Foto: Richard Björkman
VINER
Efter nära 30 år som Sydkustens vinskribent går bjÖrn af Geijerstam (mitten) nu i pension. På bilden med Rickard Enkvist och Manuel Cozar Cabañas, från Bodegas Cezar.
Tre oförglömliga viner Detta är min sista vinspalt innan jag går i pension. Jag tänkte att den skall handla om tre vitt skilda viner, två röda och ett vitt, med var sin historia. Det är viner som har betytt mycket för mig och min kärlekshistoria till spanska viner.
Den första utspelar sig i mitten av 80-talet och jag tror att det var min födelsedag. Min fru Janet och jag firade den på restaurangen i Marbella Club. Vad vi åt har jag helt glömt bort, men vad vi drack kommer jag ihåg desto bättre. Ett av mina favoritviner vid den tiden och fortfarande är Viña Ardanza, från bodegan La Rioja Alta. Jag beställde den av hovmästaren, som dock påpekade: ”Vi har just nu ett erbjudande på ett väldigt speciellt vin, Gran Reserva 904. Det är från samma bodega som Ardanza, men medan den bara är en Reserva så är 904 en Gran Reserva från 1970. Vi erbjuder flaskan för 1.000 pesetas och jag kan verkligen rekommendera den”. Tusen pesetas var 60
SK – DEC | JAN | FEB 2020-21
hundra mer än en Ardanza, men jag är alltid glad i att prova något nytt så jag sa att det lät bra. När flaskan kom in var den iklädd en ”maja”. ”Maja” är den dräkt i ståltråd som alla förstklassiga viner hade på den tiden. Det skulle vara en försäkring på att flaskan inte öppnats tidigare och heller inte att någon skum figur bytt ut innehållet. Med ståltråden borta var det dags att dra ur korken. Även den var speciell. Den extra långa korken var för att man skulle kunna spara vinet länge. Jag luktade på korken som luktade just kork, alltså ingen lukt av mögel eller våt hund. De är två kännetecken på att vinet skulle kunna vara skadat. Nu hällde han upp vinet i
mitt glas för att sniffa och prova. Färgen var körsbärsröd och doften slog emot mig: bouquen var fylld av vanilj, mörk choklad, röda frukter och lite längre bort cederträ. Den första sippen värmde och visade ett mycket balanserat och fräscht vin, trots sina 16 år i flaskan. När jag svalde stannade smaken kvar i munnen med toner av tobak, körsbärslikör och karamell. Och i mitt huvud kunde jag höra klockor och änglasång! långt borta och när vi vaknade till föll vi varandra i munnen. Det här var ingen vanlig Rioja. Det var en nästan religiös upplevelse och jag ville tala om det för världen. I det momentet kom Hans Liljedahl och hans fru Vera in i matsalen. Jag hade gjort många middagar i deras hem och vi hälsade på varandra. Hans och jag brukar ofta prata vin tillsamman
Min fru var lika
och nu kom ett perfekt tillfälle. Jag bad hovmästaren att bjuda dem på en flaska 904 på min bekostnad. När de provade vinet så var det en repris på min och Janets reaktion. Efteråt signalerade Hans med två tummar upp. Senare när jag serverade middagar hos dem var det 904 som var i glasen. Det var ungefär samtidigt som jag hade upptäckt Robert Parker och hans bok Parker's Wine Buyer's Guide. Jag tyckte hans uppfattning av spanska röda viner var väldigt nära min egen smak. I den bok som jag hade menade Parker däremot att Spaniens vita vin inte var något att skriva om. Kanske med ett undantag, en albariño Martin Codax från Galicien. Jag hade en kompis från Galicien, Placido Castro, som alla kallade Pacho och jag frågade honom om han kände till Martin Codax. Visst, sa han, den kommer från Cambados,
