med andra ord inte bara av betydelse att Stockholm har en stor och stark församling på grund av det ansvar man har för den gemensamma, nationella verksamheten. Det är också viktigt att de större städerna har starka pingstförsamlingar, så att de kan fungera som stöttepelare i sin region. Det som växer fram är i princip ett episkopalt system, där pingstförsamlingarna i de största städerna fungerar som biskopssäten, medan ärkebiskopsstolen finns i Filadelfia. Vilka församlingar som förväntas ta detta regionella ansvar återspeglas i sammansättning av Pingstförsamlingarnas vigselnämnd, som bildas år 1952: det gäller de största pingstförsamlingarna i Stockholm, Malmö, Karlskrona, Jönköping, Göteborg, Norrköping, Örebro, Gävle, Örnsköldsvik, Östersund, Boden.107
Spänningar i enhetsidealets efterföljd Idealet om en församling i varje stad präglade Pingströrelsen under andra hälften av 1900-talet, men ledde också till spänningar och konflikter, inte minst i Stockholm. År 1941 förenades Östermalms Fria Församling med Filadelfia, helt i enlighet med Pethrus ideal. Men år 1944 sprack enheten och Östermalm lämnade och återbildade sin församling. Församlingen, som senare fick namnet City Pingstförsamling, levde sedan i ett spänt förhållande till Filadelfia – i synnerhet efter att man år 1948 mottagit Sven Lidman som medlem efter dennes uteslutning ur Filadelfia. Pethrus varnade i sina memoarer för en utveckling där utposter bildade egna församlingar. Detta skulle försvaga den centrala verksamheten och därmed missionen: “Pingstvännerna har hittills […] haft stora församlingar med utposter. Men i den mån utposterna blir självständiga verksamheter, inträder här samma fara.”108 När Filadelfiaförsamlingens utpost i Järfälla år 1974, under ledning av Kjell Sjöberg, ville bilda en egen församling ledde detta till en konflikt med moderförsamlingen. Gruppen i Järfälla ville vara en lokal församling i denna expanderande förort, som de upplevde som ett eget lokalsamhälle snarare än som en del av Stockholm. Men denna vision krockade dels med Pethrus syn på enhet, dels med behovet av resurser i Filadelfiaförsamlingens centrala verksamhet. Ett av argumenten för utposter hade varit att de var evangeliserande snarare än konsoliderande, men Järfällagruppen argumenterade tvärtom att man ville bli församling så att man kunde 107 Carlsson 2008 (1974), s. 65f. 108 Pethrus 1956, s. 151.
52
