NATUR & KULTUR
Ålagillet
– Skånes första immateriella världskulturarv Ett äkta ålagille kan endast upplevas i en ålabod utmed kusten mellan Åhus och Haväng, annars är detta bara ett vanligt kalas med ål till. Det menar, Ålakademin om Skånes första immateriella världskulturarv. TEXT: ÅKE JOHANSSON FOTO: CHARLOTTE HEDBERG, ÅKE JOHANSSON
E
tt äkta ålagille består av minst fyra olika sorters ål. Vanligast är luad (se fotnot), kokt, stekt och rökt, eller röögad som man säger i Skåne samt den obligatoriska ålasopp an. Till detta dricker man brännvin, enligt gamla seders bruk ska den vara ”himmakryddad”. Utöver snaps dricker man öl, vin eller vanligt bordsvatten till de vällagade kulinariska läckerheterna. Historieberättarna säger att man förr i tiden drack vin på ålagillena, men det ta är uppenbart en feltolkning, möjli gen syftade man på drycken ” brænde vin” (dvs. brännvin).
Tvillingarna Mats och Max Svensson är några av de få ålafiskarna som ännu finns kvar längs ålakusten. Deras fiskelicens ligger i Friseboda, söder om Åhus.
SKÅNSK TRADITION
Att hålla ålagille utmed ålakusten är en urgammal tradition som sträcker sig långt tillbaka i tiden. När Skåne tillhör de Danmark lät den danske konungen de stora godsen och bönderna fiska i de kungliga vattnen, som kallas ”drätten”, det vill säga från cirka 200 meter upp på land till 300 meter ut i havet, mot att de höll rusthåll mot svenskarna. 1658 (freden i Roskilde) blev Skåne svenskt och för att blidka de skånska godsen (som alla var danskvänliga) fick godsen och gårdarna dessa drätten som juridiska fastigheter. Ålagillet blev till när godsherren kom ner till ålaboden den 10 augusti 68
– Skål och välkomna till ålagillet i Friseboda, hälsar Mats Svenson. Fotnot: Luad ål är en oflådd ål som först saltas och sedan samtidigt grillas och rökas i varm ugn. Det knaperstekta ålaskinnet smakar inte bara himmelskt gott. Det lär också vara bra för potensen!
