Liberias historia

Den mäktiga floden Niger har sina flöden i det västafrikanska djungelområdet. Den går i en vid båge norrut mot Saharaöknen. Vidare mot öster och sedan söderut för att slutligen mynna ut i havet på den kuststräcka som kallas “slavkusten, pepparkusten och guldkusten.” Vid den nordligaste delen - just där öknen börjar, ligger staden Timbukto. Det är en mycket gammal stad. Och den har varit huvudstad i tre på varandra följande riken under 900 - 1300 talen: Ghana, Mali och Songay (inte dagens Mali eller Ghana!). Genom loggböcker, skrivna av kaptener på fraktfartyg (slavskepp), när de bunkrat vid den västafrikanska kusten, har vi fått intressant information om just Timbukto.

Loggböcker berättar, att Timbukto var en livlig och pulserande handelsstad där invånarna var muslimer. Två intressanta detaljer ur loggböckerna: Uttrycket “där såldes mer böcker än mat” visar bildningsnivån hos folket. En annan berättelse säger, att kejsaren skulle göra sin vallfärd till Mekka. Den genomförs till fots och vandringen går via Egypten. Där gör man uppehåll. Eftersom sällskapet enbart handlade med rent guld, t.o.m. kejsarens vandringsstav var av guld, orsakar det inflation i Egypten!

Timbuktos glansperiod avslutas abrupt, då ociviliserade rövarhorder från Mauritanien erövrar staden. De stjäl alla rikedomar, förstör alla konstskatter och driver invånarna i landsflykt. Men vart skulle man fly? Västerut finns Mauritanien, norr och österut finns bara öken. Enda flyktvägen är söderut - in i den djupa, ogenomträngliga djungeln. Där påbörjar en folkvandring, som pågår under århundraden och avslutas först, när djungeln ersätts av Atlantens vatten. Där slår sig den lilla folkspillran ner. Blandar sig med de primitiva stamfolk som redan finns där och blir ett bofast folk.

Till de trakterna kommer den 5 februari 1820 ett skepp med namnet “Elisabeth”. Hon seglar under amerikansk flagg. Ombord finns 88 friköpta slavar från de amerikanska bomullsplantagen. Redan i november 1817 hade det, på kristen grund, bildats en förening - American Colonization Society - med uppgift att samla in pengar i USA, för att friköpa afrikanska slavar och transportera hem dem till Afrika.

Två representanter, för föreningen, reser ned till Sierra Leone och träffar där en svart, amerikansk missionär. De seglar med honom längs kusten och inköper en ö, - Shebro Island, där de friköpta slavarna får ett hem.

Tyvärr dör de flesta av de 88 emigranterna, på grund av det fruktansvärda klimatet. De få överlevande flyttar över till Sierra Leone. American Colonization Society ger inte upp utan köper en annan ö i Mesuradoflodens mynning. Dit flyttar de överlevande från Shebro Island. Man namnger ön Providence Island, Försynens ö.

12 LIBERIAS HISTORIA I augusti 1822 anländer 53 nya emigranter och man formar ett litet samhälle, som får sitt namn - Monrovia- efter den amerikanske presidenten Monroe. I början tas emigranterna emot med vidöppna armar av sina svarta “bröder”. Men redan i slutet av året har vänskapen bytts ut mot misstänksamhet. Särskilt från den stam - De-stammen - som finns närmast. Två cubanska slavhandlare, i området, var inte sena att utnyttja misstänksamheten. Man förser De-stammen med vapen och vänskapen övergår till fullt krig! Historien berättar, att den 1 december 1822 - mitt under middagsvilan, när Monrovias alla invånare söker skydd för hettan - anfaller urinnevånarna! Man klättrar lätt över den bambu-pallisad som omger staden och ger sig på de yrvakna stadsborna med svärd och spjut. Många dör och resten flyr i panik till hamnen och tar sin tillflykt till ett skepp som ligger där. Men uppe på Crown Hill, vilar en gammal kvinna i sin hängmatta och röker pipa. Hennes namn är Mathilda Newport. Bredvid henne, på kullen, står stadens enda kanon. Om det är medvetet eller en “olyckshändelse,”det vet man inte, tänder hon luntan på kanonen med sin pipa. Skottet brinner av - och angriparna tror att nu är det världens undergång. Och de flyr hals över huvud tillbaka till djungeln. Än i dag firas Mathilda Newports day den 1 december som en av Liberias största helgdagar! Flera båtar kommer med friköpta slavar och nya områden inköps. Bassa Point, Cape Mount, Buchanan, Sinoe med flera. Man sluter ett fredsavtal med mamba-stammen. Och 1839 förenas dessa områden till ett landområde och en Commonwealth bildas. Den 26 juli 1847 föds staten Liberia genom en Declaration of Independence. Namnet Liberia kommer av latinets “liber”, som betyder fri och landets stolta valspråk blir: “Kärleken till friheten förde oss hit”. Landets flagga är en kopia av den amerikanska flaggan. Med endast 11 “stripes” efter de elva personer som skrev under deklarationen. En stjärna symboliserar den första, fria republiken i Afrika. Landet är en spegling av USA med engelska som språk, amerikanskt styrelseskick, skolväsen, domstolsväsen och myntenhet. Landet får snabbt internationellt erkännande och även Sverige erkänner Liberia som en självständig stat i januari 1849. Landet Liberia, som nu bildats, har tre provinser västra, centrala och östra. Det finns 5 så kallade counties längs kusten: Cape Mount, Montserrado, Bassa, Sinoe och Maryland. Landets ursprungsbefolkning delas upp i 28 stammar med olika språk. De leds av var sin så kallad paramountchief - Under sig har de i sin tur olika klaner, med sina clanchiefs, som i sin tur består av en mängd byar ledda av townchiefs, byhövdingar,

LIBERIAS HISTORIA 13 och en grupp äldste. Ingen lätt uppgift för den nya statens ledning att skapa ETT folk av allt detta.

I januari 1949 tillträder V.S. Tubman som landets 16e president. Han är advokat, metodist och mycket vitvänlig. På inrådan, av en vit missionär, sätter han upp två mål för sin verksamhet: Öppna dörren för den vite mannen, och ena de 28 stammarna till ett folk! (Open door policy och Unification policy).

President V.S Tubman avlider år 1971 i London efter en operation och efterträds av sin vice president, William R. Tolbert. När Tolbert föreslår en höjning av rispriset bryter ett missnöje ut påeldat av politiskt vänsterinriktade element. Kravallerna eskalerar och tvingar presidenten att stänga universitetet, som har varit basen för oroligheterna.

I april 1980 inträffar en statskupp, ledd av sergeanten Samuel Doe. President Tolbert och 13 av hans närmaste män avrättas. Does medhjälpare i kuppen är Charles Taylor. När Doe tagit makten, blir Taylor en av hans närmaste män. Han avskedas redan 1983 för att ha fört över miljontals dollar till eget konto i USA, dit han flyr, fängslas - och rymmer!

Med stöd av soldater från Elfenbenskusten tar Taylor snart kontroll över större delen av Liberia. Doe torteras till döds och det blir allmänt kaos i landet. Ett stamkrig utbryter, ur vilket Taylor avgår med seger. Han väljs till president i augusti 1997 (Den nuvarande presidenten, Ellen Johnson Sirleaf, var en av konkurrenterna om posten!).

Redan 1999 börjar uppror mot Taylors brutala regim komma från norra Liberia. Och 2003 kontrollerar han endast en tredjedel av landet. Han anklagas både av FN och Sierra Leone för brott mot mänskligheten, tortyr, barnsoldater m.m. I augusti 2003 tvingas han avgå och gå i exil.

Han är nu fängslad i Haag i väntan på rättegång. I januari 2006 valdes Ellen Johnson-Sirleaf till landets president. Med “ma Ellens” ankomst har hoppet åter tänts i det krigshärjade Liberia. Sakta men säkert tycks hon få landet på fötter igen!

Klättring efter palmnötter.