kåseri
Längtan till min flock
fotograf med inriktning på trädgård.
98
varit med om att upprörda frisörer hållit upp nackspegeln för att göra helt klart för mig att det inte går att klippa sig själv i nacken. Men ändå! Hur ofta är det folk ser hur man ser ut i nacken? DET DÄR MED ATT KÖPA nya kläder har man ju också vant sig av med. Under eremitåret har jag istället ägnat mig åt att lappa och laga. Jag har till och med köpt en bok om hur man gör fina stoppningar. Det har faktiskt blivit bland det roligaste jag vet. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Kanske är det lite som att glädja sig åt att man tycker sig ha utvecklat en relation till silverfiskarna i badrummet. Min mest kreativa lagning var när jag satte en stor randig lapp i ryggen på en tunnsliten ljusblå linneskjorta. På lappen broderade jag ”von K” på frihand med vitt brodyrgarn. Det kändes väldigt fräckt och uppkäftigt, nästan lite Vivianne Westwood eller nåt i den stilen, och med den skjortan på fick folk gärna titta på mig bakifrån. Det var det nu tyvärr ingen som hann, för dels träffade jag ingen mer än mannen, som inte visade något större intresse för det hela, dels sprack den slitna skjortan nedanför lappen i nästa tvätt, och fick därefter göra tjänst som putstrasa. Så visst – lite eljest har man kanske hunnit bli, isolerad från sin flock. Det får bli ett försiktigt kosläpp. ● FOTO: PUBLICDOMAINPICTURES/PIXABAY
L
egentligen? Duger det inte rätt bra ivet har på ett mycket tydligt med kökssaxen framför badrumssätt delats in i ett ”före” och spegeln? ”efter”. Hittills har den där Denna övertro till min frisörskombrytpunkten, då vaccinet öppnar petens kommer sig av ett minne som dörren till ett nytt och fritt liv, flyttats fram så många gånger att den jag vårdar ömt. Under en period i nästan försvunnit ur sikte. Men någon gång denna vår ska väl ändå de flesta av oss plussare ha fått våra sprutor? Jag har gjort upp listor på allt jag längtar efter. Barn och barnbarn, middagar inomhus, träff med hela juntan, både gubbar och gummor, alla på en gång med kramar och kindpussar. Det är människorna jag längtar efter, jag söker min flock! Men samtidigt som det Efter vaccineringen – kosläppet vi alla längtar till. känns som att det blir rena kosläppet, så finns det en liten röst som också gör sig gällande. mitt journalistiska yrkesliv var jag Det är eremitens, och den har gjort kollega med en skönhetsredaktör sig väl hemmastadd. som hade sin egen sax i ett speciellt FÖR DET ÄR JU GANSKA bekvämt etui hos en frisör som även klippte också, att aldrig behöva tänka på drottningen. Som antagligen också att det är fint och välstädat hemma, hade egen sax. eftersom det aldrig är någon som EN MORGON STÖTTE jag ihop med kommer och knackar på ändå. Varför göra sig fin i håret när man bara denna alltid lika välfriserade skönhetsredaktör i kapprummet. Jag vet går här hemma, och har mössa på sig inte om hon hade sovit extra gott när man går morgonpromenaden i eller haft något annat upplyftande skogen? Det där efterlängtade besöket hos frisören, är det så nödvändigt för sig under natten, hur som helst yttrade hon: – Vad du är snygg i håret! Det syns att du är bra klippt! Och då hade jag klippt mig med CHRISTEL KVANT kökssaxen! är författare, journalist och Efter detta har jag i och för sig
P R O M E D L E M ST I D N I N G
NR 3 • 2021
