PASTOR I KARLSKRONA 61
Här delar sig uppfattningarna, men min personliga uppfattning är vad jag här ovan skrivit. Alltför många föreståndare har kontakt med medlemmarna bara från talarstolen, eller om man så vill säga möteskontakt, men det är inte nog. Nu vet jag väl att det i större församlingar inte går för pastorn att besöka alla hemmen. Men det finns i varje församling sådana som sällan besöker församlingens möten. Dessa bör man då i första hand ge ett besök och komma dem till hjälp. Då det gäller besöken i hemmen måste man ha en plan att gå efter, vilket ju behövs i allt församlingsarbete. Planlöshet är ingen merit och borde ej förekomma.
Frikyrkopastorerna får rätt till jordfästning Det var under den tid som jag var i Karlskrona som tillstånd gavs till frikyrkopastorerna att förrätta jordfästningar. Min första jordfästning förrättade jag 1930 på Sturkö. Det var en broder Carl Nilsson-Hastig, som fått sluta sina dagar. Jordfästningen hölls i kyrkan och det var ganska många som samlats för att vara med om akten, som blev en gripande och allvarlig högtidsstund. Vid ett tillfälle förrättade jag en jordfästning i ett hem. Det var en broder Carl Andersson – Högberg, Krokebro. Det var några av släktingarna som absolut ville ha det så. Säkerligen är det mycket sällan det förekommer och det är den enda gången jag varit med om något sådant.
Lokalfrågan Församlingen ägde inte någon egen lokal. Den hyrde Johanneskapellet – baptisternas gamla lokal – den låg på Ölandsgatan 16. Förutom stora salen, som låg en trappa upp, hade vi en liten sal på nedre botten samt en vaktmästarbostad. Något rum till expedition fanns inte och jag fick upplåta ett rum i vår bostad för detta ändamål. Församlingen betalade 25 kronor i månaden för detta rum. Det kunde ju vara både för- och nackdelar, kanske det senaste mest, ty det blev alltid mycket folk i hemmet, och då jag var borta måste min hustru ta hand om de besökande. Det tog ofta mycket av hennes tid. Särskilt blev vårt hem en samlingsplats för vittnena på Blekingefältet. De sista åren jag tjänade församlingen sökte vi få tag på en lämplig tomt för att bygga en kyrka. Vi köpte också en tomt, men måste sälja den, då vi ej fick tillstånd av myndigheterna att bygga så som vi önskade. Någon förlust gjorde ej församlingen på denna affär. Byggmästare John Svensson, som tillhörde församlingen, köpte tomten. Han betalade något mer än vad församlingen givit då tomten köptes. Församlingen hade tidigare köpt en fastighet den s. k. Prostgården, Konstapelgatan 12, med tanke på att omändra den till möteslokal. Stadens byggnadsnämnd motsatte sig fastighetens omändring, och församlingen måste sälja den. Församlingen hade köpt den för 44.000 kronor men tvingades sälja den för 38.000 kronor. Därjämte tillkom en del an-
