3 Helgelsen inom den tidiga Metodist-episkopalkyrkan
Detta kaptitel redogör först summariskt för den ställning helgelsen hade inom Metodist-episkopalkyrkan i USA under 1800-talet och för kyrkans relation till helgelserörelsen under samma tid. Därefter följer en översiktlig framställning av motsvarande förhållanden för Metodistkyrkan i Sverige, men med tidsperspektivet vidgat till slutet av år 1906.
Metodist-episkopalkyrkan i USA Det är inte enkelt att bilda sig en uppfattning om helgelsens plats inom Metodist-episkopalkyrkan i USA under 1800-talet på grund av förändringar över tid och stora skillnader geografiskt.69 Dessutom är de redogörelser som jag har funnit begränsade till enskilda platser eller regioner och var och en täcker endast in en kortare tidsperiod. En allmänt hållen och kortfattad sammanfattning av utvecklingen kan vara den som här följer. Mot slutet av 1830-talet fick helgelsen en mer framträdande plats inom Metodist-episkopalkyrkan än vad som hade varit fallet tidigare. Vid denna tid uppmärksammades också inom flera kristna läger i USA den helgelselära som hade sin utgångspunkt i John Wesleys undervisning och erfarenhet. Metodismen kom att spela en viktig roll i ett skeende som följde vilket snart gav upphov till en helgelserörelse (i övergripande mening) som använde sig av den nomenklatur som var Wesleys och metodismens. En avgörande roll spelade Phoebe Palmer med sin »altarteologi« som beskrev en »kortare väg« till helgelsen än den som John Wesley hade anvisat (s. 43). Hon upplevde entire sanctification år 1837 i helgelsemöten som hennes syster sedan år 1835 hade hållit varje vecka i sitt hem i New York. Palmer tog år 1839 över ledningen av dessa möten. Dessa var under den första tiden endast öppna för kvinnor men efter en tid även för män, och det ska ha varit hundratals predikanter och lekmän 69 År 1884 fanns det omkring 110 årskonferenser i USA.
3 Helgelsen inom den tidiga Metodist-episkopalkyrkan
53
