12 Om utvecklingen åren 1918–1922
Redan under pingstmötet i Trefaldighetskyrkan i februari 1918 borde det ha varit uppenbart för Metodistkyrkans ledning att väckelsen inte var oproblematisk med hänsyn till den påverkan den hade från Pingströrelsen. Tunga namn sympatiserade emellertid med väckelsen, främst Theodor Arvidson, K.A. Wik och G.A. Gustafsson. Den kunde därför inte avfärdas utan vidare av sådana som inte ville se någon ändring i kyrkans helgelseinriktning och som inte ville veta av någon som helst koppling till Pingströrelsen, exempelvis Axel Engström, A.V. Norman och K.E. Norström. Arvidson var entusiastisk och såg väckelsen som en möjlig vändpunkt för Metodistkyrkan. Han insåg säkert problemen, men trodde sig kanske vara mäktig – utifrån responsen på hans föredrag i tal och skrift – att ge andedop och nådegåvor en naturlig plats i kyrkans helgelselära och att vidmakthålla en tydlig gräns mot Pingströrelsen. Flera av de ledande predikanterna (fotnot s. 97) kan emellertid ha bedömt att riskerna för ett inflytande från Pingströrelsen var alltför stora om väckelsen fick fortsätta som den hade börjat. Arvidson uttrycker i sina artiklar i Svenska Sändebudet i juli 1918 en förväntan att årskonferensen ska bli »en andekraftens högtid«. Det som skrevs i protokoll och tidningsreferat vittnar inte om att det blev så. Fredrik Åhgren hade satt »Guds rikedomar« som rubrik över den konferenspredikan som han på grund av biskopens frånvaro fick uppdraget att hålla. Han gav exempel på en mängd behov som Gud kan möta, men nämnde inget om vad den helige Ande kunde skänka den troende. När Per Nilsson skriver om väckelseåren i sin bok från 1922, nämner han inget specifikt om årskonferensen 1918, vilket borde ha varit fallet om han hade upplevt den som »en andekraftens högtid«, eller om ett motstånd mot väckelsen hade kommit i dagen. Hans förväntan förefaller emellertid inte ha varit särskilt högt ställd. Han skriver: Även tycktes pingstväckelsen en tid hava satt sin prägel på själva konferenserna. Man anordnade särskilda helgelsemöten på eftermiddagarna,
12 Om utvecklingen åren 1918–1922
219
