BARN- OCH UNGDOMSÅREN 15
Barn- och ungdomsåren Min hembygd är i Småland. Byn där jag föddes heter Årena och ligger i Målilla socken, Kalmar län. Då fanns det fem gårdar i byn och en befolkning på omkring trettio personer. Husen ligger tätt sammanbyggda och ladugårdarna ligger närmast landsvägen. Nedanför boningshusen ligger fina fruktträdgårdar. Byn verkar ganska idyllisk. Drygt en kilometer längre västerut ligger ännu en by, Västra Årena. Den ligger på andra sidan ån i Gårdveda socken, som är en annexförsamling till Målilla. Byn har sex gårdar, vilka förr låg nära varandra. Numera är en del av gårdarna utflyttade på grund av skifte. Namnet på de båda byarna kommer troligen av ordet renen, till exempel dikesrenen och årenen, som på bygdemålet blir årena. Båda byarna ligger i en bred dalgång genom vilken Emån slingrar sig fram i oändligt många bukter. Mitt föräldrahem låg omkring fyra hundra meter öster om själva byn och hade namnet Ljungsberg. Det var en låg, men rätt så rymlig stuga innehållande rum, kök, förstuga och veranda. Ljungsberg år 2001 i renoverat skick. Den låg utmed stora landsvägen. Ett par hundra meter norr om mitt Här bodde Venzel Nilsson tillammans sina föräldrar och sex syskon. föräldrahem ligger ett berg som är om- med Fadern hade sin skomakarverkstad i kring ett hundra meter högt. Då man huset från dess topp ser ut över nejden liknar ån ett silverband, som man dragit fram genom grönskande ängar och bördiga åkrar. Stränderna är kantade med lövträd av olika slag, vilket fulländar den vackra tavlan. På båda sidor av dalgången och särskilt den norra sidan sträcker sig milsvida skogar, och terrängen höjer sig betydligt. Vid bergets fot ligger en källa, som ger det mest utsökta vatten man kan önska. Hur torrt det än var sjönk ej vattenståndet, som var cirka sextio centimeter djupt. Källan liknar en grotta uthuggen ur berget. Den är omkring tre meter lång, åttio centimeter bred och en och en halv meter hög. Från denna källa fick vi hämta vatten till hushållet – någon brunn fanns ej på tomten. Numera finns det en brunn med gott vatten. Det var lång väg att bära vattnet. Minst fyrahundra meter fick vi gå varje gång, men det stärkte musklerna i både armar och ben. Vi barn fick ganska tidigt hjälpa till med detta arbete. Att säga »jag vill inte«, var inte lönt, vi fick lära oss att lyda. Detta är något som vi haft nytta av livet igenom.
