40
EVANGELIST PÅ ÖLAND
Ett annat möte står också livligt för mig. Jag hade varit på platsen i sex veckor. Vi hade haft många möten, men ingen hade tänkt på något underhåll till mig. Mina pengar hade tagit slut och jag hade en del utgifter, bland annat en skattsedel som skulle betalas. Jag hade haft en intensiv bönekamp, men också fått uppleva ett välsignat bönesvar. Genom en gåva av familjen där jag bodde hade jag fått vad jag just då behövde. Då kvällens väckelsemöte kom, var det inte svårt för mig att få text. Med gripenhet och hänförelse, som endast en verklig upplevelse kan ge, frambar jag mitt vittnesbörd. Dock nämnde jag inte något om vad jag de senaste dagarna hade upplevat. När vittnesbördet var framburet och en sång skulle sjungas, reste sig en ofrälst man och sade: »Vår predikant har nu under flera veckor predikat för oss, men vi har inte tagit upp någon kollekt till honom.« Mannens ord fann genklang hos de församlade, och själv gick han omkring med sin hatt, som fick tjäna som kollektbox. Hur stor summan blev minns jag inte, men den kvällen kände jag mig glad och lycklig. Jag hade på nytt fått ett bevis på att Herren står bakom sitt löfte. Bedjen och i skolen få. Bönekampen hade förbytts i lovsång. Tacksamheten fyllde min själ. På nytt hade jag fått uppleva Guds trofasthet. Verksamheten var inte begränsad endast till Störlinge. Jag besökte också många andra platser bland annat Borgholm, Sandviken, Runsten. Överallt var det tacksamt att vittna och i regel var tillslutningen till mötena god. Min tid som evangelist på Öland blev inte så lång, men den var i flera avseenden intressant och lärorik, och genom Guds nåd fick jag följa några frälsningssökande människor till Försonarens kors. Det är inget som är så värdefullt och berikande för ett Herrens vittne som att få bedja med själar. Själarvinnarglädjen är underbar, den ger frimodighet att fortsätta kampen och den berikar vårt trosliv. Måndagen den 19 april sade jag farväl till vännerna i Störlinge. Vi hade då ett enskilt möte med bibelläsning och bön. På den tiden gjorde man inte så stort nummer av vare sig välkomst- eller avskedsmöten.
