Edition till Sverige. En buteljering som lanseras den 2

The Glenrothes

16 yo Single Cask #6095

94/100

DOFT:

Stor och bullrig doft som fyller en näsan med dofter. Här finns kraftfull frukt i form av aprikoser och röda druvor. Den har också kompakta, krämiga toner med ett sting av kärvhet. Lite sluten även med vatten - men det gör den bara mer intressant. |

SMAK:

Pepprig och aktiv smak med en snygg fräschör och avkylande minighet. Här finns en krämigekton som samsas väl med vaniljen. |

FINISH:

Lång och kraftfull finish med söta återhålsamma frukternoter som hänger kvar.

|

HELHET: En pigg och kompetent 16 åring som vi verkligenfår vara glada över att vi har fått till norden!

mars och som verkligen visar att The Glenrothes har gått från klarhet till klarhet. Dessa ensklida faten är ett bra exempel på hur stor destilleriets whiskyn kan vara om den bara får skina helt på egen hand.

The 42 - ett hantverk som tagit fyra decennier

The Glenrothes 42 yo är den äldsta whiskyn som destilleriet någonsin har släppt. Denna buteljering har Laura Rampling, Glenrothes Master Whisky Maker, skapat genom att göra ett noggrant urval där enbart fyra exceptionella ekfat i högsta kvalité valts ut för att skapa denna enastående 42-åriga whisky.

Förpackningen är unikt designad med kulörer och former hämtade från naturen intill destilleriet och whiskyn presenteras i en kristallkaraff som är en tolkning av The Glenrothes ikoniska rundade flaska.

Laura Rampling har sagt följande om denna lansering:

”Denna 42-åriga whisky förkroppsligar karaktären hos The Glenrothes-destilleriet. Under fyra decennier har dessa fyra fat tagit vätskan på en mognadsresa och förfinat den redan delikata och fruktiga karaktären utan att övertrumfa den. Lika delar vetenskap och alkemi tillsammans med lite magi resulterar i en elegant whisky som låter den ljusa och levande karaktären hos The Glenrothes sjunga.”

Globalt så släpps 1134 flaskor varav

Sverige har fått blott två buteljer - med en prislapp på 80 000 kronor styck. Dessa släpps den 2 mars kl 10:00

The Glenrothes 42 yo

Artikelnummer: 41344

Volym: 700 ml

Pris: 80 000 SEK

Alkoholhalt: 43%

Ålder: 42 yo

Doft: Soltorkad aprikos, apelsinskal, kanderade mandlar, korianderfrö, muskot och cederträ

Smak: Brunt socker, honung, krämig vanilj, rostade mandlar och apelsinolja

Finish: Lång, söt och krämig som dröjer sig kvar med en ton av nöt

Cadenhead har en anrik historia. De flesta oberoende buteljerarna har börjat handla med whisky under de senaste decennierna. De är småpojkar i jämförelse med Cadenhead som började köpa och sälja singelmalt i Aberdeen långt tillbaka på 1800-talet.

I dag har Cadenhead sin bas i Campbeltown. Cadenheads lager gick på exekutiv auktion sedan dödsfall och arvsskiften gjort att bolaget hamnat i vanskötsel. Den 3–4 oktober 1972 såldes hela lagret av Christie’s i London. Auktionen blev legendarisk. Den slog alla tidigare rekord inom vin- och whiskyförsäljning. Auktionskatalogen var på 167 sidor och hade i dag fått vilken whiskyinköpare som helst att slå volter. Där klubbades fat till rena vrakpriserna, 50-tals Macallan för 10 000 kronor, mängder med Demerara-rom, viner i yttersta världsklass och urgamla fat från sedan länge försvunna de-

stillerier. Auktionen summerades till sjusiffriga belopp. Cadenhead kunde räddas och hamna under vingarna hos Springbanks ägarfamilj.

Springbank valde som alltid att gå sin egen väg och beslutade sig för att öppna Cadenheadbutiker. I dag har man nio butiker runt om i Europa, vilket komplicerar tilldelningen för Sveriges del. De egna butikerna har en gräddfil när det gäller buteljeringar och någon svensk butik är inte aktuell på grund av monopolet. I annat fall hade det troligen funnits en sådan. Cadenhead har många svenska entusiaster och whiskyn Cadenhead buteljerar är de extremt kräsna med.

Men Cadenhead känner den svenska whiskypubliken och vill då och då gottgöra oss med riktigt spännande lanseringar. Nu kommer sex stycken häftiga Cadenheadbuteljeringar från skotska intressanta destillerier.

|

DOFT: Snyggt balanserad doft med breda och vällagrade frukttoner som mynnar ut i en ton av lugn vanilj.

DOFT: Pennspån med en svag kalkighet. Nyanserad svag rök med en päronnot. Väldigt krispig och fräsch i doften

|

SMAK: Igen, väldigt balanserad med inget som sticker ut. Ek och vanilj med ett sting av pepprighet. Viss frukt i bakgrunden. Väldigt bra.

SMAK: Tydligare rök i smaken men fortfarande väldigt återhållsam. Fruktig smak av persikor och hallon faktiskt. |

|

FINISH: Lång finish med torr ek och bra vanilj som hänger kvar på tungan.

FINISH: Medellåg finish med viss torrhet. Röken klingar sakta ut till tonerna av snygg fruktighet.

|

HELHET: En ganska enkel whisky - 18 år i ett ex-bourbonfat men resultatet är lysande! Det behöver inte vara svårare än så här.

|

HELHET: En välbalanserade och trevlig Ardmore med sin klassiska nedtonade rökighet.

|

DOFT: Krämig och fyllig doft med mycket röda frukter och en högst påtaglig rökighet. Det finns en viss strävhet i bakgunden av doften.

| SMAK: Klassisk Bunna med sina breda och lite feta smaker. Här finns mycket frukt som samsa med en bra rökighet. En sådan rund och fuktig Islayrök .

| FINISH: Lång finish med sälta, frukt, fat och rök.

| HELHET: Detta är en sådan där Bunna som gör att man längtar tillbaka till Islay så fort som möjligt. Röken kallar - lets go!

|

DOFT: Fyllig och krämig doft med nyanser av kokos och vaniljdrömmar. Väl avrundade fruktiga toner med tydlig sherrydoft. Inget skrikigt sherrymonster men en trevlig sherrywhisky.

|

SMAK: Fruktig ek med tydliga tanniner. Väldigt torr för att vara PX. Svagt av mörkchoklad.

|

FINISH: Lång finish med en svag mintighet. Rullande frukt och nyansera av ek

|

HELHET: En intressant Fettercarin som tydligen har trivts ganska bra i PX Sherryfat och ex-bourbon

|

DOFT: Yikes! Syrlig doft av omogna äpplen med en oangenäm kalkighet i bakgrunden. Kan vara en av de värsta whiskys som jag någonsin har doftat på. Svag nyans av oparfymerad tvål

DOFT: Sötsurt godis med en touch av mint och Coca-Cola. Galet jag vet men det är så jag uppfattar doften. Stråk av grönska med en del fat.

|

|

SMAK: Ännu värre än doften. Alldeles för syrlig och skrikig. Peprig på tungan och en inte alls trevlig syra.

SMAK: Söt och snäll i smaken. Här finns bara svaga nyanser av syrligheten som fanns i doften. Krämig och fyllig med bra frukttoner och viss sälta.

|

FINISH: Kort finish med en riktigt vass syrlighethet. Inte bra alls faktisk

|

HELHET: Jag brukar känna mig trött på alla som klagar på att de aldrig har provat en bra Jura - ingen idé att prova den här heller.

|

FINISH: Lång och rullade finish med sötma och viss sälta.

|

HELHET: En viss obalans mellan doft och smak där doften signalerar tydlig syra men smaken är söt - intressant!

& Flora Fauna

Äntligen får vi lite Flora & Fauna till Sverige! I mars så kommer åtta Flora & Fauna buteljeringar till Systembolaget och de är efterlängtade av många.

Det är inte några vräkiga förpackningar eller ettiketter som kämpar om din uppmärsamhet. Iställety är det bra whisky från intressanta destillerier som alla är buteljerade vid 43% och som faktiskt inte kostar skjortan.

För att få en bättre bild av vad Flora & Fauna egentligen är så måste vi blicka bakåt i whiskyhistorien. 1970- och 80-talet var inga strålande tider för whiskyproducenterna.

1983 stängde DCL 11 destillerier under ett och samma år. Lite förenklat

så hette dagens Diageo DCL innan de blev uppköpta av Guinness som sedan gick samman med Grand Metropolitan och som slutligen bestämde sig för att heta Diageo.

Men även om de såg att försäljningen av ’brun sprit’ och blended whisky sjönk år efter år så såg de att Single Malt whisky var ett fortsatt starkt segment. Denna trend gjorde att Diageo skapade något de kallade för ’The Six Classic Malts’.

Det var sex olika buteljeringar som tillsammans representerade de olika regionerna i Skottland. Man tog fram en liten hylla som gjorde att dessa buteljer stod ut från mängden bakom bardiskar runt om i världen. Idén med detta koncept var att ge kunderna en

Text: Henric Madsen Bilder: Diageo

Benrinnes Distillery Drönarfoto över Benrinnes med Cairngorn i bakgrunden.

förståelse av de stora variationer som fanns inte bara mellan olika destillerierna men också mellan de olika regionerna i Skottland.

Serien innehöll Glenkinchie från Lowlands, Lagavulin från Islay, Dalwhinnie från Högländerna, Oben och Talisker samt Cragganmore. Satsningen var ett genidrag och Diageo såg att det gav frukt.

Även om framgången var konstaterad så ägde Diageo en hel hög med destillerier som nästan uteslutande producerade whisky som enbart användes inom blendedwhisky industrin. Om du som konsument inte hade turen att snubbla över något fat som en oberoende buteljerare hade gett ut så kom du aldrig i närheten av whisky från många av dessa destillerier. Man kunde aldrig få en uppfattning om hur deras whisky smakade eller vad dess destillerikaraktären var.

Diageo insåg att det fanns ett intresse för whiskyn från dessa destillerier så under tidigt 90-tal så började de ge ut buteljeringarna som senare skulle få namnet ’Flora & Fauna’.

Till en början fanns dessa buteljeringar endast att köpa på plats på destillerierna men med tiden så fick de större spridning. För första gången så kunde man få chansen att smaka single malt whisky från Diageos samtliga destillerier. De var de första av de stora producenterna som gjorde detta möjligt och de är de enda idag som fortfarande arbetar vidare med detta koncept.

Namnet Flora & Fauna

Namnet för serien kommer från den

välkända och mycket uppskattade whiskyskribenten Michael Jackson. Han gav dessa buteljeringar namnet ’Flora and Founa’ när han skrev om dem och idén fick han från illustrationen på etiketten på varje utgåva.

Sedan starten har Diageo gett ut 26 olika destillerier i serien men tiderna har förändrat och lika så Diageo. 1992 sålde de Speyburn till Inver House och 1997 sålde de Balmenach tillsamma köpare. 1998 sålde de Aberfeldy, Aultmore, Royal Brackla och Craigellachie till Bacardi. Och några år innan dess sålde Bladnoch till familjen Armstrong.

Förutom försäljningar så har några destillerier ur serien också stängts. 1993 stängdes det oälskade Pittyvaich och samma år stängdes även det älskade Rosebank.

Andra destillerier har tagits ur serien för att i stället satsas på som fristående Single Malts. Mortlach, Glen Elgin, Glendullan och Clynelish är sådana exempel.

Idag finns totalt elva destillerier som igår i serien och nu släpps alltså åtta av dessa i Sverige!

För den som får för sig att vilja samla alla Flora & Fauna utgåvor så säger vi lycka till! Om man ser till alla variationer som har getts ut så är det totala antalet upp i över 83 olika variationer.

Diageo har också nyligen släppt en serie under Flora & Fauna-etiketten i Asien men då är åldern på whiskyn alla över 21 år och prislappen är ögonvattnande.

Inchgower Distillery Bild på Inchgowers kölna med pagodtak

Mannochmore

Ålder: 12 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 41351

Pris: 549 SEK

Lanseras: 2/3 2023

Glenlossie

Ålder: 10 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 41355

Pris: 579 SEK

Lanseras: 2/3 2023

Inchgover

Ålder: 14 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 11310

Pris: 579 SEK

Lanseras: 2/3 2023

LINKWOOD

Ålder: 12 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 41352

Pris: 549 SEK

Lanseras: 2/3 2023

Blair Athol Distillery Ett måste att besöka om du befinner dig i turiststaden Pitlochry

Auchroisk

Ålder: 10 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 11812

Pris: 585 SEK

Lanseras: 3/2 2023

Blair Athol

Ålder: 12 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 41341

Pris: 499 SEK

Lanseras: 3/3 2023

Dailuaine Ålder: 16 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 13024

Pris: 679 SEK

Lanseras: 3/3 2023

Benrinnes

Ålder: 15 år

Alkoholhalt: 43%

Artikelnummer: 41354

Pris: 599 SEK

Lanseras: 2/3 2023

Finns det terroir i rök?

Text: Henric Madsen

Bilder: Waterford Distillery

Torvröken – det är en av de mest intensiva, suggestiva och igenkännliga dofterna av alla. Det har en jordig och lite smutsig doft som får tankar att rusa till hur det måste ha doftat förr.

Torven med sin långsamt brinnande takt och riklig värme var en bränslekälla för landsbygdssamhällen i många av världens nordligaste länder. Inte konstigt då att samma bränsle i århundraden användes för att torka kornet som användes vid tillverkningen av whisky.

Det är många som delar in whisky i de alldeles för enkla termerna rökig eller icke-rökig. Men om man gör det så är det mycket som går förlorat.

Irländska Waterford är ju en förkämpe inom whiskyindustrin när det kommer till terroir. De påstår (med en dåres envishet säger vissa) att det går att visa i whisky, precis som inom vin, att var kornet är odlat påverkar smaken och doften på den färdiga produkten. Men sanningen är att de går mycket längre än så. Förutom att dela upp de olika gårdarnas skörd i sin maltkatedral så har de också ett vakande öga på vilken sorts torv de använder och var den kommer ifrån. För även här anser de att terroir spelar in.

Irlands, och Skottlands, torvmossar har bildats på två olika sätt, båda orsakade av glaciärernas tillbakadragande för cirka 10–12 000 år sedan.

Den första typen, täckmyrer, finns

Finns det terroir i whisky

Waterford menar att terroir finns i whisky liksom i vin - även om kornet är torkat med torv.

längs Irlands västra kust och till viss del på högre kullar och vid bergsmassiv. Deras tillkomst går hand i hand med klimatförsämringen under den interglaciala perioden, vilket man ser på de rester av träd och stockar som finns i den typen av torv.

Dåligt dränerade lerblandningar som lämnats av glaciärerna skapade perfekta förhållanden för myrar att sakta bildas med en hastighet på cirka 30 centimeter per tusen år. Täckmyrer består därför av olika lager av växtmaterial där det mest är rötter längst upp för sedan förändras och vara mer som jord längre ned. Ofta så är det mot de lägre lagren som man hittar trädrester – samma lager som används till att torka kornet för att få rökig whisky.

Den andra typen av myr hittar man längre inåt landet, mossen. Dessa är äldre än täckmyrer och mycket djupare. Ofta har de ett djup på cirka 9-12 meter jämfört med täckmyrernas 1-6 meter.

Mossen började sitt liv som sjöar, rika på kalcium och magnesium från glacialt grus. I dessa sjöar började stora mängder växter att breda ut sig vilket gjorde att när de dog och förmultnande så växte det nya växter. Till slut så fyllde växterna sjöarna och gjorde så vattenytan började stiga. Genom regn så fortsatte förmultningen och efter några tusen år så hade sjöarna förvandlats till torvmossor.

I motsats till många andra så köper Waterford inte sin malt i bulk från stora producenter utan de använder sig av ett noga utvalt antal leverantörer. Torven använde de sedan för att torka kornet från separat gårdar och där använder olika sorters torv till samma gårds korn.

Waterford menar att precis som det en gång fanns de som sa att terroir inte kunde existera i whisky, att dess nyanser och karaktär skulle förstöras av destillation och jäsning, så finns det fortfarande de som tror att rökt korn inte skulle kunna behålla sin essens av platsen den kommer ifrån.

De menar vidare att de har funnit bevis för att inte bara de individuella egenskaperna hos en gårds terroir förblir intakt, utan också att deras bidrag till spritens smak är förvånansvärt mer betydande än rökens. Kornets terroir är starkare än rökens påverkan – men det är också tydliga skillnader i rökkaraktären från de olika myrtyperna.

För oss i Sverige så är det möjligt att göra detta experiment med enkelhet då den svenska importören Northern Beverages har tagit hem både Waterfords Ballybannon såväl som Fenniscourt. Det är två olika buteljeringar som Waterford gjort just för att kunna visa att deras påståenden stämmer.

Att torv från dessa olika myrmarker ger olika smak kan nog de flesta vara överens om. Men kan man känna denna skillnad i whiskyn? Ja, påstår Waterford bestämt.

Ballybannon är gjord på korn som torkats med torv från en inlandsmosse och Fenniscourt är gjord på korn som torkats med torv från en täckmyr. Det finns bara ett sätt att ta reda på om deras påståenden är sanna – man måste prova!

Waterford

Peated Ballybannon 86/100

Torven som har använts för att framställa denna whisky kommer från en inlandstorvmossen vid Carlow.

|

DOFT: En helt annan rök än vad jag är van med. Den drar åt te hållet - en nedvattnad Lapsang Souchong? Det finns en strimma av rostad ek och en tydlig doft av kakao.

|

SMAK: Väldigt trevlig smak med ung och pigg rök som samsas väl med en bredare fruktighet.

|

FINISH: Lång finish med toner rök och en aning kakao som återkommer från doften.

HELHET: Ursäkta men hur gammal är denna Waterford? Doftmässigt så finns det ungdom men i smaken så är den förvånansvärt balanserad. Imponerande!

|

Waterford

Peated Fenniscourt 88/100

Torven som har använts för att framställa denna whisky kommer från en täckmyr som också är belägen i Carlow.

| DOFT: Även här finns en svag nyans av te men röken är något sötare. Det finns också en fruktighet som är lite svår beskriven - möjligtvis vattenmelon. Svaga toner av bondgård.

| SMAK: Förvånansvärt fruktig i smaken med en väldigt trevlig krämighet. Tydliga nyanser av fat men inget som stör på något sätt. Stiligt balanserad smak.

| FINISH:

Lång finish med en tydlig rökighet som är tätt sammanflätad med en fruktig ton.

| HELHET:

Denna skulle jag påstå är ännu vällagrad än Ballybannon. Snudd på makalöst att en så ung whisky kan leverera en sådan pondus.