FÖRORD 7
Förord Venzel Nilsson (1890‒1977) avslutade i maj 1967 den skrift, Minnen och händelser ur mitt liv, som här publiceras tillsammans med två andra texter av honom: »En blick tillbaka – så var det då« som har hämtats ur ett odaterat dokument med titeln Meditationer och betraktelser, samt »I Linköping på femtioårsjubileum« daterad den 3 december 1974. Texterna sammanställdes sommaren 2001 och förseddes då med några fotografier.
Venzel Nilsson var pastor och föreståndare i fem pingstförsamlingar under åren 1920‒1957: Kristianstad, Borås, Karlskrona, Linköping och Gävle. Från början av 1930-talet kan han räknas som en av Pingströrelsens mer framträdande pastorer. C.G. Hjelm menade att Venzel var den allra bästa pingstförsamlingsföreståndare som jag har träffat och sett på närmare håll. Han hade församlingens alla medlemmar, alla bekymmer, alla finanser på sina fem fingrar. Med klokt omdöme, stort saktmod och djup insikt styrde och ställde han med omsorg om allt och alla.4
I november 1945, när Venzel var en av talarna i en döparkonferens i Södermalms fria församling i Stockholm, där Hjelm var föreståndare, nämnde denne »i förtroende att han skulle sluta som föreståndare och då hade han tänkt« att Venzel »skulle bli hans efterträdare«.5 Hjelm blev dock kvar i Södermalmsförsamlingen. Som föreståndare var Venzel angelägen att medlemmarna skulle framföra sina synpunkter på församlingsmötena när beslut skulle fattas och att ledamöterna i styrelsen var aktiva när ärenden bereddes. Han var bekymrad när beslut fattades i viktiga frågor utan debatt. Hans intresse för ekonomi gjorde att han såg till att hans församlingar inte gjorde för stora åtaganden. Medlemmar som drog sig undan kunde räkna med att de fick besök i sina hem av Venzel. Han hade lätt att få en bra kontakt med människor och många, unga som gamla, hade ett stort förtroende för honom. I Linköping fanns det personer som inte tillhörde församlingen men som gick till Sionkyrkan för att få tillfälle att trycka hans hand när han i slutet av väckelsemötet gick omkring i kyrksalen. Venzel predikade två eller tre gånger i veckan i församlingarnas huvudlokaler och höll varje vecka ett bibelstudium. Åtminstone i Karlskrona, Linköping och Gävle besökte han varje vecka minst en utpost och var det någorlunda bra väder och inte längre än ett par mil så använde han cykeln. Han hade lätt för att predika och behövde inte ägna särskilt mycket tid åt förberedelser. Han valde sina ämnen utifrån vad han menade 4 Hjelm, C.G. 1967, Sådant är livet 3:e delen, s. 181. 5 Venzel Nilssons dagböcker 16/11 1945.