Episod 4 - Den blinde mannen

Man kan säga, att han bodde vägg i vägg med kyrkan. Hyddan låg bara några få meter från kyrkväggen. Kyrkan, med sina öppna, valvformade fönster med luckor som kan stängas vid häftiga skyfall eller vid mörkrets inbrott, är belägen vid byns utkant. Jag har tittat in i de flesta av byns hyddor, tillsammans med någon av skolpojkarna som tolk, för att hälsa. Men av någon anledning har jag missat just den här hyddan.

Alla i byn vet vem den blinde mannen är. Vi hörde aldrig, att han hade något namn. Alla talade om honom som “den blinde mannen”. Dessutom var han inte bara blind. Lepran hade gått hårt fram med hans kropp. Fötterna är utan tår. Händerna är utan fingrar, näsan är också borta. Där sitter han ensam i sin hydda - i mörkret.

Den blinde mannen är en stor man. Inte vad vi skulle benämna som stor, men en betydande person i den hedniska världen. Hans hydda ligger inte bara nära vår kyrka, den är också nära placerad vid ingången till det område där man utför hemliga riter. Ett mörkt och farligt område - ett förbjudet område för icke invigda medlemmar i den hemliga föreningen eller society som den kallas. Kanske är den blinde mannen placerad som en slags väktare för ingången till den hedniskt, mörka världen.

Det är söndag. Solen bränner som hetast under tidig eftermiddag. Inte ett liv syns till. Till och med fåglarna verkar plågas av värmen. Vi ligger på våra sängar, under mosquitnätet, och försöker sova. Även om det är hett utanför huset, så är det i alla fall något svalare inomhus. Cementgolvet gör sitt till, även om plåttaket inte ger någon direkt svalka. Fönsterluckorna är helt öppna. Men det till trots kan man inte känna den minsta lilla bris. Byns djur trycker sig intill husväggarna för att om möjligt få litet svalka. Då, mitt i stillheten knackar någon på vår dörr. Det är en av våra skolpojkar. “Pa, den blinde mannen vill att du ska komma, han vill prata med dig.” Omtumlad följer jag med pojken. Vad kan den blinde mannen ha att säga mig?

Vi går mellan hyddorna. Solen steker. Vi ser djuren vid husväggarna. De verkar vara de enda levande varelserna i denna heta, dammiga miljö.

Ingen människa syns till. Alla söker svalka i sina mörka hyddor.

Vi är framme vid vårt mål. Dörren är en låg öppning med en mycket hög tröskel. Jag får böja mig rejält för att komma in. Ljusblind, av solen, har jag problem att över huvud taget kunna urskilja något i mörkret. Det finns inget fönster som åtminstone kan ge mig litet ledljus. Husets ägare skulle ändå inte vara hjälpt av det - han är ju blind.

När mina ögon vant sig vid mörkret, ser jag en mörk figur sitta i ett hörn på en hög trasor. Jag räcker fram min hand för att hälsa. Då räcker

34 EPISOD 4 – DEN BLINDE MANNEN mannen fram sin hand, - utan fingrar, till en hälsning. Jag är fortfarande omtumlad. Vad vill den mannen mig? Med tolkens hjälp berättar han, hur han söndag efter söndag lyssnat till min undervisning. Eftersom kyrkfönstren alltid står öppna under gudstjänsterna, är det inga problem för honom att följa vad som händer i kyrkan. Han behöver inte ens sitta innanför kyrkväggarna. Efter många timmars lyssnande till sång och predikan, har den blinde mannen nu fattat ett beslut. Nu vill han lämna hedendomen och bli en kristen. Han börjar famla efter något i ett mörkt hörn. Slutligen hittar han några stenar och skinnbitar. Han räcker över dem till mig och säger: ”Ta det här. Det här har jag bett till och värnat om, men nu behöver jag det inte mer. Nu lämnar jag det här, nu vill jag bli en kristen.” Jag är ännu mer omtumlad. Så småningom vänder jag mig till min tolk och börjar förklara för den blinde vad det innebär att bli en kristen. Vi ber och mannen försöker, med stor möda, att föra samman sina händer till bön. Han saknar ju sina fingrar. Men jag vet, att den Gud som har skapat honom hör den bönen. Vi reser oss för att gå. Jag lovar, att komma tillbaka dagen därpå för att ytterligare undervisa honom i Guds ord. Följande natt kommer ett häftigt, tropiskt oväder med full kraft. Ljungande blixtar med bedövande åsksmällar och ett skyfall som bara kan upplevas i tropikerna. När ovädret dragit förbi och natten övergått till gryning, vaknar vi av kanonsalvor nerifrån byn. Vi vet, att antingen har byn fått besök av en stor man, eller också har någon i byn avlidit. Sällan får man besök av en stor hövding så tidigt på dagen. Det måste vara någon i byn som har dött. Jag skickar bud efter en tolk från skolan. Vi gör sällskap neråt byn. På vägen möter vi en och annan bybo på väg ner till vattenkällan i den tidiga timmen. Vi stannar upp och undrar vad som hänt i byn under natten. Vi får veta, att den blinde mannen är död. Man tror, att han har gått ut i natten under skyfallet halkat och slagit sig. På morgonen hittades han död utanför sin hydda. Den blinde mannen var en stor man i den hedniska världen. Kanske någon hade iakttagit oss när vi besökte hans hydda? Kanske man tyckte, att han inte längre var lämplig, som väktare, vid ingången till det hemliga område, dit bara de invigda har tillträde? Kanske någon visste, att han lämnat ifrån sig makten i fetischer och andra redskap? I tropikernas djungler råder djungelns lagar. Där elimineras de som inte är önskvärda. Men jag vet en sak. Den blinde mannen får jag med all säkerhet möta i staden av ljus. Då är han inte mera plågad av lepran. Då kan han se klart. Då är han i ett ljus där inget mörker finns och ingen fruktan och oro. Men på jorden, i “byn långt borta” råder mörkret.