Bazar Masarin Barnboksbloggar/Instagram 2020 by Bazar Masarin

Snöbadad

NUMMER 20:02/Barnlitteraturbloggar/instagramkonton

ISSN 2002-1585

azar Masarin är en nättidskrift för barnoch ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst. För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barnoch ungdomslitteratur och bildkonst. För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barnoch ungdomslitteratur med olika glasögon...kritiska...eller humoristiska.

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas. Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer och bilderboksmakare Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson

NUMMER 02

nummer 2 2020 av Bazar Masarin har vi ställt några frågor till populära och/eller intressanta bloggar, instagram- och facebookkonton som på ett eller annat sätt behandlar barnlitteratur - och på så sätt verkar läsfrämjande. Dessa drivs ofta av privatpersoner med stort personligt intresse, i många fall genererat av föräldraskap, för barnlitteratur, barnböcker och läsning. I vissa fall är det författare, bibliotekarier, pedagoger eller andra som arbetar profess ionellt med barnlitteratur som har startat upp och driver dem. Vi var nyfikna på varför och hur det började, om de har ett ändamål med bloggen/kontot, och vad de tycker och tänker om barnlitteratur och dens estetiska uttryck Många bäckar små säger man och i arbetet med att verka läsfrämjande tror vi att det är så - att det är något verkligt gynnsamt med dessa personligt hållna bloggar/konton som med sin framtoning, det nära tilltalet och kontaktskapande skapar tillit och relationer. De förmår därför nå ut till målgrupper/ människor som kanske inte andra instanser gör – och vinner ofta stort antal anhängare. Med sina läsningar, boktips, väcker de nyfikenhet, förklarar, tolkar och berättar om barnoch ungdomsböckers innehåll och skapar på så vis intresse för barnlitteratur och läslust! Bazar Masarin är en del av denna vildvuxna flora av ideella krafter som vill lyfta och belysa barnlitteraturen i syfte att barnboken ska hitta sina läsare. Och bli intressant för flera.

Bazar Masarin 2020:02

NUMMER 02 1

M´Bife Books / Emily Joof

Bara Hästböcker / Malin Eriksson

13 Barnens Boktips / Johanna Stenlund 23 Prickiga Paula 31 Barn- och ungdomsboksbloggen / Annika Edlund 37 Enligt O / Linda Odén 43 Barnboksprat 47 Gustavs Bokhylla / AC Hellstrand 00 Barnboksbloggen 00 Made of Stories / Emelie Nestor 00 Normkreativa barnböcker

00 RomanprisvinnareConny Palmkvist Stina Nilsson Nina Källmodin Conny Palmkvist 00 Illustratörer Sören Jessen /Intervju Jenny Edvardsson Anna Fiske / Intervju Jenny Edvardsson Gusti / Intervju Susanne Sandström Amanda Jonsson / Intervju Susanne Sandström Maria Dek / Intervju Susanne Sandström Maja Kastelic / Intervju Susanne Sandström

00 ABC / Intervjuer Jenny Edvardsson Livets ABC / Lisen Adbåge Kluriga ordens ABC / Mia Kim Stora och lilla Aa Bb Cc / ABC med Asters anka / Fia Rönnertz ABC om hur DE / Erik Magntorn ABC och de andra SpökABC / Elvira Ashby 00 Recensioner Livets ABC / Maria Jourdanis Litenpoesi / Ledsen/ Lena Jonsson Trollet är inte hemma / Maria Jourdanis Min katt Koozy / Syskonvecka / Kiosken – hemma bra men borta allra helst / Susanne Sandström Alla utom Allis / En strumpsaga Vem vågar? När prinsessor går på äventyr Staden / Susanne Sandström Vem kan hitta Putte? Viggo och mammalivet De afgahnska sönerna Dömda kvinnor Alaska Bara David Den rustne verden / Susanne Sandström oo Medverkande

Foto: Â© MbifeBooks

Bazar Masarin 2020:02

’

One of the most powerful forms of representation comes in books, beginning with children’s picture books, as images of all types of people and cultures activate the imagination and help foster respect for diversity and empathy for others. In this way, books and stories can make an enormous difference in dispelling stereotypes and prejudice and building community.

’

Mbife Books Emily Jof

Vad heter din blogg/ditt insta? Vem är du?

they were aware and supportive. One thing we did which made such a difference was, reading books where she could see herself. I went through the library in her room and picked all books with African or diasporan characters and we read them over and over. I made up songs for her from the books and I hoped it would help. One evening I was in the kitchen as she was in the bath and I heard her sing “kwela Ella African princess, Kwela mummy African queen, Kwela we are African beauties” it was one of the made songs from the book Jamila’s Dress by Niki Daly which we loved and read so often. Right then, in that moment I knew the change had taken root in her. I decided to create Mbife to bring inclusion and diversity to the fore, and books would be my focus. I started my company to highlight diverse books and also to publish my own series of children’s books which primarily come from a deep-rooted West African experience. Children’s books can act like both mirrors and

My brand is Mbifebooks and you can find me on www.mbife.com Instagram @mbife_books Hur började det? Varför började du med bloggen/instagramkontot? In March 2018, one of my greatest fears came to life, my daughter looked at me and told me she didn’t want to be brown anymore. She didn’t want to be different anymore, she wanted to look like “everyone else.” She existed in a world where she felt like she didn’t belong, she was not represented nor included. I decided to focus on enriching her self-esteem. I could not change the world she lived in, but I could change how she lived in the world. We spent even more time together, just talking and playing. I worked with her school to ensure 2

Omslag: Smaka på frukterna!, Emily Joof, Lena Nian & Mathila Rosen MbifeBooks 2019

windows on the world. Mirrors in that they can reflect on children’s own lives, and windows in that they can give children a chance to learn about someone else’s life. It is important that the voices of people of all backgrounds and ethnicities are amplified and that they see themselves represented equitably across all disciplines and media. However, research suggests that over 80% of characters in children’s books are white – which clearly doesn’t reflect the reality of our world. One of the most powerful forms of representation comes in books, beginning with children’s picture books, as images of all types of people and cultures activate the imagination and help foster respect for diversity and empathy for others. In this way, books and stories can make an enormous difference in dispelling stereotypes and prejudice and building community. It is especially important for babies to see themselves portrayed through books and other media, as self-concept and self-esteem, which form the foundation for children’s socialemotional development, begin developing in infancy. It is true that just featuring a minority character isn’t enough to create quality diverse literature, but it is a first step. Vad har du för mål? Vilka är din målgrupp? My goal is to advocate for the importance of inclusion and diversity in childrens books. Given that I am from the African diaspora , that is the voice that is closest to my experiences, culture and norms and therefore what I advocate for. Vilken relation har du till barnlitteratur? (professionellt/privat) In autumn 2019 I released my first children’s book Smaka På Frukterna. It is a story set in the Gambia that introduces the reader to fruits which are common to the region. The story is incredibly simple and the first of its kind. Children get to go beyond Apples, Oranges and Pears to Kabba, Solomsolom and baobab fruit! The book is now available in English, French, Wolof and Swedish, on various platforms like Polyglutt and distributors like Amazon, Bokus, Adlibris etc. 3

Foto: © MbifeBooks

Bazar Masarin 2020:02

I am currently working on three more books which will be published by 2021.

The images portrayed, the stories told, those are the ones that become the norm, that challenge our perception of society. Childrens literature must be representative of the lives all children. Through fantasy , fact or fiction, books must help children not only understand the world but also see themselves as part of that world.

Vilka är dina tankar kring barnlitteratur/estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur? Childrens literature has an important role and power in shaping societies. 4

Foto: © MbifeBooks

Berätta om de positiva sidorna, berätta om de negativa sidorna av arbetet med bloggen/instagramkontot.

Vilka andra bloggar/instagramkonton inspireras du av?? https://www.instagram.com/hereweeread/?hl=en https://www.instagram.com/blackbabybooks/?hl=en https://www.instagram.com/lundin_johanna/?hl=en https://www.instagram.com/elsaochsam/?hl=en

I starting writing on the blog to air out my thoughts, as a sort of therapy. The fact that my writing resonates with people around the world and that we share the same frustrations or that they can find some of my tips useful is a unique experience that I could not be more proud of. Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför?

Vad tror du om framtiden för barnlitteraturen och vad tror du om framtiden för dens bloggar/instagramkonton

Vashti Harrison is a brilliant illustrator and everything she creates seems sprinkled with magic dust. Kayo Mpoyi recently released her first novel although it is not children’s literature, she writes with incredible elegance and provides a modern afroswedish voice that I miss so much from Swedish literature.

I see change! I see inclusion, I see minorities writing thier own stories through mainstream publishers or self publishing themselves.

Bazar Masarin 2020:02

Foto: ÂŠ MbifeBooks

I see change! I see inclusion, I see minorities writing thier own stories through mainstream publishers or self publishing themselves.

BaraHästböcker

Malin Eriksson

Vad heter er blogg? Vem är ni? BaraHästböcker är ett skrivarkollektiv som arbetar för att lyfta hästboksgenren och samtalet runt genren. Vi är två författare och en litteraturvetare. Malin Eriksson har skrivit tjugo böcker, varav de flesta är hästböcker. Katja Timgren är framförallt ungdomsboksförfattare men har också skrivit två hästböcker för mellanåldern. Anna Nygren är litteraturvetare, som bland annat skrivit om Lena Furbergs Tuvastallserie. Anna är också dramatiker och har skrivit för scen om hästkultur.

”De är en växande värld, och över tid vore det roligt att se ännu fler som vågar sticka ut hakan, göra längre litterära analyser och ställa besvärliga frågor till litteraturen.”

Hur började det? Varför började ni med bloggen? 7

Vi hade en hästbokscirkel och pratade mycket om hur lite skrivet det finns om hästböcker och hur det påverkar recensioner och mottagande av nya hästböcker. Istället för att bara gnälla ville vi göra något aktivt och startade skrivarkollektivet BaraHästböcker, som både scensamtalar, skriver debattartiklar och krönikor men framförallt driver en blogg där det idag finns massor skrivet om hästböcker.

Vi vill inspirera till mer forskning om genren, fler recensioner och essäer, mer bokprat. Vi boksamtalar själva om olika böcker och tema och intervjuar aktiva i genren, allt från författare och förläggare till forskare och läsare. Det finns ett problem att hästboken reduceras till ”bara en hästbok”, historiskt har varje mer litterär hästbok lyfts fram som något ovanligt och nytt som bryter mot en genrer som överlag håller låg litterär kvalitet, men sanningen är att det idag finns en hel kanon av hästböcker som är ”ovanligt bra hästböcker”. Vi vill att dessa böcker ska läsas i relation till varandra och den genre som de alla växer ur.

Vilka var era syften/tankar kring det? Varför just barnoch ungdomslitteratur? vad har ni för mål/vision? Vilka är er målgrupp? Vår målgrupp är främst vuxna som är intresserade av litteratur och/eller ungas läsning. 8

Bazar Masarin 2020:02

Vilken relation har ni till barnlitteratur? (professionellt/privat)

här finns en intressant maktordning som är viktigt att vrida och vända på. Det är viktigt att inte använda detta som ett hinder till avancerade analyser. Tvärt om inbjuder det till fler perspektiv och intressanta frågeställningar till vad litteratur är.

Malin och Katja har aktiva författarskap och jobbar också som skrivarpedagoger, med vuxna och barn. Anna är en mångsysslare, som har ett ben i akademiskt skrivande, och fler i dramatiskt och skönlitterärt skrivande, konstnärligt skapande etc.

Berätta om de positiva sidorna, berätta om de negativa sidorna av arbetet med bloggen/instagramkontot.

Vilka är era tankar kring barnlitteratur/ estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur?

BaraHästböcker är ett kreativt rum som stärkt och utvecklat både oss och omvärlden i att tänka, prata och skriva om hästböcker. Det negativa är att det mestadels måste vara ett ideelt arbete eftersom det är svårt att få pengar för arbetet med en sådan här typ av blogg.

Barnlitteratur skiljer sig från annan litteratur genom att det är vuxna som skriver för barn, 9

Vilken författare och/eller illustratör vill ni lyfta fram speciellt och varför?

inspirationskälla har varit andra feministiska rörelser och skrivarkollektiv. Tillsammans blir vi starka, är vårt ledord och vårt manifest till hästboken sammanfattar vad vi vill och hur vi tänker.

Hästboksgenren har en lång lista av intressanta författarskap och illustratörer. Vi hänvisar till vår blogg för att ge en bild av det. Listan skulle bli allt för lång och kanske riskera att missa något namn. Det finns inte en hästboksförfattare som sticker ut utan det är en ständigt växande genre med en lång historisk tradition.

Vad tror ni om framtiden för barnlitteraturen och vad tror ni om framtiden för dens bloggar/instagramkonton? De är en växande värld, och över tid vore det roligt att se ännu fler som vågar sticka ut hakan, göra längre litterära analyser och ställa besvärliga frågor till litteraturen.

Vilka andra bloggar/instagramkonton inspireras ni av? Vi har skapat oss själva, utan medvetet tydliga förebilder. Men de finns ju alltid, vår främsta 10

Bazar Masarin 2020:02

Manifest om hästboken

Omslag: Hästen på Vinga, Malin Eriksson Opal 2019; Ponnykompisar.Hoppet, Malin Eriksson & Ingrid Flygare Opal 2018; Från oc

• Vi pratar om hästböcker här. Vi pratar bara

• Vi pratar också med forskarna s

• Få litterära genrer är så lästa och så älskade.

• Vi pratar för att kommande gen

om hästböcker.

Generationer av tjejer och kvinnor har vuxit och växer upp med hästböckerna. Hästböckerna lär oss saker om livet, om litteraturen, om språket och världen.

• Ändå har hästboken omgetts av en i det

närmaste total tystnad. Om man talar om hästboken i offentligheten och vuxenvärlden gör man det ofta för att avfärda den. Det är bara en hästbok. Det är bara hästböcker.

• Vi kräver att tystnaden bryts. Vi bryter tyst-

naden nu. Vuxenvärlden och offentligheten behöver sluta att avfärda tjejers läsning, och istället börja läsa böckerna och prata om dem.

• Vi säger att tystnaden är ett svek mot läsar-

na.Det är dags att vuxna börjar ta unga tjejers och andra hästbokläsares läsning och liv på allvar.

• Därför ska vi prata om hästböcker nu. Bara hästböcker.

forska om hästböckerna och deras bloggarna och bokpratare.

hästbokläsare inte ska växa upp i I hästvärldar som vuxenvärlden in

• Vi pratar bara om hästböcker hä

• Vi pratar om böcker som ofta ha

tjejer, om tjejers relationer till var hästar. Om ledarskap, om sport, o och vinna, om att ta hand om.

• Vi pratar om böcker som är skri

många sätt som det finns författar lar om vad som helst.

• Vi pratar om böcker som bär spå

olika genrer och litterära stilar – b ofta vet om att de är hästböcker o sig till sig själva som genre, till sin

• Vi pratar om hela hästlitteratur den hästlitterära traditionen.

• Vi pratar om böcker som inte ka

• Vi pratar med alla.

“alla -över- en -kam” som dussinb av den som har läst genren, i hela

• Vi pratar med föräldrar och bibliotekarier,

• Vi pratar om kassarna vi bar hem

med litteraturkritikerna som ska börja recensera hästböckerna, börja tala om tjejers läsning.

• Vi pratar med er som behöver kunskap om genren för att kunna skriva om den.

barn, kassarna med böcker om hä tjejer som egentligen innehöll: All

• Om en hemlig kanon av hästar o

jer pratar vi: Om Black Beauty, Ji systrarna Pullein Thompson, Brit Svarta Hingsten, Vitnos-böckern Wolde, Nan Inger Östman, Lena F Hagmar och Lin Hallberg.

ch med nu, Katja Timgren Alfabeta 20117; Vad som än händer, Katja Timgren Alfabeta 2018

som ska s läsare, med

nerationer av hemliga rum. nte såg.

är.

andlar om randra och till om att tävla

ivna på lika re, som hand-

år av många böcker som och förhåller n historia.

ren här. Om

an avfärdas böcker. Inte a sin bredd.

m när vi var ästar och lt.

och deras tjeill-böckerna, tta och Silver, na, Gunilla Furberg, Pia

• Vi pratar om hästvärldarna inuti böckerna

som är hemliga världar, där tjejer får vara på många sätt. Där finns ledarna, där finns dom fysiskt starka, där finns machotjejerna som egentligen önskar att dom fick gråta men som ändå rider mot hindret igen, där finns tjejen som kammade sin hästs man. Hon kammar än – inuti en bok som läses om och om igen.

• Vi pratar om nostalgin här. Vi pratar om

generationer av vuxna som faktiskt aldrig har lämnat stallen i böckerna de växte upp i.

• Vi pratar om hästkaraktärererna vi inte

glömmer. Vi talar om Twiggy och Mulle, om Silver, Star, Sigge, om Pytteliten och Dunet.

• Vi pratar om berättarperspektiv här, om

språk och symboler, om röst och ton, om personporträtten. Om hårt arbete pratar vi: att mocka en box, att rida åttvolter, att senare i livet skriva en bok.

• Vi pratar om läsning. • Vi pratar om att läsa och läsa och läsa. Om att vara tio år och börja, och sedan faktiskt aldrig sluta.

• Vi pratar om kärlek. • Vi pratar med alla som blev kompis med

hästarna, som lärde känna tjejerna, som vann tävlingen och språket och räddade sin ponny.

• Vi pratar med dig som växte upp där.

I stallen inuti böckerna. Vi pratar med dig.

Foto: ÂŠ Johannes W Berg

Bazar Masarin 2020:02

Barnens boktips Johanna Stenlund

Vad heter din blogg/ditt insta?

Hur började det? Vad initierade bloggen/instagramkontot? Vilka var dina syften/tankar kring det? Varför just barnoch ungdomslitteratur? vad har du för mål/vision? Vilka är din målgrupp?

Instagram: @barnensboktips Facebook: Barnens boktips Blogg: www.barnensboktips.se Vem är du? Jag heter Johanna Stenlund, är uppvuxen i Dalarna men bor i Uppsala sedan 20 år tillbaka med min man och våra tre döttrar. Jag har precis bytt yrkesbana och studerar nu till bibliotekarie på distans, frilansar och jobbar extra i barnbokhandel. Jag älskar att läsa, sticka/virka och att upptäcka världen tillsammans med familjen. Framöver lär vi dock få nöja oss med att upptäcka omgivningar på lite närmre håll och resa i böckernas värld. 14

När vi fick vår äldsta dotter för 12 år sedan började jag upptäcka alla nya författarskap och illustratörer som poppat upp sedan jag själv var barn. Efter att ha undersökt vänners bokhyllor och hört mig för lite insåg jag att mitt intresse för barnlitteratur var betydligt större än de flestas. Många körde med säkra kort och läste mest det som de själva läst som barn men hade dålig koll på nyutgivet. När jag var hemma med yngsta dottern 2016 gjorde jag slag i saken och startade Instagramkontot @barnensboktips med förhoppningen

Bazar Masarin 2020:02 att föräldrar och andra som möter barn skulle få inspiration till att upptäcka ny läsning. Att det blev just barnoch ungdomslitteratur var självklart då jag knappt läser något annat men att så många ville följa mig (kontot har idag över 14000 följare) och ta del av mina recensioner var överrumplande men väldigt glädjande! Min förhoppning var och är fortfarande att sprida läsglädje och inspirera både genom kontot och med läsfrämjande aktiviteter och inspirationsföreläsningar. Mina följare är främst föräldrar men det är även många lärare inom förskola och skola som följer och lånar efter mina tips samt bibliotekarier som köper in till samlingarna eller använder mina tips som hjälp när de själva inte hunnit läsa böckerna. Jag har nära kontakt med många följare som hör av sig med önskan om personliga tips, t.ex. om någon närstående gått bort, om man ska flytta eller har ett barn som inte hittat rätt i läsningen än. Då känns det extra meningsfullt att kunna bidra med boktips och sedan få återkoppling kring hur föräldrarna fått ett fint samtal med barnet eller hur barnet hittat läslusten. Vilken relation har du till barnlitteratur? (professionellt/privat) Jag har samlat på barnböcker sedan jag var liten, skapade en förteckning av alla böcker i bokhyllan som 8-åring och såg byns bibliotekarie Gunnel som en fin vän. Mina allra starkaste läsupplevelser har jag från barndomen och böckerna har varit en ständig följeslagare i mitt liv. Så småningom tog tillvaron en omväg via naturvetenskapen men efter två års bokbloggande insåg jag att jag ville arbeta med barnlitteratur även yrkesmässigt och inte bara ha det som hobby så jag sökte biblioteksmastern och kom in. Förhoppningen är att kunna jobba som barnbibliotekarie på ett folkbibliotek, som skolbibliotekarie eller som frilansande läsinspiratör framöver.

Bilderböcker är fantastiska konstupplevelser att dyka ner i, något jag gärna gör både själv och tillsammans med barn. Jag är inte skolad inom konstvetenskap men jag tycker det är spännande att se hur illustratörer utvecklar sin stil och hur de skapar blinkningar till historiska målningar eller nu levande konstnärers verk. För många barn är bilderboken det första och kanske det enda sätt de kommer i kontakt med konst utöver det egna skapandet. Jag tror verkligen på bilderbokens kraft och hur vi kan erbjuda barn att ta del av många olika stilar och tillsammans utforska bilderbokskonsten. Jag deltog vid Läsrörelsens

Vilka är dina tankar kring barnlitteratur/estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur? 15

Foto: © Johannes W Berg

Berätta om de positiva sidorna, berätta om de negativa sidorna av arbetet med bloggen/instagramkontot.

konferens i bildberättande tidigare i år och där pratades det kring konsten att läsa bilder och vikten av att kunna göra det i ett demokratiskt samhälle. Väldigt intressant! Som vuxen är det lätt att avfärda vissa illustratörer om bilderna inte faller en i smaken men då blir det desto mer intressant att höra vad barnen har att säga. Barnet har ju ett försprång i bildläsandet och kan utforska desto mer i bilden medan den vuxne fokuserar på texten. ”Silent books”, textlösa bilderböcker, är ett spännande sätt att öva sig i bildläsande och ett bra knep att ta till för barn som vill kunna läsa men ännu inte knäckt läskoden.

Tack vare att jag startade @barnensboktips har jag utöver relationen till följare kunnat bygga ett kontaktnät med författare och illustratörer, förlagsfolk och andra bloggare. Jag har blivit synlig i en värld jag tidigare inte hade access till och därefter fått uppdrag som skribent och bokredaktör på KOKO (populärkulturmagasin för barn i 6-12-årsåldern), varit Augustambassadör m.m. Allt detta har berikat min tillvaro otroligt 16

Bazar Masarin 2020:02 mycket, att få omge sig med människor som också brinner för böcker och i synnerhet barnlitteratur och hur den ska nå barnen är en ynnest. En stor fördel med bloggandet är att arbetet är fritt då man är sin egen uppdragsgivare och kan styra innehållet som man vill. Jag har ingen redaktion som förväntar sig att jag skriver om en viss bok och jag kan alltid välja fritt vilka titlar jag vill lyfta i mina kanaler. Jag

har valt en stil i mina recensioner som präglas av hur jag själv skulle vilja läsa en recension och gått en kurs i barnbokskritik hos Svenska Barnboksinstitutet som gav ytterligare perspektiv på det här med kritik. Min ambition är att formulera mina recensioner sakligt men med en personlig ton. Jag vill inte ha ett högtravande akademiskt språk som folk får svårt att ta till sig och jag blandar inte in mina barns even-

Foto: © Johannes W Berg

tuella åsikter om läsningen. Jag har tagit mig friheten att bara skriva om de böcker jag vill rekommendera dels för jag aldrig skulle hinna skriva om allt jag läser och dels för att jag inte vill fylla mitt flöde med flera recensioner om dagen. Livet är för kort för att skriva om ointressanta böcker! En negativ sida med att blogga om böcker är tanken om att man ska jobba gratis och vara tacksam för att man får hem recensionsexemplar och merchandise. Det händer ofta att jag erbjuds ”samarbeten” där jag ska hålla tävlingar på mitt konto men inte erbjuds någon ersättning för det jobb jag lägger ner. Jag tar givetvis inte betalt för de recensioner jag postar men om jag upplåter mitt konto till ett förlag/företag för att hålla en tävling tycker jag inte det är mer än rätt att de betalar för den reklamplatsen. De når precis rätt målgrupp till ett långt lägre pris än om de t.ex. skulle annonsera i en dagstidning men vissa förlag har satt i system att inte betala ut ersättning vilket jag tycker är beklagligt. Min förhoppning är att de betalande förlagen ska bli ännu fler, något jag tror blir möjligt om fler bloggare vågar kräva arvoden vid samarbeten. Annars är det ju inget samarbete, det enda man gör är ju att förmedla gratisreklam som gynnar förlaget. Jag har idag en av Sveriges största bokbloggar tack vare att jag lagt ner år av tid på att göra den bra men jag kan ju inte försörja mig om jag förväntas jobba gratis. Det är en bransch med hård konkurrens vilket gör det svårt att få andra uppdrag men jag är glad att hittills ha fått hålla i scensamtal på Bokmässan och i samband med Nordiska rådets barnoch ungdomslitteraturpris. En problematisk sida har även varit synen på bokbloggar och sociala medier som något ”mindre fint” i recensionssammanhang, att det endast är publicitet i de erkända dagstidningarna som räknas. Förlagen har varit ganska långsamma i att haka på sociala medier, de flesta tycks först det senaste året ha förstått att en närvaro där är viktig. De recensioner som skrivs på bloggar har ofta en mer personlig ton men kan vara nog så välformulerade och generera betydligt större ringar på vattnet än en notis i DN. I takt med att utrymmet för barnlitteratur minskas i traditionella medier upplever jag ändå att både författare, illustratörer

och förlag börjat se fördelarna med publiciteten i andra kanaler. Jag har full förståelse för att en skolad kritiker kan formulera sig annorlunda och ta fler saker i beaktan i sin recension än en bloggare men jag har svårt att förstå varför de skulle behöva ställas mot varandra när de snarare kompletterar varandra och bidrar till att barnlitteraturen når ut till fler. Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför? Det finns så många spännande illustratörer att upptäcka, både i Sverige och internationellt. Själv tilltalas jag särskilt av finlandssvenska Jenny Lucanders uttryck och av italienska Beatrice Alemagna. En bildkonstnär som ligger mig extra varmt om hjärtat är Sara Lundberg. Jag hade glädjen att få intervjua henne för KOKO och har sedan dess lyssnat till henne flera gånger när hon pratat om sitt skapande vilket är helt fantastiskt. Hennes illustrationer berör mig på djupet och att läsa ”Fågeln i mig flyger vart den vill” är som att vandra genom en konstutställning som beskriver en bit svensk kvinnohistoria och skildrar ett konstnärsliv som verkligen griper tag. I Vi springer har Sara illustrerat Joar Tibergs poetiska text och tillsammans har de skapat en av mina absoluta favoriter bland bilderböcker. Vilka andra bloggar/instagramkonton inspireras du av? Jag får främst inspiration av att följa olika illustratörskonton där man få små glimtar av deras vardag och skapandeprocesser. Eftersom vi har så stor svensk utgivning och ser hur den översatta litteraturen minskar tycker jag extra mycket om att blicka utåt och ta del av barnbokskonst från andra delar av världen. Där finns massor av guldkorn! @children_illustrations visar bilder av barnboksillustratörer från hela världen. @brwnpaperbag visar upp andra illustratörers verk, både bokkonst och inom andra branscher. @norsk_barnebokinstitutt Norsk litteratur ligger mig varmt om hjärtat och här uppdateras man regelbundet kring 18

Bazar Masarin 2020:02

forskning och utbildningar. Dessutom presenteras månadens illustratör och diverse bokpriser vilket ger en fin inblick i den norska utgivningen. @eplet Elin Sandström visar sitt eget skapande som illustratör och har ofta stories där hon visar fantastiska svartvita gamla foton som källor till inspiration.

och det är Hur gick det sen? av Tove Jansson. Den slår inte bilderboksversionen men med den läsarinteraktion som adderats är det ändå ett lyckat exempel. Andra tecken i tiden är hur miljöaspekter börjar komma in i marknadsföringen av barnböcker. Ett par förlag marknadsför böcker som klimatneutrala/klimatkompenserade där de använt särskilda typsnitt och miljövänliga material i själva skapandet av boken. Ett förlag (Olika förlag) har till och med gått så långt att de påverkat innehållet i sina berättelser och endast inkluderar veganska produkter i sina böcker. Vad gäller framtiden för bokbloggar tror jag absolut att de är här för att stanna men att plattformarna fortsätter förändras. Först kom ju bloggarna, sedan Facebook, Instagram, YouTube och poddar. Fler plattformar poppar upp hela tiden och jag tror att de som skriver eller pratar om böcker kommer fortsätta att röra sig där människor rör sig. Istället för att ondgöra sig över att det skrivs alldeles för lite om barnlitteratur i media hoppas jag att fler kan lyfta blicken och ta del av allt som skapas på andra plattformar och att det jobb vi lägger ner ska nå ut till allt fler läsare. Om vi ska kunna öka barns läsande måste de ha läsande förebilder och få möjligheten att ta del av tips på vad de ska läsa. Bokbloggar är ett utmärkt ställe att börja på!

Vad tror du om framtiden för barnlitteraturen och vad tror du om framtiden för dens bloggar/instagramkonton? Vi har haft en otroligt stor barnboksutgivning i Sverige under många år nu vilket jag tror oundvikligen kommer minskas, inte minst i eftersviterna av corona och med tanke på att barns läsning minskar. Jag tror att vi kommer se alltfler satsningar på andra format, främst ljudböcker och interaktiva e-böcker för barn. De tekniska lösningarna för t.ex. bilderböcker har varit ganska begränsande men där tror jag vi kommer se många innovationer framöver. Jag hoppas verkligen att det tryckta formatet ändå kommer bestå, särskilt för barn i de yngre åldrarna. Personligen älskar jag bläddrandet och har svårt att ta till mig berättelser från skärmen, en viktig del av bilderboksläsandet är ju interaktionen med boken som medium vilket jag tror blir svårt att översätta till digitalt format. Hittills har jag endast sett ett bra exempel där man skickligt överfört berättelsen till en e-bok 19

Foto: ÂŠ Johannes W Berg

Bazar Masarin 2020:02

Min syster är ett spöke och andra dikter

Johanna Stenlund

Få kan konsten att betrakta vardagliga saker och sätta ord på dem med den ton, känsla och finess som Lena Sjöberg bemästrar. Hon växlar mellan skönlitterärt, dikter och faktaböcker i sitt författarskap men sätter sin egen tydliga prägel vad än hon tar sig för. Den dova pastellpaletten är hennes ständige följeslagare och rytmen i rimmen gör hennes skapelser till ljuvliga högläsningsstunder.

Lägg handen på min panna och säg att jag är varm och lova mig att stanna, låt mig somna på din arm. Nynna tyst de sånger du sjöng för längesen och viska många gånger: - Allt blir bra igen.

Den här gången tycks inget ämne vara för svårt, ingen längtan för stark och ingen saknad eller oro för tung att bära. I Under ett rabarberblad rymdes små trivsamma betraktelser av djur och människors samspel med naturen och årstiderna. Denna gång lägger Sjöberg istället fokus på de svåra delarna av att vara människa. Om förhoppningarna vi bär på, om längtan efter något annat och om saknaden efter de vi förlorat. Den dova pastellpaletten har aldrig varit så fylld av svärta men ack så vacker. Diktsamlingen rekommenderas å det varmaste, främst från mellanstadieåldern och uppåt.

Lena Sjöbergs nya diktsamling Min syster är ett spöke och andra dikter ryms hela livet mellan pärmarna. Likt omslagets präglade grenar och virrvarr breder dikterna ut sig, spretar stundtals men förenas åter i tankarna kring människor i vår omgivning. Här ryms vännen som ständigt pratar om sig själv, föräldrarna som glömt hur man tycker om varandra och minnena av en saknad mormor. Här ryms den vackra men hjärtskärande Den blomstertid nu kommer, om barnet som har oroliga fjärilar i magen över det evighetslånga sommarlovet. 21

Min syster är ett spöke och andra dikter Rabén & Sjögren 2019

Foto: © Johanna Stenlund

Bazar Masarin 2020:02

Prickiga Paula

Foto: © Paula Högström

Paula Högström

Vad heter din blogg/ditt insta? Vem är du? Min bokblogg och mitt bokinsta heter Prickiga Paula. Jag är en boknörd som lever och andas böcker. Bokkärleken är medfödd. Jag fick kämpa hårt och länge för att lära mig läsa själv. Förutom böcker, är klänningar, choklad, Harry Potter och pallettblad min grej. Jag jobbar som ungdomsbibliotekarie och kan helt enkelt inte sluta strössla boktips till alla som vill (och till de som inte vill). Hur började det? Varför började du med bloggen/instagramkontot? När jag jobbade som skolbibliotekarie så startade jag en skolbiblioteksblogg för att visa vad som hände på ett skolbibliotek och ge boktips till rektor, elever, pedagoger och föräldrar. Den bloggen kallade jag för Pricken. Detta eftersom skolbiblioteket ju var pricken över i:et som gjorde skolan lite extra bra. Att prickar var ett mönster som jag tyckte väldigt mycket om och ofta klädde mig i gjorde det hela lite roligare. När jag fick ett nytt jobb som barnoch ungdomsbibliotekarie på ett stadsbibliotek så ville jag fortsätta bokblogga. Jag kunde helt enkelt inte sluta. Namnet Prickiga Paula föll sig då naturligt. Bloggen och Instagramkontot har ända sedan början följt varandra åt. De är min offentliga läsdagbok och mitt förlängda minne.

Bazar Masarin 2020:02

Vilka var dina syften/tankar kring det? Varför just barnoch ungdomslitteratur? Vad har du för mål/vision? Vilka är din målgrupp?

Jag gillar verkligen att på nära håll få följa med i andra läsares vardag och att få följa författare i deras skapande av böcker som jag längtar efter att få läsa. Att få ta del av hur det fungerar på förlag och att ge ut en bok. Genom Instagram så har bokläsare och olika bokyrken kommit att samtala och få inblick i varandras verklighet på ett sätt som vi inte haft tidigare haft, vilket jag tycker är jättepositivt. Några negativa sidor eller problem ser jag inte med bokblogg och bokinstagram.

Jag bokbloggar för att jag inte kan låta bli. För att jag inte kan vara tyst om det jag läst och vill dela mina läsupplevelser. Att det mest är barnoch ungdomsböcker är ju för att de är de bästa böckerna. För att de är mitt största nördområde. Prickiga Paula som bokblogg och bokinstagram är mitt minnessål som jag alltid kan plocka fram och minnas böcker jag läst. Skriver gör jag för mig själv och för de som vill läsa, att min läsdagbok kan ge boktips och läsinspiration till andra gör mig glad. Jag har läsare i alla åldrar, många är bibliotekarier och lärare.

Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför? Anna Ahlunds Instagram säger jag – det är så roligt att få ta del av hennes skrivande. Att få se hennes böcker växa fram.

Vilken relation har du till barnlitteratur? (professionellt/privat)? Min relation till barnoch ungdomsböcker är nördens, den som inte kan få nog och vill läsa mer och hela tiden lära sig mer, vill veta allt och ännu mer. I min relation till barnoch ungdomsböcker flyter mitt privata och mitt jobbjag samman. Det är lyxigt att få jobba med sitt största nörderi. Berätta om de positiva sidorna, berätta om de negativa sidorna av arbetet med bloggen/instagramkontot. Bokinstagram har gett mig nya vänner och bekanta både i form av verkliga vänner men också pappersvänner genom boktips.

Vilka andra bloggar/instagramkonton inspireras du av? Den listan skulle bli så lång och jag är rädd att glömma någon, därför svarar jag istället #bookstagram Vad tror du om framtiden för barnlitteraturen och vad tror du om framtiden för dens bloggar/instagramkonton? Framtiden för barnoch ungdomslitteraturen hoppas jag mycket på. Att det ska ges ut färre och fler riktigt bra böcker. Att de böcker som ges ut är mer olika varandra. Vad gäller framtiden för bokbloggar och bokinstagram så tror jag ger mer på Instagram och mindre på bokbloggar. Jag hoppas på fler samtal och delade läsupplevelser.

Foto: © Paula Högström

Bazar Masarin 2020:02

Foto: © Paula Högström

Helt ärligt Camryn Garrett Översätt. Anna Thuresson Lilla Piratförlaget 2020)

Helt ärligt lördag 16 maj 2020

Paula Högström

imone har börjat på en ny skola och haft turen att träffa Claudia och Lydia och på nästan ingen tid alls få två bästa bästa vänner. På sin förra skola blev allt ohållbart när Simones hemlighet kom ut. Hemligheten hon berättade i förtroende varden att hon är född hiv-positiv. Ett liv med virus och mediciner är vardag för Simone. När sanningen kom ut på hennes gamla skola blev föräldrarna som galna. Fördomarna kring sjukdomen tycks aldrig ta slut. Inte bara kommer den nya skolan med bästa vänner, utan också en roll som elevregissör för skolans teatergrupps uppsättning av Rent. Perfekt för Simone som älskar musikaler och drömmer om en framtid som regissör på Broadway. Bland scenarbetarna finns Miles som varje gång frågar Simone om dagens musikal för att lära sig. Eller kanske för att prata med Simone. Kan det verkligen vara så att Miles gillar henne lika mycket som hon gillar honom? Hur skulle han reagera om han fick veta om att hon är hiv-positiv? Detta samtidigt som det börjar dyka upp brev i Simones skåp som säger att om hon inte sluta träffa Miles så kommer alla att få veta hennes hemlighet. Helt ärligt är en ungdomsbok i samma fantastiska anda som Love Simon och Triangel och jag slukas upp av high School-korridorerna och personerna. Boken bjuder på ett nytt inifrånperspektiv om att vara hiv-positiv tonåring – det är något nytt och jag gillar det. Boken är Camryn Garretts debut och jag ser mycket fram emot att se vad hon kommer skriva härnäst. 28

Bazar Masarin 2020:02

Inte din baby tisdag 26 maj 2020

Paula Högström

amira vet precis vad hon letar efter hos sin drömkille, tre krav har hon. Han ska kunna bete sig, vara intelligent och kunna tillfredsställa en tjej. Hon hittar honom på tunnelbanan – de hamnar mittemot varandra. Byter nummer och allt är som en dröm. Nabil den perfekta. Allt är som en dröm på alla sätt och vis till det slutar att vara det. Samira som är på sina kompisar så fort någon kille behandlar dem illa. Som hjälper till att bryta och att inte ta skit. Hon minns plötsligt inget av det. Det fungerar inte längre. När Nabil säger till henne att inte krama andra killar, ja då slutar hon krama andra killar. Ena stunden uppmanar han henne att ta mer plats för att i nästa trycka ner henne. Hon själv kan inte se att det är det hon var emot och inte lät någon annan gå med på. Nu är hon där själv, fast med en kontrollerande svartsjuk pojkvän som får henne att bli en annan ... Inte din baby är hård, brutal, snabb, smart och riktigt uppslukande att läsa. 170 sidor i ett format som inte skrämmer. Läs och prata om, du som vuxen, med ungdomar i skolan eller på bibliotek. Här finns det mycket att prata om som det pratas för lite om. Böcker som vägar in i samtal är alltid bra.

Inte din baby Seluah Alsaati Natur & Kultur 2020

Foto: © Paula Högström

FotoÂŠ Stefan Tell

Bazar Masarin 2020:02

Annika Edlund

Vad heter din blogg/ditt instagramkonto? – Min blogg heter Barnochungdomsbok. blogspot.com och på instagram använder jag högläsningspeppen.

Vilka är dina tankar kring barnlitteratur/estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur? – Jag tycker att det är viktigast ATT man läser för sina barn. MEN det blir ju så mycket roligare för både barn och vuxna om man varierar böckerna och frågar om tips på t.ex. biblioteket om BRA högläsningsböcker m.m. Som Lennart Hellsing uttryckte det så bra ”All pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk”.

Vem är du? – Jag heter Annika Edlund och är barnbibliotekarie som jobbar på Grubbebiblioteket i Umeå. Det har jag gjort i 22 år. Jag har också en bokhandel tillsammans med ett gäng entusiaster, Bokcafé Pilgatan i Umeå. Vi satsar särskilt mycket på barnböcker men vi har också vuxenlitteratur och både nytt och begagnat. Vi har också en omfattande programverksamhet.

Vad finns det för möjligheter/svårigheter med att ha en blogg och ett instagramkonto? – Det finns inte några svårigheter. Det är bara kul och stimulerande. Jag hinner dock inte läsa i den omfattningen som jag tidigare gjorde eftersom jag också har ett uppdrag i ALMA-juryn sedan åtta år tillbaka.

Vad var det som fick dig att börja blogga/dela på instagram? – Jag ville nå ut med NYA och BRA barnböcker, främst för barn i slukaråldern. Det är också ett bra arbetsredskap för mig själv. Och bloggen används också för att lyfta böcker på bibliotekets hemsida, www.minabibliotek.se. Instakontot har jag startat mest för att peppa föräldrar som söker bra högläsningstips.

Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför? – Hmm, svårt att lyfta någon just nu. Det finns så många. Men ... Karin Cyrén som fått årets Snöbollspris för sin bok Maraton är fantastiskt.

Varför just barnoch ungdomslitteratur? – Jag är barnbibliotekarie så det är naturligt. Jag brinner också särskilt för just högläsning.

Vad tror du om framtiden för barnlitteraturen? – Det är bara att kämpa på. Jag tror att många föräldrar tar den lätta vägen med Ipads och kanske inte hinner förstå hur fantastiskt och roligt det är med högläsning för sina barn.

Vad har du för mål/vision? – Att får fler vuxna att uppleva den underbara känslan att högläsa tillsammans med sina barn.

Vilka bloggar/instagramkonto/poddar inspireras du av? – Jag inspireras av http://prickigapaula.blogspot.com/. Sedan följde jag med stort intresse podden Bladen brinner som var mycket ambitiös och fantastiskt bra. Tyvärr är den numera nedlagd.

Vilka är din målgrupp? – Föräldrar/pedagoger och andra vuxna i barns närhet.

©Fredag 8 maj 2020

Bazar Masarin 2020:02

Lycka är för losers Wibke Brueggemann Översättn. Amanda Svensson Natur & Kultur 2020

Lycka är för losers Publicerad fredag 8 maj 2020

Annika Edlund

Alla tycker att Phoebe borde vara sjukt stolt över att ha en mamma som jobbar med läkare utan gränser. Ingen säger att "Det måste verkligen suga att ha en mamma som HELA TIDEN åker iväg flera MÅNADER i taget, till ställen där det REGNAR BOMBER och ALLA DÖR". Ingen bryr sig om hur det är för Phoebe. Pheobes pappa är död så hon har på riktigt växt upp utan föräldrar. *Fast att vara död är ju en bättre ursäkt än mammas obotliga Moder Teresa-komplex" Hur som helst ska Phoebe bo hos Kate under tiden mamma är i Syrien. Det har hon inget emot. Egentligen. Förutom att hon måste ta bussen till skolan och för att Kate har två lyxkatter... (dessa lyxkatter kommer att förorsaka en hel del intressant till berättelsen). När Phoebe börjar jobba på Kates välgörenhetsbutik blir det riktigt roligt. Vi får följa Phoebe genom minst sagt bitska instagraminlägg, där hon skoningslöst belyser både sig själv och alla hon möter. Lycka är för losers av Wibke Brueggemann är en alldeles underbar läsfest. Gapskratt, one-liners och hashtags leder oss genom Phoebes våndor och genom allt det viktiga i livet, kärlek, sex, död, familj, kattungar, hjärtekrossare. LÄS!

isste ni att man kan gifta sig med sig själv? Hur konstigt/lysande är inte det? Det kallas sologami och anledningarna till att det är en så bra idé är: * Den enda person man faktiskt måste typ lyssna på eller står ut med är en själv. * Ingen kommer nånsin lämna en, göra en besviken eller såra en. * Alla dör hur som helst ensamma.

Så här börjar boken om Phoebe och hennes liv. Hon har blivit sviken av sin kompis Polly som bara så där på en gång blivit knäpp och tokkär och ihop med Tristan "Har-Inte-Ens-Lärt-SigCykla" Murphy. Hon lämnar Polly med pojkvän utan att Polly övehuvudataget märker det, på nyårsnatten, mitt under tolvslaget-fyrverkerierna vid Themsen. Tar tunnelbanan hem till Kate utan att meddela sig. Polly har inte ens sagt gott nytt år. Det har varit den sämsta nyårsaftonen på femton år. Phoebes mamma är läkare och är uppfylld av att hjälpa världen. Hon meddelar nu att hon ska lämna landet för Syrien i ett halvår för att åka och bygga upp en läkarstation i ett flyktingläger. LOL. Alltså 33

Omslag: Lycka är för losers, Wibke Brueggemann Natur & Kultur 2020

ÂŠMĂĽndag 18 maj 2020

Bazar Masarin 2020:02

Humlan Hanssons hemligheter Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson Natur & Kultur 2020

Humlan Hanssons hemligheter Publicerad måndag 18 maj 2020

umlan Hansson är elva år och går i 5C. Hon har en bästis som heter Nour som går i 5B. Allt är bra. Eller NOT. För Humlan är livet just nu en katastrof. Hon har etthundratre kliande vattkoppor och har varit hemma från skolan i två veckor. Den som hon trodde var hennes bästa bästis har under dessa två veckor börjat vara med hästtjejerna istället. Humlan hatar sitt liv! Mamma suckar och pappa är orolig över sin syster, Humlans faster Fanny. Hon är cool tycker Humlan. Faster Fanny är konstnär och har ofta varit barnvakt till Humlan när hon var yngre. Det var hon som lärde Humlan om vargtimmen, den där timmen när man vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Det var också hon och Humlan som målade magnoliaträdet och alla krukor med svart färg.

”Tusen år av svart” kallade de den. Mamma blev inte glad. Nu har Faster Fanny lagts in på vuxenpsykavdelning och Humlan åker och hälsar på. Hon vill försöka muntra upp henne så att hon får livsgnistan tillbaka. Skolan är rutten. Nour undviker Humlan och Humlan låser in sig på toa på rasterna för att slippa visa sitt ensamma tryne. Men det finns en som är glad att Humlan är ensam. Det är Vanten som är kär i Humlan och vill vara ihop. Frågan är om Humlan vill. Humlan Hanssons hemligheter är en rolig och allvarlig och väldigt fin barnroman om allt som rör sig i en elva-årings huvud. Det är illustrationer på nästan varje sida, som lättar upp och förtydligar. Det blir nästan som en grafisk roman. Jag gillade den jättemycket! Tänk Barbro Lindgren och Mats Jonsson. 36

Ur: Humlan Hanssons hemligheter, Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson Natur & Kultur 2020

Annika Edlund

Bazar Masarin 2020:02

Linda Odén

ag heter Linda Odén och är till vardags gymnasielärare i svenska och historia. Just nu arbetar jag på estetiska programmet på en skola utanför Göteborg. Min blogg enligto.se har funnits sedan 2010, men jag startade min första bokblogg i januari 2009 och då kallade jag mig Lilla O. Att det blev en blogg var egentligen ett ögonblicksbeslut en dag då jag läste på Bokhora, som var den absolut största bokbloggen och tänkte att det hade varit kul att själv skriva om böcker och läsning. Nu drygt tio år senare är bloggen och de vänner jag träffat via den en stor del av mitt liv. Trots att jag faktiskt har fler läsare än någonsin på enligto.se är det tydligt att mycket av diskussionen kring böcker flyttat till Facebook och inte minst Instagram.

Jag finns också på Instagram och mitt konto där heter @enligto. När jag startade min blogg tänkte jag först hålla läraryrket utanför bloggandet, men med tiden har jag ändå kommit att fokusera en hel del på böcker för unga. En anledning är självklart att jag läser en del ungdomslitteratur för jobbet, men också för att det finns väldigt många bra böcker i genren, som funkar utmärkt även för vuxna. Att böcker för barn och unga behöver lyftas är en av anledningarna till att jag ofta väljer att läsa och skriva om just dem. Det finns så många skickliga författare som får på tok för lite uppmärksamhet och kan jag bidra till att lyfta fram dem är jag glad. Ett mål med bloggen är just att sprida bra boktips för unga till t.ex. lärare, men det kanske största syftet är ändå att själv utmana min 37

Foto© privat Linda Odén

läsning och samla mina tankar om de böcker jag läst. Som lärare är det också självklart att jag är en passionerad läsare och ett mål jag har är att bredda min läsning både gällande genrer och geografi. Det har resulterat i projekt med så kallad världslitteratur för mina gymnasieelever och jag är övertygad om att det går att lära sig massor om världen genom att läsa skönlitteratur. De senaste böckerna för unga som jag läst och vill lyfta är De afghanska sönerna av Elin Persson och Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Rönvall, två böcker som är bra exempel på hur relevanta och annorlunda böcker för unga ofta är. En annan författare jag vill lyfta fram är Jenny Jägerfeld som skriver fantastiska böcker för mellanåldern, senast Mitt storslagna liv.

Jägerfeld är otroligt modig gällande sina ämnesval och är helt fantastisk på att skriva såväl lättillgängligt som roligt om svåra ämnen. Jag hoppas och tror att de författare som skriver för barn och unga fortsätter att tänja gränserna för vad som går att skriva om. Jag önskar också att fler förstår hur mycket bra som skrivs för de yngre läsarna och hur viktigt det är att deras verk får mer uppmärksamhet. Och så slutligen bloggare som inspirerar mig. Där har jag fastnat lite i min lilla sfär i bloggvärlden, men om det ska vinklas till just bloggare som skriver om böcker för den yngre publiken är det Carolina läser som jag kommer att tänka på först. Hon har stenkoll på böcker inte minst för mellanåldern och det finns inte en fantasybok som hon inte läst. 38

Bazar Masarin 2020:02

21 maj, 2019 / Av enligt O / Ungdomsböcker / Betyg 4, Läst 2019, Lova Lakso

Så jävla kallt

Linda Odén

ad är en bra ungdomsbok för mig? Den har ett relevant innehåll, karaktärer som berör och ett bra, gärna kreativt språk. Så jävla kallt av Lova Lakso är en bra ungdomsbok. En bok där referenserna är många, språket snyggt och rappt, karaktärerna komplexa i sin enkelhet och tempot högt. Det är vinter och det är så jävla kallt. Minus 38 grader. Att bo i Piteå längst upp i norr där kylan genomtränger allt är på ytan det som får huvudpersonen Karla att vilja dra söderut. Egentligen handlar det inte bara om den kyla som orsakas av årstiden, även om Karla hatar kyla, utan också om en annan kyla. Karla har förvisso både en syster som bor i Brighton och två föräldrar som verkar helt okej, men det finns en tristess och en ensamhet som genomsyrar det mesta. Den som ger Karla någon slags trygghet och värme är hunden Hemingway. Pojkvännen Aziz, som bor i en annan stad, bjuder också på någon slags gemenskap. I alla fall får han Karla att känna att hon lever. Och så finns Kaja, en nästan mytisk kompis som nästan verkar vara mer av en idol. En tonårsflicka med oklara hemförhållan-

den och en plats på IM. Hon förblir länge en slags skuggestalt, men hon fascinerar mig helt klart. Det är också hon och Aziz som får stå för balansen när Karlas hat mot Norrbotten går överstyr. Det är när Karlas föräldrar börjar tala om att avliva den gamle och sjuke Hemingway, som hon bestämmer sig för att fly. Tillsammans med Aziz och Kaja drar hon söderut med hunden innanför jackan. Det är bara det att Norrland är så himla stort och Sverige så väldigt avlångt. Att ta sig till den varma södern är svårare än de tror. Jag tycker verkligen om Så jävla kallt och gillar hur språket får lov att stå i fokus. Jag tycker också om samtalen kring den väldigt stora del av vårt land som ofta klumpas ihop, viftas bort och avfärdas som det oviktiga Norrland. Egentligen fördjupas karaktärerna inte jättemycket, men tillräckligt mycket för att jag ska ta till mig dem. Det räcker fint, då deras handlingar säger mer om dem än något annat. Mest tycker jag kanske om det sympatiska porträttet av Aziz, som får vara en ganska vanlig kille som flytt med sin familj från krig till paradiset. 39

Omslag: Så jävla kallt, Lova Lakso Rabén & Sjögren 2020

Så jävla kallt Lova Lakso Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:02

24 februari, 2016 / Av enligt O / Ungdomsböcker / Betyg 5, Jennifer Niven, Läst 2016

När livet är allt för svart Linda Odén

ll the bright places av Jennifer Niven är en av de starkaste ungdomsböcker jag läst på länge. Eller förresten, ta bort ungdoms — All the bright places av Jennifer Niven är en av de starkaste böcker jag läst på länge. På svenska heter den Som stjärnor i natten och det är en bok du definitivt inte ska missa. Huvudpersonerna Theodore och Violet möts uppe i skolans klocktorn. Violet har tänkt att hoppa, Theodor har visserligen tänkt på att ta livet av sig, men det är inte därför han befinner sig i tornet. Istället blir det så att han räddar Violets liv. När de båda kommer ner är dock hela skolan övertygade om att det är Violet som räddat skolans mest udda elev, den knäppa Theodor Finch. Violet har inte sett någon direkt anledning att leva sedan systern dog i en bilolycka, där hon var passagerare och Violet föraren. Hon försöker fungera normalt, men det går inte. Att upprätthålla en hyfsat normal fasad tar för mycket energi och nu orkar hon inte längre. Finch lever i utkanten och passar inte riktigt in någonstans. Han bor med sin olyckliga mamma och sina systrar och tvingas besöka sin pappa och hans nya familj. Han avskyr det. I skolan tycker alla att han är hur märklig som helst och egentligen bryr han väl sig inte, men han skulle lika gärna kunna klara sig utan alla. Utan livet. I alla fall i de svarta perioderna, då han är övertygad om att det bästa vore att bara ge upp. Den som ger honom hopp är Violet. Långsamt, långsamt lär de känna varandra, den populära tjejen och den utstötte killen. 41

Båda olyckliga, men inte av samma anledning. En har drabbats av sorg, den andre av depression. Violet blir Finchs enda vän på Facebook och de märker att de har en hel del gemensamt. Då de får i uppdrag att samarbeta kring ett projekt i geografi, som handlar om staten de bor i, blir de tvingade att umgås mer och mer. The Fault in our stars meets Eleanor & Park stod det i en blurb jag läste och ja, visst handlar det om trasiga ungdomar och visst är döden ständigt närvarande, men All the bright places är något annat. Svärtan finns även i Eleanor & Park, liksom den trevande kärleken och sorgen är påtaglig i The Fault in our stars, så visst kan jag förstå hur blurbaren tänker. Det som imponerat i All the bright places är hur levande Niven beskriver Finchs mående. Jag har sällan, om någonsin, läst en så bra skildring av depressionens påverkan på en människas liv. De är så vackert och så sorgligt att jag nästan går sönder. Men All the bright places är ingen svart bok, trots all svärta. Det är till större delen en kärlekshistoria mellan två ganska trasiga ungdomar, som verkligen behöver varandra. Ibland är det lyckligt, ibland mer komplicerat, precis som livet brukar vara. Ofta är det okej att leva precis här och nu, men det händer att livet utanför pockar på så mycket att det inte går att gömma sig och bara leva på kärlek. Har du inte läst All the bright places tycker jag absolut att du ska göra det. Det är den bästa och framför allt den starkaste boken jag läst på ganska länge.

Omslag: Som stjärnor i natten, Jennifer Niven Lilla Piratförlaget 2015

Som stjärnor i natten Jennifer Niven Översättn. Ylva Stålmarck Lilla Piratförlaget 2015

Bazar Masarin 2020:02

Vilka är ni? – Vi är ett bloggkollektiv och sedan starten har 27 olika bloggare bidragit (samt ett antal gästbloggare). Aktiva skribenter just nu är: Marit Jonsson, AC Hellstrand, Anna Bouka, Veroniqa Sjöquist, Malin Tuvesson, Helena Eriksson, Gunilla Larsdotter, Sofie Utahs och Shima Kakoulidis.Dessutom hänger två tidigare skribenter kvar i gemenskapen: Helena Ferry som nu främst är sidadministratör och Malin Skals som är vår illustratör. Hur började det och varför just barnoch ungdomslitteratur? – Helena Ferry startade bloggen under sin föräldraledighet 2009, främst för att doku43

Vad har ni för mål/vision?

mentera vilka böcker hon läste med sin dotter. Idén växte och snart anslöt sig fler skribenter som ville dela med sig av allt möjligt relaterat till barnlitteratur.

– AC Hellstrand: Att sprida information om barnlitteratur och informera om aktuella händelser samt följa debatten om barn och läsning.

– Marit Jonsson: Det viktiga med att läsa för barn är att barnen får verktyg så att de sedan kan läsa på egen hand. Det gäller att väcka deras fantasi och få dem att uppleva genom karaktärer och miljöer i berättelserna. Vi vill ge dem fortsatta möjligheter till upplevelser genom litteraturen och illustrationerna i sin egen takt, och på sina egna villkor, och med de egna referenserna - vilket inte andra medier riktigt ger möjlighet till. Därför bloggar vi om barnoch ungdomslitteratur.

Vilken är er målgrupp? – AC Hellstrand: De som är intresserade och vill inspireras av litteratur och läsning för barn och ungdomar. – Gunilla Larsdotter: Läsintresserade, litteraturintresserade, barnboksälskare, författare, förlag och bibliotekarier. – Malin Tuvesson: Föräldrar och pedagoger som vill ha barnbokstips. 44

Bazar Masarin 2020:02 Vilken relation har ni själva till barnlitteratur (professionellt/privat)?

ungdom och deras upplevelser. Jag ville nå ut till barnen och deras föräldrar och förmedla och började därför skriva recensioner i olika tidningar och på bloggar, jag skrev även reportage och författarporträtt.

– AC Hellstrand: Endast privat men har älskat berättelsens värld sedan barnsben. Älskar att fly in i sagans värld och framförallt med mina barn.

Vilka är era tankar kring barnlitteratur/ estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur?

– Gunilla Larsdotter: Privat har det haft stor betydelse för mig att jag sedan barnsben fått höra min äldsta syster berätta egna och folksagor för mig. Och att läsa om “andra” karaktärers/författares liv, tankar, erfarenheter, äventyr, vedermödor, lycka och syn på sakernas tillstånd. etc. Och att få besöka andra platser och världar. Det har format mig! Bland annat till att använda språket som uttrycksmedel och att som vuxen förstå att jag är en “skrivande person” med intresse för människor och språk överhuvudtaget.

– AC Hellstrand: Barnböcker har blivit bättre på att normalisera olikheter (från normen) både textmässigt och illustrativt. – Gunilla Larsdotter: Litteratur och estetiska uttryck påverkar särskilt barn. En bredd i utbudet ger oss olika perspektiv som leder till ökad förståelse av olika levnadsvillkor, sätt att leva, vara och tänka (värdera). – Marit Jonsson: Det är viktigt för barn och för alla att få ta del av andras berättelser, fantasi och realism, att bära med sig i livet. Samspelet mellan text, bild och rytm, röst, egen inre röst och mellan de olika inblandade: författare, illustratör, läsare, lyssnare, gestaltare – att förmedla och ta emot, är alla viktiga delar. I någon mening är alltid mottagaren medskapare i det mottagna.

– Malin Tuvesson: Jag har alltid läst mycket och läser fortfarande mycket. Nu som småbarnsförälder försöker jag att ge mina barn samma förutsättningar för att läsa som jag hade i min barndom. Jag läser och pratar mycket om böcker med mina barn och uppmuntrar min åttaåring att läsa och skriva så som jag gör. Fantasi är en fantastisk gåva att tillåta våra barn att ha.

Berätta om de positiva sidorna och de mer problematiska sidorna av arbetet med bloggen.

– Helena Ferry: Jag har alltid läst mycket. Jag läser barnböcker för mina barn (numera det yngre, då det äldre läser själv) och är aspirerande författare. Jag läser också väldigt gärna ungdomsböcker för egen skull och tycker att fler vuxna borde göra det! Det händer att jag lobbar lite lagom diskret för det genom att ge bort ungdomsböcker i present…

– AC Hellstrand: Det positiva är helt klart att man hittar ny inspiration, både från läsare, författare och illustratörer. Det negativa är att man önskar att man hade tid att göra mer. – Gunilla Larsdotter: Jag gillar vårt koncept med “skrivkollektiv”. Det är inspirerande att interagera och ta del av andras inlägg. Som bloggskribent har jag dock upplevt en tvehågsenhet inför att recensera böcker som förlagen erbjuder. Jag har mellan raderna erfarit en viss förväntan på positiva recensioner eller inlägg. Ser en risk för jäv, med alltför vänskapliga relationer till förlag/författare. Framförallt på Instagram förekommer många bokrecensions-/litteraturkonton som delar bilder på bokuppslag med älskliga hälsningar

– Marit Jonsson: Efter många år som sagoläsare för egna och andras barn i skola och barnomsorg började jag läsa litteraturvetenskap och inriktade mig då speciellt på barnoch ungdomslitteratur. Jag ville jobba på förlag eller med recensioner och kontrakt med författare och mottagare av deras verk. Vidare läste jag konstvetenskap och halkade på så sätt in på illustrationerna, skapandet och mottagandet av dessa. Jag hade också pedagogik som ämne och inriktade mig även där på barn och 45

från författare/förlag. Känner mig en smula obekväm med det.

– Helena Ferry: En bilderboksskapare (bild och text) jag gärna lyfter är Jonna Björnstjerna, för hennes fantastiska sagor om den underbara familjen Kanin. Det finns en härlig detaljrikedom i bilderna och en perfekt balans mellan läskigt och lustigt. Stina Wirséns underbara Vem-böcker betydde mycket för oss när barnen var yngre. För äldre målgrupper lyfter jag gärna Mårten Melin och Johanna Lindbäck, som båda skriver (åtminstone delvis) verklighetsnära och trovärdiga skildringar av olika slags vardagsdramatik.

– Malin Tuvesson: Det positiva är att jag läser många böcker som jag annars hade missat och genom att skriva om det jag läser så måste jag reflektera och dialogen jag har med mina barn kring boken blir då oftast djupare. Det negativa är att ibland kan det vara stressigt att hinna med inlägg men då är det bra att vi är ett bloggkollektiv. Vilken författare och illustratör vill ni lyfta fram speciellt och varför?

– Veroniqa Sjöquist: Mats Strandberg. Hans Monsterböcker är grymma och älskas av alla barn jag läst dem för!

– AC Hellstrand: Astrid Lindgren då hon inspirerat och skapat trygghet för många. Vilken kvinna!. Emma Karinsdotter för sin humor och intresse i barnets läsning. En stjärna! Marcus-Gunnar Pettersson för hans humoristiska och detaljrika illustrationer som ibland även kan ha ett djupt allvar. Ingela Korsell för att hon fått barn som aldrig läser att helt sluka serier av henne.

Vad tror ni om framtiden för barnlitteraturen? – AC Hellstrand: Den kommer att fortsätta utvecklas på ett positivt sätt. Det är många pojkar som inte läser i dag och jag hoppas att den kommer att skapa flera smarta sätt att få dem att läsa.

– Gunilla Larsdotter: Ja, instämmer helt i AC:s ord om Astrid Lindgren! Roald Dahl har ett djup och humor på samma gång som berättelserna ofta sätter sig upp mot auktoriteter som på olika vis idkar maktutövning. Båda har alltid med barnets perspektiv främst. Det är viktigt med igenkänning och “stöd” (värme och glädje). Tove Janssons värld är säregen men speglar mycket om relationer och små och stora livsfrågor. Elsa Beskows berättelser är gammalmodiga, men även de speglar världen och värderingar på ett sagolikt sätt. Maria Gripes verk har en stor bredd som belyser orättvisor, olikheter och samhällsfrågor med ett lågmält sagoberättande fyllt av klokhet, människokärlek och allas lika värde. De här författarna berättar och låter läsaren ta till sig det som kommer till den – det är viktigt att inte underskatta barnens förmågor att tänka och förstå.

– Gunilla Larsdotter: Jag tror och hoppas att den kommer att få mer utrymme i all sorts media. Som en effekt av att man förstår hur viktigt läsning och berättelser är för intellektuell och känslomässig utveckling samt för studier och yrkesliv. Och som världsmedborgare behöver vi verktyg för att bättre förstå varandra så att vi kan samverka och kommunicera på ett konstruktivt sätt. Vilka bloggar/instagramkonto/poddar inspireras ni av? – AC Hellstrand: Instagramkonton: Barnboksfamiljen, AnnikaLundeberg, Agneslindholm (ung duktig tjej), Sofiesbokblogg, Ingelakorsell, Barnbokstips. – Gunilla Larsdotter: lillabus_läser (varierande, väl valt), johan.anderblad (för hans energiska och inspirerande läsfrämjande)

– Malin Tuvesson: Alla de som redan nämnts av AC och Gunilla men också Sven Nordqvist som var en absolut favorit när jag var barn och Johan Anderblad som skriver om Bojan och hur han arbetar för att öka läsandet för, med och av barn. 46

Ur: Körsbärsprinsen, Sofia Dorotea Svensson & Mikaela Nordlund NA Förlag 2020

Bazar Masarin 2020:02

Körsbärsprinsen Sofia Dorotea Svensson & Mikaela Nordlund NA förlag 2020

Körsbärsprinsen Publicerad 2020-06-23

Malin Tuvesson

u får vi läsa om prins Casper som är son till kungen av landet bakom ögonlocken. Ett fantasirikt land med tvillingträd, tuppar man kan rida på, en kung med ett örnbo i sitt burriga hår och där det är möjligt att hoppa studsmatta på pappa kungens mage. Det finns en farmor som kan förvandla de finaste av körsbärsblommor till fantastiska saker så som gardiner eller varför inte en luftballong? På trädbindarnatten ska barnen leta upp sitt tvillingträd för att kunna växa och bli lika stora och bra som sina föräldrar och Casper vill bli lika stor som pappakungen. I skogens skuggor lurar dock Knackhäxan som äter upp barn för att känna sig mindre ensam. Kommer prins Casper klara sig genom skogen och rädda barnen? Boken är underbart illustrerad med bilder som verkligen kompletterar och lyfter texten. Bilderna skapar en fantastisk stämning i högläsningen och kan verkligen göra sig som bilder på ett barnrum eller som vykort. Bilden på uppslaget där Knackhäxan kramar prins Casper och säger att hon bara ville känna sig mindre ensam är otroligt rörande. Boken är otroligt fantasirik i både sina bilder som sitt språk och gestaltar mod och en strävan efter att hitta sin egen väg för att kunna vara sig själv.

Bazar Masarin 2020:02

Ur: Körsbärsprinsen, Sofia Dorotea Svensson & Mikaela Nordlund NA Förlag 2020

Bazar Masarin 2020:02 Virrpetter Johanna Wahlfisk & Gunilla Kvarnström Lindskog förlag 2020

Virrpetter Publicerad 2020-06-03

A C Hellstrand

ur kan någon som har minne som en häst helt plötsligt börja glömma? I den fina boken Virrpetter möter vi en snurrig morfar som med tiden glömmer och blir mer och mer likt ett barn. Han lever till slut i en fantasivärld och man kan förstå frustrationen och oron hos de närstående samtidigt som det också finns många fina stunder med mycket glädje trots att det blir tokigt. Mormor Ines är förstående och orolig och deras kärlek i boken målas upp fint. Hon är orolig för sin man och han hittar på mycket tokigheter så det är befogat. ”-Nämen hej, säger morfar till mormor försiktigt och tar den lilla gumman i handen. Är det du som är sjörövarjenny? – Ja visst är det det, säger Ines och blinkar skämtsamt med ena ögat. Och om du blir hungrig kan du få en kopp hajbenssoppa och en bit tigerkaka till mellanmål.”

Det är ett viktigt ämne boken tar upp. Det är mycket text i bilderboken och illustrationerna är fina. Den är skriven med både allvar och humor och det går inte att inte le åt morfars tokerier samtidigt som det gör lite ont i hjärtat. Det är en bok som tar upp den lömska sjukdomen demens och den passar för alla att läsa men extra bra om man kanske har någon i sin närhet som råkat ut för just detta eller är på väg in i demensens dimma. 51

Ur: Virrpetter, Johanna Wahlfisk & Gunilla Kvarnstrรถm Lindskog Fรถrlag 2020

Barnboksf Eftersom vi läste så mycket barnlitteratur så kändes det naturligt att starta en blogg för att dela med mig av boktips och mina tankar om böckerna. Vilka är dina tankar kring det? Vår blogg har alltid varit en hobby som ska vara lustfylld utan krav. Därför har vi valt att driva bloggen helt ideellt utan ekonomiska intressen. Det ihop med att jag inte jobbar inom bokbranschen gör att jag ofta känner mig fri i mina recensioner. Dock har vi en del obetalda samarbeten med förlag för boktävlingar. Pia Hellstrand

Vad har du för mål/vision? Vilka är din målgrupp?

Vad heter din blogg/ditt instagram? Och vem är du?

Vi har inga särskilda mål med bloggen utan vill fortsätta sprida härlig barnlitteratur i sociala medier. Bloggens syfte har inte förändrat sig nämnvärt sen jag startade den. Vår målgrupp är alla som är intresserade av barnlitteratur för ca 0-12 år.

Barnboksfamiljen. Jag heter Pia och är förskollärare som brinner för specialpedagogik och inkludering. Samt barnlitteratur! Mamma till barnen A 10 år, I 6,5 år och V 4 år vars åsikter ofta tar plats på bloggen. Hur började det?

Vilken relation har du till barnlitteratur? (professionellt/privat)?

Mitt äldsta barn har grav ADHD men högläsning var tidigt det som gav honom lugn och hyperfokus. Så vi har alltid läst extrema mängder barnlitteratur och det har blivit en naturlig del av livet även för de yngre syskonen.

Jag har valt att jobba i Husby som definieras som ”särskilt utsatt område”. Där är arbetet med barnlitteratur oerhört viktigt och vi har även ett fantastiskt förskolebibliotek i samarbete med Husby bibliotek. På min avdelning har jag 15-18 barn med annat modersmål än svenska. Så högläsning och samtalet om litteraturen är en viktig del av vårt språkstimulerande arbete. Samtidigt som det såklart även

Varför började du med bloggen/ instagramkontot? 53

Bazar Masarin 2020:02

familjen

Jag lyfter de tankarna som kommer upp under läsningen och vår blogg har alltid fått vara subjektiv med fokus på vår läsupplevelse. De flesta brukar ändå reagera bra. Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför?

måste få vara härliga läsupplevelser och en tidig introduktion till läslust. Det ena utesluter inte det andra, snarare förstärker varandra med rätt arbetsmetoder som tar till vara på lust och nyfikenhet.

Författaren Camilla Linde som skriver böckerna om Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå. Sci-fi för barn på ca 6-9 år. Fantastiska och välskrivna böcker som förtjänar mer uppmärksamhet! En smal genre som uppskattas av många barn.

Vilka är dina tankar kring barnlitteratur/estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur?

Vilka andra bloggar/instagramkonton inspireras du av?

Jag tänker ofta att det viktiga är att vi inte begränsar barnens litterära upplevelser, men att det fortfarande är okej att använda barnlitteraturen för olika syften. Jag personligen har ingenting emot den ”pedagogiska” barnlitteraturen som kan vara viktig för att exempelvis introducera samtal kring integritet. Men det är då väldigt viktigt att vi låter barnen få fler litterära upplevelser än så. Vi får inte glömma härliga högläsningsupplevelser, poesi och böcker som är konstupplevelser osv.

Jag gillar @Villivonkansbooks på instagram. Veronika är en ärlig och genuin bokälskare som hinner recensera såväl barn- som vuxenböcker. Roliga recensioner att läsa! Även @ellasboktips där tioåriga Ella lägger upp bokvideos med hennes tankar. En blogg man blir glad av och recensioner ur ett barns pespektiv.

Berätta om de positiva sidorna och de negativa sidorna av arbetet med bloggen/instagramkontot.

Jag tror och hoppas att barnlitteratur har en stark framtid så länge vi vuxna visar att barnlitteratur är viktigt och förtjänar att ta plats. Jag hoppas att fler rektorer ska få en budget som tillåter att de kan prioritera uppdaterade skolbibliotek och anställa skolbibliotekarier så barnen ofta kommer i kontakt med lockande och modern litteratur. Istället för halvtrasiga böcker från åttiotalet. Det är så lätt att enbart skylla barns minskade läsning på digitalisering och intresse för skärmar, men jag tänker ta det ansvar jag kan ta som vuxen för att sprida läslust och intresse för barnlitteratur. Det gör jag i dagsläget delvis via vårt instagramkonto.

Vad tror du om framtiden för barnlitteraturen och vad tror du om framtiden för dens bloggar/instagramkonton?

Bloggen har givit mig möjligheten att ha än bättre koll på nyutgiven barnlitteratur och jag har också blivit bättre på att alltid samtala med barnen om böckerna vi läser då jag tycker det är viktigt att inkludera deras åsikter i recensionerna. Något som kan vara lite jobbigt är när någon blir ledsen av en recension som innehåller kritik. Jag försöker alltid formulera mig respektfullt men vill ändå alltid vara ärlig på ett konstruktivt sätt. 54

Bazar Masarin 2020:02

Tio små blom

Pia Hellstrand

io blommor står i en vas, och genom en udda räknesaga får vi följa hur en efter en av blommorna försvinner. Men vad händer sen med vasen? Är katten på baksidan inblandad? Denna bok är kreativt påhittig på många sätt, vilket vi anar redan på bokens baksida när vi ser hur bokens sträckkod sitter på kattens halsband och förlagets logga som berlock på detta halsband. Denna bok har framförallt uppskattat på mitt jobb och barnen har tyckt om att räkna bakåt och fylla i siffror under bokens gång. Jag kan stundvis tycka att vissa rim blir lite abstrakta vi, exempelvis att vi ser pappan med en blomma och läser hur de går iväg på bio. Men boken har uppskattats väldigt mycket av min barngrupp på förskolan med varierande nivå på svenska språket - kul! De fyra sista uppslagen blir sedan ett mästerligt avslut när den utlovade språkglädjen levereras. Härligt! Räkneramsan har blivit tonsatt och vill man lyssna så finns en QR-kod att scanna i boken. Vi får även en lista i bokens början med ”Medverkande blommor:” som ger oss känslan av dem som skådespelare. Blommorna benämns inte i bokens text, men som pedagog/vuxen kan det vara bra att ha koll för att eventuellt kunna benämna för att fånga upp barnens nyfikenhet och tankar vid tillhörande boksamtal. Exempelvis började mina förskolebarn glatt diskutera vilken blomma de själva var och jag

kunde då passa på att benämna blommornas namn. Vi har tydligen många pioner till barn på min avdelning :-) Men även en stjärnflocka! Jag som lite nörd när det kommer till biologisk mångfald och att värna bin uppskattar också att så gott som samtliga av bokens blommor gynnar våra små pollinatörer. Om det är slump 55

Tio små blommor Emma Virke & Ida Björs Lilla Piratförlaget 2020 Ålderskategori: 3-6 år Betyg: 4 av 5

mmor

Ur: Tio små blommor, Emma Virke & Ida Björs Lilla Piratförlaget 2020

eller medvetet har jag ingen aning om. Stor tumme upp för att boken inkluderar en mångfald av hudfärger och åldrar! En härlig räkneramsa som har uppskattats på mitt jobb och nu ska inkluderas i förskolans bokbestånd då den absolut kommer läsas många gånger till här. 56

Ur: Nella har inte tid att gå och lägga sig, Peter Kvist & Astrid Tolke Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:02

Nella har inte tid att gå och lägga sig

Pia Hellstrand

lockan har blivit mycket och det är dags för Nella att börja göra i ordning sig för att sova. Men hon vill ju bara leka! Tur att pappa ger sig in i lekens värld tillsammans med henne samtidigt som de fixar kvällsrutinerna. Utöver att detta är en fantasifull berättelse så är det också fint hur boken lyfter upp ett lekfullt föräldraskap som med kreativitet lotsar barnet in i rutinerna via leken. Det är också fint att det är en pappa som synliggörs med detta följsamma föräldraskap som saknar auktoritära drag men ändå skapar trygghet med gränser och rutiner. Jag uppskattar även boken ur ett normperspektiv, här har man inte bara svängt på traditionella könsroller och gjort tvärtom.

Utan här får vi ta del av en berättelse där barnet verkligen inte begränsas ur något perspektiv. Barnet tillåts vara en modig brandman som räddar dockan från ett brinnande höghus. Men Nella får också ha lila som favoritfärg och vara prinsessa i Znarkistan - för att stunden senare förvandlas till en stor och busig elefant. Mira får helt enkelt tillgång till hela paletten i sin lekvärld - härligt! Jag har högläst denna bok många gånger för V (4 år) och I (6,5 år) som tycker att denna bok är väldigt rolig. När pappan genom leken gör 57

det vanliga kranvattnet roligare (egentligen vill ju Mira ha välling) så låtsas han vara en kypare som erbjuder olika typer av vatten. Här har mina barn med stort nöje sagt ”Blä!!” när pappan erbjuder lyxiga varianter såsom ”Hummerblask med smak av franska sniglar”. Till slut erbjuder pappa en härlig variant Aqua-fantastico de la Kranovattno. Woho! Perfekt! En rolig bok som fångat våra barn och är en fin läsupplevelse. Samtidigt som jag uppskattar den på flera andra plan också.

Nella har inte tid att gå och lägga sig Peter Kvist & Astrid Tolke Rabén & Sjögren 2020 Ålderskategori: 3-6 år Betyg: 4,5 av 5

Ur: Nella har inte tid att gĂĽ och lĂ¤gga sig, Peter Kvist & Astrid Tolke

e Rabén & Sjögren 2020

En elefant bala Pia Hellstrand

i har väl inte missat att vår allas favorit Ellen Ekman - @lilla_ berlin har gjort en pekbok med den klassiska visan En elefant balanserade. Boken är utformad precis som många andra numera klassiska sångpekböcker i kartong. Sångtexten finns genom boken och du sjunger med medan du bläddrar. Ett mysigt sätt att kombinera visor och barnlitteratur. Ett enkelt sätt att öka barnens konkreta förståelse av vad man faktiskt sjunger om. Denna bok har getts ut samtidigt som Ekmans visuella version av Blinka lilla stjärna - en

En elefant balanserade Ellen Ekman Rabén & Sjögren 2020 Ålderskategori: 0-3 år Betyg: 5 av 5

Ur: En elefant balanserade, Ellen Ekman Rabén & Sjögren 2020

anserade liknande sångbok för de yngsta som jag nyligen recenserade. Då var jag lite besviken då jag tyckte att boken saknade den vanliga Ekman-känslan vi brukar få. Därför är det extra roligt att känslan av hennes humoristiska och finurliga illustrationer är tillbaka i denna del. Elefanterna som blir hämtade sitter och fikar kafferep, badar och blåser ballonger med en stil som får oss att le stort när övriga elefanter kommer och lockar dem till balansleken. När jag sitter och skriver denna recension kommer mellanbarnet som fyller sju i höst och bläddrar i boken. Samtidigt som jag skriver så skrattar hon av bilderna och börjar sjunga på

eget initiativ. När jag bad om att få boken för att ta bilder deklarerade hon att den var väldigt rolig, särskilt att den sista elefanten var beige så den nästan såg ut som en gris trots att det var en elefant. Tydligen superroligt med illustrationer som vågar utmana och inte ritar alla elefanter gråa. Så en väldigt mysig sångbok som kommer få flytta med till jobbet (förskola) när sommarledigheten är slut. Jag är säker på att den kommer vara en succé hos barnen oavsett ålder bland förskolebarnen. Perfekt att kombinera med balans/rörelselekar med inspiration av boken. 62

Bazar Masarin 2020:02

FotoÂŠ AC Hellstrand

Gustavs Bokhylla Foto© AC Hellstrand

AC Hellstrand

Vad heter din blogg/ditt insta? Vem är du?

Vilka var dina syften/tankar kring det? Varför just barnoch/eller ungdomslitteratur?

Vårt instagramkonto heter Gustavsbokhylla. Vi som tycker på kontot heter Gustav Hellstrand 10 år, Philip Hellstrand 7 år och AC (mamman). Det är oftast jag AC som skriver. Hur började det? Varför började du med bloggen/instagramkontot? Gustav ville gärna testa att ha ett instagramkonto och han älskar att läsa därför blev det ett bokkonto och själva namnet kom ifrån att vi plockade böcker i Gustavs bokhylla som han läst och så skrev vi om dem.

Gustav läser som sagt väldigt mycket och nu är det ett sätt att kartlägga vad som lästs. Philip har precis börjat och växer med varje bok han tar sig igenom. Jag AC tycker mycket om att läsa barnböcker tillsammans med Gustav och Philip. Det är mysigt att få fly in i en annan verklighet en stund och det är också ett sätt att närma sig vissa ämnen med barnen och det öppnar för naturliga samtal men det föds även kreativitet ur vårt läsande.

Bazar Masarin 2020:02 Vad har du för mål/vision? Vilka är din målgrupp?

Det mest fantastiska är all inspiration man får av alla andra där ute. Både instagrammare men också följare. De är generösa med tips och ger en nya infallsvinklar. Det negativa kan vara att man emellanåt är stressad för att man inte hinner så mycket som man vill och att det ligger läshögar hemma som ska recenseras när man kanske inte har så mycket tid. Stress kan också komma av förväntningar från någon. Ibland är också bör-läsahögen så stor att vill-läsahögen blir lidande.

Målet är att fortsätta läsa böcker tillsammans samt inspireras av andra läsare därute. Målet är också att skapa en fortsatt nyfikenhet hos Gustav och Philip så att läsandet även är naturligt för dem senare i livet. Gustav är lite äldre nu än när vi startade kontot så kanske kommer intresset att avta, vi får se, men jag hoppas att det inte blir så utan att vi tillsammans kan utforska denna magiska värld och kanske inspirera andra där ute till läsning och nya infallsvinklar. Man läser ibland att läsningen bland pojkar gått ner. Kanske kan vårt konto få någon pojke där ute att hitta inspiration?! Från början var kanske inte tanken att få en massa följare men vi är tacksamma för varenda en av de som följer oss i dag och det känns som att det är en blandning mellan andra bokinstagrammare, lärare, föräldrar, författare och illustratörer.

Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför? Det är många vi skulle vilja lyfta så jag kommer nämna ett par. Först och främst Astrid Lindgren för allt hon gjort. Vilken stark kvinna och vilka fina sagor hon skapat. Jag skulle även vilja påstå att hon fostrat generationer. Emma Karinsdotter, författaren bakom Lisbet och sambakungen bland annat. En inspirerande kvinna med humor som tar sig tid för sina läsare. Ingela Korsell för inspiration och även hon för att hon tar sig tid för läsarna samt att hon får de som inte läser annars att läsa. Tobias Söderlund även han för sin aktivitet med läsarna men också för sina annorlunda böcker. Sarah Sheppard för sina fina och inspirerande böcker som får både barnet och den vuxne att vilja resa och upptäcka. Även hon är aktiv gentemot sina läsare. Christina Lindström för sitt engagemang i läsning och viktiga böcker. Johan Anderblad för sitt engagemang för läsning och sist men inte minst Marcus-Gunnar Pettersson för sinafantastiska illustrationer och berättelser som kommer med dem.

Vilken relation har du till barnlitteratur? (professionellt/privat) Jag (AC) jobbar med helt andra saker så detta är min magiska värld att resa i med mina barn. Vilka är dina tankar kring barnlitteratur/estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur? Det är fantastiskt att utbudet är så stort. Det är bredare nu än vad det var för bara några år sedan men det finns fortfarande saker att göra. Det finns så många duktiga författare och illustratörer och jag gillar att illustratörerna får ta lite plats. Många gånger kan de bära upp och rädda en dålig story. Ibland kan jag dock tycka att man vill lite för mycket och då blir det helt fel och ibland styr vi vuxna kanske lite mycket över vad vi tycker att barnet bör läsa istället för att lyssna på vad de vill läsa och inse att det kanske är ok att det inte är helt vad du önskat att de läste.

Vilka andra bloggar/instagramkonton inspireras du av? Det är många men för att nämna några: , sofiesbokblogg, annika.lundeberg, agnes_lindholm, agneta_norrgard, barnbokstips, barnboksfamiljen, barnensboktips

Berätta om de positiva sidorna, berätta om de negativa sidorna av i arbetet med bloggen/instagramkontot. 65

Vad tror du om framtiden för barnlitteraturen och vad tror du om framtiden för dens bloggar/instagramkonton?

Antagligen kommer det inte att se ut på samma sätt som det gör i dag. Instagram är bra för att det går snabbt att lägga upp något. En blogg kräver lite mer tid och det känns som att intresset för det kanske svalnat något. Dock hoppas jag att bloggandet kommer finnas kvar för det är ett bra sätt att hitta inspiration och nya infallsvinklar samt att få tips. Jag hade önskat lite mer kreativa inlägg om hur man går till väga för att skapa läsglädje hos ett barn som inte verkar ha den. De tips som finns där ute är väldigt ofta samma typ av tips och jag saknar nytänket och kreativiteten som jag tror finns där ute.

Jag tror och hoppas att framtiden är ljus. Det kommer komma en än bredare litteratur och många klassiker kommer behöva justeras för att passa denna tid. Jag hoppas att vi kommer se mer internationell barnlitteratur. Det är ett sätt att bildas också. Biblioteken är viktiga så hoppas att de får finnas kvar. Angående instagram och bloggkonton är det svårt att säga.

Foto© AC Hellstrand

Omslag: Månen, varelsen och jag, Ylva Karlsson & Sofia Falkenhem Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:02

Gustavs Bokhylla

Månen, varelsen och jag Ylva Karlsson & Sofia Falkenhem Rabén & Sjögren 2020

Månen, varelsen och jag 18 juni 2020

med mig själv när jag blir utmanad och så skäms jag för att jag reagerade som jag gjorde. Det är spännande att konstant utvecklas. Så länge man är medveten och öppen så kan man lära eller hur! Boken är skriven som en youtube-dagbok och vissa kapitel är bara en sida så det är en lätt kapitelbok att läsa. Boken öppnar för diskussion och får en att tänka till. Jag inser medan vi läser att barnen tycker det är knasigt att vi ens måste prata om olikheterna. Alla är ju människor. Det är dock viktigt och det är nog oss vuxna vi måste jobba mest med. Ur boken:

Typ: Kapitelbok, skönlitteratur Ålder: 6-9 år Gustav: Vi har läst boken Månen, varelsen och jag. Vi läste den tillsammans. Den handlar om Månne. Hen är ingen han och ingen hon. Det är inte så svårt tycker jag. Alla verkar tycka att det är svårt. Mamma är så. Hon vill säga hon eller han. Måste rätta henne ibland. Månne vill ha en Youtube kanal. Det vill många. Boken är skriven som att man tittar på Youtube. Det är bra. Man får veta vad Minne gör på dagarna och hur hen tänker. Hennes mamma och pappa verkar acceptera henne för den hen är. Det är bra. Det finns en varelse som är med i boken också. Bilderna är fina och boken bra. Den får av fem av mig.

En gång sa mamma att det jämnar ut sig. Att hälften av gångerna säger folk som inte vet hon till mig och hälften av gångerna säger de han. Men hon har fel. Hur kan det jämna ut sig? Om två saker är fel blir de ju inte rätt ihop.

Månne är så trött på att förklara. Det här att vara varken kille eller tjej, utan en hen. Hur svårt kan det vara? Inte ett dugg svårt! Därför ska hen börja youtuba. Hen ska bli världens yngsta youtuber ever! Om allt fantastiskt berättar Månne i sina klipp: om sina samtal med månen, om universums bästa bästisar Rut och Jörgen. Illustrationerna och bokomslaget är som Philip säger ljuvliga och vi gillar Månne som karaktär. Tänkvärd bok som öppnar upp för dialog. Av mig får denna bok starka av fem. #barnbok #barnböcker #barnlitteratur #gustavtipsar #boktips #kapitelbok #kapitelböcker #högläsning #läsning #boktips #bookstagram #bokstagram #bookstagrammer #bokstagrammer #hen #youtuber #månenvarelsenochjag #ylvakarlsson #sofiafalkenhem #rabenochsjögren @rabensjogren

Philip: Bilderna är fina i boken och jag tycker om utsidan på boken. Månne verkar vara snäll och jag skulle vara kompis med hen. Hen får en youtube kompis. Det är coolt! Månne är lika gammal som jag. Månne är inte pojke och inte flicka. Månne är Månne. Månne lär sig spela piano. Det vill jag också fast jag vill bli dj. Jag vet inte hur man gör för att bli dj. Boken får av fem av mig. AC: Månne är en fin karaktär på många sätt och det är sjukt att det ska vara så uppdelat i dagens samhälle med benämningar. Jag är expert på att dela in folk i fack trots att jag själv anser att jag är öppen så får jag jobba 68

Bazar Masarin 2020:02

Gustavs Bokhylla

Den falska rosen 23 maj 2020

Typ: Kapitelbok, spänning och resetema Ålder: 12-15 år eller ressugna själar i andra åldrar

Ni har bett mig att skriva ner allt jag vet om mannen som kallades för Shetland Jack. Det skall jag göra. Jag skall berätta för Er om hans hårda liv. Och Ni skall få reda på den hemska sanningen om hans mystiska försvinnande. Men historien om Shetland Jack tog inte slut när hans fartyg hittades övergivet i Glasgows hamn. Och nu har Jacks öde blivit en del av mitt eget. Om detta måste jag också skriva, trots att det känns svårt. Ibland vill jag bara glömma den långa vintern i huset på Oswald Street och allt det onda som hände där

AC: Vi lyssnade på första delen i serien om Sally Jones på @barnradion och den var både spännande och bra. Mycket orättvisa upplevde barnen så det diskuterades mycket. Om ni inte lyssnat så rekommenderas den varmt. Nu har vi läst Den falska rosen som är en fristående bok men bygger på samma karaktärer som föregående bok. Den är spännande och bra och man har svårt att lägga den ifrån sig. De fina illustrationerna på de olika karaktärerna i början gillar vi och den detaljrika bilden över Glasgow kan man titta länge på. Åldern på boken är satt ganska högt och man förstår varför. Vi tycker dock att den fungerar som högläsningsbok för oss. Betyg på denna blir av fem.

Er vän, Sally Jones”

#barnbok #barnböcker #gustavresetema #bilderbok #bilderböcker #resa #resor #reseinspiration #barnlitteratur #gustavtipsar #boktips #resa #restips #resetips #storbritannien #skottland #denfalskarosen @bonniercarlsen #bonniercarlsen #jakobwegelius #ericthunfors #bokstagram #bookstagram#bokstagrammer#bookstagrammer 69

Omslag: Den falska rosen, Jakob Wegelius Bonnier Carlsen 2020

Den falska rosen Jakob Wegelius Bonnier Carlsen 2020

Bazar Masarin 2020:02

Barnboksbloggen

FotoÂŠ Carola Forslund

Foto© privat Carola Forslund

Boktips för dig och ditt barn

Carola Forslund

ag heter Carola Forslund och jag driver Barnboksbloggen.se som också finns på Facebook och på Instagram under namnet Barnboksbloggen. Jag började skriva om barnböcker på föräldra portalen Alltombarn redan 2007, men från och med 2010 driver jag bloggen i egen regi. Jag har alltid haft läsning och skrivande som mina största intressen, men under föräldraledigheten med mitt första barn började jag fundera på om jag kunde göra något mer av mitt intresse. Det började med att jag fick i uppdrag att skriva en bok till BTJ förlag, Förälder för första gången, som gavs ut 2008. Därefter började jag med bloggen och startade eget som frilansjournalist. Sedan dess har jag utbildat mig vidare, dels till bibliotekarie och dels har jag en fil kand i litteraturvetenskap med inriktning mot barnoch ungdomslitteratur. Idag jobbar jag som bibliotekarie på ett integrerat folk- och skolbibliotek utanför Hudiksvall. Jag är också lektör för BTJ och skriver ibland om böcker för olika tidningar. 72

Bazar Masarin 2020:02 Trots namnet Barnboksbloggen läser och skriver jag om alla slags böcker, både barnoch vuxenböcker, men det är barnoch ungdomslitteraturen mitt hjärta klappar starkast för. Jag gillar att de böckerna är så komplexa – de rymmer så mycket, så många olika teman från det enkla, vardagliga, till det tunga, djupa. Dessutom väjer de aldrig för de största känslorna eller de svåra ämnena, de tassar inte runt teman som döden, kärleken, skilsmässor, mobbing, klimathot eller katastrofer, de går rakt på. Jag tycker också att barnoch ungdomsböcker så ofta hamnar i skymundan när man diskuterar litteratur och då vill jag lyfta fram dessa böcker. En ytterligare anledning till varför jag gärna skriver om just barnoch ungdomsböcker är för att jag vill underlätta för föräldrar, bibliotekarier, pedagoger och förskolepersonal att navigera i den stora utgivningen. Jag skriver alltid ärligt om de böcker jag skriver om, och i bloggen försöker jag förklara varför jag tycker att en bok är läsvärd eller inte, inte bara skriva att den är bra eller dålig, utan fördjupa diskussionen lite. Jag tror det ger mer till mina läsare, oavsett om man är lärare eller förälder som söker en högläsningsbok eller om man är bibliotekarie som funderar på om en viss bok ska köpas in eller inte. Jag brinner för läsfrämjande och det är också de delar jag tycker är allra roligast i mitt arbete som bibliotekarie. Jag ger gärna boktips i skolklasser och försöker inspirera till högläsning på föräldramöten. Bloggen ser jag också som ett slags läsfrämjande initiativ. Jag tror både barn och föräldrar behöver vara omgivna av böcker för att man ska känna sig peppad till läsning, och då behövs även boktips och en navigering i bokfloden. Det är det jag hoppas kunna förmedla med bloggen. Därför försöker jag också hela tiden ha en tanke med mitt urval. Jag försöker skriva om ett så varierat och brett urval som möjligt för att alla ska kunna hitta något som passar just dem eller deras barn. Det positiva med att blogga om böcker är förstås alla fina böcker jag får läsa och ta del av, alla fina läsare som jag får diskutera böcker och läsning kring samt den inblick jag får i bokbranschen och utgivningen, vilket jag har stor nytta av i mitt jobb. 73

Det negativa är förstås att jag gör allt detta ideellt som en hobby, vilket gör att jag tyvärr inte hinner läsa och skriva så mycket som jag kanske hade önskat. De författare och illustratörer jag vill lyfta fram är: Emma Karinsdotter – jag älskade hennes Tusen stjärnors ö som är en hjärtskärande berättelse om sorg, saknad, mod, hopp och förtröstan. En äventyrsberättelse som för tankarna till Mio min Mio. Karin Erlandsson – hennes serie Legenden om Ögonstenen golvade mig totalt. En saga som utspelar sig i en helt unik värld och som är riktiga högläsningspärlor. Mårten Melin – en av våra absolut främsta barnoch ungdomsboksförfattare som skriver i nästan alla genrer och som inte väjer för att ta sig an såväl poesi som lättlästa böcker. Johanna Lindbäck – skriver välskrivna ungdomsböcker med äkta känslor, trovärdiga karaktärsskildringar och hög igenkänningsfaktor, och dessutom utspelar sig många av dem uppe i norr, vilket är ett stort plus. Andra bloggar jag inspireras av är: Agnes bokblogg https://agnesbokblogg.blogspot.com/ Barnboksprat https://www.barnboksprat.se/ Barnens boktips http://barnensboktips.se/ Carolina läser http://carolinalandin.blogspot.com/ Enligt O https://www.enligto.se/ Jenny på Wendes http://jennypawendes.blogspot.com/ Prickiga Paula http://prickigapaula.blogspot.com/ Sofies bokblogg http://www.sofiesbokblogg.se/ Jag tror att barnlitteraturens framtid kommer att se ljus ut. Trots farhågor om att datorer, mobiltelefoner och sociala medier kommer att konkurrera ut böcker och läsning så tror jag inte att det behöver vara så. Som bibliotekarie märker jag att det finns ett stort intresse för böcker hos barnen, det gäller bara att spinna

Foto© privat Carola Forslund

vidare på det. Vi vuxna har en viktig roll att uppmuntra läsintresset och att vara läsande förebild för barnen. Jag hoppas att barnlitteraturen lyfts fram, uppmärksammas och får ta mer plats i framtiden även i media och offentliga rum. När det gäller instagramkonton tror jag det är ett bra sätt att inspirera och väcka intresse för en bok eller för läsning i stort. Det är ett snabbt och enkelt sätt att nå många. Jag tror dock inte på bokbloggarnas död som det pratats om till och från de senaste åren. Jag tror det finns ett behov av att få skriva en längre text, kunna fördjupa samtalet kring boken och

helt enkelt ha en plats där texten är det viktiga istället för bilden. Övrigt om mig då. Jag är 40 år och bor i Hälsingland. Jag har fyra barn i åldrarna 3 till 12 år. Förutom läsning och skrivande så tycker jag om att baka, laga mat, umgås med familj och vänner samt yoga. www.barnboksbloggen.se barnboksbloggen@hotmail.com www.instagram.se/barnboksbloggen https://www.facebook.com/Barnboksbloggen/ 74

Ur: God natt, min nalle, Lotta Olsson & Anna Lindsten Bonnier Carlsen 2020

God natt, min Nalle

Posted on 10 juni, 2020 by carola

God natt på kroken, min röda kjol.

Carola Forslund

od natt, min nalle är en mysig godnattsaga på rim för de allra minsta barnen. Den handlar om ett barn som går runt och säger godnatt till sina leksaker och andra föremål innan hen själv ska lägga sig. Berättelsen bygger därmed på upprepning och blir rytmisk och härlig att högläsa.

God natt till boken. God natt, min stol. Sist, men inte minst, säger barnet god natt till sig själv. God natt nu, skrattet. Jag väcker dig.

God natt, godnattet. God natt till mig.

God natt, min nalle Lotta Olsson & Anna Lindsten Bonnier Carlsen 2020

Det rytmiska inslaget och de sjungande rimmen blir extra framträdande i den godnattsång som finns längst bak i boken och som även kan avlyssnas ifall man scannar in en QR-kod som finns i boken. Perfekt komplement att lyssna på sången samtidigt som man bläddrar i boken och tittar på bilderna. Texten är skriven av Lotta Olsson. Illustrationerna av Anna Lindsten är verklighets-

trogna, detaljrika och charmiga, mestadels i blåa och röda toner. Det här är min treårings absoluta favoritbok just nu. Vi läser den och lyssnar på godnattsången ett stort antal gånger varje dag och hon har nästan lärt sig den utantill, så hon sjunger den numera själv också när hon nattar dockorna. En jättefin godnattsaga som varmt rekommenderas till de minsta barnen. 76

Ur: God natt, min nalle, Lotta Olsson & Anna Lindsten Bonnier Carlsen 2020

Â© Anna Lindsten

ÂŠ Teemu Juhani

Bazar Masarin 2020:02

Ur: Det hemska skrattpulvret Magda

Det hemska skrattpulvret Magdalena Hai & Teemu Juhani Hegas 2020

Det hemska skrattpulvret Publicerad den 12 juni, 2020 av carola

et hemska skrattpulvret är den första delen i nya serien Familjen Rysmans rysliga butik. Den handlar om Nina som mest av allt önskar sig en cykel. För att få råd med en cykel börjar hon leta efter ett extrajobb. Men hur många anställer nioåringar? Det gör bara Rysmans rysliga butik. Nina går dit och hamnar på ett märkligt ställe med ett grönt spöke, en skrattande man, en voodoo-docka och en märklig bläckfisk. Hur ska detta gå? Det här är en lättläst mysryslig bok för nybörjarläsarna med både läskigheter och humor. Färgglada, detaljrika och lekfulla illustrationer förhöjer läsupplevelsen. Det hemska skrattpulvret är skriven av Magdalena Hai och illustrerad av Teemu Juhani. Den är utgiven av bokförlaget Hegas.

alena Hai & Teemu Juhani Hegas 2020

Carola Forslund

Foto© privat Emelie Nestor

Bazar Masarin 2020:02

Vägen till att skriva om barnlitteratur gick via många funderingar och inlägg kring kulturmöten och kulturkrockar, och vilka bilder som ofta målas upp av Afrika i västerländsk kultur och media. En av mina målsättningar med bloggen har alltid varit att visa att även livet i Afrika i första hand är vardag, och inte ett exotiskt äventyr

Made of stories Emelie Nestor

Vad heter din blogg/ditt insta? Vem är du?

att hålla kontakten med omvärlden och berätta om vår vardag. Efter att ha fått två barn 2008 och 2010 flyttade jag så småningom till Sverige. Då hade jag inte längre något safari-liv att skriva om, men jag ville ändå fortsätta blogga, gärna om något med anknytning till Centralafrika. Efter att ha testat lite olika inriktningar blev det så att jag alltmer gled in på att skriva om barnlitteratur med anknytning till Afrika.

Min blogg heter Made of stories (www.madeofstories.se). Jag har också ett instagramkonto med samma titel, Made of stories, som hittas via @emelienestor. Jag heter Emelie Nestor, är 35 år och bor utanför Örebro med min man och två, snart tre, barn. Jag är delvis uppvuxen i Centralafrikanska Republiken, där mina föräldrar arbetade under delar av min barndom. Jag har även bott i landet som vuxen under flera år. Hur började det? Varför började du med bloggen/instagramkontot? Jag började blogga för drygt tio år sedan, då jag tillsammans med min dåvarande man drev ett safariföretag i Centralafrikanska Republiken. Bloggen gick då under namnet Safari, men det är i grunden samma blogg som den jag har kvar idag. På den tiden bodde vi under delar av året långt ute i den afrikanska vildmarken, och bloggandet blev för mig ett sätt 82

Vilka var dina syften/tankar kring det? Varför just barnoch/eller ungdomslitteratur? Vad har du för mål/vision? Vem vänder du dig till? Vägen till att skriva om barnlitteratur gick via många funderingar och inlägg kring kulturmöten och kulturkrockar, och vilka bilder som ofta målas upp av Afrika i västerländsk kultur och media. En av mina målsättningar med bloggen har alltid varit att visa att även livet i Afrika i första hand är vardag, och inte ett exotiskt äventyr. Just barnböcker målar ofta upp en ganska stereotyp bild av Afrika som ett väldigt exotiskt ”land” med vilda djur och

Bazar Masarin 2020:02 människor som lever nära naturen. Under läsåret 2015–2016 läste jag kursen Att skriva barnlitteratur på Linnéuniversitetet. Där fick jag tillfälle att reflektera över barnlitteraturens roll i samhället, och hur viktigt det är med representation inom barnlitteraturen. Det hjälpte mig att sätta ord på saker jag själv funderat över ganska länge, och på så sätt blev det naturligt att jag började skriva mer om det på bloggen. Min målgrupp är i första hand svenska barnboksläsare, som vill bredda sin repertoar och läsa mer böcker från andra delar av världen. Både barn som identifierar sig som 100% svenskar och de som på olika sätt själva har en koppling till Afrika behöver få läsa böcker om och från Afrika. Och tillgången till dessa böcker måste bli bättre, så att de tillsammans kan ge en mer realistisk bild av en kontinent som rymmer allt från urskog till storstad, allt från extrem fattigdom till medelklassliv och överklass, allt från matlagning över öppen eld till spjutspetsforskning… Sen har jag också en vision om att, genom att lyfta litteratur från Afrika, kunna gynna afrikanska barnboksförfattare och på sikt vara med och bidra till att utveckla litteraturen från den delen av världen. I Centralafrikanska Republiken till exempel finns i stort sett ingen barnlitteratur alls, förutom några läseböcker för skolan och en del importerad litteratur från Frankrike. En konsekvens av det är att barn där växer upp utan att läsa. Även en stor del av ungdomarna och de vuxna läser väldigt lite, eller inte alls. 2010 beräknades läskunnigheten bland vuxna ligga på ungefär 35%, och trenden är nedåtgående, med ännu lägre procent läskunniga bland ungdomar och unga vuxna. Det går inte att ändra på endast genom att gynna skrivandet av barnlitteratur, men det kunde kanske vara ett litet steg på vägen.

litteratur på Linnéuniversitetet under läsåret 2015–2016, och fortsättningskursen Att skriva barnlitteratur II under läsåret 2017–2018. Dessa kurser gav mig, som jag redan skrivit, en massa kunskap och tankar om barnlitteraturens roll i samhället. Men jag fick också utveckla mitt eget skrivande. Jag har nu skrivit en kapitelbok för barn, 6–9 år, som kommer att komma ut på Kikkuli förlag i början av 2022, och jag har två böcker till på gång i samma serie. De utspelar sig så klart i Centralafrika. Under hösten 2019 skrev jag också min C-uppsats i franska utifrån fyra bilderböcker skrivna av den centralafrikanska författaren Adrienne Yabouza. I uppsatsen undersökte jag några värderingar som förmedlas i böckerna, och hur de kan kopplas till negritude-rörelsen som utvecklades under 1930-talet, och som var en del i att stärka identiteten hos personer med sitt ursprung i Afrika. Vilka är dina tankar kring barnlitteratur/estetiska uttryck för barn och förmedling av barnlitteratur? När jag bloggar om barnböcker med anknytning till Afrika händer det ofta att jag blir ganska kritisk till hur Afrika skildras. Jag är ärligt talat rätt trött på den stereotypa bilden av Afrika som ett exotiskt ”land” och afrikaner som lever på ett traditionellt sätt, nära naturen. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att vi inte i första hand ska sträva efter att begränsa litterära uttryck som vi inte tycker om.

Vilken relation har du till barnlitteratur? (professionellt/privat) Jag är, som många andra svenska barn, uppvuxen med en massa bra barnböcker. Jag har också alltid haft ett stort intresse av att skriva själv. Detta ledde så småningom till att jag sökte och kom in på kursen Att skriva barn83

Le ciel est bleu. Bleu ciel… Dans le bleu du ciel, le soleil ressemble à un jaune d’œ uf dans une poêle. Il fait chaud comme chaque jour. Maman prépare le repas. Je la regarde, son ventre est de nouveau rond, comme un ballon. Poupée la regarde aussi, peut-être qu’elle va sourire ?

I stället ska vi jobba med att bredda bilden. Vi behöver inte färre böcker om Afrika, och därför ska vi inte plocka bort de få som finns, för att de är problematiska. Vi behöver fler böcker, för en större mångfald. Och ska vi ängsligt vakta på att alla böcker ska vara korrekta ur alla aspekter, då kommer inte många böcker komma igenom filtret. Sen kan

det absolut vara så att vissa enstaka böcker förmedlar en bild som är så förlegad att den faktiskt inte känns okej. Men min grundinställning är att vi, istället för att censurera och plocka bort, behöver öka medvetenheten om de stereotyper som ofta förmedlas inom kulturen, och utifrån det aktivt bredda vår läsning och de böcker vi erbjuder våra barn. 84

La fuite et la p

sous les arbres

et au-delà d’un

franchirent en

et le tronc d’u

Berätta om de positiva sidorna och de negativa sidorna av arbetet med bloggen/instagramkontot.

Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför? Jag tänker speciellt på Adrienne Yabouza. Hon är en av mycket få författare från Centralafrikanska Republiken som skrivit och gett ut bilderböcker. (Själv känner jag faktiskt inte till någon mer, men det kan ju finnas någon som jag missat.) Yabouza bor idag i Frankrike, men har vuxit upp och fått sina egna barn i Bangui, huvudstaden i Centralafrikanska Republiken, och hennes böcker är starkt präglade av livet där.

Arbetet med bloggen har blivit en drivkraft för mig själv att hitta barnböcker skrivna av afrikanska författare, och barnböcker med anknytning till Afrika. Det är mycket tack vare den som jag hittade den centralafrikanska barnboksförfattaren Adrienne Yabouza. Det som kan vara svårt är att upprätthålla någon sorts kontinuitet. Ibland har jag ganska mycket tid att skriva, men sedan kommer långa perioder när annat tar upp det mesta av min energi. 85

Bazar Masarin 2020:02 personer, författare och förlag, som lägger ut svenska barnböcker. Jag har nog ingen särskild där att peka ut som inspirationskälla. Det är mer mängden och mångfalden som jag tycker är fantastisk. Detta är vad jag skulle vilja se även när det gäller afrikansk barnlitteratur!

poursuite durèrent,

s, dans une clairière,

ne rivière que Dengbé et Pemba Koli

n courant sur les branches

Vad tror du om framtiden för barnlitteraturen och vad tror du om framtiden för dens bloggar/instagramkonton?

un arbre qui s’était presque noyé là.

re du Chasseur, Adrienne Yabouza, Antoine Guilloppé, L’Élan vert, 2018.

Vilka andra bloggar/instagramkonton inspireras du av? Jag följer en del instagramkonton med afrikansk konst, tex @blackart365, @okayafrica, @africacreativecities och @artnewsafrica. Och så följer jag hashtagen #blackliterature. På Facebook har jag nyligen hittat en sida, Balabala et les auteurs centrafricains, som presenterar centralafrikanska författare. Det är rena guldgruvan, även om det nästan uteslutande handlar om vuxenlitteratur. Dessutom följer jag ett stort antal större och mindre svenska instagramkonton, både privat86

I en tid när väldigt mycket digitaliseras tror jag ändå på en framtid för just barnboken. Kanske allra mest bilderboken. Vi kan gå över till att läsa digitalt och lyssna på ljudböcker, men bilderböcker har någonting som inte riktigt går att översätta till ett format som passar för en skärm. Därför tror jag att barnlitteraturen kommer att leva vidare. Förhoppningsvis kommer den också att växa i delar av världen där det nu inte finns så mycket litteratur för barn. Det finns trots allt ett spirande intresse för afrikansk barnlitteratur, både i Väst och i Afrika, och jag tror och hoppas att det kommer att fortsätta växa. Det som är fantastiskt med sociala medier som Instagram är att de gör det enkelt att sprida information om bra böcker över hela världen. I takt med att internet sprids till allt fler platser skapas också en gemensam arena för kultur och litteratur över hela världen, där människor får chansen att vara med som kanske aldrig kunnat komma åt samtalet och informationsflödet genom traditionella medier. På så sätt har avstånden minskat. Samtidigt finns en risk för polarisering när alla har möjlighet att blixtsnabbt säga sin åsikt och där man själv kan vinna följare på att gå i konflikt med någon annan. I vissa sammanhang får jag känslan att jag som vit bara förväntas hålla tyst och över huvud taget inte lägga mig i något som gäller litteratur med Afrika-anknytning. Och visst är det så att jag behöver vara medveten om min ställning som priviligierad i sådana här sammanhang, och vara noga med att inte ta över och sätta fokus på mig själv. Men jag tror ändå att den afrikanska litteraturen även här mår bättre av att bredda och bjuda in, istället för att begränsa och reglera vilka som ”får” vara med och diskutera den.

Fredens trummor

Omslag: Fredens trummor, Meshak Asare Bokfรถrlaget Tranan 2010

Meshak Asare

Bazar Masarin 2020:02

Publicerad 20 mars 2017

Fredens trummor Meshak Asare Bokförlaget Trasten 2010

Emelie Nestor

mars var uppgiften i bokutmaningen att läsa en spänningsroman. Eftersom jag hade fått tips om den ghananske författaren Meshak Asare så valde jag en av hans böcker: Fredens trummor. Till skillnad från den förra boken jag läste finns den på svenska, översatt av Peter Törnqvist. Den finns att låna på biblioteket i Örebro, och förhoppningsvis också på en del andra bibliotek i Sverige. Som barn saknade Meshak Asare barnböcker som handlade om barn som var som han själv. Idag har han skrivit och illustrerat över 15 barnböcker, vilket blivit hans bidrag till att öka mångfalden inom barnlitteraturen. I fredens trummor får vi träffa de två pojkarna Meliga och Billa, som bor i varsin by, på varsin sida av en bäck och ett vattenhål. Invånarna i byarna har varit i krig så länge någon kan minnas, men när Meliga och Billa träffas blir de vänner. För att inte råka illa ut måste de smyga med sin vänskap. Därför ses de bara ute i markerna medan de vaktar sina getter. Så en dag dyker en främling upp. Han tillverkar varsin trumma åt pojkarna, och tar med dem till en hemlig grotta en bit utanför byarna. Men den som spelar trumma kan ju inte smyga med det, och byarna ligger så nära varandra att trumslagen hörs från den ena till den andra… Den här berättelsen om konflikt och vänskap känns passande till barn på ungefär 6-10 år.

Trots att det är många spänningsmoment genom hela berättelsen är berättartempot lugnt. Kanske lite för lugnt för många barn idag, som är vana vid att saker ska ske snabbt. Detta, i kombination med att en del miljöbeskrivningar och händelser i berättelsen kan vara svåra att förstå för ett svenskt barn, gör att jag tror att boken passar allra bäst för högläsning. Jag har själv inte läst boken för mina barn, som är sex och åtta år, men om (när) jag gör det kommer det nog att leda till en del samtal kring vad berättelsen egentligen handlar om. Föräldrar till känsliga barn kan nog rekommenderas att läsa igenom texten en gång innan ni läser den högt. Det förekommer vissa detaljer, framför allt en häst som brinner upp, som kan kännas lite väl otäcka. Asares illustrationer är svartvita och ganska mörka. Det jag framför allt fastnar för här är karaktärernas uttrycksfulla ansikten. Jag tycker om dem, men tror samtidigt att bilder i färg hade kunnat få berättelsen att komma lite närmare. För den som är intresserad av afrikansk barnlitteratur är det här en bok jag verkligen skulle rekommendera. Och även den som inte specifikt intresserar sig för Afrika kan läsa den här boken med god behållning. 88

Bazar Masarin 2020:02

Papa Diops Taxi

Publicerad 13 november 2019

Papa Diops Taxi Christian Epanya Bokförlaget Trasten 2006

Emelie Nestor

ag har tidigare skrivit om boken Varför är jag inte med på bilden? som är skriven av Kidi Bebey och illustrerad av Christian Epanya. Epanya är inte bara illustratör, utan har även skrivit ett antal egna böcker. Papa Diops taxi är en av dem. Här får vi träffa Papa Diop från Senegal, som äger en stor, röd bush-taxi. Egentligen kan man se taxin som “huvudperson” i berättelsen, för det är den vi följer, från inköp, genom olika spännande resor som den gör, och fram till “pensionen”, då den hamnar på ett bilmuseum. För Papa Diops taxi är ingen dag den andra lik. Den får transportera brottarlag, en helig spåman, bröllopsföljen och begravningssällskap. Och en natt föds ett barn i bilen under en resa. 89

Själva berättelsen är e uppbyggd. Här finns i problem som ska lösa taxi, och kör sina pass Men det är inte texten ningen i den här boke främst illustratör, och bilderna som han ger historien om den röda där mest som en förkl föreställer. En sak som jag verklig här boken är att den l vika de vanligaste ster Den presenterar – my illustrationerna – en b

Ur: Papa Diops Taxi, Christian Epanya Bokförlaget Trasten 2006

Christian Epanya

egentligen väldigt enkelt ingen konflikt eller något as. Papa Diop köper en sagerare i den, det är allt. n som är den stora behållen. Epanya är trots allt h det märks. Det är med djup och dimension till a taxibilen. Texten finns laring till vad bilderna

gen tycker om med den lyckas bra med att undreotyperna om Afrika. ycket tack vare just bredare bild.

Här finns både rika och fattiga, glädje och sorg, fest och vardag. När en mamma blir tvungen att föda sitt barn i bilen så blir inte det till en bild av hur fattiga och utsatta afrikaner är. Här finns ingen synlig bakgrundshistoria av en stackars mamma som inte kan ta sig till sjukhuset i tid eftersom det saknas transporter. Istället skildras glädjen över ett nytt liv, och med i taxin sitter välklädda män och applåderar för att allt gått bra. Trots avsaknaden av allt sådant som man förväntar sig av en skönlitterär bok, i form av konflikt, vändpunkt och upplösning, gillar jag verkligen den här boken. Men det räcker inte att läsa texten. För att det ska bli en bra läsupplevelse måste man läsa bilderna också. 90

FotoÂŠ privat Tove Nylund

Bazar Masarin 2020:02

#Normkreativa Barnböcker

Tove Nylund

Vem är du?

Jag drar också rim- och ramsstunder för barn i skolåldern och det senaste året har jag arbetat på det elektroniska skolbiblioteket Ebban där vi just nu håller på och utvecklar sätt att använda spelifiering för att sporra eleverna till läsning.

Jag heter Tove Nylund, är finlandssvensk och bor i Åbo med min man och barnen Elis (7), Lea (3) och Sindre (0). Jag har en magisterexamen i svenska språket med genusvetenskap som ett av mina biämnen. Dessutom är jag också utbildad till samhällspedagog, vilket är en utbildning vi har här i Finland och som till stor del handlar om att arbeta med olika målgruppers fritid och förebyggande arbete. I de studierna riktade jag in mig på dels ensamkommande men också på läsfrämjande arbete. Förra året hade jag en projektanställning vid ett bibliotek där jag drog igång verksamheter för att göra läsning mer tillgängligt för speciellt äldre kunder.

Varför började du med bloggen/ instagramkontot?

För två år sedan läste jag en bok som hette Normkreativitet i barnoch ungdomslitteraturen utgiven av BTJ Förlag och jag började låna från biblioteket en del av de böcker som omnämndes där. Det handlade om bryt av allt från kropps- eller funktionsnormer till familjeeller etnicitetsnormer.

Bazar Masarin 2020:02

Ibland kan jag bli ganska trött på att lyfta fram normbryt. Det känns som att jag exotifierar så fort någon har till exempel brun hudfärg eftersom jag pekar ut det som något speciellt i och med att jag lyfter fram just den boken av den orsaken. Men samtidigt kan dessa böcker vara svåra att hitta i det hav av barnböcker som finns om inte jag lyfter fram dem. Det är ofta också svårt att dra gränsen gällande vilka böcker jag ska lyfta fram som normbrytande. När jag riktigt börjar fundera kan det mesta tolkas som normbrytande i någon mån.

När jag läste dem för mitt äldsta barn som då var fem år blev jag så inspirerad av böcker där det normbrytande bara fanns där utan att det gjordes någon grej av det att jag sökte fram ännu fler normbrytande böcker för att vidga vår världsbild. Jag tyckte normkreativa böcker var så viktigt och berikande att jag ville sprida ordet och därför kom jag på att göra ett konto på Instagram om böckerna vi läste. För mig var kontot Normkreativa barnböcker ett lyckat sätt att kombinera mina intressen för barnböcker och normkritik. Det var också ett sätt att profilera mig och jag tror att det var till stor del tack vare Instagramkontot jag fick mitt nuvarande arbete på Ebban. Vilken är din målgrupp och vilken är din mål/vision? Kontot Normkreativa barnböcker är riktat till föräldrar med barn i mina egna barns ålder. Jag skriver nämligen uteslutande om böcker jag läser med dem. Min tanke är att läsintresserade lockas att hitta nya böcker som har normbrytande inslag i sig samtidigt som föräldrar som är intresserade av normmedvetenhet, vilket ju ligger lite i tiden, hittar mitt konto och får upp intresse för barnlitteratur. Bland mina följare finns många vars egna barn kanske inte känner igen sig i normlitteraturen. Det känns som att jag lyckats när en förälder hör av sig till mig och tackar för att dennes barn äntligen hittat en barnbokshjälte att spegla sig i. Samtidigt tänker jag mig att det är

vanligast att föräldrarna som tar mina tips vill erbjuda sina barn ett fönster till andra sätt att leva eller se ut på. 93

På det sättet spreds böckerna till många barn och kanske fick också ett antal förskolepedagoger i Svenskfinland upp ögonen för hurdana böcker de läser för barnen.

Finns det några negativa eller problematiska sidor av arbetet med Instagramkontot? Ibland kan jag bli ganska trött på att lyfta fram normbryt. Det känns som att jag exotifierar så fort någon har till exempel brun hudfärg eftersom jag pekar ut det som något speciellt i och med att jag lyfter fram just den boken av den orsaken. Men samtidigt kan dessa böcker vara svåra att hitta i det hav av barnböcker som finns om inte jag lyfter fram dem. Det är ofta också svårt att dra gränsen gällande vilka böcker jag ska lyfta fram som normbrytande. När jag riktigt börjar fundera kan det mesta tolkas som normbrytande i någon mån. Men om jag skriver om varenda bok som har ett tema som inte följer normen eller där en pojke visar känslor eller där en flicka är modig och tar för sig så upplever jag att nischen i mitt konto urvattnas.

Vilken författare och illustratör vill du lyfta fram speciellt och varför? Jag tänker genast på Maija Hurme vars illustrationer jag haft en förkärlek till sedan jag läste barnboken Skuggorna av henne och Anssi Hurme. Hon verkar alltid vara mån om att normalisera mångfald och diversitet i sina illustrationer, både som spegel och fönster för barn. Då det kommer till författare tänker jag på Anna Pella. Hon skriver engagerande och upplysande kapitelböcker om en funkisfamilj där storasyster Mio har stora specialbehov. Mio har gett mitt äldsta barn någon att relatera till då han till exempel har frågor om någon vi ser på stan.

Vad har varit det roligaste med att driva Instagramkontot? Det roligaste var när jag beviljades pengar av en stiftelse som främjar det finlandssvenska kulturlivet till att göra en julkalender på min Instagramsida. Jag köpte in 24 normbrytande böcker som jag hört gott om men mitt bibliotek inte hade. I december recenserade jag en för varje dag fram till julafton och tävlade ut böckerna efter hand så att vinnaren fick välja vilken förskola eller i vissa fall skola i Finland boken skulle skickas till. Jag skickade också med en infolapp om vikten av representation i barnböcker.

Bazar Masarin 2020:02

#Normkreativa Barnböcker

Aysa

och lillebror simmar

Tove Nylund

är sjuåringen nyligen gjorde ett läsbingo skulle han läsa en bok som skulle få honom att skratta. ”Jag brukar inte så ofta skratta när jag läser”, sade han. Men till den här boken skrattade han faktiskt högt flera gånger! Aysa och lillebror simmar av elitsimmaren Therese Alshammar och Jonas Burman handlar om Aysa och hennes bebisbror och hur de går till simhallen med sin mamma. Där gör de roliga saker och väcker verkligen läsarens lust att bada! Den tidigare boken om Aysa heter Aysa i simhallen. Den här uppföljaren är lika rolig plus att aspekten bada med bebis är med här som komplement till att bada i lära-sigsimma-åldern. Treåringen som inte varit i en simhall alls så vitt hon själv kan minnas fick också lust att gå till simhallen efter att ha läst boken och jag har flera gånger sett henne sitta och bläddra i den och titta på de lockande glada bilderna!

Jag skulle rekommendera Aysa och lillebror simmar både till barn som gillar att bada och till barn som behöver en rolig, motiverande och intresseväckande bok om det! Sedan är det förstås ett plus med tanke på representation att boken visar personer med olika kroppar i badhuset och att Aysa har ett namn och utseende som inte är traditionellt nordiskt. Jag gillar också personligen att mamman bär lillebror i sjal medan kassarna får vara i vagnen. Inget fel på vagn men gillar när bra alternativ normaliseras. #aysaochlillebrorsimmar #theresealshammar #jonasburman #bokmedetnicitetsnormbryt #normbrytförtreåring #normbrytförfyraåring #normbrytförfemåring #normbrytförsexåring

Ur: Aysa och lillebror simmar, Therese Alshammar & Jonas Burman Bonnier CarlsĂŠn 2020

Aysa och lillebror simmar Therese Alshammar & Jonas Burman Bonnier Carlsen 2020

ÂŠ Jonas Burman

Ur: Aysa och lillebror simmar, Therese Alshammar & Jonas Burman Bonnier CarlsĂŠn 2020

Bazar Masarin 2020:02

#Normkreativa Barnböcker

Modigast i världen

Tove Nylund

odigast i världen är en kapitelbok skriven av Malin och Alexander Karim och illustrerad av Andrea Femerstrand. Den handlar om Alba som bor på en ö och som varit så rädd för allt sedan hennes mamma dog. Nu är hennes pappa hennes stora trygghet. Men hennes pappa ger sig av för att tjäna pengar. En regnstorm drar över ön och Albas fem syskon försvinner och plötsligt är Alba helt ensam. Nu har hon inget annat val än att vara modig och ger sig ut på en lång vandring med sin get för att hämta hem pappa. På vandringen möter hon olika problem och prövningar och blir vän med Elias som saknar sin ena mamma som lämnat honom och hans andra mamma. Ovanligt också med en svensk barnbok med uteslutande bruna karaktärer. Den utspelar sig på en ö med palmer, djungel och öken utan sand.

En engagerande högläsningsbok som sjuåringen och jag gillade! Har dessutom hört att det kommer två till! #modigastivärlden #malinkarim #alexanderkarim #andreafemerstrand #bokmedetnicitetsnormbryt #bokmedfamiljenormbryt #normbrytförsexåring #normbrytförsjuåring #normbrytföråttaåring #normbrytförnioåring #barnbokombruntbarn Finns att lyssna på som radioföljetong på Sveriges Radio

9 januari 2020

100

Ur: Modigast i världen, Malin Karim, Alexxander karim & Andrea Fernerstrand Bonnier Carlsén 2019

Modigast i världen Malin Karim & Alexander karim & Andrea Femerstrand Bonnier Carlsen 2019

Bazar Masarin 2020:02

Bonnier Carlsens manustävling

Romanprisvinnare

”

Det krävs styrka, mod och livsglädje för att vara barn idag, och berättelser kan ge kraft och hopp. Idag möter unga personer berättelser i alla möjliga format, ofta som korta filmklipp eller som långa tv-spel. Men bra berättelser i bokform som engagerar, griper tag, ruskar om, öppnar dörrar och ger unga läsare nya perspektiv behövs mer än någonsin. Berättelser man kan läsa själv eller tillsammans, i lugn och ro.

”

Eva Bonnier, bokförläggare Albert Bonniers Förlag och tävlingens beskyddare

Stina Nilsson Nina Källmodin Conny Palmkvist 101

okförlaget Bonnier Carlsen utlyste våren 2019 en manustävling för att hitta nya författare av kapitelböcker (åldersgrupp läsare 7-12 år). Vinnarens pris bestod av summan 100 000 och utgivning av manuset/kapitelboken; andra- och tredjepristagare erhöll 25 000 vardera (och sannolik utgivning av manuset/ barnboken). Man hoppades bland alla inskickade manus finna nästa stora författare av barnböcker - och om man betänker att det här förfarandet gått vägen tidigare och resulterat i klassiker som Kulla Gulla av Martha Sandwall-Bergström, Dårfinkar och Dönickar av Ulf Flera och Astons stenar av Lotta Geffenblad är det ett sant lyckokast. Tävlingen har bestått av en jury av väl lämpade läsare, och en viktig omständighet har varit att barn (barngrupper i Piteå, Vadstena och Hjällbo) ingått där.

102

Bazar Masarin 2020:02

Liten som stor behöver hopp om att leva istället för att överleva, och det är därför omöjligt att värja sig mot de värld där huvudpersonen Liv brottas med viljan att ta sig bort från hemmet där hennes familj håller sig isolera sig mot, och längtan efter att leva. För Liv är det omöjligt att veta vem hon kan lita på och vad som är sanning ytterst välskriven med stilistisk säkerhet. Hon gestaltar barnets utsatthet men också styrka, och ger oss en välb

Foto: © Zuhal Kocan

Stina Nilsso

103

enna gripande, starka och helt och hållet briljanta berättelse om en framtid i svart regn. Vi dras in i en mörk ad, rädslan för de faror som finns där ute, som hennes pappa har berättat om, och som familjen måste skydda gen, och för oss läsare är det andlöst spännande från första till sista sidan. Stina Nilssons framtidsdystopi är behövlig strimma av det livsavgörande hoppet.

Intervju Jenny Edvardsson

Vem är Stina Nilsson? Tja, om du skulle fråga mig som barn så skulle jag väl ha sagt att jag är en helt vanlig person, men med magiska krafter. Det är i alla fall vad jag ville vara, och kanske fortfarande vill. Men, egentligen är jag en kvinna som växte upp i Borås i en kärleksfull och stor familj. Utav alla mina syskon var jag kanske den som drömde mig väck mest och hade huvudet bland molnen ”som min pappa brukar säga”. Mamma brukade kalla mig för ”bortbyting”, och det förvånar mig ibland inte. När jag var liten ville jag bli ”sagoberättare”, vilket betydde att jag ville sitta och läsa sagor för andra. Jag drömde också om äventyr och att resa så mycket som en av mina systrar har gjort. Kanske är det därför som jag velade mycket från plats till plats, studerade i Dalarna, arbetade utomlands och reste lite hit och dit. Samtidigt har jag alltid haft en stark anknytning till mitt barndomshem och alltid kanske undrat över om borta är bra men hemma bäst eller tvärt om. Jag var aldrig säker på vad jag ville göra förutom att skriva, men jag hade provat på att översätta förut och tyckte det var roligt. Så det är vad jag annars håller på med idag. 104

Bazar Masarin 2020:02

jag tror att den kan uppskattas av äldre också. Låt mig säga att den som är sugen på äventyr och inte är rädd att ge sig ut i det grå mörkret, den borde testa Det svarta regnet.

Jag bor i Aarhus med världens sötaste katt och Danmarks sötaste man, har ett arbete som jag är glad åt att gå till varje morgon och är i allmänhet rätt nöjd med vad jag har, även om man alltid längtar efter fler äventyr i framtiden.

Vad man kan säga att boken handlar om är delvis en berövad barndom, vilket Liv får uppleva eftersom hon som storasyster måste ta mer ansvar, för att skydda sin lillasyster. Men den handlar också mycket om hopp, och just det speciella hoppet som ett barn kan ha, hur naivt det än kan tänkas vara.

Vad handlar din framtidsdystopi Det svarta regnet om? Utan att avslöja för mycket så får vi följa flickan Liv och hennes familj som gör allt för att överleva ensamma i en grå och döende värld. Det sägs att innan Liv föddes så var det de onda trollkarlarna som förstörde världen med sin svarta magi. De sände ut demoner som tar sig in i människors kroppar och gör dem sjuka och tokiga. Men Liv tar sig igenom hunger, kyla och elände eftersom hon håller fast vid hoppet om att det finns något bättre. Hon har en dröm om att lämna det grå barndomshemmet, för att leta rätt på något som kan tillåta henne att leva istället för att bara överleva. Vad man kan säga att boken handlar om är delvis en berövad barndom, vilket Liv får uppleva eftersom hon som storasyster måste ta mer ansvar, för att skydda sin lillasyster. Men den handlar också mycket om hopp, och just det speciella hoppet som ett barn kan ha, hur naivt det än kan tänkas vara.

Vad betyder vinsten av Bonnier Carlsens manustävling för dig?

Vem ska läsa Det svarta regnet? Den som vågar välja den mörka äventyrsvägen hellre än den som är gjord av sockervadd och fluffiga kuddar. Nämen, skämt åsido - Från första början, när berättelsen var ett filmmanus, var den riktad åt vuxna eftersom den hade en så mörk handling. Sedan har mycket hänt i den sedan jag skrev den till barnbok. Den riktar sig till barn i 9-12-årsåldern men

105

Åh, det är så mycket mer än jag själv kanske kan förstå. Det är många skribenter jag känner, och så många fler därtill som känner till en speciell glädje, som är mer än den man känner när man skrivit klart ett verk, och det är när andra vill läsa det man har skrivit. Samtidigt har jag känt mig lite dum, för jag är så dålig på att ta emot komplimanger. Och detta var en riktigt rejäl komplimang, så att säga. Så jag kan inte riktigt beskriva det på ett annat sätt mer än att jag tackar och bugar,

men inombords hoppar jag som en tokstolle av glädje.

inte ofta. Och nog har hennes böcker gett mig inspiration, men inte ett dugg till den här boken, för de är ju olika på alla sätt. Terry Pratchetts böcker är fantastiska och har faktiskt gett min inspiration till att försöka testa på humor i mitt skrivande. Jag älskar hur han skämtar och flätar in dagens problem i sina berättelser, och all sarkasm han leker med för att skapa mörk humor. Men återigen den inspirerade inte till Det svarta regnet. Så, när det kommer till kritan så får jag det mesta av min inspiration från filmer och såklart saker och ting som händer och som man stöter på i livet. Böcker är fantastiska, men för min del ska det vara en alldeles särskild bok för att jag ska följa med i den. Eller så kan det vara en ljudbok, då går det finfint.

Vilka författare och illustratörer inspireras du av? Ojojoj, när det gäller inspiration så kommer det från alla håll. När jag var mycket liten och skrev för hand så kom ju inspirationen från minsta lilla tanke, så som ett barns fantasi fungerar. Men jag minns när Harry Potter kom och något sa ”klick” i mig. Jag tyckte det var så fantastiskt att en person satt sig ner och gjort den berättelsen helt själv. Då tänkte jag att det ville jag också göra. Men, det var efter filmen, inte boken. Nej, boken hade jag fått i julklapp och försökt läsa, men jag tyckte bara den var konstig. Jag läste alla böcker sedan i och för sig, och tyckte om dem ändå. Men det säger väl något om var min inspiration kommer ifrån. Som många andra så är ju ändå Astrid Lindgren något alldeles extra. Men där får jag skämmas lite och säga att jag faktiskt inte läste så många av hennes böcker när jag var liten. Pippi och Emil tror jag, men det var faktiskt förra veckan som jag började med Bröderna Lejonhjärta för första gången. Filmerna däremot , har jag sett sjutusen gånger. Jag älskar dem fortfarande och har fått massor med inspiration av dem. För sanningen att säga så har jag aldrig varit världens bästa bokslukare, snarare filmslukare. Jag älskar att skriva, men jag är så långsam på att läsa. Kanske är det därför som jag tycker så mycket om ljudböcker, för då kan man promenera samtidigt. Jag har helt enkelt inte tålamod att sitta och läsa en bok, förutom om man sitter på ett tåg och inte kan göra något annat. Min favoritförfattare så här långt i livet är fortfarande Margit Sandemo, för hennes bokserie slukade jag som ett monster, och det händer

106

Bazar Masarin 2020:02

Med absolut gehör för vad som gör en klassisk spökhistoria hårresande och gastkramande håller Nina Källmo och livsavgörande obetänksamma handlingar i det förflutna får ödesdigra konsekvenser. Tre barn tvingas stäl barnen tvingas anta utmaningen att befria det instängda men inte bortglömda. Salen får läsaren att tappa tid

Nina Källmo

to :

©M

aria G

Danielsson

& Willem K

Fo : to

107

odin och sonen Willem läsaren i ett järngrepp. En välkänd skolmiljö förvandlas till en plats där dåtid möter nutid, lla de vuxnas ödesdigra misstag tillrätta. I skolans innersta hemliga rum möter de och vi skräcken och fasan då d och rum när författarna skickligt fångar vår universella rädsla för det okända.

odin

Källmodin Intervju Jenny Edvardsson

Vem är Nina Källmodin?

bakom upptäcker de ett utrymme som funnits dolt bakom en hylla. Därinne finns någonting som de råkar släppa lös.

Jag är en före detta tidningsjournalist som numera jobbar som skolbibliotekarie, så böcker och text har alltid funnits med i mitt liv. Jag skriver och läser väldigt mycket. När jag inte gör det gillar jag mest att hänga med familjen eller göra saker som att yoga, pyssla och gå i skogen.

Vem ska läsa Salen? Den är skriven för mellanstadieåldern och för dem som vill ha något riktigt spökigt och spännande att läsa, samtidigt som de vill läsa om vänskap på mellanstadiet. Vad betyder andraplatsen i Bonnier Carlsens manustävling för er? Väldigt mycket! Det känns speciellt att bli utvald bland så många manus, över 800 kom in till tävlingen, och att vi dessutom får hela trilogin om Lo, Johanna och Harry utgiven på Bonnier Carlsen är fantastiskt roligt.

Vem är Willem Källmodin? Jag går i femman och bor i Nusnäs, en liten by utanför Mora, tillsammans med min mamma, pappa och lillasyster. Jag gillar att läsa och att spela dataspel. Ibland ritar jag också, och hittar på små historier till mina bilder. Vad handlar Salen om?

Vilka författare och illustratörer inspireras ni av?

Den handlar om tre elever på en liten mellanstadieskola, Lo, Johanna och Harry. När de kommer tillbaka efter sommarlovet skulle egentligen deras nya skolbibliotek vara klart, men istället gapar det ett stort hål i väggen täckt med byggplast. När de smyger sig in där

Författarna Kristina Ohlsson och Ingelin Angerborn är de främsta förebilderna. Vi gillar också Simon Stålenhags bilder väldigt mycket, även om vi aldrig försökt oss på något liknande själva. De triggar fantasin.

108

Bazar Masarin 2020:02

En svindlande och överraskande historia med svart humor och en alldeles egen ton om hur oväntade möten i sa säker hand den ovanliga berättelsen om Anton, vars tillvaro till en början präglas av utsatthet och en känsla a utmanande äventyr långt från hans vanliga tillvaro, vänds allt upp och ner. Utan att veta syftet ger han sig ut

Conny

Foto: © Mikael Tannus

109

amhällets alla skikt kan få oss att göra det viktigaste av allt – att se varandra. Conny Palmkvist berättar med av att inte kunna vara den han egentligen är. Men när en rad oväntade och mystiska uppdrag tar honom på enligt instruktionerna, och de han möter ger honom något som kan göra livet lättare att leva.

y Palmkvist Vem ska läsa Mina fem regler för livet?

Intervju Jenny Edvardsson

Vem är Conny Palmkvist? Jag är författare och har skrivit tolv romaner sedan 2005, men aldrig för barn. Ja, förutom min debut, som jag gav ut själv 2001. Den var inget vidare. Boken Fem regler för livet är min första riktiga barnbok och jag är väldigt stolt över den.

Jag tror att den passar i alla åldrar, särskilt på grund av de små kornen av humor som smyger sig in i mörkret som omger berättelsen. Jag inser att boken låter deppig, men det är den inte. Jag tror att ett litet ljus i en mörk story räcker för att skapa en sjysst känsla hos den som läser. Och så passar den nog läsare som vill känna att de inte vet vart boken är på väg.

Vad handlar Mina fem regler för livet om?

Vad betyder tredjeplatsen i Bonnier Carlsens manustävling för dig?

Boken handlar om en kille i tolvårsåldern som inte har det så lätt i livet. I skolan gillar ingen honom och han är rätt utanför och hemma bråkar morsan och farsan hela tiden. Till slut blir det bara för mycket och han flyr, kan man säga. Genom mystiska meddelanden i en tom lägenhet bredvid deras får han plötsligt konstiga uppdrag att utföra. En del av dem mycket farliga. Man kan se det som hans sätt att undkomma det svåra i sitt eget liv, eller som en renodlad äventyrsberättelse. Man vet liksom aldrig riktigt vad som är sant och inte. Jag tror att boken är både gripande och spännande, och levererar något oväntat till läsaren. Jag tror också att den berättar något om att vara människa, och barn.

Det är märkligt. Jag kände nästan på mig att det skulle gå bra, trots att boken var lite för lätt att skriva. När de sedan ringde och sa att det valt ut mig som en av vinnarna bland nästan nio hundra manus blir man ju superglad. Det är kanske början på en helt ny gren av mitt författarskap, efter alla vuxenböckerna. Vilka författare inspireras du av i ditt eget skrivande? Jag gillar Marilynne Robinson för mitt romanskrivande. När det gäller barn och ungdomslitteratur, så finns alltid Ulf Palm och Ulf Stark närvarande. När det gäller just den här boken är det svårt att bortse från Gunnel Linde och hennes Den vita stenen. 110

Illustra SĂ¸ren Jessen Anna Fiske Gusti

atรถrer

Amanda Jonsson Maria Dek Maja Kastelic

SøREN Jessen

Bazar Masarin 2020:02

Intervju Jenny Edvardsson

Vem är Søren Jessen?

skulle kunne udkomme. Jeg skrev, fordi jeg syntes, det var sjovt. 15 år senere blev det alligevel til min første roman for voksne, Zambesi, der udkom i 2000. Jeg begyndte også at skrive korte billedbogstekster, som jeg selv illustrerede, men ingen ville udgive dem, indtil 1990 hvor jeg debuterede med Dino rejser til byen. De næste par år skrev jeg flere billedbøger med meget lidt tekst, for jeg troede ikke for alvor på, at jeg kunne skrive. Gradvist begyndte jeg dog at skrive bøger med mere og mere tekst: illustrerede oplæsningsbøger, kapitelbøger med spredte illustrationer og i 2000 udkom hele to romaner. En børneroman om ondskab i et villakvarter, Stilhedens Hav, og en fabulerende roman for voksne Zambesi om tilværelsens skrøbelighed og absurditet (som der står i bagsideteksten). Stilhedens Hav blev nomineret til Kulturministeriets BU forfatterpris, Zambesi fik Bogforums Debutantpris. Først da begyndte jeg for alvor at tro på, at jeg kunne skrive.

En splittet person. Splittet mellem at tegne og skrive. Jeg begyndte som tegner, men fandt hen ad vejen ud af, at jeg også godt kunne skrive, og så var det splittelsen opstod. For hvad ville jeg? Tegne eller skrive. At jeg var god til at tegne, vidste jeg godt, for jeg har tegnet hele mit liv. At jeg også kunne skrive kom som en kæmpe overraskelse, da jeg var sidst i tyverne. Jeg anede det virkelig ikke. Hen ad vejen fandt jeg dog ud af, at de to ting harmonerer noget så smukt sammen, og lige for tiden er jeg dybt optaget af at finde nye måder et integrere tekst og tegning. Du började arbeta som illustratör men från och med 1990 kan du även kalla dig författare? Vad var det som gjorde att du också började skriva böcker? I 1995 impulskøbte jeg en elektrisk skrivemaskine og gik i gang med at skrive en masse fabulerende tekster, men ikke for børn. Jeg havde ingen ambitioner om, at det en dag

113

Bazar Masarin 2020:02

Under senare år har du börjat skriva/ illustrera grafiska noveller/romaner. Vad är det som lockar med den formen? Dels eksperimenter med at finde nye måder at integrere teksten i tegningerne (ikke omvendt), dels selve måden at illustrere en tekst på. I de to bøger Vildnis og tropehjelm og Fiskepigen har jeg skrevet tekster som ikke er 1:1. Der er tale om jeg-fortællere, som tilbageholder oplysninger, pynter på virkeligheden eller taler udenom ubehageligheder. Samtidig modarbejder tegningerne teksten, for de viser de ting som jeg-fortælleren ikke vil tale om og som derfor slet ikke nævnes i teksten. Det gør tegningerne medfortællende på en helt ny måde, de udvider teksten frem for ’blot’ at illustrere den, og det trækker selve historien i en helt anden retning end teksten i sig selv gør. I de bedste billedbøger kan teksten ikke stå alene. Den giver ikke mening uden tegningerne. Sådan er det også i Vildnis og tropehjelm og Fiskepigen. Jeg kalder selv genren for ’grafiske børnebøger’.

I flera av dina böcker för barn och unga lyfter du svåra och tunga ämnen. Det är barn som blir lämnade ensamma (ex. Fiskepigen och Vildnis og tropehjelm) och barn som är rädda (ex. Bange for alt). Det är översvämningar, psykisk ohälsa och klimatförändringar. Kan man säga att du gärna lyfter fram svåra ämnen samtidigt som du försöker inge hopp och visa på möjligheter? Ja, det kan man godt. Nogle forfattere har en naturlig tendens til lykkelige slutning, jeg har nok mest en tendens til knap så lykkelige slutninger. Jeg har også en tendens til åbne slutninger. Jeg har ingen interesse i at skrive historier, hvor alle spørgsmål bliver besvaret. Spørgsmål er meget mere interessante end svar, for det får læseren til at tænke videre, efter bogen er læst, og det er et meget spændende sted at efterlade sine læsere, synes jeg.

Ur: Vildnis og Tropehjelm, Søren Jessen Gyldendal 2018

115

116

Ur: Fiskepigen, Søren Jessen Gyldendal 2020

Bazar Masarin 2020:02

Ur: Fiskepigen, Søren Jessen Gyldendal 2020

121

Vilka är utmaningarna med att skriva om/illustrera svåra, tunga ämnen?

det er lidt nervepirrende. Man har jo altid et håb om, at det skal gå den nye bog rigtig godt – når nu det ikke lykkedes for den forrige og alle dem før den :-)

At finde den helt rigtige måde at fortælle historien på. Man kan skrive om alle emner for børn, selv de mest ubehagelige og triste, det hele handler om, hvordan man gør det. For der er selvfølgelig hensyn at tage – men det gør ikke nødvendigvis børnelitteratur mindre betydningsfuld eller mere pædagogisk end skønlitteratur for voksne, og frem for alt gør det ikke børnelitteratur nemmere at skrive. Tværtimod.

Brukar du läsa recensioner av dina böcker? Hur förhåller du dig till recensenternas läsning av dina verk? Ja, jeg læser anmeldelser, men jeg bliver ikke lige så påvirket af dem, som jeg gjorde engang. Hverken de positive eller negative. En anmeldelse kan åbne for overraskende tolkninger, som kan komme fuldstændig bag på forfatteren, og det synes jeg er sjovt. Som regel. Der findes heldigvis ingen facitliste. Forfatteren har den i hvert fald ikke.

Vilka är möjligheterna? Børn har en meget stor indlevelsesevne. De kan blive fuldstændig opslugt af en god historie, og det er jo en fantastisk egenskab at have, en egenskab som mange voksne har mistet. Det synes jeg er utroligt inspirerende, men det forpligter også. Man skal virkelig gøre sig umage, for børn er samtidig et nådesløst publikum. Hvis en bog ikke er god, ryger den ud. Den får ikke en ny chance.

Vad är det bästa/sämsta med att skriva för barnoch unga? Det bedste er, at alt kan lade sig gøre. Uanset hvor tosset, fjollet, mærkelig en historie man får skrevet, så er der børn derude, der er klar til at følge den på vej og tage den til sig. Mange af mine bøger bliver brugt i skolerne. Når jeg holder foredrag på skoler og ser hvad eleverne (selvfølgelig sammen med deres lærere) får ud af det, bliver jeg af og til helt stum af forbavselse og beundring. Det værste er, børnelitteratur får en så stedmoderlig behandling i medierne. Det er ikke alene ufortjent, det er også uklogt. Det moderne menneske er nødt til også at være et læsende menneske, det er ikke nok at være et skærmmenneske. Skærmen er ikke et fordybningsinstrument. Det er bøger. Det har vi brug for.

Varifrån hämtar du inspiration till ditt skrivande och ditt tecknande? Vad påverkas du av? Mit eget liv, de ting jeg ser, hører og oplever, inspirationen kan kommer fra alle vinkler og til hver en tid, ofte når man mindst venter det. En forfatter er nok et menneske med enorme antenner, der konstant opfanger signaler fra omverdenen. Heldigt de er usynlige. Altså antennerne. Men jeg påvirkes selvfølgelig også af de strømninger, der er i samfundet og i tiden, for jeg skriver som regel samtidsfortællinger. Ikke altid, men oftest.

Vad arbetar du med just nu?

Om du skulle få välja att lyfta fram en av dina egna böcker. Vilken skulle du välja och varför just denna?

Jeg arbejder med en historie, der hedder Ulvemanden kommer. Den foregår i en landsby langt ude på landet, hvor der sker tre mærkelige ting på en og samme dag, og det er usædvanligt i den lille by, hvor der ellers aldrig sker noget. Der går et rygte om, at det alt sammen skyldes Ulvemanden. Og han kommer. Det er helt sikkert. Derfra begynder alt at gå galt. Dem på den ene side af hovedvejen bliver uvenner med dem på den anden, og langsomt

Fiskepigen. Dels fordi den udkom d. 23. marts, da coronasituationen kort forinden havde lukket Danmark ned, dels fordi den er min nyeste bog, og det er ofte den, der fylder mest. Får bogen et godt liv? Finder læserne den interessant? Alt det ved man endnu ikke noget om, og 122

Bazar Masarin 2020:02

falder det lille bysamfund fra hinanden. Den eneste, der holder hovedet koldt, er den underlige dreng Milas, der kan løbe solen sort. Det passer. Han har prøvet det engang. Har du någon favoritillustratör? Vem/vilka och varför just den? Der er mange. Hvis jeg skal begrænse mig lidt, vil jeg nævne Piranesi (især hans Fængsler) og den danske grafiker og tegner Palle Nielsen. Af børnebogsillustratorer er der Maurice Sendak (især Where the Wild Things Are), Amin Hassanzadeh Sharif (Det blå træ), Shaun Tan (Ankomsten), Anthony Brown for hans mange surrealistiske tegninger. Har du någon favoritförfattare? Har du någon favorit bland barnboksförfattare? Vem/vilka och varför just den? Min yndlingsforfatter er uden tvivl Franz Kafka. Det er ham jeg oftest har genlæst. Men derefter er det folk som Paul Auster (inden han begyndte at skrive murstensromaner) og Haruki Murakami (inden han begyndte at skrive murstensromaner). Af børnebogsforfattere er der Tove Jansson, Ole Lund Kirkegaard, Shaun Tan, Jan Lööf. Vad läste du som barn och vad läser du just nu? Mine forældre læste ikke historier for mig, da jeg var barn. Til gengæld havde jeg en morfar, som var rigtig god til at fortælle historier. Han havde trods alt også været tysk soldat i skyttegravene i 1. Verdenskrig. Uden ham var jeg nok ikke blevet forfatter. En af de få børnebøger jeg kan huske, fra min barndom er Jan Lööfs Min morfar er sørøver. De tegninger kopierede jeg ofte i mine egne tegnehæfter. Senere, da jeg selv kunne læse, kunne jeg godt lide store eventyr som Jules Vernes historier. Jeg læste også alle min fars gamle Tarzanbøger, og det er blandt andet fra dem, jeg har mine forestillinger (og drømme) om det store vildnis.

Ur: Vildnis og Tropehjelm, Søren Jessen Gyldendal 2018

123

Jeg blev desuden bidt af science-fiction. Det tændte en drøm om at blive astronom. Desværre var jeg ikke god nok til matematik og fysik, så jeg måtte finde en plan B. (Det går netop nu op for mig, at Bøger starter med B). Lige nu læser jeg tre bøger. Svend Aage Madsens Finder sted, Dostojevskijs Forbrydelse og straf og børnebogen Jagten på

udstødelsens mekanik, en mekanisme der stadig er yderst aktuel. Det er det, som er så helt specielt ved Kafka. Hans historier er bizarre og mørke, men de er også tidløse og dermed evigt aktuelle. Det er ikke uden grund, at de til stadighed nyoversættes, remedieres og genoptrykkes overalt i verden.

nazisternes guld af Anne Sofie Hammer og Lise Bidstrup. Vilken är din starkaste läsupplevelse? Forvandlingen af Franz Kafka. En historie jeg mange år senere – i 2017 – lavede som en graphic novel. For mig er det en historie om 124

Ur: Hvordan lager man en baby?, Anna Fiske Cappelen Damm 2019

ÂŠAnna Fiske

Anna Fiske Intervju Jenny Edvardsson

Vem är Anna Fiske?

Jag har aldrig slutat att teckna och att skriva, det har jag alltid gjort. Jag hade stora läs- och skrivsvårigheter som barn, det gjorde att jag kom närmare bilderna i böckerna, det var där jag hittade mina historier. Detta har präglat mig. Mina böcker har många bilder och inte så mycket text. Mina läs- och skrivsvårigheter gjorde också att jag kom närmare språket. Jag var tvungen att smaka på varje ord. Som ung skrev jag dikter. Jag skickade dem till Bonniers och fick ett långt uppmuntrande brev tillbaka. Det betydde mycket. Genom tecknade serier hittade jag mitt språk och mitt sätt att koppla ihop text och bild. Under 90-talet gjorde jag många serier för tidningen Galago. När jag flyttade till Norge fick jag ett nytt språk att leka med. Det var befriande och ingen förväntade att jag skulle stava helt rätt. Jag har alltid haft full frihet i mitt skrivande och tecknande. Det är viktigt för kreativiteten, att få undra och pröva . Jag älskar att skriva och teckna, och fast jag har gjort så många böcker så känns det som om detta bara är början.

Jag är född och uppväxt i Ängelholm i Skåne. Jag älskar havet, stranden, tallskogar, småkakor och katter. Bor sedan 25 år i Oslo, Norge med min man Lars som jag träffade när jag gick på konstfack, vi har två vuxna döttrar. Jag har skrivit och tecknat över 60 böcker och serier för alla åldrar, men mest för barn. Hur skulle du vilja beskriva dina illustrationer/teckningar? Tycker at det är svårt att beskriva, lite som att beskriva smaken på en kaka du bakat, pröva att få med alla nyanser i det du önskar att den som äter ska smaka. Men jag kan ju pröva att beskriva vad jag önskar, jag önskar att det finns närhet, ärlighet, känslighet, mjuk humor och allvar. Det är mycket på en gång men det är fint att tänka på allt som du kan uttrycka i en teckning. En teckning är magisk. När bestämde du dig för att bli illustratör och författare?

126

©Anna Fiske

Bazar Masarin 2020:02

Hur ser din utbildning ut?

sej. Men jag tycker också att alla borde få ett pris någon gång i livet, uppmärksammas, firas.

Jag gick på folkhögskola först, Nordvästra Skånes konstlinje. Skolan låg bara två mil hemifrån men det var som att komma till en ny underbar planet. Jag testade allt – keramik, grafik, måleri, teckning och foto – och ville bli ALLT. Genom att göra böcker kan man ju nästan säga att det blev så till slut. Sen fick jag reda på att det fanns något som hette illustratör och tänkte YES, hurra, det är ju det jag egentligen håller på med i alla mina bilder, till och med i keramiken, berättar något, illustrerar. Jag sökte Konstfack och kom in. Vi var en fin klass som delade våra erfarenheter och vår kreativitet, vi delade mycket annat också. I vår klass blev det tre äktenskap.

Om du skulle få välja att lyfta fram en av dina egna böcker. Vilken skulle du välja och varför just denna? Nej det går inte, det är som att tvingas välja ett av mina barn. Böckerna har så många olika vinklar, de får blomstra lite var för sig, en blomsteräng, eller en bokskog. Boken Hvordan lager man en baby? har fått stort genomslag, inte bara i Norge utan också i flera av de nordiska grannländerna. Berätta om den. Hur fick du idén till denna bok?

Varifrån hämtar du inspiration? Vad påverkas du av?

Boken är översatt till 15 olika språk och med det utgiven i många länder. Det sista land som boken kommit ut i är Japan. Jag är väldigt rörd över att boken har kommit ut i Sverige. Det har varit en sorg hos mig att många av mina böcker inte har blivit publicerade i Sverige. Hvordan lager man en baby? har varit som en nyckel till många länder där jag inte varit utgiven innan, det är så fint. För fem år sedan besökte jag en skolklass här i Norge och läste upp och visade bilder från en av min böcker Hallo Byen!. Efteråt hade jag en teckningsuppgift med eleverna. När jag gick runt och tittade var det en elev som ville berätta något, hennes mamma var gravid, och vet du var bebisen kommer ut frågade hon, Jo, sa hon, antingen går du på toaletten, eller också så kan läkaren skära upp magen med en KNIV. Här behövs det en bok tänkte jag, med bilder som är ärliga och visar HUR barnet kommer ut. Hon hade säkert hört var bebisen kommer ut och allt som kommer ut därifrån kommer ju ut i toaletten. Det var viktigt för mej att vara tydlig i boken, ha rätta medicinska namn, visa rakt på. Det bästa när du förklarar saker för barn är ju just det, att enkelt berätta, då blir det mindre funderingar i fantasin som inte är rätt och mer relevanta och spännande frågor. I fem år gick jag från och till och tänkte på boken tills det var dags att fysiskt göra den. Sen gick det ganska fort, för allt var ju redan uttänkt.

Här är det, tålamod, tålamod som gäller. Jag har lurats själv många gånger och trott att inspiration ska vara något stort. Inspiration är oftast något litet som växer, ett frö som måste åka karusell många gånger uppe i huvudet innan det planteras. Jag tänker ofta flera år på mina böcker innan jag börjar och har ofta tre, fyra böcker som åker karusell uppe i huvudet. Att gå långa promenader, bada i badkar, se på ett träd, vara öppen, ta emot är viktigt för mig. Jag kan också bli inspirerad av egna funderingar och frågor från barn när jag är ute på turné. Spännande frågor som jag inte riktigt vet svaret på. Du har under de senaste åren fått flera fina utmärkelser/priser. 2019 tilldelades du Teskjekjerringprisen, 2018 fick du Brageprisen för boken Elven och samma år tilldelades du Leser søker boks hederspris. På vilket sätt har dessa priser påverkat dig och ditt författarskap/ditt tecknande? Att får en pris är lite som en försäkring, det ger mej trygghet att tänka på, att så många tar till sig mina böcker, att jag genom böckerna kan ge något till andra. Att någon ser och tar till 127

ÂŠAnna Fiske

Ur: Hvordan lager man en baby?, Anna Fiske Cappelen Damm 2019

128

Bazar Masarin 2020:02

Ur: Hvordan lager man en baby?, Anna Fiske Cappelen Damm 2019

129

Brukar du läsa recensioner/kritik av dina böcker? Hur förhåller du dig till recensenternas läsning av dina verk? Det är jobbigt att läsa och obehagligt. Jag har haft tur och mest fått bra recensioner men några gånger har jag känt mej väldigt missförstådd. Det är jobbigt att läsa en recension där det verkar som om de har skrivit om en annan bok som de önskat sig och inte tagit sig tid att se vad boken de har framför sig handlar om. Såg att någon klagat på instagram att det inte är några singlar med i Göra barn, då sjönk jag lite och tänkte att det borde jag ju ha tänkt på. Det är heller inte lätt att inkludera alla, och det vill jag verkligen göra, vi har alla erfarenheter hur det är att vara utanför. Men det är lätt att bara se på det ena som är dåligt och inte ta in allt som är fint, jag övar på att låta det fina bli störst. Ibland läser jag recensioner om igen som är några år gamla som jag blev ledsen för då, så ser jag att, Jamen den var ju fin, varför blev jag så ledsen för den? Det är ganska så lärorikt. När det gäller förlagsarbete och konstruktiv kritik från redaktören är jag bara glad och tacksam, det är väldigt bra och inspirerar mig vidare. Det bästa jag vet är att möta läsare, att se att boken träffar och att den lever ihop med läsarna. Det är vackert. Vad är det bästa/sämsta med att skriva/ teckna för barnoch unga?

©Anna Fiske

Det bästa är utmaningen – när du skriver till barn måste du vara klar och tydlig, inte ta för många omvägar, men det får inte vara för rakt på heller, då blir det tråkigt att läsa, se, lyssna på. Och så balansen ord och bild, hur de kommunicerar. Det sämsta är väl hur barnlitteratur ses på generellt, att den är vid sidan av annan litteratur. Barn- och ungdomslitteraturen borde vara först. Litteratur för barn är som matjord långt nere i fötterna, jord där all annan litteratur kan frodas. Men vi ska inte klaga, vara raka i ryggen ta vår självklara plats, det är min filosofi. 130

Â©Anna Fiske

Ur: Elven, Anna Fiske Cappelen Damm 2018

Bazar Masarin 2020:02 Vad arbetar du med just nu?

Mor var väldigt litteraturintresserad, så jag är uppväxt i ett hem med många böcker. Hon älskade barnböcker, så vi syskon hade en hel bokhylla med böcker. Hon gillade också tecknade serier. Det var bra för mig som lärde mig att läsa genom att läsa Kalle Anka, bilderna och bubblorna gjorde texten synlig för mig. Far fyllde hemmet med böcker om naturen som var mors och fars stora intresse. De var lärare i Biologi. Nu läser jag mest tecknade serier och noveller. Tunga romaner är fortfarande svårt för mej på grund av min dyslexi.

En bok om att börja skolan Hvordan begynner man på skolan?. Skolstart är en av de första stora övergångarna vi har i livet. Om det finns verktyg till att klara detta, både praktiskt, socialt, och känslomässigt, klarar vi kanske också andra övergångar i livet enklare. Vad ska du ha i skolväskan? Hur länge måste du sitta still? Vad händer på rasten? Boken kommer i slutet av april här i Norge och är såld till Tyskland och Danmark. Det är så fint att boken är såld utan att den har kommit ut ännu. Jag jobbar också med en litterär bok om att gå på museum. Det är ett uppdrag från det nya Nasjonalmuseet här i Oslo och mitt förlag. Denna bok har jag tänkt på en stund och tecknade faktiskt den första illustrationen i dag. Jag jobbar också med en bilderbok till vuxna som heter JEG. Den handlar om att vara nyinflyttad. Huvudpersonen flyttar och börjar på ett nytt jobb. Boken är först och främst tänkt till nyanlända som inte är så bra på norska ännu. Den har enkel text med ett nära innehåll. Jag har också börjat på en ny faktabok, men den vill jag ha för mig själv lite, så den vill jag inte säga vad den handlar om, då försvinner magin. Jag har också några illustrationsjobb på gång. Jag tycker om att ha flera böcker på gång, att den ena vilar lite och att böckerna har olika genrer, fakta, litterärt…Jag är också stor fan av att ha det jag kallar ”kreativ gymnastik”, då skapar jag utan att det ska användas till något. I går gjorde jag 40 lerfigurer. Jag är en väldigt lugn person i sättet jag är, men när jag skapar är jag hyperaktiv och i en härlig 100%-ig existens.

Vilken är din starkaste läsupplevelse? Sommarboken av Tove Jansson, den är alltid stark att läsa. Jag läser den varje sommar och hittar alltid något nytt. Den ligger i mitt hus i Skåne på nattduksbordet och väntar och jag längtar efter den.

Vad läste du som barn och vad läser du just nu? Mina första böcker var Inger och Lasse Sandbergs Lilla Anna-böcker. Eftersom jag heter Anna så trodde jag som tvååring att alla böcker handlade om mig och det stämmer ju egentligen. Många böcker handlar ju om dig, du kan hitta dig själv. Tove Janssons böcker hjälpte mig genom ungdomen, och får mig fortfarande att känna mig hel när jag läser. 133

Â©Anna Fiske Ur: Elven, Anna Fiske Cappelen Damm 2018

Bazar Masarin 2020:02

Gusti

Intervju Susanne Sandström

Who is Gusti? My name is Gusti, I was born in Argentina and Iam 56 years old. I live in Barcelona for more than 30 years now. My mother says I was born with a pencil under my arm. I’m a father of two boys. I’ve first been working in cartoons and then I begun with children’s books. I give illustration’s workshop. I’ve also worked with birds of prey, collaborating with conservation projects, with Condor 135

and Harpy Eagle. I’m the president of Windown, an association working with art as a tool for inclusion, for people with disability. I love music, I play guitar and piano and I also am a medicine man.

At the age of 14 I took drawing classes by mail and new at that time that I wanted to draw as a profession. What does your working process look like? What techniques and tools are important for the process?

How did it all began…how and why did you start making art/illustrations?

My creative process always begin with a drawing and then I invent some story based on the sketches. My tools are very common – pencils, water-

I’ve always loved to draw since I was a little boy. 136

Bazar Masarin 2020:02

colours, collage, and sometimes I put everything together with photoshop on my computer. I work with scholar elements, colour pens, notebook sheets – it connects me to my childhood. Which books from childhood do you remember? My childhood books were more comics, and I also loved the novels from Robin Hood and the books about Sandokan, to Moby Dick, 20000 Leagues under the Sea and Journey to the Center of the Earth. Do you have a favourite illustrator/ artist? > I do have a lot of favourites illustrators! If I should make a list, then there’re at least Tomi Ungerer, Quentin Blake, André François, David Mc Kee, Beatrice Allemagna, Emilio Uberuaga, Satoshi Kitamura, Steinberg , Benjamín Chaud… The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator? The best of beeing an illustrator is to live like inside magic, the worst sometimes are the pressure, the deadlines, the time, or that things aren’t coming out as I wanted to. Dream assignement – what would it look like? My dreams are working in big projects in which I’ll have top art from zero and work with more people.

137

138

Ur: Mallko & Dad, Gusti Enchanted Lion Books 2018 Â© Gusti

Â© Gusti

Ur: Mallko & Dad, Gusti Enchanted Lion Books 2018

Â© Gusti

Where do you get inspiration from? A long time ago, I made a book called La Mosca and this book is still working with childrens. The story is about a fly who’s going to take a bath but she isn’t aware she is inside the toilet and everything that happens to her is kind a nightmare… All this occured to me one day when I was cleaning my little son on the wc. I saw a fly there, with her wings wet, who couldn’t go out . At this time there was a film called Independance day, where a big Ufo lands on the city of LA, so I imaginated that for the fly it was just the same seeing an enormous bottom from above. That’s how I wrote this story who was and still is very successful. So my friends tell me: - what a luck to be published because you cleaned your son’s bottom!!! What are you currently working on? Right now I am working on a very interesting/ powerful project with a friend who is a therapist and shaman. I have to illustrate an animal card game. In this game, there are a lot of different animals, each one has a special medecine to offer you . So according to which card you choose, you read the message this animal brings to you. I’m also working on a longtime project which is a sort of compilation of all of my travel notebooks, (like 15 years of work and travels), similar in its form as the book Mallko and dad and very interesting for those who want to dedícate themselves to live by the hand of a pencil.

142

Ur: Mallko & Dad, Gusti Enchanted Lion Books 2018

Â© Gusti

Ur: El Elefante encadenado, Gusti & Jorge Bucay SERRES 2008

145

Â© Gusti

146

Ur: El Elefante encadenado, Gusti & Jorge Bucay SERRES 2008

147

Â© Gusti

148

Â© Gusti

Bazar Masarin 2020:02

Amanda Jonsson Intervju Susanne Sandström

Vem är Amanda Jonsson?

och hållet ur fantasin. Konstiga tjejer och killar med stora näsor och långa armar. Och förstod då att man faktiskt kan jobba med att rita så. Sedan gick åren och först 2018 började jag rita ordentligt igen, tog drömmen på allvar och sökte in till Nyckelviksskolans linje Bild och grafisk form. Och då började allt för mig. Jag har alltid älskat bilderböcker och velat göra egna, men fick inte verktygen förrän 2019 då jag hade förmånen att ha bilderboksskaparen Karin Cyrén som gästlärare under en kurs i bildberättande. Det lärde mig enormt mycket. Min bilderbok Sally surar kom till några månader senare, men hade aldrig gjort det om det inte vore för Karin och den kursen!

En kreativ och energisk person, som sällan sitter still. Förutom när jag tecknar då, då sitter jag gärna i timmar, utan paus, och ryggen alldeles krokig. Jag gör gärna allting. Skriver och stickar och målar och spelar gitarr. Vill nästan tvångsmässigt lära mig något nytt hela tiden. Och så är jag född 1994 i Luleå, och sedan lite mer än fyra år bosatt i Stockholm. Hur kom du in på illustration? Att göra bilderböcker? När jag läste Kamratposten som liten fattade jag vad illustration var. Jag ritade mycket, helt 151

42 ÂŠ Amanda Jonsson

Ur: Sally surar, Amanda Jonsson Opal 2020

153

ÂŠ Amanda Jonsson

154

ÂŠ Amanda Jonsson

155

Bazar Masarin 2020:02

Hur ser din arbetsprocess ut? Jag tycker om att jobba intuitivt och ta snabba beslut. Jag gör collage, klipper ut former och sätter ihop dessa. Men en bild kan också ta lång tid. Jag brukar spara karaktärer i olika mappar och skissblock. Ibland kan de ligga där i ett halvår tills jag plockar upp dom igen. Jag jobbar gärna i en mix av analogt och digitalt. Min bilderbok består av oändliga lager med akryl- och gouache varvat med digitala penseldrag tecknade i min iPad. Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av? Jag inspireras av andra bilderboksskapare men också av olika företeelser jag ser i vardagen, och i konsten såklart. Särskilt inspirerad på sista tiden har jag varit av de som berättar om vardagen på olika sätt. Det finns så många berättelser i vardagen. Man måste bara stanna upp och titta. Och i bilderbokskonst gillar jag jättemycket det där gränslandet mellan vardag och fantasi. Att man inte riktigt vet vad som är vad. Och att barnets blick är så tillåtande och icke-dömande. Fint. Vilka utmaningar möter du? (i förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet...)

Just nu och än så länge mest min egen hjärna. Jag hade i många år enorm prestationsångest – det var därför jag i stort sett slutade teckna i tonåren och började först som 23-åring igen – men det har blivit mycket bättre nu. Men jag tycker det är svårt att balansera min energi ibland. Vill så mycket och gör så mycket och glömmer bort att vila. Men en måste ju det. Och ens bilder med, för att kunna växa. 156

Ur: Sally surar, Amanda Jonsson Opal 2020

157

ÂŠ Amanda Jonsson

158

ÂŠ Amanda Jonsson

Bazar Masarin 2020:02

Hur såg arbetet, och dina tankar kring boken som vann Bengt Christell-priset, Sally Surar, ut?

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning/högläsning? Varför har de stannat kvar tror du? På vilket sätt ”lever” de kvar hos dig?

Jag började jobba med boken i maj 2019 som ett eget projekt på utbildningen jag läste då. I samma veva hörde jag om Opal-tävlingen, på Instagram tror jag, och kände: ah, det är ju en perfekt deadline. Så jag skrev ett manus, gjorde en mini-prototyp av bokens samtliga uppslag, och satte sedan igång. I november 2019 skickade jag in skisserna tillsammans med fram- och baksidan och fyra uppslag klara. Och några veckor därpå fick jag ett telefonsamtal! Jag blev otroligt glad – och chockad.

Pettson och Findus och Alfons Åberg är två av mängder av bokserier mina föräldrar läste för mig och min syster som barn. De har stannat kvar. Den stora detaljrikedomen och de parallella berättelserna i Pettsonböckerna, collage-tekniken i Alfonsböckerna. Jag har också alltid gillat Lisen Adbåges illustrationer. Som liten tittade jag på hennes bilder i KP, nu läser jag hennes bilderböcker. Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

Läser du recensioner/kritik av dina böcker? Hur förhåller du dig till recensenternas/kritikernas läsning?

Jag nämnde att jag är spretig och vill göra allt. Drömmen vore att kunna kombinera det. Att göra en bok med text och bild, och sedan tonsätta den och göra en skiva, kanske därefter en föreställning där jag får bygga scenografin… Nu spinner hjärnan igång. Men mest av allt vill jag kunna livnära mig på detta. Ha en ateljé, vara där hela dagarna, teckna och måla. Och skriva förstås. Och jättegärna ha projekt ihop med mina skapande vänner.

Ännu har jag inte blivit recenserad – eller kritiserad – då Sally surar är min debut. Men jag kommer läsa eventuella recensioner med skräckblandad förtjusning. Vad arbetar du på just nu? Just nu arbetar jag med det allra sista finputset i texten till Sally surar. Ett år sedan jag började, och snart är boken klar.

Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare? Just nu gillar jag Eva Lindströms bilderböcker jättemycket. Tycker hon blandar skoj och svärta på ett så himla fint och stämningsfullt sätt. 161

ÂŠ Amanda Jonsson

Ur: Malo and the Merry-go-round, Maria Dek Princeton Architectural Press 2020

ÂŠMaria Dek

Bazar Masarin 2020:02

Maria Dek Intervju Susanne Sandström

Who is Maria Dek??

I did Foundation Diploma in illustration and BA in Graphic Arts at Academy of Fine Arts in Warsaw. I was very impatient so at the first year of Academy I created my first book. It was published in Poland in 2013. There was no way back from that moment - I was sure that I would love to be an illustrator. I started doing editorial illustration, posters and illustrations for culture institutions, patterns for children’s products - I wanted to try everything.

A girl who loves wandering around, getting lost, discovering new places (even if they are 2km from her home), improvising and being overwhelmed by tiny adventures and pieces of beauty (nature and her son Julian). How did it all begin…how and why did you start making art/illustrations?

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process?

As a child I have been scribbling and painting a lot but I never thought that I would become an illustrator. It really stroke me out of nowhere one day! I asked myself ”why not” and signed up at drawing classes. Couple months later I got a place at the University of the Arts in London. It was the year 2011.

I keep asking myself about the meaning and purpose of every single element of the text and visual story. I build an idea, an atmosphere 164

Bazar Masarin 2020:02

and a rhythm of the book, I sketch, I create characters, their world, their problems, hobbies etc. I am trying to keep the book “alive” from the very first sketch. It needs to be full of true emotions. The illustrations are always painted with watercolour. I love the structure of a brush playing with the density of those paints. I love building the whole world in my illustrations. I have always found details, rich layers extremely appealing in books so watercolours are my perfect match. Where do you get inspiration from? What are you influenced by? I keep my eyes open, I run a lot of workshops for children and I am trying to observe what is bothering them, what makes them happy, what interests them. Besides that, I spend a looooot of time in nature and it’s absolutely my number one inspiration. The ideas for the books are some kind of response of my soul and my sensibility to children’s imagination. Challenges? On an individual and Market level - Which are they? I simply keep doing my best. Creating books for children isn’t about my own ambitions, it’s about truth, emotions, playing with readers’ imagination. I strongly believe that I will learn from the Little Ones for my whole life and I will try to show that in my works. 165

: Malo and the Merry-go-round, Maria Dek Princeton Architectural Press 2020 ÂŠMaria Dek

Bazar Masarin 2020:02

Which books from childhood/youth do you remember? Why this specific book do you think? Moomins books. Tove was a genius who knew how to touch children’s deepest desires and dreams. I remember the excitement of getting into the next page, chapter, book. It was an enormous adventure. I get back to Moomins once in a while and I cannot wait to read those stories to my little boy. Do you have a favourite illustrator/artist? I admire many many illustrators: Jozef Wilkon, Kitty Crowther, Beatrice Alemagna I love Naïve artists as Grandma Moses, Nikifor. I adore Henri Rousseau, Frida Khalo, Olga Boznańska but still: the nature and observing the children are my biggest inspirations. I love reading poetry for children - it’s such a difficult art to create! The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator? You don’t know the future. It’s both the best and the worst. Dream assignement – what would it look like? ©Maria Dek

I have no idea. If I am illustrating or creating the whole book (with the text) I am working to the point where I feel that this is the best thing I have ever created. 168

Ur: Look, Itâ&#x20AC;&#x2122;s Raining , Mathieu Pierloot & Maria Dek Princeton Architectural Press 2019

169

170

ÂŠMaria Dek

Ur: Korsåtvärsarna, Maria Dek Mirando Förlag 2020

Bazar Masarin 2020:02 Can you tell us about one of your Picture books? (Maybe Korsåtvärsarna) I am trying to tell the truth. Children are the most demanding receivers of the art, of the World. If something is fake - they will notice it from the very first moment. This is my motto for all the books. Korsåtvärsarna is about how beautiful the World is because we all are different and each of us make the World special. What are you currently working on? On the second part of When I am Big. It will be a super fun book!

©Maria Dek

172

Ur: A Walk in the Forest, Maria Dek Princeton Architectural Press 2017 ÂŠMaria Dek

ÂŠMaria Dek

175 Ur: A Walk in the Forest, Maria Dek Princeton Architectural Press 201

176

Ur: A Walk in the Forest, Maria Dek Princeton Architectural Press 2017

177

178

ÂŠMaria Dek

Bazar Masarin 2020:02

Maja

179

Ur: Min katt Koozy, Anastasia Qarawani & Maja Kastelic Atrium Fรถ

a kastelic

örlag 2020

Intervju Susanne Sandström

Who is Maja Kastelic? I am a picture book author and an illustrator from Slovenia, a bibliophile and a mum of two boys. I live and work in a small town with my family and three cat visitors and have a little studio near home which I go to every morning. I constantly make schedules and like to write things down (also because I really love good looking notebooks) but then rarely manage to hold to it, instead being in constant (hopefully creative) mess. I love all the wonderful people in my life, keeping books and beautiful meaningful scraps around and I’m also a keen vanilla green tea consumer and a walker. How did it all begin…how and why did you start making picture books?

©Maja Kastelic

I’ve loved books ever since I can remember, being that kid with her nose stuck in the book when walking from school, dragging piles from the library and reading at night… all of which never changed, actually. After high school I went to study painting at the Ljubljana Academy of Fine Art and Design and later, MA in Philosophy and Theory of Visual Culture. That was interesting and instructive but I quit just before the final dissertation because I just began to work in illustration at the time and didn’t want to waste another day on anything else. Before that I also spent many years (10, to be precise) in fresco restoration, having few painting exhibitions, even publishing a theoretical book on the history of the artist but none of that ever felt like ’the thing’. 180

Ur: Min katt Koozy, Anastasia Qarawani & Maja Kastelic Atrium Fรถrlag 2020

ÂŠMaja Kastelic

Bazar Masarin 2020:02

I have been dreaming of books and illustration since forever but somehow didn’t dare or know how to begin with it. Besides, parenting two little boys, a full time job and studies didn’t leave me much time for anything else. However, in 2012 I decided to take two-week time off to prepare some work and apply to Slovenian biennial of illustration with three illustrations on my own story. This was incredibly important for me because I received a recognition award there, and that was a push toward making other bold and enthusiastic decisions, like quitting my restoration job and asking for an appointment at Mladinska knjiga publishing house. Making my own book taught me so much, opened doors I never even dreamt of for me and let me become a part of this world I adore so fatefully. Now, I love doing picture books because I’m so charmed with their tactile beauty and fantastic possibilities to capture beauty and meaning, and I see them as unique, complete and important pieces of art. I love the magic of turning the pages and of storytelling but most of all, and this is why I enjoy it so much – it’s great to dive in different worlds and feel free as a child, a bug or whatever I imagine while working on it and to later see how other people (hopefully) find that too. What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process? I read the text a few times and make notes. Sometimes I need to leave it aside for a while, let it kind of marinate in my mind or wait till I find something that triggers an idea. In the meantime, I look into different visual material or inspiring work, then make tiny thumbnail sketches to roughly define the scene and composition. I scan these, shuffle a bit if necessary, enlarge them, print out and draw finer sketches over it.

Ur: Pojken och huset, Maja Kastelic Atrium Förlag 2016

183

184

ÂŠMaja Kastelic

185

186 ÂŠMaja Kastelic

Bazar Masarin 2020:02

So I enlarge and precise the drawing once or twice till it seems ok enough to transfer it to the watercolour paper with a light pad and begin with final art. Thatâ&#x20AC;&#x2122;s usually the point where some troubles begin to emerge. I tend to do each project differently so itâ&#x20AC;&#x2122;s often an unknown path full of insecurities, experiments and wasted paper. This has long been quite a frustration for me, the feeling of not having my own language or tool set, but over time I lear-

ned to appreciate that since there are also valuable discoveries and lucky accidents along the way, and itâ&#x20AC;&#x2122;s great how you gradually actually begin to sense your own voice. I tried different material, my book A Boy and a House was made in watercolours, others with coloured pencils, gouache, inks, but now I mainly use acrylic media on hotpressed paper because I like working in layers and this is a technique I find most natural and playful. 187

from fixed text but more just with an idea about what I wished to say and many notes that I made along the way. It wasn’t a conscious decision to make a wordless picture book, I rather just didn’t think about words that much and then they didn’t seem needed. While working I was immersed and quite fixed in my own view which is necessary to feel the story but the comments of my editors in the later part, when the storyboard was already made, helped me widen the scope and that really added much to the final book. So, I appreciate collaboration and value seeing different perspectives on the project – it is always useful if someone gives you the outer look and understanding. Currently I’m working on my second wordless picture book where I’m only the illustrator, so I’ve been working from the manuscript, translating narrative to the pictures only. It’s always a great challenge for me to find a way to tell and explain what’s happening, to form these little worlds of life both in wordless and written picture books. It mostly feels like a game and sometimes like a fight. Can you tell us something about working with Brane Mozetic?

©Maja Kastelic

With Brane we made three books, all dealing with social issues - war, impairment and social relations restriction. I learned a lot working on these themes, trying to depict and pass the message both sensibly and clear. They were done simultaneously while I was slowly working on my own book, so they were actually the first books I made as an (official:) illustrator. I didn’t know almost anything about working on a book at the time so beside being a great illustration challenge it was also immensely instructive to learn about practical things such as layout, book design and visiting the printer’s.

Can you tell us something about working with wordless picture books (as A Boy and a House)?

Both Books by you introduce current important and urgent questions for children...

A Boy and a House was my own wordless picture book so the process was very close and intimate most of the time – it took me two years to finish. It began with two little sketches that had a certain feeling in which I was able to dive and made the story from. I didn’t work

I think books are really important for children – they are able to learn about different themes, feel through the characters and widen their horizons, both in educational and, far more 188

Bazar Masarin 2020:02

important, imaginative ways. A book can be a great companion and comfort. But to be honest, when working on a book, I never really think that much about the reader but more just about this inner child I recall from my own childhood. How I feel and work mostly derives from what I believe and what seems important for myself as a child, rarely speculating about the targeted intentions. At its best, when working honestly, these subtle messages emerge on their own. I appreciate and wish for sincere and playful books that manage to avoid being patronising.

As said, I work best if I remember the child I used to be - the playfulness and the imagination, pure magic through which I and my best friend used to see our ordinary world as top full of fantastic adventures and transformations, straightforward feelings about things. I’m also very inspired by beautiful things in the most diverse sense – nature, contemporary design, folk crafts and nostalgic things, poetry and books. I like to read and listen about the work of artists and illustrators I admire – podcasts, documentaries, wonderful Picturebookmakers blog and Martin Salisbury books, which all trigger my will and joy for work. When I began to work with picurebooks I studied Uri Shulevitz’s Writing with pictures thoroughly which highly influenced my thinking about book making. I also use Instagram app to follow illustration artists and interesting sites exclusively and this is another great portion of everyday inspiration.

©Maja Kastelic

Where do you get inspiration from? What, whom are you influenced by?

Challenges? On an individual and market level - Which are they? Well, I wish to do beautiful and meaningful books. To become better in technical terms, more eloquent, sensitive and truer to myself with each project. To widen the scope. To give

189

out something meaningful. My biggest and ever postponed individual challenge last year was to do my own second wordless book. I never thought about market challenges much but it’s great and practical to be able to make a living from your work. I feel lucky to have books published abroad and be able to reach so many people. Coming from a small country such as Slovenia which has just as small a

market means you have to be an enthusiast in whatever you do which I guess is a good basis for being successful at it. Which books from childhood do you remember? Why this specific book, do you think? I had many picture books when I was little, my mother thought that was important and

190

supported my joy about it very early on. There were many beautiful picture books then – production wasn’t as numerous but the quality and circulation was outstanding. What shaped my visual and imaginative perception were H. C. Andersen, Brother Grimms and folk fairy tales poetically illustrated by Slovenian painters, but also Walt Disney’s books and Richard Scarry’s Dictionary.

Bazar Masarin 2020:02

Ur: Hans Christian Andersen: Die reise

I adored colours, liveliness and how funny or scarry they seemed to me and how much I was able to immerse in them.

lation to how you feel and what you need or search in a certain moment. Or you find and appreciate different values in each, and so the selection describes a bit who you are and of where you go as an artist. But encountering great work always triggers hunger and enthusiasm to work more and better. I think it comes from enormous respect for what they do and the feeling of responsibility when faced with

Do you have a favourite illustrator/ picturebookmaker? I admire many great artists. Itâ&#x20AC;&#x2122;s always hard to point out one because that changes in re191

e seines lebens, Heinz Janisch & Maja Kastelic NordSüd Verlag AG 2020

The best and the worst when it comes to being an illustrator/picturebookmaker? The best is just to be an illustrator/picturebookmaker and to have an opportunity to make books and stories and imagined worlds. The worst is when this doesn’t go so smooth. Since this profession is so very personal, all highs and lows are so much bigger and deeper. You rarely leave your work behind, more often keep thinking about it ALL the time. It can make you most happy or most devastated and this dynamic is rather unpredictable. Still, it just feels most wonderful when you sense the strength to create something or witness creative miracles that happen through work. And when you get children or readers feedback – nothing is as great as when someone lets you know how your work moved or inspired them. All in all, to me it is the most wonderful occupation I can imagine. Dream assignement or project – what would it look like? I don’t really know. I dream of doing my own books or some with my writer friends I admire. It would also be dreamlike to have the best possible preparation and print and all the books would’ve been the greatest and most beautiful possible. What are you currently working on?

©Maja Kastelic

that greatness. My all-time favourite artists are Shaun Tan, Tomi Ungerer, Alenka Sottler, Kitty Crowther, Beatrice Alemagna, Pablo Auladell, Carson Ellis, Isabelle Arsenault, Violeta Lopiz, Slovenian classic Ancka Gosnik Godec, painters Bonnard and Monet, and I’m sure I forget to name many more.

192

Right now I shuffle between three projects – I almost finished a little book, kind of a merge between a comic and a picture book that is retelling the fable about cricket and the ants. Then there is a wordless picture book I mentioned before, and another one with a beautiful story about a boy from a circus. I love doing all three and it feels good to move from one to the other in gradual steps, thus keeping excitement and a fresh attitude all the time. There are sketches for my own book, A Girl and a Garden, which patiently waits for the right time, and I will continue to work on a monthly article in Slovenian children’s magazine Cicido where I interpret funny folk tales in four pictures. It’s always difficult to resist interesting projects and I keep wishing for more.

ÂŠMaja Kastelic Ur: Min katt Koozy, Anastasia Qarawani & Maja Kastelic Atrium FĂśrlag 2020

ÂŠMaja Kastelic

Bazar Masarin 2020:02

ABC

Jenny Edvardsson ställer några frågor till författare/illustratörer som har gjort ABC-böcke

Livets ABC – Lisen Adbåge Kluriga ordens ABC – Mia Kim & Maria Källström Stora och lilla AaBbCc – Elin Ruuth & Sara Bergbo ABC med Asters anka – Fia Rönnertz & Lotta Geffenblad ABC om hur DE – Erik Magntorn & Ane Gustavsson ABC och de andra mjuka och hårda bokstavskompisarna Linda J Harbers & Marie Selenius SpökABC – Elvira Ashby & Micaela Favilla

195

Bazar Masarin 2020:02 Livets ABC Lisen Adbåge Natur & Kultur 2020

Livets

ABC

M Lisen Adbåge

Livet är ju så stort och svårsammanfattat, och allas våra liv ser ganska olika ut, men också ganska lika på det viset att vi ju åldras och följer någon slags utvecklingskurva ändå. Och livet har ju en början och ett slut just som alfabetet. Det var dock viktigt för mig att ta med sorgen och sjukdom som hamnade vid bokstaven S, för alla lever ju faktiskt inte ända fram till Ö så att säga. Ett liv innehåller ju dessutom så mycket ord! Jag älskar ord. Och bokstäver. Och det var roligt att fundera över vilka ord man kanske kommer i kontakt med i olika åldrar. En del ord under t.ex. bokstaven P i boken är säkert helt nya för någon som själv är på bokstaven F i sitt eget liv.

Omslag: Livets ABC, Lisen Adbåge Natur & Kultur

in tanke: med Livets ABC var en lite filosofisk bok med livets gång i fokus, och alfabetet blev liksom ramen. Jag har inte gjort någon ABC-bok tidigare och tyckte det kändes roligt. Det var nåt tillfället jag liksom bara kom att tänka på att det ju börjar med AAAA! Både livet och alfabetet. Och så satte det igång...

197

Ur: Livets ABC, Lisen Adbåge Natur & Kultur 2020

198

Ur: Livets ABC, Lisen Adbåge Natur & Kultur 2020

Bazar Masarin 2020:02

199

Jag arbetade färdigt med bilderna till boken alldeles innan jag fick mitt första barn. Idén kom till flera år tidigare, men jag satt med mycket existensiella tankar under tiden då. Jag ville absolut att det skulle sluta vackert och med hopp såklart, trots den ofrånkomliga döden. Och att ålderdomen inte skulle skildras med endast krämpor och elände. Hur den skiljer sig från andra ABC-böcker: Ja, jag har ju inte riktigt jämfört så, men de flesta jag läst har nog ändå någon slags berättelse i sig som kanske går ut på någon typ av bokstavsjakt? Bokstavsresa? Som äventyr. Jag är ju inte så äventyrlig av mig och skriver sällan om sådant. Just mitt ABC landade kring vardag och realism som det mesta andra jag gör. Hehe. Målgrupp. Målgruppen är alla som lever ett liv. Sitt första eller andra. Till de som levt en, två eller till tretton bokstäver...eller ända fram till Ö. Kanske har man levt ännu längre! Ända fram till bokstäver vi inte känner till, där de kanske fortfarande kan ta del av nya boksläpp. Det vet vi inte! :) Om man som läsare redan kan alla bokstäver eller ej är oviktigt, så länge man har någon bokstavs-läskunnig i sin närhet, men håller man på att lära sig alfabetet så är man kanske en extra passande målgrupp. Inspirationen kommer mycket från min egen favorit-ABC-bok Inger och Lasse Sandbergs ABC-bok med medverkande figurer så som Spöket Laban, Tummen och Tummens kusin Gullet osv. Och Bokstavshäxan såklart. I den boken samlas alla bokstäverna (som har olika typsnitt etc) längst ned på sidan under boken/resans gång. Och jag minns de som otroligt lockande att se på och lära sig. Smaka på ljuden. B var min favorit. Det var så roligt skrivet om olika B:n (ben). Och som vuxen när jag läst den har jag upptäckt mycket roligheter i bilderna som gick mig helt förbi som liten. Vissa uppslag var lite otäcka, t.ex. bokstaven O - där var det odjur och ormar. Väldigt rysligt men härligt! 200

Bazar Masarin 2020:02 Kluriga ordens ABC Mia Kim & Maria Källström Olika Förlag 2018

Kluriga ordens

Tanja Serova

ABC

Mia Kim

Vilken tanke hade du med Kluriga ordens ABC?

krokodiltårar, olycksfågel och solkatt. Det är ord som låter roliga, men som kan vara svåra att gissa sig till vad de betyder. Till varje ord finns en rimmad vers och sedan en förklarande text samt även en diskussionsfråga. Både texten och illustrationerna är normkreativa och genusmedvetna.

Jag ville skapa en bok som på ett roligt och lekfullt sätt skulle väcka nyfikenhet för ord som inte betyder det en först kan tro. Hur skiljer den sig från andra ABC-böcker?

Vilken är den tänkta målgruppen?

Det mest utmärkande är att orden från A-Ö är sammansatta liknelseord som t ex björntjänst,

För barn 3-8 år, men också för personer som lär sig svenska. Boken fungerar bra som hög201

Ur: Kluriga ordens ABC Mia Kim & Maria Källström Olika Förlag 2018

läsningsbok för de yngre barnen medan de äldre barnen kan läsa den själva. Varifrån har du fått inspiration till denna bok? Det var när jag själv upptäckte att ett litet barn visste betydelsen av ordet "solkatt" och inte jag som jag såg ett behov för den här boken. Då började jag lägga märkte till alla dessa roliga ord som används flitigt.

202

Bb Björntjänst Att hjälpa andra, det är bra men en björntjänst vill en inte ha Tänk att allting gick på tok Lätt att vara efterklok

Att göra någon en tjänst är att hjälpa någon. Björnen är ett stort djur och därför är det lätt att tro att en björntjänst är en stor och bra tjänst, men så är det inte. En björntjänst är när en vill vara snäll och hjälpa, men i själva verket kommer med hjälp som gör mer skada än nytta. Säg att någon ber om hjälp med ett svårt pussel. Istället för att lägga några bitar på plats, hjälper en till lite för mycket, och dessutom kanske lägger pusslet fel! Ordet björntjänst kommer från en saga, som handlar om hur en björn vill hjälpa till, fast det blir väldigt fel. Hur kan vi göra för att se till att den hjälp vi ger någon inte blir en björntjänst?

203

204

Bazar Masarin 2020:02 Stora och lilla AaBbCc Elin Ruuth & Sara Bergebo Modernista 2020

Omslag: Stora och lilla AaBbCc, Elin Ruuth & Sara Bergebo Modernista 2020

205

STORA och lilla AaBbCc Elin Ruuth & Sara Bergbo

Vilken tanke hade ni med Stora och lilla AaBbCc?

Vilken är den tänkta målgruppen? Elin: Stora och lilla AaBbCc kan fungera lika väl som en första introduktion till alfabetet, och som en fortsättning för barn som redan bekantat sig med versalerna. Det är alltså en genuin 3-6 eller 4-7-årsbok. Sen har målet hela tiden varit att även vuxna medläsare ska njuta av att läsa och läsa om boken. Jag är tokig i den och jag fyller 34 i år.

Elin: Idén till Stora och lilla AaBbCc föddes när mitt första barn började intressera sig för bokstäver. Vi hade bokhyllan full av ABCböcker och kylskåpsdörren full av bokstavsmagneter, men när barnet väl lärt sig känna igen alla 29 så kröp lilla b och d fram och sabbade stämningen. Då önskade jag att vi hade tagit itu med det där, att det finns två, redan från början.

Saga: Ja det finns många olika nivåer i boken, både text- och bildmässigt. Även riktigt små barn kan läsa den som en myllrande pekbok, sen låses fler och fler lager upp i takt med att man lär känna alfabetet.

Saga: Som illustratör kom jag in i processen när versskrivandet var i full schwung, och fångades av det härligt hisnande i dem. Hur allt, stort som smått och hela världen, ryms i de där bokstäverna. Det har också varit utgångspunkten i bild- och formarbetet, att försöka förmedla den där maxade, lustfyllda känslan i det begränsade formatet som en bok är.

Varifrån har ni fått inspiration till denna bok? Elin: Jag inspireras alltid av mina barn, deras vänner och Lennart Hellsing. Men kanske allra mest av språket i sig. Varje vers kan kännas som ett litet cirkusnummer, när rytm, rim och innehåll går ihop. Särskilt i kombination med Sagas fantastiska illustrationer.

Hur skiljer den sig från andra ABC-böcker? Elin: Min uppfattning är att de allra flesta ABC-böcker skäms lite för de krångliga gemenerna, de står uppställda men okommenterade på varje sida och man koncentrerar sig mest på ljudaspekten, A som i APA. I vår bok fokuserar vi mer på det bildliga, ett stort och ett litet alfabet som får beskriva det stora och lilla i världen. Saga: Den är heller inte alldeles lätt, utan slänger sig med både krångliga ord och abstrakta begrepp. Men på ett lekfullt och inbjudande sätt!

Saga: För mig har den stora inspirationen kommit från verserna i sig, och den där pirrande känslan av oändliga möjligheter som alfabetet erbjuder. Men också av själva formatet bok, och hur just bokigheten med allt vad den innebär av bläddring, fram- och baksida, storlek osv, kan fungera som förstärkare av den känslan. Att vi kan jonglera med både bok, bild och bokstäver, och göra precis vad vi vill.

206

Ur: Stora och lilla AaBbCc, Elin Ruuth & Sara Bergebo Modernista 2020

Natten, det är stora N För ingen kommer undan den Men någorlunda vakna än Är lilla nallen och hans vän

Oo iv ol

ope

ras å

orm

nge

rsk a

rm sto n m e form o s r re är an urriga a väde k r r t O En lite sn m det städe d Me a O, so r hela r ra Sto öble m Om

ove ra

este ork

Ur: ABC med Asters anka, Fia Rönnretz & Lotta Geffenblad Rabén & Sjögren 2019

Bazar Masarin 2020:02 ABC med Asters anka Fia Rönnertz & Lotta Geffenblad Rabén & Sjögren 2019

ABC

med Asters anka Fia Rönnertz

Vilken tanke hade du med ABC med Asters anka? Jag skrev boken för ca 30 år sedan då jag var less på att många böcker hade pojkar som huvudperson. Jag skrev då alla verserna med ett flicknamn och flickorna var aktiva och visade olika känslor. Den skulle skrivas som en allitteration och med bara 4 ord (på helst 2 stavelser) skulle varje vers bli en liten berättelse. Det blev inget med boken den gången och när jag tog upp den igen för ett antal år sedan valde jag att ha både pojknamn och flicknamn liksom könsneutrala och icke typiskt svenska namn. Hur skiljer den sig från andra ABC-böcker? Det är en inkluderande bok med mångfald. Vilken är den tänkta målgruppen? Målgruppen kan vara alla åldrar (men riktar sig till 3-6) Varifrån har du fått inspiration till denna bok? Jag har alltid tyckt om ABC böcker. 210

Ur: ABC med Asters anka, Fia Rönnretz & Lotta Geffenblad Rabén & Sjögren 2019

Ur: ABC om hur DE, Erik Magntorn & Ane Gustavsson Lindskog Förlag 2019

Bazar Masarin 2020:02

A Arg som ett bi

Arg kan man bli

Om någon är jobbig och lägger sig i

Erik Magntorn

ABC om hur DE

Vilken tanke hade du med din ABC-bok?

Vilken är den tänkta målgruppen?

Jag och min illustratör Ane Gustavsson pratade om att det hade varit skoj att göra en sprudlande bilderbok om många olika känslor, gärna lekfullt och överraskande. Det var viktigt för oss att undvika alltför övertydliga pedagogiska pekpinnar.

För barn mellan ett och hundra. Varifrån har du fått inspiration till din ABC-bok? Säkert från min yngsta son Olle som var fyra år när jag skrev boken. Och som så ofta från Lennart Hellsings bilderböcker. Samt från poesi av alla slag. Jag arbetade vid denna tid som redaktör för tidskriften Lyrikvännen, där jag bland annat gjorde ett nummer om Poesi för små och stora barn.

Hur skiljer den sig från andra ABC-böcker? Kanske skiljer den sig främst genom vissa vilda stavningar som ”xtramätt”, eller nya ord som ”rullgardinig”. 213

Busig är bra

Av bus blir man glad

Särskilt om den som busar är jag

Omslag: ABC om hur DE, Erik Magntorn & Ane Gustavsson Lindskog Förlag 2019

ABC om hur DE: känslor och sånt Erik Magntorn & Ane Gustavsson Lindskog Förlag 2019

214

Ur: ABC och de andra mjuka och hĂĽrda bokstavskompisarna, Linda J Harbers & Marie Selenius Idus FĂśrlag 2018

ÂŠ Marie Selenius

Bazar Masarin 2020:02

215

ABC och de andra mjuka och hårda bokstavskompisarna Linda J Harbers & Marie Selenius Idus Förlag 2018

ABC

och de andra mjuka och hårda bokstavskompisarna

Linda J Harbers

Omslag: ABC och de andra [...], Linda J Harbers & Marie Selenius Idus Förlag 2018

in tanke med ABC och de andra mjuka och hårda bokstavskompisarna var att det skulle vara en ABC-bok där man lär sig bokstäver och alfabetet, men också en bok med ett budskap om att alla ska få vara som de är. Precis som bokstäver är olika, är barn olika och vi kan inte veta vem någon är genom att bara höra dennes namn. Alla har vi olika kunskaper, talanger och intressen och vi lär oss saker i olika takt. Vi mår bra av olika saker och vi bär alla på små skatter. Min bok skiljer sig från andra ABC-böcker just för att den har det budskapet. Boken är kategoriserad som en bok för 3-6-åringar och 6-9-åringar. Jag tänkte när jag fick idén till boken att i samma veva som man lär sig alfabetet, eller börjar intressera sig för det, pratar man ofta i förskolor och skolor om att alla ska få vara sig själva och att alla har rätt att vara på sitt sätt. Jag tänker därför att den främst passar barn i åldern 3-6 år, men även något äldre barn beroende på när man börjar intressera sig för bokstäver. De yngre barnen kan lära sig alfabetet och äldre barn kan använda boken till att öva läsning och hur man bygger upp rim. Jag vet att den används i förskolor och skolor från F-klass upp till tredje klass. Inspiration till boken har jag fått från mina egna barn, från deras vänner och klasskamrater och från andra barn jag mött. Ingen av barnen i boken är en exakt kopia av ett barn i verkligheten, men de är inspirerade av verkliga barn. 216

217

Omslag: SpökABC, Elvira Ashby & Micaela Favilla Hatten Förlag 2019

Bazar Masarin 2020:02

SpökAB C

SpökABC Elvira Ashby & Micaela Favilla Hatten Förlag 2019

Det var inte jättelätt att hitta monster och annat som både börjar på och låter som en viss bokstav, så jag är fruktansvärt stolt över den här boken!

Elvira Ashby

Vilken tanke hade du med SpökABC? Jag är logoped i grunden och har arbetat länge med barn som är sena i språkutvecklingen på olika sätt. För drygt tio år sedan började jag fila på ett gäng barnböcker som lätt skulle kunna användas för att hjälpa barn med olika språkliga svårigheter. Det blev sedan bokserierna Ajja&Bajja och Snicksnacksnoken hos Hatten Förlag. När flera av mina barn i jobbet började skolan och fick väldigt svårt att lära in alla bokstäver började jag klura på en rolig och spännande bok som kunde användas för det. När man ska hjälpa barn bygga olika språkliga förmågor är barnböcker nämligen oslagbart!

Vilken är den tänkta målgruppen? De jag tänkte på när jag skrev var alltså lite äldre skolbarn som har svårt att lära sig bokstäverna. Till exempel elever med läs- och skrivsvårigheter som fortfarande blandar ihop bokstäver i trean när kompisarna börjat läsa flytande. Det är tufft, och jag ville att de skulle ha en riktigt rolig bok som inte heller kändes för barnslig. Sedan gjorde den fantastiska illustratören Micaela Favilla helt underbara illustrationer, som är så där roliga och lite läskigt lockande på samma gång, att även många lite yngre barn verkar tycka om boken. Men jag tänker att där måste barnen själva få bestämma (med stöd av föräldrar och lärare). Jag tycker inte om skräck själv så jag vill verkligen inte skrämma någon på riktigt. Till de som vill ha något snällare istället skrev jag samtidigt ApABC som följer samma grundidé fast vi hjälper Ada leta efter en apa i ett alldeles vanligt hus.

Hur skiljer den sig från andra ABC-böcker? SpökABC har fokus på bokstavsljuden. Om man inte arbetar med barns läs- och skrivutveckling tänker man kanske inte på det, men bokstäver har namn och ljud. Bokstaven B heter ju ”be” men det är bokstavsljudet ”b” vi egentligen behöver när vi ska ljuda ihop ord. Så direkt visste jag att jag ville att något skulle låta som respektive bokstav på varje uppslag – och så ville jag att boken skulle bli spännande och rolig men också ha en historia som gick som en röd tråd genom den för att locka de som inte är så intresserade av bokstäver att stanna kvar ändå. Och sedan, en dag på landet, föll allt på plats. Det var ju en skattjakt i ett spökslott läsaren skulle få hänga med på, där vi skulle få möta arga andar som andades ”aaa” och ett benrangel som skrämdes ”b-b-b”.

Varifrån har du fått inspiration till denna bok? Främst från barnen i jobbet och hemma, men också från läsforskning och olika behandlingsmetoder för att stötta barns språkutveckling. En av mina idoler, Lennart Hellsing, har sagt ”all pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk” men där tror jag att han såg det från fel håll. Konst är något stort och fantastiskt, och det går definitivt att hitta inspiration även ur pedagogiken. 218

69 219 Ur: SpรถkABC, Elvira Ashby & Micaela Favilla Hatten Fรถrlag 2019

70 220

Bazar Masarin 2020:02

RECENSIONER 71

Livets ABC av Lisen AdbĂĽge / Maria Jourdanis Litenpoesi av Lotta Olsson & Charlotte Ramel / Emelie Nestor

222

Bazar Masarin 2020:02 Livets ABC Lisen Adbåge Natur & Kultur 2020

LIVETS ABC Maria Jourdanis

mitt yrke som förskollärare har jag ofta använt ABC-böcker i min undervisning. Allt från Hellsings galna rim, till konstmuseernas ABC, till Lööfs och Majas ABC. Barn älskar att titta i alfabetsböcker. Det känns som om varje duktig författare känner ett behov av att göra en ABC-bok någon gång under sin karriär. Finns det då något nytt att tillföra denna genre? Ja, det gör det! Och Lisen Adbåge har hittat receptet. Hon har hittat det som INTE gjorts förut- en ABC-bok som beskriver ett helt långt liv (påminner lite om Barbro Lindgrens bok ” Titta Max grav.)” En familjesaga som börjar med att barnet föds, växer upp, går på förskola, tonårsgrubblar, skaffar sig en utbildning, blir vuxen, flyttar hemifrån och bildar egen familj. Vardagspusslet som den nya familjen ska klura ut. För de lämnade föräldrarna kommer en ny vardag utan barn i huset, friheten att göra vad man vill, livet som mor/farförälder och sedan det oundvikliga äldreboendet. Och till sist SLUTET. Bokens bilder är målade i klara, härliga färger. Vissa uppslag behandlar bara en bokstav, andra två eller tre. Texten bär historien framåt både med dialog och berättande samtidigt som det finns en massa pekord som börjar på den aktuella bokstaven. Vissa ord beskriver känslor istället för sub-

stantiv vilket känns kreativt. Och en del ord är minst sagt oväntade. Exempelvis D som i dödstrött, E som i egentid, Å som i åderbrock, I som i inåtvänd. Eleganta lösningar har Adbåge på de lite svårare bokstäverna Q, W,X, Y och Z. Till exempel: Vi beställer på WWW. Det görs en fiffig jämförelse mellan livets start och slut och alfabetets. För somliga slutar det redan vid S – då blir det sorg och svarta kläder när någon blir sjuk och de sörjande snyftar vid graven. När man så kommer fram till bokstaven Ö är det ÖVER. Både i livet och i alfabetet. Nu är jag död. Det är över. Det är ganska skönt. AJÖ.

Hela det uppslaget har svart, ödesmättad bakgrund. Och det kan nog upplevas som tungt och svårt. Men så vänder man blad och där! Där finns hoppet. I form av en liten fråga: E DE? Evigheten. Ett ljust avslut med snöflingor som yr i luften och fina blommor vid graven. Livet går vidare. Det här är en alfabetsbok för de lite äldre barnen som kommit längre i sin alfabetisering än bara mekaniskt upprepande av ordens begynnelsebokstav. Här finns så mycket att prata om. Ett helt liv faktiskt. 223

224

Ur: Livets ABC, Lisen Adbåge Natur & Kultur 2020

Ur: Minipoesi, Lotta Olsson & Charlotte Ramel Bonnier CarlsĂŠn 2020

Bazar Masarin 2020:02

ÂŠ Charlotte Ramel

225

Litenpoesi Lotta Olsson & Charlotte Ramel Bonnier Carlsen 2020

Litenpoesi Emelie Nestor

itenpoesi är en samlingsvolym med sex böcker av Lotta Olsson och Charlotte Ramel, som kommit ut under åren 2012–2014. Många barn och vuxna har redan läst och älskat dessa dikter i bilderboksformat. Här görs poesi av det lilla barnets vardag: av badstunden, lekparksutflykten och den krångliga påklädningen. Lotta Olssons texter är korta, med ett fåtal ord på varje uppslag, men var och en av de sex enskilda dikterna, eller berättelserna, hänger ihop med en rytmisk precision som gör dem till en ren njutning att läsa. Den vuxne läsaren som vill analysera kan lätt hitta språkliga finesser och återkommande mönster med lika antal stavelser, allitterationer och slutrim. Samtidigt känns ingenting krystat eller tillgjort. Allt utgår från barnets värld och barnets eget språk. Ta till exempel dessa rader ur Alla kläder på, med slutrim och sju stavelser i varje rad. Här finns både form och innehåll, och dessa samspelar på ett väldigt fint sätt utan att något tar över.

Först ska första strumpan på. Andra strumpan: det ska gå. På med tröjan. Känns den trång? Ärmen är nog lite lång. Av med den! Vi tar den här. Och så i med armen där. Bra! Då tar vi byxan nu. Heja! Du är duktig du. Knäppa knäppa knappen sen. Oj! Är strumpan av igen?

Charlotte Ramels bilder förstärker ytterligare de små berättelserna, och lägger till sådant som inte framgår av texten. I Här är stora näsan är det bilderna som förmedlar ramberättelsen, med en mamma som badar sitt barn och gör det i ordning. Orden i sig handlar enbart om olika kroppsdelar på mamman och barnet: stora näsan, lilla näsan, lilla kinden, stora ögat, osv. I Mmm äta mat är det bara tack vare bilderna som vi får veta att barnet ger bort hela sin måltid till hunden, för att slippa 226

Bazar Masarin 2020:02

äta upp den själv. Och i Bilen säger brum, har vi en klocka som säger ”Rrrr!”, och därefter en tiger som säger ”Grrr!”, två händelser som i sig inte har något samband, men tack vare bilderna får vi en ledtråd om att det kanske är väckarklockan som väckt tigern och att det är därför han är arg. Den här spänningen mellan text och bild öppnar för samtal mellan den som läser högt, och barnet som samtidigt ”läser” bilderna. Det ger ytterligare en dimension till högläsningsstunden, och gör boken spännande att återvända till igen och igen. Vem vet, kanske kan vi hitta något nytt nästa gång vi läser!

Som jag nämnde redan i början innehåller Litenpoesi inget nyproducerat material. Alla de sex titlarna som ingår i samlingsvolymen finns utgivna var för sig sedan flera år tillbaka. Ändå är känslan att Litenpoesi är något större än de sex enskilda böckerna. Med så många sidor får man som läsare en annan möjlighet att bläddra runt, läsa lite här och där, kanske hitta några alldeles särskilda formuleringar eller en bild som man fastnar lite extra för. Det går att läsa från pärm till pärm och få med sig sex små berättelser. Men det går också att dyka in i boken på måfå, och bara njuta av bilderna, orden och rytmen. 227

Ur: Minipoesi, Lotta Olsson & Charlotte Ramel Bonnier Carlsén 2020

Kort sagt: det här är en bok att återvända till många gånger, och att läsa på många olika sätt. Dessa titlar finns med i Litenpoesi: - Alla kläder på (2012) - Bilen säger brum (2012) - Här är stora näsan (2013) - Liten, liten snälling (2013) - Mmm äta mat (2014) - Trycka knappen (2014)

228

229

Bazar Masarin 2020:02

Ledsen

Ledsen Lotta Olsson & Emma Adbåge Rabén & Sjögren 2020

Omslag: Ledsen, Lotta Olsson & Emma Adbåge, M. Rabén & Sjögren 2020

Lena Jonsson

ad kan grå dinosaurier ha med Ledsen, bokens titel att göra? Bokens tapet – pärmens insida är just tapetserad med små grå dinosaurier. Jo, redan på titeluppslaget presenteras antagligen en

viktig detalj. En liten person bäddar ner en dinosaurie i en liten säng sneglandes bakåt åt en annan liten person som mycket förvånad och med mycket nedåtgående mungipor helt tappar det hen håller på med, liksom fryser till. Man känner att gråten snart kommer att välla fram ur det upphöjda bröstet. Det är nog den gråten och ledsenheten vi ser på bokens omslag. När du läser en bilderbok är det mycket värt att stanna upp och titta på omslag, förundras och resonera. Vad kan ha hänt? Vem är det där? Boken heter Ledsen. Har du varit ledsen någon gång? Hur kan det kännas? Finns en illustrerad tapet, gör samma med den. Det är så med riktigt bra böcker att man redan av att titta noga på omslag och tapet oftast kan utläsa ganska mycket och skapa nyfikenhet kring vad som komma skall.

230

Bazar Masarin 2020:02 Ett barn lämnas på förskolan och vinkar hej då till den vuxne som lämnat barnet. Allt är vanligt. Allt känns bra. Frukost för två pedagoger och fem barn. Sedan är ingen hungrig mer. Nu är det dags för lek. Ganska kort men mycket väl avvägd rimmad text på några uppslag. Men det händer mycket i detaljerna i bilderna. Vardagliga förskolesaker. Frukosten plockas undan. Något barn leker med djur och en bondgård, ett annat med klossar. Men… Sen! Plötsligt händer en sak. Nu är glada munnen rak. Glada, mjuka munnen väck. Munnen är ett streck.

Vad var det som hände? Ett barn flyttar en dinosaurie från ett annat barn och börjar leka med den. På några uppslag byggs känslorna upp hos det fråntagna barnet som till slut brister ut: DEN VAR FAKTISKT MIN! En helt förståelig, säkert ofta förekommande situation i förskolan, kan man tänka. Här får barnets känslor stort utrymme och leder handlingen framåt. En tröstande trygg pedagog väntar ut tills gråten tar slut. Barnet runt om kring undrar, uppmärksammar och tröstar de med. Att vara ledsen är en stark känsla, som verkligen beskrivs med den äran. I fint avvägd rimmad text av Lotta Olsson. Emma Adbåge tecknar i blek gul-röd färgskala med detaljer man förväntar finns i förskolemiljö. Men framför allt – studera ansiktsuttryck och blickar hos pedagoger och barn. Man sugs riktigt in och känner precis som de.

231

Ur: Ledsen, Lotta Olsson & Emma Adbåge Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:02

Ur:Trollet är inte hemma, Lars Lerin Bonnier Carlsén 2019

233

Trollet är inte hemma Lars Lerin Bonnier Carlsen 2019

Trollet är inte hemma

Maria Jourdanis

ars Lerin har skrivit och målat en sagobok till sin son Rafael. Det blev en fin bok med underbara bilder och ett poetiskt språk. Det händer inte mycket, men ändå händer det massor för ett litet barn. Far och son letar efter trollet som nog bor i en övergiven jordkällare. Rafael har med sig kottar för det tycker troll om att äta vet han. Berättelsen förs fram med både fakta och fantasi. Naturlära och sägner, kunskaper och folktro blandas. Inga rättelser. För ingen vet ju. Man får tro vad man vill! Själva bilden på trollet är en blinkning till John Bauers bildkonst ur Bland tomtar och troll, som Lars säkert läst som barn. Sagan blir ett sätt för en naturälskare att föra över sin fascination över naturen till sitt barn, att ge barnet en inblick i naturens under och även dess

magiska värld! Upplevelse och undervisning i skön samklang. En citrongul fjäril heter just citronfjäril, fiskarna i vattnet vid bryggan är mörtar och abborrar och så vidare. Målningarna i boken är ömsom stora helsidesbilder, ömsom små detaljbilder. Ibland är de inramade med tydlig avgränsning, ibland fyller de hela sidan och ytterligare vissa är utskurna mot vit bakgrund. Någon bild förekommer både som positiv och negativ. De hela uppslagen är helt i avsaknad av text. Bilder att sjunka in i! Vitsipporna kring jordkällaren ger mig akut vårlängtan. Ibland hittar man små detaljer. En liten nyckelpiga på väg ut ur boken. En ensam myra. En nöjd katt. Denna variation ger en dynamik som får en att vilja se mer. 234

ÂŠ Lars Lerin

Ur: Trollet Ă¤r inte hemma, Lars Lerin Bonnier CarlsĂŠn 2019

Bazar Masarin 2020:02

Min ka

Ur: M

ÂŠ Maja Kastelic

237

att Koozy

Min katt Koozy, Anastasia Qarawani & Maja Kastelic Atrium Förlag 2020

238

Min katt Koozy Maja Kastelic Atrium Förlag 2020

Madeleine Renoux

tt ha ett alldeles eget djur att ta hand om, att gosa med och som kan trösta när man är ledsen, är en önskan för många barn. Vänskap mellan barn och djur är ett vanligt tema i barnlitteraturen och det finns många fina beskrivningar av denna vänskap i böcker av till exempel Astrid Lindgren. Oförglömliga vänner som Emil och hästen Lukas, Tjorven och hunden Båtsman, Olle och hunden Svipp och Mio med hästen Miramis. Det kan handla om en vänskap som består under hela barndomen eller vänskapsband som tar slut om djuret försvinner. I vänskapen till djuret kan barnet uppleva känslor och även träna sig i att kunna hantera känslan av förlust. Min katt Koozy är en bilderbok som handlar om vänskapen mellan en pojke och hans katt. Boken kommer att ges ut av Atrium förlag i augusti 2020. Anastasia Qarawani har skrivit texten och boken är illustrerad av Maja Kastelic. I den här bilderboken är temat just förlust och hur pojken hittar ett sätt att gå vidare när katten Koozy försvinner. Berättarrösten i Min katt Koozy tillhör en liten pojke som berättar om sin katt Koozy. Läsaren får inte veta vad pojken heter utan han är ”jag” genomgående i texten. Genom att använda sig av jag-formen låter bilderboksskaparna sina läsare möta ett barns tankar och upplevelser. Pojkens berättarperspektiv kommer fram i både text och illustrationer, även om illustrationerna är skildrade från ett utifrån sett öga. Redan på första uppslaget är det dock pojkens perspektiv vi ser i illustrationen. Texten på detta uppslag beskriver kattens utseende och att pojken blir trygg av kattens närvaro: ”När Koozy och jag sover tillsammans i mitt lilla rum är jag aldrig rädd för monstren som gömmer sig i mörkret.” I illustrationen kan man se svansar av monster som lurar i rummet och det är barnperspektivet vi möter, eftersom ett vuxenperspektiv skulle vara att det inte finns några monster att vara rädd för.

Bazar Masarin 2020:02

Plötsligt en dag försvinner Koozy. Pojken letar överallt, men han hittar inte katten. Nu när katten är borta kan inte pojken sova på grund av alla monster i rummet och i illustrationen kan man se hur rummet har tagits över av drakliknande monster och en jättespindel. Pojken väntar på att Koozy ska komma tillbaka och frågar sin mamma om hon tror att katten har gått för att leka med något annat barn, men hon lugnar och tröstar honom med att Koozy tyckte så mycket om pojken, så att det har hon nog inte gjort. Rummet fortsätter att vara fullt med monster på nätterna och kontrasten mellan illustrationerna av natten och dagen är stor. På dagen är pojken ute och letar i en storblommande trädgård i ljusa färger och på natten har till och med byrån i sovrummet förvandlats till ett monster. Illustrationerna av nattens monster sätter bild på pojkens oro över att katten Koozy är borta. Kommer hon någonsin att komma tillbaka? Bilderna kan verka lite skrämmande för ett litet barn tycker jag, men pojken har också sin mamma med i berättelsen som svarar på frågor och ger tröst och symboliserar en trygg vuxennärvaro. Vändpunkten i berättelsen kommer när pojken möter grannflickan Sani som är ledsen för att hon också har förlorat sin katt. Hon berättar om sitt sätt att hantera förlusten av katten, nämligen att hon skriver ett brev till sin katt varje dag. När Sani sedan sover, kommer katten och läser breven om Sani blundar. Pojken förstår nu att Koozy har försvunnit för evigt och bokens finaste ögonblick är när

Ur: Min katt Koozy, Anastasia Qarawani & Maja Kastelic Atrium Förlag

mamman beskriver var hon tror att katten är nu. ”Katterna ger sig iväg långt, långt bort för att bo nära regnet, stjärnorna och månen. Det är deras ögon som lyser upp natthimlen så att de små barnen inte behöver vara rädda för mörkret”. Pojken kan sova lugnt på natten igen trots att Koozy är borta, eftersom han vet att hon har 239

g 2020

det bra, men också eftersom hon finns med honom i stjärnhimlen. Han berättar om detta för Sani som blir hans vän i sorgen och i förlusten. Pojken förlorar sin katt, men vinner en vän i Sani. Den här berättelsen berättar på ett lågmält och fint sätt om hur ett barn lär sig hantera en förlust. Illustrationerna förstärker barnets känsla av rädsla, men beskriver

även tryggheten som pojken finner i att veta att Koozy finns med honom ändå trots att hon inte är där längre. Detta är en bok att högläsa tillsammans barn och vuxen och samtala om innehållet. Det är en bok som ger hopp och tröst även i en svår stund.

240

ÂŠ Maja Kastelic

241 Ur: Min katt Koozy, Anastasia Qarawani & Maja Kastelic Atrium FĂśrla

ag 2020

242

Bazar Masarin 2020:02 Syskonvecka Matilda Ruta Rabén & Sjögren 2020

Syskonvecka Carola Forslund

öreställ dig känslan att längta efter någon så mycket att man nästan går sönder. Det gör Russin i bilderboken Syskonvecka. Russin längtar så mycket efter sin storasyster Kaninis. Men Kaninis är hos sin mamma varannan vecka och de kommer inte att ses igen förrän det blir pappavecka. Russin kan inte vänta till dess. Hon vill ha Kaninis NU. Det är bara Kaninis som Russin vill fiska och köra dansstopp med. Alla andra kan faktiskt åka hem, för de är inget att ha. När föräldrar separerar förändras vardagen för många barn. De kanske bor varannan vecka hos föräldrarna eller hamnar i nya familjekonstellationer. Detta har också skildrats i flera barnböcker som berättar hur det är att sakna en förälder, att flytta mellan två hem eller att få ett nytt litet syskon i den nya familjen. Men hur är det att vara den som inte flyttar mellan familjer, utan som istället är den som väntar och längtar efter ett syskon som bara bor där halva tiden? I Syskonvecka är det just dessa känslor som lyfts fram.

En längtan efter ett syskon som man bara får träffa varannan vecka. Syskonvecka är den första delen i Matilda Rutas nya bilderboksserie Strandskogen som handlar om relationer och som tar barnets känslor på allvar. Varje bok ska fokusera på ett djur och en känsla. I just denna bok fokuseras det alltså på Russin och hennes längtan efter storasyster Kaninis. Russins känslor får stort utrymme. Hennes längtan och saknad efter Kaninis är stor, men stor är också kärleken till storasyster, liksom glädjen när Kaninis kommer hem till familjen igen efter mammaveckan. Boken har ett så fint barnperspektiv. Som vuxen kanske en vecka går alldeles för fort, men för ett barn kan samma tid kännas väldigt lång. Det är lätt att leva sig in i Russins saknad när hon tränar simtag utan att Kaninis kan se henne. Lika lätt är det att se hennes frustration när hon vill dela allt hon gör med Kaninis, men det inte går eftersom Kaninis är hemma hos sin mamma i Rosengård medan Russin är med sin familj på skärgårdsön. 243

244

Ur: Syskonvecka, Matilda Ruta Rabén & Sjögren 2020

245

246

ÂŠ Matilda Ruta

Bazar Masarin 2020:02 Berättelsen rymmer även ett stråk av avundsjuka, som när Russin konstaterar att Kaninis har roligt utan henne: ”Dom har roligt där. Dom kollar film och gräver gropar.” För Kaninis har ju ett eget liv där borta på den andra ön. Ett liv med en annan mamma och massor av vänner. Ett liv som hon inte delar med Russin. När Russins saknad är så stor att hon inte kan vänta på Kaninis längre beger hon sig iväg till Kaninis ö för att hämta hem henne. Men det visar sig att Kaninis är ute med kompisar just då och inte alls verkar ha en tanke på Russin, så Russin får återvända hem igen för att fortsätta vänta på den efterlängtade återföreningen. Där lyser övergivenheten igenom: ”…och Russin åker hem utan Kaninis. Och vägen tillbaka är dubbelt så lång som förut utan Kaninis.”. Kaninis porträtteras också i Russins ögon som en riktig hjältinna. Russin är stolt över sin storasyster och känner inte bara en stark kärlek utan också en stor beundran: ”Hon är stor och söt och mjuk och farlig”. Kaninis är inte ens allergisk mot lingon! Det senaste året har det kommit flera fina bilderböcker som fokuserar just på barns rätt till sina känslor. Jag tänker till exempel på Lotta Olssons och Emma Adbåges nya serie om små barns känslor som inletts med bilderboken Ledsen (2020). Men även Vill ha den själv (Malin Linneroth och Lisa Moroni, 2019) och Berit älskar Russin (Annica Hedin och Per Gustavsson, 2019) som båda är bilderböcker som handlar om att vilja behålla en present som är meningen att man ska ge bort. Det finns idag en insikt i att barn också har viktiga känslor som de behöver få bekräftade och bilderböckerna visar att det är helt okej att ha dessa känslor. Genom att läsa böcker som handlar om känslor kan barnen känna igen sig i det som händer och få en möjlighet att identifiera känslorna. När de får tillgång till språket kan de också lättare formulera för sig själv och andra vad de känner och varför. Matilda Rutas nya serie Strandskogen utspelar sig i en vacker skärgårdsmiljö. I detta bilderboksprojekt har hon valt att kombinera sitt bilderboksskapande med det landskapsmåleri som hon också ägnar sig åt. Illustrationerna till Syskonvecka består till största delen av fantastiska naturbilder i akvarell som får breda ut sig över sidorna. Vackra konstverk i milda färger

där detaljer och stämningar får ta stor plats och där karaktärerna är levande och uttrycksfulla. Samspelet mellan text och bild är fascinerande och även i bilderna finns mycket att se, upptäcka och drömma sig bort i. Jag tycker om att trots det tunga ämnet så tar allvaret aldrig över helt. Humorn och glimten i ögat ryms också. Jag tycker också om att det är barnets och inte föräldrarnas relationer som står i fokus. Matilda Ruta använder epitetet ”storasyskon” och undviker helt ord som ”bonusfamilj” eller ”halvsyster”. Varannanveckasliv och bonusfamiljer problematiseras inte i berättelsen, utan här är det syskonrelationen som är det centrala. Många barn har en sådan här vardag och boken ger en fin igenkänning till dem. Bokens teman, saknad och längtan, är dock allmängiltiga och i dessa känslor kan än fler känna igen sig i, oavsett om det är ett syskon, en morfar, en förälder, en vän eller ett husdjur man längtar efter. Boken är dessutom än mer aktuell i dessa Coronatider i och med att många lever i karantän eller isolering och saknar att träffa sina nära och kära. Därför kan boken om man vill bjuda in till samtal om saknad och längtan, men också om glädjen att snart få återförenas. Matilda Ruta är illustratör, serietecknare och bilderbokskonstnär. Hon har nominerats till både Augustpriset och Elsa Beskow-plaketten. Tidigare har hon bland annat gjort bilderböckerna Ninna och Stormskolan, Världen utanför och Åka buss samt serieromanen Flocken tillsammans med Rasmus Malm.

247

248

Ur: Syskonvecka, Matilda Ruta Rabén & Sjögren 2020

Omslag: Kiosken, Anete Melece Lilla PiratfĂśrlaget 2020

Bazar Masarin 2020:02

ÂŠ Anete Melece

249

Kiosken Anete Melece Lilla Piratförlaget 2020

Hemma bra, men borta allra helst Susanne Sandström

emedierade barnböcker, oftast barnböcker som filmatiserats, finns det gott om (populära adaptioner som Till vildingarnas land, Pelle Svanslös, Loranga, Masarin och Dartanjang och böckerna om Pettson och Findus för att här nämna några få) – men mer sällan, om någonsin, blir en film en barnbok. Nu har vi Anete Melece som gjorde kortfilmen Kiosken när hon studerade animation vid konsthögskolan i Luzern, och efter att filmen både prisbelönats och vandrat runt på filmfestivaler fick Melece frågan om den inte skulle kunna bli bilderbok. Och det blev en bilderbok, en väldigt filmisk bilderbok som till fullo utnyttjar filmarens tekniska grepp vilket är märkbart i Meleces bilder i allt från bildutsnitt, perspektiv (flygfotobilder som saktar upp läsningen/blicken, närbilder, beskärningar etc), zoomning, tempo och i hur den söker efterlikna filmens (och den tecknade seriens) rörelse (flera bildsekvenser) med hjälp av simultan succession.

Den resulterande bilderboken är, liksom filmen, ett sant lustspel, men inte utan sorgliga underrtoner, där läsaren får följa huvud_ personen Olga, en tjock kvinna som är fast i en kiosk i en storstad genomfluten av en bred flod. Bokens pärmar formar själva kiosken med bakdörr och kiosklucka (ett Tove Janssonskt grepp med öppningshål – som ju alltid väcker nyfikenhet!), där vi först får en skymt av Olga. Vi ser att hon sitter där inne, mumsar på en kaka och tittar i ett resemagasin och att det ser ut att vara väldigt ont om plats. Läsaren (den vuxne) begriper, utifrån attributen, att det där är en människa som sitter och drömmer och längtar sig bort. På första uppslaget kliver vi rakt in i kioskens enda rum; det är litet och trång och ändå får stora Olga plats, stora fåtöljen, kassaapparaten, alla handelsvaror, handfat och en toalett. Inte märkligt att Olga behöver värktabletter – det måste göra ont att behöva inrymmas där! Till kiosken kommer många olika storstadsbor och turister, olika individer (som Anete Melece 250

Foto: Atis Jākobsons

Bazar Masarin 2020:02

gestaltar med hjälp av utseenden, kläder och andra tillbehör som gör dem ”individuella”) som, förstår läsaren, även de lever olika liv med olika behov och drömmar. Olga och kiosken är ett slags mittpunkt för de (vilsna) individerna och Olga lyssnar och bryr sig om…och drömmer sig bort. Någon annanstans verkar bättre, annorlunda och lugnare. Kanske har Olga befunnit sig på samma plats, i denna trånga instängda situation i många, många år? I så många år att kiosken och Olga har blivit ett och (bokstavligt talat), vuxit samman. Kiosk och kropp som en och samma sak: mitt hem är min borg, och min kropp är en hydda. Olgakiosken sitter alltså fast och kan inte röra sig (har fastnat, kommer inte loss) tills en dag något händer som ruckar på Olgakioskens hela tillvaro, ja till och med kullkastar den och

vänder den på ända. Olga kan plötsligt inte nå tidningshögen som lagts några centimeter fel utanför kioskdörren och samtidigt försöker två småkillar snatta – då, när Olga knycker till för att snabbt dra till sig högen med tidningar tappar hon balansen och hela tjottarongen välter! Det är bildmässigt stor och rolig dramatik (vem har inte snubbelhumor?). Men det som kan ses som en olycka i första taget, visar sig bli en avgörande vändpunkt i Olgas liv. Olga reser sig, kommer på fötter och inser att hon faktiskt kan ”styra skutan”, att hon minsann är ”herre i sitt hus” och Olga börjar gå. Olgakiosken traskar till omgivningens stora förvåning, och förskräckelse, på stadiga och beslutsamma ben med kiosken genom staden, men ännu en gång ska Olga falla, farsartat med en trasselhunds koppel, och denna gång med ett stort plask (det hör vi i 251

bilden!) rakt ner i floden och vidare ut till havs. Äntligen är Olga på väg! Och visst kommer hon till sina drömmars mål, ön med vajande palmer och solnedgång…men fortfarande med den trånga kiosken, som ju dock faktiskt går att flytta, och sina tidigare kunder. Sensmoralen: sig själv bär en alltid med sig och hemma bra men borta bäst (en ny dröm väntar alltid runt hörnet!). Så läser jag, den vuxne. Vad läser barnet? Kan det känna igen sig? Det är ju nästan bara vuxna i boken. Kan ett barn uppskatta tanten Olga i en kiosk? Jag tänker att bara tanken på en barnbok som handlar om en tant Olga i en kiosk är oemotståndligt lockande och skrattigt. Och Kiosken är en väldigt humoristisk, kul, upp-tempo bok med många egenskaper som barn (bara måste) gilla: mild slap-stick, snubbelhumor, överdrivna ansiktsuttryck (likt

serieteckningens) - tokigheter, och med en färgpalett lika ypperlig och inbjudande som en skål med godiskarameller. Det är inte bara filmarens verktyg som skapar liv och rörelse här, även de synliga hastigt dragna, och inte noggranna, penseldragen förstärker känslan av lätthet, livlighet (det händer saker!). Ulla Rhedin har, med Piaget formulerat, att barn förstår alltid men på sitt eget sätt och barn vet inte att det finns andra tolkningar eller sätt att förstå än deras egna.* Så, för något barn kanske Kiosken kan få handla om meningen med livet ? Meningen i ett liv, ditt liv? Är din dröm bärig? Vart leder den dig? Vi vuxna ska ställa sådana frågor, kanske med andra ord, tillsammans med barn. Och de ska ställas med hopp och väva in drömmar och saker en verkligen tycker om eller längtar efter. 252 * En fanfar för bilderboken, Alfabeta 2013

Ur: Kiosken, Anete Melece Lilla PiratfĂśrlaget 2020

ÂŠ Anete Melece

Bazar Masarin 2020:02 Alla utom Allis Eva Staaf & Clara Dackenberg Rabén & Sjögren 2020

Alla utom Allis Madeleine Renoux

änk dig att du kommer till skolan och ser att det hänger rosa, tjusiga inbjudningskort på allas krokar. Du skyndar dig snabbt till din krok och upptäcker att du inte har fått något kort. Har kortet kanske trillat ner i en stövel eller ligger på golvet? Nej, det finns inget kort till dig. Du får inte vara med. Precis så är det för huvudpersonen Allis i bilderboken Alla utom Allis av Eva Staaf och Clara Dackenberg. Allis är den enda som inte blir inbjuden till Kittys kalas och dagen som började så bra förvandlas till ful och mörk. Mitt mammahjärta blöder när jag läser om Allis och samtidigt förvandlas jag till det lilla barnet som står där och inte hittar något inbjudningskort. Igenkänningen är stor. Jag tror att alla, ung som gammal, har varit med om något liknande någon gång och kan känna med Allis. Eva Staaf, som skrivit texten, använder sig av

retoriska stilfigurer som anafor och upprepning för att förstärka Allis känsla av ilska och ledsamhet: Allis gillar att springa och studsa. Men inte den här dagen Alice gillar att dansa och klättra. Men inte den här dagen.

När kalasdagen kommer så blir allt fel. Frukosten är fel och ingenting är bra. Jo, marsvinet Jerry är bra på att gosa. Klockan närmar sig två och Allis kan se kalaset framför sig. Hon riktigt hör hur roligt de har det och hon måste gå ut och styr sina steg mot huset där kalaset är i full gång. Kontrasten mellan den glada och lättsamma festen och skuggan som Alice står i beskrivs i texten, men blir också tydlig Clara Dackenbergs illustration där festen är solgul och skuggmolnet runt Alice är i mörkaste svart. 255

Ur:Alla utom Allis, Eva Staaf & Clara Dackenberg Rabén & Sjögren 2020

256

Bazar Masarin 2020:02

257

Till slut står inte Allis ut längre utan springer bort till parken där hon möter den jämngamla pojken Petrik. Han frågar varför Allis springer och hon svarar att hon springer för att hon inte får vara med. – Varför får du inte vara med? frågar Petrik. Hon svarar att hon inte vet. Petrik berättar att även han har upplevt hur det känns att inte få vara med. Berättelsen fortsätter med att Allis träffar en äldre kvinna, en gamlis, som också berättar att hon inte fått vara med och grannen Bogdan kommer joggande och berättar om hur det kan vara när man inte blir tillfrågad om att följa med och fika i fikarummet på jobbet. Ingen av de tre hon möter har svar på frågan om varför de inte får vara med. Frågan om varför Alice inte får vara med på kalaset förblir obesvarad och det är ju inte så konstigt för varför låter man egentligen någon vara utanför? Den frågan finns det ju inte något bra svar på enligt mig som tycker att alla borde få vara med. Det tycker Allis också. Plötsligt kommer barnen ut från kalaset och ser kojan som Allis i ilskan har byggt och de vill vara med och leka. Boken avslutas med att alla bygger på kojan och spelar fotboll tillsammans. Samarbetet mellan Eva Staaf och Clara Dackenberg är spännande och Dackenbergs illustrationer får mig att tänka på Anna Höglunds bilder och samarbete med Ulf Stark, som till exempel i böcker som Min syster är en ängel och Kan du vissla Johanna? Eva Staafs språk är enkelt, men samtidigt poetiskt och innehåller upprepningar för att förstärka känslan av utanförskap och Allis ilska. I lekparken bygger Allis sandtårtor och i texten kan man läsa: Allis känner hur tårtan som hon inte äter, gör ont i magen. Hur kan man få ont i magen av en tårta man inte ätit? Jag får ont i magen av att läsa om Allis upplevelse om att inte få vara med. Det är starkt beskrivet, framför allt i texten, och jag tänker på alla barn som också stått där ensamma på skolgården eller utanför ett kalas, som man inte blir inbjuden till. Den här boken är tillägnad alla som inte får vara med och den borde vara en självklar del i skolornas värdegrundsarbete. Jag kommer definitivt att arbeta med boken på min skola i höst. 258

Bazar Masarin 2020:02

ÂŠ Eleonora marton

Ur:En strumpsaga, CK Smouha & Eleonora Marton Lilla PiratfĂśrlaget 2020

259

n strumpsaga

En strumpsaga CK Smouha & Eleonora Marton Lilla Piratförlaget 2020

Jenny Werneskog

anne och Stefan är två strumpor, förvillande lika - ja rent av ett par. Tillsammans far de genom tillvaron i jakt på nya häftiga upplevelser. Det Stefan gillar, det gillar Janne, och vice versa. Veckans höjdpunkt är självklart när de slängs in i tvättmaskinens virvlande värld, där konster och trix är fullt möjliga för två små strumpor. Av de övriga klädernas sura kommentarer anar vi att Janne och Stefan är smutsklädernas bad boys, tillsammans utmanar och tänjer de på gränserna. Mitt under centrifugeringen händer det som inte får hända; de två vännerna kommer ifrån varandra. Saknaden är total, och när Stefan och Janne till slut hittar tillbaka till varandra så har en förändring skett. Stefan har ändrat färg och de frågar sig oroligt om de fortfarande kan vara ett par? Hör de ens ihop nu när de är så olika? Eller kan udda faktiskt vara en fördel? En strumpsaga är ett relationsdrama av rang, en humoristisk och kreativt illustrerad bilderbok med många ingångar till samtal och diskussion. Redan via bokens framsida bokstavligen dras man in i berättelsen, genom det utskurna tvättmaskinshålet, där den eviga frågan om varför strumpor försvinner i tvätten virvlar runt. Här möts vi av starka känslor, av ensamhet, vilsenhet och förvirring.

260

Bazar Masarin 2020:02

ÂŠ Eleonora marton

261

262

Ur:En strumpsaga, CK Smouha & Eleonora Marton Lilla Piratfรถrlaget 2020

Bazar Masarin 2020:02

Ur:Vem vågar?, Stina Wirsén Lilla Piratförlaget 2020

263

Vem vågar? Stina Wirsén Lilla Piratförlaget 2020

Vem vågar?

Tanja Serova

tina Wirsén lyckas igen. Den här gången med en ny vem-bok. Stina Wirséns vem-böcker är lite av hennes signum. Seriens väletablerade karaktärer är välbekanta för många barn och vuxna. Omslagets taggiga inramning och Stina Wirséns unika illustrationsmanér är lätta att känna igen. Vem vågar? handlar om att utmana sig själv, att lämna sitt trygghetszon, att utforska det okända, att göra sådant som är nytt och som inte känns helt bekvämt. Hur gör man det? Den försiktiga och osäkra karaktären Lilla Hund ska följa med Knatt och Gnis och Luden på en utflykt, utan “sina stora”. Det känns roligt för Lilla Hund, men också jobbigt eftersom det är förknippat med ovisshet om hur det kommer att bli. Till slut, efter många jobbiga tankar, några undanflykter, och med andras hjälp, övervinner Lilla Hund sin

osäkerhet och vågar delta i de läskiga roligheterna. Lilla Hund klättrar upp på den höga vassa stenen och leker däruppe, tillsammans med Knatt och Gnis. Lilla Hund tycker om det. Han vill till och med göra det igen. Hög igenkänningsfaktor där. Många barn (och även vuxna) är inte helt bekväma med, och ibland rädda för, nya saker. Rädslan att misslyckas kan ta över och kännas oövervinnerlig. En bra strategi kan då vara att vänta in den lilla (eller den stora) individen, låta den delta passivt genom att titta på och ta in alla intryck på avstånd, tills personen eventuellt (förhoppningsvis) blir redo att testa den nya grejen. Samtidigt är det bra att utmana barn och hjälpa dem in i nya aktiviteter, erfarenheter och upplevelser, men då är det viktigt att skapa förutsättningar för dem att lyckas. Det är också bra att avdramatisera situationer som kan upplevas som svåra. 264

Ett roligt sidospår i boken är Lilla Hunds toalettbekymmer. “Tänk om lilla Hund måste gå på toa! Han vågar inte låsa... Eller tänk om det inte finns toaletter i utflyktsskogen? Lilla Hund vill INTE kissa när alla ser!” Hur gör man egentligen om man blir nödig i skogen? Det är ju inte helt självklart ens för vuxna. Vi vill ju göra på det rätta sättet, vi har intellektualiserat och problematiserat så mycket i vårt moderna samhälle, inklusive uträttandet av våra basala behov i naturen. Häromveckan berättades det i teve 4:s nyhetsmorgon hur man ska göra om man behöver bajsa i skogen, det finns även en informativ video som Håll Sverige Rent har lagt ut på nätet - en steg-för-steg instruktion för den som inte riktigt har koll. Och det verkar ju vara ett helt projekt som kräver planering och utrustning. Nästan ett lika stort projekt som att göra nummer två i rymden, vilket Christer Fuglesang i detalj beskriver i sin bok 13 dygn i rymden efter 14 år på jorden. Inte undra på att barn kan få ångest av blotta tanken på att eventuellt behöva gå på toa i skogen. Illustrationerna i boken är helt fantastiska. Stina Wirsén är en tusch- och akvarellmästare som behärskar de oberäkneliga medierna till hundra procent. Hennes linjer och krumelurer är spontana men ändå kontrollerade, komposi-

Ur:Vem vågar?, Stina Wirsén Lilla Piratförlaget 2020

tionen i bilderna är genomtänkt, karaktärernas känslor är gestaltade på ett träffsäkert sätt. Stina Wirséns vem-böcker är pedagogiska och konstnärliga på samma gång. Vem vågar? är ännu en bok där Stina Wirsén “undrar”. Hon reflekterar. Hon sätter fingret på det som är problematiskt, plockar fram det som skaver, tittar på det från olika håll, analyserar det, avdramatiserar det och gör en fin och klok berättelse av det.

Â© Per Gusta

Bazar Masarin 2020:02 När prinsessor går på äventyr Per Gustavsson Lilla Piratförlaget 2020

Ur: När prinsessor går på äventyr, Per Gustavsson Lilla Piratförlaget 2020

När Prinsessor går på äventyr

avsson

Tanja Serova

iteln är tydlig. Per Gustavssons bilderbok är en äventyrshistoria, en rolig, charmig och snäll sådan. Prinsessornas repliker i pratbubblorna känns äkta, som hämtade ur verkligheten, riktiga barn pratar och resonerar så när de leker. Lekar som “mamma-pappa-barn”, “affär”, eller varför inte “prinsessor-som-går-på-äventyr-leken”. Redan på omslaget ser vi destinationen med prinsessornas äventyrsutflykt - drakens håla. Det låter spännande och lite farligt. Längs den långa och krokiga vägen möter prinsessorna flera hinder som de galant tar sig igenom, på ett uppfinningsrikt och kreativt sätt. Per Gustavssons prinsessor är olika. De kommer från hela världen. De har olika hud- och hårfärg, olika klädstilar. De är långa och korta, smala och breda. Det som förenar dem är att de alla har en prinsesskrona på huvudet, vilket kan tolkas som en symbol för gemenskap. Trots sina olikheter är prinsessorna lika ändå.

Lika olika. En härlig mångfald. Alla är viktiga, alla får vara med, alla behövs, allas röster hörs. En guldig papperskrona följer med boken. Den kan användas som ett bokmärke, eller sättas på huvudet för en äkta prinsesskänsla. Man kan även använda den som mall för att pyssla fler prinsesskronor, till exempel till ett barnkalas, och själva boken kan då användas som en inspirationskälla till kalasets skattjakt. Bokens ledmotiv är meningen “För att de är många”. Prinsessorna kan klara av alla svåra utmaningar just “för att de är många”. I Coronatider som råder i skrivande stund ger det ledmotivet boken en extra dimension. I dessa konstiga och svåra tider har vi uppmanats till så kallad social distansering vilket innebär att hålla avstånd från varandra, att undvika icke-nödvändiga möten, att inte resa, att avstå från att hälsa på våra äldre släktingar och vänner. Vi får INTE vara MÅNGA. Hur ska vi då kunna ta oss igenom alla hinder? 268

Ur: När prinsessor går på äventyr, Per Gustavsson Lilla Piratförlaget 2020

Bazar Masarin 2020:02

Bilden är beskuren

Bazar Masarin 2020:02

Ur: Staden, Emelie Östergren Lilla Piratförlaget 2020

Stad

Susanne Sandström

Staden Emelie Östergren Lilla Piratförlaget 2020

okens titel Staden i bestämd form pekar mot en allmängiltig, och för läsaren, välbekant plats/miljö - och berättar direkt om sitt innehåll . Med Emelie Östergrens, som har professionell bakgrund i serietecknandets konst, stiltypiska teckningsmanér och färgstarka palett berättas här om den (svenska!) stadens historia. I pedagogisk, informativ text och bild berättas om hur staden utvecklats från 1890-talet fram till nutid (och hypotetisk miljövänlig framtid).

271

den Den berättar med kortfattad text om välfärdssamhällets framväxt, om urbanisering och modernisering. Bildernas uppslag berättar mer, lämnar mer information, främst genom att detaljerat visa hur arkitektur/hus, klädedräkt och fordon förändras uppslag efter uppslag, årtionde efter årtionde. Pedagogiken finns i Östergrens finurliga användande av bläddrandets dramaturgi (och i bokens liggande format) där gatan, bildlagd som en scen där läsaren tycks stå på första parkett, får sin framåtrörelse både i tidsangivelser

och i alla fordonens färdriktning – framåt, framåt! går tiden och all utveckling! Och pedagogiken finns också i det interaktiva anslaget med ett frågande, upptäcksbejakande tilltal till textens implicita du – i texten ställs frågor som väcker läsarens egna tankar och undran, som väcker samtal och lust att vandra i bilden. Berättarrösten frågar duet, barnet, om det kan hitta figurer och ting i bilderna både i texten och genom symboler på boksidans högra hörn. Bilduppslagen väcker lust att stanna i bild, att hoppa runt och titta, leta 272

Bazar Masarin 2020:02

Ur: Staden, Emelie Östergren Lilla Piratförlaget 2020

i det detaljrika myllret av allt diverse som en stad inrymmer: hur många möss och katter? Vad ska falla ur ett fordons baklucka på detta uppslag? Läsarens nyfikenhet på alla figurer som individer med liv och känslor väcks också, för Östergren gestaltar livligt med kroppsspråk och ansiktsmimik och skapar små avgränsade skeenden/berättelser på uppslagen: Vad har föregått den lilla gruppen barns vådliga jakt på papegojan? och katten (som jagar råttan)? Hur ska det hela sluta? Hur ska det gå för flickan som klättrat upp på möblerna på uppslaget för 1920-talet? Är mamman arg? Flyttar de in eller ut? 273

Och den uppmärksamme läsaren ser redan på titelsidan papegojan som är bokens röda tråd, och kan ivrigt leta/följa efter dens flygtur genom årtiondena – ända till slutsidan där papegojan efter uträttat ärende ses vila ut med törstsläckande dricka under vingen. Östergren har med Staden skapat en hybrid, en faktabilderbok med element från både textlösa böcker som Vimmelböcker (röda-tråd papgojan från Rotraut Berners böcker!) och Leta i bilden-böcker som, tänker jag, ger både det lite äldre tittläsande barnet och den vuxne högläsaren en rolig undersökande stund tillsammans och kunskap att efteråt titta runt i sin stad på ett annat sätt.

Dylika hybridböcker, faktabilderböcker ligger i tiden med titlar som Anna Bengtssons Farfars mammas soffa och Monika Vaicenavicienes Vad är en flod? Det finns Släktskap med både barnomtyckta Richard Scarrys och Jan Lööfs bildvärldar och barnläsarens behållning ligger mycket på det visuella planet - Östergrens bilduttryck är, likt Lööfs, befriande not your ordinary söta barnboksillustrationer, de har en egenhet (med spår från hennes tecknade serier) som nog väcker intresse hos barnet/läsaren. Som vuxen läsare uppskattar jag det som står att läsa mellan raderna och i bilderna, att där finns en samhällskritisk blick.

Staden låter sig inte tänkas utan sin ”motsats” – landet (på de första uppslagen är staden/ människor nära livsmedelsproduktion och den är fortfarande synlig och märkbar för att sen försvinna, bli osynlig) och den tanken håller jag i huvudet inför varje uppslag/årtionde; vidare att urbaniseringen samtidigt innebar en avfolkning av landsbygden, att ökande välstånd, modernisering, arbetsdelning också är en historia om fattig vs rik, om de som arbetar vs de som äger, om ökad konsumtion och miljöhot. En sådan blick kan ju också bli ett interaktivt moment (med äldre barn). 274

Bazar Masarin 2020:02

Vem kan

ÂŠ Elisabet Ericson

Ur:Vem kan

275

Vem kan hitta Putte? Ester Roxberg & Elisabet Ericson Rabén & Sjögren, 2020

n hitta Putte?

Josefin Jansson

n hitta Putte?, Ester Roxberg ill. av Elisabet Ericson Rabén & Sjögren 2020

276

arnet, som heter Francis, är på dåligt humör och för att muntra upp sig går hen över till grannen tant Aina för att leka. Aina har en lite magisk undulat som kan säga ”Pruttkorv”. Men denna dag rymmer undulaten och allt känns hemskt. Aina blir ledsen och irriterad och Francis får skuldkänslor. Men kanske kan den skrämmande grannen Lundin på våningen under hjälpa till? Francis tantvän Aina har inga snygga stringbokhyllor, hon har torkade blommor och prydnadshylla på sin vägg. Den skrämmande grannen har det odiskat hos sig – uppgivenhet, ensamhet och påvra förhållanden riktigt strålar ut från honom. Varken Aina eller Lundin känns tillrättalagda, det känns som att de skulle kunna finnas på riktigt.

Bazar Masarin 2020:02 Ericsons illustrationerna i naiv realism, med kritdrag som syns, tangerar andra bilderboksskapares stil, såsom Ebba Forslind och Siri Ahmed Backström. De sistnämnda har fler verk bakom sig och alla har sin särprägel, men alla tre tycks ändå röra sig i en liknande vardagsvärld, en vardag som kan tippa över till något speciellt. Ett par av bilduppslagen känns dock en smula röriga. Bilderna är utfallande och när halva möbler syns tar det en stund för ögat att följa med till nästa sida. Ett lite udda berättargrepp är perspektivbytet mellan Francis och grannen Lundin. Även Putte får en egen sida när han flyger i frihet över kvarteren. Puttes bild bidrar till den magiska känslan, men slutordet i sagan får Lundin vilket ger ett något asymmetriskt intryck eftersom boken började med Francis. Vem kan hitta Putte? är ändå en fin vänskapshistoria som bär idén om att människor kan förändras och att omsorgen om ett djur kan locka fram en mjukare sida. Den gåtfulla undulaten Putte som kan prata blir den ingrediens i berättelsen som får gamla dåliga vanor att brytas och människor att komma närmare varandra.

277

Ur:Vem kan hitta Putte?, Ester Roxberg ill. av Elisabet Ericson Rabén & Sjögren 2020

278

Ur:Viggo och mammalivet, Lisa Bjärbo, ill. av Johanna Magoria Rabén & Sjögren 2019

Bazar Masarin 2020:02

279

Viggo och mammalivet Lisa Bjärbo & Johanna Magoria Rabén & Sjögren, 2019

Viggo och mammalivet Tanja Serova

iggo och mammalivet är författaren Lisa Bjärbos och illustratören Johanna Magorias andra bok om den känslige dagdrömmaren Viggo. Viggo är 7 och ett halvt år, han gillar matte, parkour och glittriga enhörningsplåster. Viggos familj består av pappa, lillebror Nils och mamma som bor i Danmark men nu ska flytta till Sverige. Hittills har Viggo och Nils varit med mamma varannan helg, men nu blir det varannan vecka. Mammas flytt är förknippad med väldigt mycket förväntan och väldigt många förhoppningar. Med hjälp av sin livliga fantasi bygger Viggo upp en bild av hur livet med mamma – mammalivet - kommer att bli. Han föreställer sig att mammas lägenhet är superlyxig vilket för Viggo innebär att det finns bubbelbad i badrummet, en stor teve i varje rum och att

väggarna är av guld. Han leker också med tanken att de skaffar en hund. Successivt suddas gränsen mellan fantasi och verklighet ut, till den grad att Viggo till och med berättar om allt detta för sin kompis Malte. Inklusive hundplanen. Varpå även Malte blir helt av sig av förväntan. Bokens dramaturgi bygger på Viggos förhoppningar kring mammalivet, och en rad besvikelser som följer. Besvikelserna är oundvikliga eftersom Viggos mamma är lyckligt ovetande om Viggos icke-verbaliserade förväntningar. Det blir inte lätt för henne att leva upp till Viggos fantasier. Viggos mamma är ingen tankeläsare, men hon är en bra mamma, och en trevlig överraskning väntar läsaren i slutet av boken. Lisa Bjärbos språk är dynamiskt, innovativt och lekfullt. Viggos känslor gestaltas med hjälp av påhittiga läskmetaforer och läskliknelser. 280

Bazar Masarin 2020:02 Förväntan gestaltas till exempel såhär: “Det pirrar som kolsyra i Viggos kropp <…> Han är som en läsk. Snart pyser han över.” Besvikelsen känns “som gammal Fanta <…> de glada kolsyrebubblorna inuti är nästan borta. Nu är han inte bubblig som läsk längre. Nu har han snart blivit så där som läsk blir om man glömmer dricka upp och glaset står framme på soffbordet hela natten. Avslagen”. Medvetet eller inte smyger Lisa Bjärbo in några pedagogiska budskap i boken – man får inte ljuga, löss ska behandlas på direkten, man bör vara källkritisk. Hon delar även med sig av ett superbra lifehack som kan förenkla livet för stressade småbarnsföräldrar - mellis på språng bestående av köpeplättar med sylt på sprutflaska – enkelt och gott. Johanna Magorias svartvita illustrationer i blyerts är varma, mysiga och ärliga. Hon lyckas förmedla karaktärernas känslor och atmosfären i varje bild, vilket inte är helt lätt utan färg. Betraktaren dras in i bilderna. När Viggos pappa sitter och chillar på trappan blir man själv kaffesugen och vill bara sätta sig ner och ta en kaffepaus. När Viggo, Nils och pappa äter middag vill man bara säga till Nils att ta ner fötterna från bordet. När Viggo och Nils hoppar i sängen, fulla av förväntan inför mammas ankomst, känner man deras glada energi och ser rörelsen i bilden. När Viggo och Nils sover på varsin sida av mamma börjar man nästan själv gäspa. Ibland råkar karaktärerna ha två vänsterfötter, men vad gör det? Viggo och mammalivet är en humoristisk, spännande och välillustrerad kapitelbok. Jag ser redan fram emot uppföljaren Viggo och kärlekskaoset som ges ut senare i år.

281

282

Ur:Viggo och mammalivet, Lisa Bjärbo, ill. av Johanna Magoria Rabén & Sjögren 2019

Bazar Masarin 2020:02 De afghanska sönerna Elin Persson Bonnier Carlsén 2020

De afghanska sönerna

Carola Forslund

lin Persson är socialantropolog. Hon har också jobbat på ett HVB-hem där hon hade ansvar för unga pojkar från Syrien, Eritrea och Afghanistan. Efter fyra somrar på HVB-hemmet sökte hon in på en författarskola och där blev hennes debutroman De afghanska sönerna till. Det är en ungdomsbok där vi får ta del och beröras av tre unga livsöden. Bokens berättarröst heter Rebecka. Hon söker jobb på asylboendet Gnistan, ett HVBhem för ensamkommande flyktingbarn. Hon får jobbet därför att hon visar sig vara bra på instruktioner och det är viktigt för en tjänst som denna. Rebecka går introduktionskursen och följer alla regler som står i pärmen. En av dessa regler är att lämna jobbet på jobbet, att inte låta sig bli berörd, att inte bli för engagerad i de som bor på hemmet. På HVB-hemmet får Rebecka ansvar för tre unga killar: Ahmed som tycker om att dansa, som får panikångest och utbrott när det förflutna kommer ikapp honom och som vill konvertera till kristendomen eftersom han tycker att hans egen gud har svikit honom. Hamid som tillbringar mycket tid i moskén, som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och bröstkorgen full av ärr. Och så

Zaher, den nya killen som bara är fjorton år, som har svårt att sova ensam, som undviker att prata om sin familj och som smyger längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner. De har ingen annan familj. Från och med nu är Rebecka på asylboendet deras närmaste anhörig. Elin Persson använder en saklig, osentimental prosa när hon tecknar dessa tre unga livsöden. Ändå får hon det att kännas så djupt inne i hjärtat. Mellan blanketter och pärmar, regler och rutiner, bedömningar och beslut träder karaktärerna fram och berör mig som läsare. De får liv framför mina ögon, blir mänskliga, blir fyra komplexa individer med både goda och dåliga sidor, människor av kött och blod, med fel och brister. Det dröjer inte länge förrän Rebecka bryter mot reglerna och instruktionerna som hon i början varit så noga att följa. Och ju mer jag läser, desto lättare förstår jag hur svårt det är. Fyrkantiga rutiner och tydliga manualer är lätt att utgå från i teorin, men oändligt svårt att eftersträva i praktiken. Killarnas berättelser är välbekanta från media. Flykten från Afghanistan, ansökan om uppehållstillstånd, åldersbestämningen, den olidliga väntan på beslutet från Migrationsverket som avgör allt. Vi har läst om det förut, 283

men inte på det här sättet. Här får de anonyma ansiktena från tidningsartiklarna liv och jag förstår varför det är helt omöjligt för Rebecka och hennes kollegor att följa regeln att lämna jobbet på jobbet. Det är en lättläst bok som i korta, dagboksliknande stycken sakligt återger Rebeckas bild av arbetet med de afghanska killarna. Hon skildrar vad hon ser, hör, gör och upplever under sina arbetspass. Vem hon är utanför jobbet får vi aldrig veta. Det är inte heller viktigt för handlingen, även om det kanske hade gett en tydligare bild av henne som person ifall vi fått ta del även av hennes privatliv. Ofta är det ögonblicksskildringar från sekvenser i det vardagliga arbetet som Rebecka berättar om, snarare än djupa reflektioner. Snabba glimtar från vardagen på ett HVB-hem. Korta scener som gestaltar hela människoöden. Det märks att författaren har erfarenhet av det hon berättar om. Detaljrikedomen är stor och trovärdigheten hög. Det känns som att vara på asylboendet, mitt bland karaktärerna. Det här är en berättelse som inte liknar något jag läst tidigare. Det är en arbetsskildring från ett HVBhem, troligen den första skönlitterära bok som skildrar just detta arbete. Det är också en hyllning till alla som jobbar med människor, till alla de som inte heller kan undgå att bli känslomässigt engagerad i sitt jobb, även om det egentligen är emot reglerna. Det här är också ett stycke samtidshistoria. En berättelse om Sveriges migrationspolitik. I första delen av boken kommer nya pojkar till asylboendet och man är hoppfull, de förväntas gå i skolan Omslag: De afghanska sönerna, Elin Persson Bonnier Carlsen 2020 och bygga upp ett nytt liv i det nya landet. Boken är klassificerad som ungdomsbok, men I bokens andra del mörknar det. De negativa jag hoppas den hittar fram både till unga och besluten från Migrationsverket blir allt fler och äldre läsare, för det är inte vuxenblivandet i HVB-hemmen har spelat ut sin roll. sig som står i fokus, utan snarare universella För Zaher, Ahmed och Hamid innebär det att frågor om maktlöshet, medmänsklighet och hoppet minskar och livsgnistan släcks. För rätten till ett värdigt liv. Rebecka och hennes kollegor breder maktlösDe afghanska sönerna är en spännande och heten ut sig. Som läsare påminns man om att imponerande debut som berör på riktigt och de människor som påverkas av migrationsden förtjänar att bli läst av många. politiken inte bara är siffror i statistiken, utan just människor. 284

Bazar Masarin 2020:02 Dömda kvinnor: förbryterskor i Sveriges historia Elin Hägg Opal 2020

Dömda kvinnor förbryterskor i Sveriges historia

Carola Forslund

ör några år sedan började de komma, böckerna som hyllar kvinnor i Sverige och i övriga världen. Kvinnor som åstadkommit något speciellt eller stått upp för sådant de tycker är viktigt – författare, artister, politiker, idrottsstjärnor och vardagshjältar. Kvinnliga förebilder som förändrat världen, var och en på sitt sätt. Godnattsagor för rebelltjejer var en av de första i denna trend, men efter den har det kommit många böcker som fokuserar på starka, kvinnliga hjältinnor att beröras och inspireras av. Böcker med korta, intressanta berättelser med livsöden att fascineras av, kvinnor väl värda att lyftas fram och hyllas. Nu i vår kom en ny bok som också kan sägas tillhöra den genren, men ändå inte. Dömda kvinnor – förbryterskor i Sveriges historia presenterar också kvinnliga livsöden. Kvinnor som också slitit hårt, som kämpat, som gjort så gott de kunnat, men som inte nådde

ända fram. Kvinnor som det inte gick så bra för. Kvinnor som inte blev framgångsrika och lyckliga och som inte kan kallas för pionjärer, hjältinnor eller förebilder. Men deras historier behöver också lyftas fram. Det är också kvinnliga levnadsöden som påverkat vårt förflutna. Deras historia är också vår historia. Elin Hägg är etnolog och Dömda kvinnor är hennes debutbok. Hon har både skrivit och illustrerat denna lättlästa, men svårglömda, bok om kvinnor som gjort sig skyldiga till och dömts för olika brott. Boken kan kategoriseras som en illustrerad faktabok och den innehåller tretton berättelser om sjutton kvinnliga livsöden. I dessa dramatiserade berättelser får vi möta en rad kvinnor som levt på olika platser, i olika tider och som tillhört olika grupper i samhället. Några är nästintill okända. Andra vill en del kanske helst glömma bort. En del av kvinnorna har begått brott som inte 285

286

Ur:Dömda kvinnor: förbryterskor i Sveriges historia, Elin Hägg Opal 2020

längre är brottsliga, som att klä sig i byxor eller föda barn utan att vara gift. Andra kvinnor har begått ohyggliga brott som fortfarande är olagliga, som barnamord. Vi får till exempel läsa om Ärmgard som ensam, naken och förnedrad tvingades gå genom Stockholm med tjugosex kilo tunga stenar runt halsen medan stadens alla invånare tittade på. Det var straffet för att hon begått äktenskapsbrott. Mannen hon idkat älskog med kunde köpa sig fri och undgick därmed bestraffning. När Ärmgard gått genom hela staden tvingades

287

hon lämna sina barn och sin man för att aldrig mer återvända till Stockholm. Vi kan också läsa om Ulrika Eleonora Stålhammar vars pappa dog och bara efterlämnade stora skulder. Eftersom Ulrika Eleonora var mer intresserad av att vara ute i skogen, rida och jaga än att gifta sig med en man såg hon pappans död som en chans för henne att få leva som den hon egentligen var. Hon började klä sig som man och tog värvning i den svenska armén bland karolinerna. Under den tiden blev hon dessutom kär i en annan flicka, vilket gjorde att hon begick dubbla brott, det var både syndigt och brottsligt att utge sig för att ha ett annat kön än det som tilldelats henne vid födseln och dels var det strängt förbjudet för två kvinnor att gifta sig på den tiden – de kunde till och med dömas till döden.

Bazar Masarin 2020:02

Ur:Dömda kvinnor: förbryterskor i Sveriges historia, Elin Hägg Opal 2020

Genom dessa berättelser kan vi se hur kvinnosynen förändrats över tid. Hur brotten, men också straffen har förändrats genom åren. Hur kvinnor dömts annorlunda än män och hur rika kvinnor dömts annorlunda än fattiga. Författaren drar paralleller till dagens Sverige och exemplifierar därmed hur samhället har förändrats. Hon sätter också in brotten i en samhällshistorisk kontext som visar på kvinnors utsatthet och hur villkoren såg ut för kvinnorna förr. Dömda kvinnor är en bok att läsa själv eller högläsa för barn i mellanstadieåldern och uppåt. Den kan med fördel användas i historie- eller samhällsundervisningen för att diskutera kring brott och straff, klass, genus och hur tiderna förändras. Men man kan också läsa den tillsammans med sina barn hemma för att få en gemensam läsupplevelse som skapar intressanta samtal och diskussioner. Varje kvinnas livsöde presenteras på fyra till fem sidor text och med flera helsidesillustrationer. Den är lättläst med mycket luft på sidorna, men det förekommer dock några svåra ord och eftersom en del kvinnoöden handlar om sex, mord, otrohet, aborter, hor och häxeri är boken mer lämplig för mellanstadieåldern än yngre läsare. Illustrationerna är detaljrika och stämningsfulla i mörka, dova färger. De illustrerar kvinnornas öden och utsatthet snarare än brotten i sig och karaktärerna skildras så uttrycksfullt att det är svårt att undgå att bli berörd av bilderna. Det är ett otroligt samspel mellan text och bild, och bilderna berikar verkligen texten och skapar en helhetsupplevelse av högsta kvalitet. Dömda kvinnor – förbryterskor i Sveriges historia är en unik bok som är svår att glömma. En imponerande debut och jag ser fram emot att följa Elin Häggs fortsatta författarskap.

288

Omslag: Alaska, Anna Woltz Lilla Piratfรถrlaget 2020

Bazar Masarin 2020:02

289

Alaska

Alaska Anna Woltz Lilla Piratförlaget 2020

Terhiä Voionmaa

änk om du förlorar din älskade hund, men ändå kan besöka den men bara i hemlighet, mitt i natten. Det händer Parker, en nybliven sjundeklassare som mist sin bästa fyrfota vän, golden retrievern Alaska. Hon har blivit assistanshund åt en pojke, Sven, som precis börjat i Parkers klass. Parker tycker att han är en väldigt dryg pojke med attitydproblem. Och värst av allt, det visar sig alltså att han har hennes hund. Parker och Sven turas om att berätta var sitt kapitel i boken. När vi får höra Svens version av historien, är han orolig för hur det ska gå att behöva börja om högstadiet – igen. Egentligen skulle han börja i åttan. Han känner sig som en total idiot och känner sig helt utmattad, hela dagarna, eftersom han måste medicinera för sin epilepsi. För Sven är hunden Alaska en påminnelse om hans ständigt återkommande epilepsianfall, att han inte är som alla andra, att han måste ha hjälp och stöd hela tiden.

290

Bazar Masarin 2020:02

naturkatastrof.” Förutom att det är ett levande djur det handlar om, inte ett uppstoppat gosedjur eller en hög med pengar – och det vet givetvis Parker, men hunden behandlas ändå som en ägodel som ska vara till nytta. När Sven talar om Alaska i början av berättelsen är det riktigt krasst, då han anser att hunden är ”begagnad” och inte vill lära känna henne till en början: ”…får man en begagnad rullstol eller ett par slitna kryckor så har man ingen lust att veta något om vem som haft dem innan”. Men hur känner Alaska det efter att ha tvingats bort från sitt hem och placerats i en främmande familj? De mänskliga karaktärerna och deras inställning till hunden utvecklas visserligen under berättelsens gång, men djursynen kan ändå problematiseras. Meg Rosoffs En duktig hund är ett exempel på en berättelse som delvis berättas ur hundens perspektiv – nog kan ”nyttan” i hur berättelsen utvecklar sig även där anses främst vara för de mänskliga karaktärernas skull, men med hunden McTavish berättarperspektiv tar berättelsen riktig skruv. När nu Parker och Sven får turas om att berätta i Alaska, varför kunde inte hunden Alaska givits en röst? Istället ges hunden sann närvaro i texten med fysiska spår, ljud och rörelser, som kroppsspråk som visar Alaskas glädje med en yvig svans som viftar eller hennes gläfsande ljud av lycka. Det är väldigt rörande beskrivet hur det inte ens finns några vita hundhårstrån kvar längre hos Parkers familj, hur de sista städats bort från hemmet och familjens tid med Alaska tagit slut.

Han vill i alla fall lyckas med att få sina nya klasskompisar att skratta, så att de glömmer hur konstig han är. Skratt får han genom att håna Parker inför hela klassen... Parker bestämmer sig för att kidnappa Alaska mitt i natten, men åker fast och blir påkommen av Sven. I full rånarluvemundering, i Svens sovrum, med en gläfsande överlycklig hund vid fötterna. Jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på när jag började läsa den här boken. Jag blev orolig för att min sorg efter mina bortgångna hundar skulle göra läsningen svår. Men de tonåriga huvudkaraktärernas språk är så medryckande att jag trots allt gärna läste vidare. Parker och Sven har sina problem att tampas med samtidigt som deras röster flätas samman på ett finurligt sätt, i en sorts ångestkör över tillvarons hinder. Men det framgår ändå tydligt att livets krångel inte kommer att kunna hindra varken Parker eller Sven, de är ostoppbara på ett sätt som man kan vara i deras ålder när allt är möjligt och omöjligt på en och samma gång. Alaska har som djur ingen individuell rätt till lycka och liv – djuren används helt på människornas villkor för deras nyttas skull, även i denna berättelses universum. Känslor porträtteras ur människornas synvinkel, som till exempel i Parkers förtvivlade längtan efter sin hund. Parker berättar hur hon till en början hade tröstat sig med tanken på att Alaska skulle hjälpa ett barn med funktionsnedsättning, ”det kändes lite som att skänka sitt favoritgosedjur åt ett hemlöst barn. Eller donera månadspengen till de överlevande efter en 291

Parker och Sven är fint porträtterade huvudkaraktärer som båda har tuffa personliga motgångar att tampas med. Frågor om hur unga människor kan handskas med psykiskt trauma och funktionsvariationer skildras på ett givande och nyanserat sätt genom karaktärernas upplevelser och tankar.

Men hur känner Alaska det efter att ha tvingats bort från sitt hem och placerats i en främmande familj? De mänskliga karaktärerna och deras inställning till hunden utvecklas visserligen under berättelsens gång, men djursynen kan ändå problematiseras. Tyvärr innehåller berättelsen en episod där en ung pojke som klär ut sig i prinsessklänning löjliggörs och blir en punchline för huvudkaraktärerna att driva med för sitt normbrott. Denna typ av social bestraffning kunde berättelsen mått bra av att skildra mer nyanserat, då det i sin nuvarande form kan anses vara transfobiskt. Avslutningsvis, som Eeva Kilpi diktade till alla oss som längtar och minns: ”Koiratta on kuonoa / ja kahta luppakorvaa yksinäisempi / Yö on toista hengitystä vajaa / En pelkää – ikävöin.” Dikten lyder, direkt översatt från finskan: ”Hundlös är man en nos / och två lurviga öron ensammare / Natten är utan en andra andning / Jag är inte rädd – jag känner saknad”. 292

Lina Stoltz

Bara David

Omslag: Bara David, Lina Stoltz Rabén & Sjögrent 2020

Bazar Masarin 2020:02

Carola Forslund

das mamma och pappa har bestämt att de ska ta sig an ett fosterbarn och därmed bli fosterhem. De säger att de behöver en utmaning. Ida som är elva år och ensambarn vill att det ska bli en tjej i hennes egen ålder. Men istället flyttar David in. En strulig femtonårig kille som knappt pratar med Ida. Vad kan de ha gemensamt? Lina Stoltz har även i sina tidigare böcker tagit upp viktiga och aktuella frågor, som exempelvis i På natten är allt sant, som handlar om rasism, fördomar och grupptryck, och Imorgon är allt som vanligt, där huvudpersonen har en mamma som dricker för mycket

alkohol. I denna bok tar hon upp ett ämne som sällan uppmärksammas, nämligen familjehem. Intressant nog belyser hon det dock inte från den vinkel som kanske hade varit den mest naturliga – den familjehemsplacerade. När en familj bestämmer sig för att bli familjehem kan livet för de barn som redan finns i familjen förändras radikalt och det är det perspektivet vi får ta del av här, genom huvudpersonen Ida. David har inte haft ett enkelt liv, hans föräldrar är döda. David och hans bror har bott hos sin mormor, men när hon blivit dement och flyttat in på ett ålderdomshem finns det ingen som kan ta hand om honom. Det är synd om 293

David, det är det. Men Ida kan ändå inte låta bli att känna sig svartsjuk. Mamma och pappa gullar med David och låter honom göra nästan som han vill. De sticker åt honom pengar stup i kvarten, låter honom välja vad familjen ska äta och de ser mellan fingrarna både när han smygröker och när han kommer för sent. Om kvällarna när de tror att Ida somnat sitter de med David och dricker te och pratar och skrattar. Ida blir irriterad på att föräldrarna behandlar henne och David olika och hon känner sig utanför när föräldrarna umgås med honom om kvällarna. Idas kompisar tycker att David verkar snygg och spännande, så de förstår henne inte heller. I skolan får Ida dessutom frågor om hur det känns att ha fått en bonusbror eller fosterbror, men för Ida känns inte David som någon bror överhuvudtaget:

Bara David Lina Stoltz Rabén & Sjögren 2020

familj, det är lätt att sätta sig in i Idas känslor och fundera över hur det skulle kännas ifall samma sak skulle hända i ens egen familj. Men det är även lätt att förstå Davids situation, han är också en helt vanlig kille som råkat ut för svårigheter. Jag känner starkt för både Ida och David. Förändringar är svårt, inte minst när man inte själv bett om dem. Ingen av dem vet i förväg hur det ska bli i den nya familjekonstellationen, det enda de vet är att det aldrig kommer att bli som förut. I boken finns ytterligare ett tema. Ida och hennes kompis tjuvröker, vilket får konsekvenser som David beskylls för, och då hamnar Ida i det läget att hon har chansen att bli av med honom. Men kan hon leva med sig själv ifall hon låter bli att säga sanningen? Vågar hon stå för det hon gjort? Och gör David rätt som inte skvallrar på Ida? Dessa frågor hade varit intressant att diskutera i en klass och jag tänker att Bara David skulle vara en utmärkt högläsningsbok i femman, sexan och sjuan. Bara David är en snabbläst, vardagsnära bok för mellanåldern om familjerelationer, svartsjuka, fördomar, hemligheter och lögner. Boken skildrar så fint den tryckta, trevande känslan i början när Ida försöker lära känna den buttra, inåtvända David, men också hur ensam man kan känna sig med en hemlighet som växer likt en snöboll tills den blir bortom kontroll. Det är också fint att se vänskapen som till slut växer fram mellan Ida och David och som inte skildras i ord, utan gestaltas genom att Ida känner att det är tomt och tyst hemma när David inte är där. Språket flyter lätt över sidorna, det är lättsamt med mycket dialog och jag har svårt att lägga ifrån mig boken innan jag fått veta hur det ska sluta. En välskriven bok med karaktärer som stannar kvar. Rekommenderas varmt till läsare i alla åldrar från mellanstadiet och uppåt.

Plötsligt dyker Emil upp vid hennes sida och de följs åt längs trottoaren. - Jag visste inte att du har en storebror, säger han. - Det har jag inte. - Vem är han, då? - Ingen särskild. Emil cyklar så nära henne att styrena nästan stöter ihop. Hon ökar farten, men han hänger på. - Är det din halvbror? - Det är bara David. Har du aldrig hört talas om familjehem? - Jaha, din fosterbror! säger Emil då. Ida svarar inte först. Hon fattar inte varför alla ska envisas med att han är hennes bror av det ena eller andra slaget. - Bara David, säger hon och trampar ilsket ifrån Emil.

Jag tror att det här är något som många barn kan känna igen sig i. Även om inte alla föräldrar plötsligt bestämmer sig för att bli familjehem så är skilsmässor vanliga och det dyker upp nya partners, halvsyskon, bonussyskon och andra familjemedlemmar. Barn hamnar i familjekonstellationer de inte själva valt och det är inte alltid som syskonen blir vänner eller ens kommer överens. Jag tror det är bra med böcker som lyfter dessa frågor. Bara David visar dessutom på att det kan bli bättre bara man ger varandra tid. Jag tycker om att den familj som beskrivs i boken är en helt vanlig 294

Bazar Masarin 2020:02 Den rustne verden: Flugten fra Danmark Adam O & Høst & Søn/Gyldendal 2020

Den rustne verden

Flykten från Danmark

Susanne Sandström

med hjälp av litteraturen skapa goda medvetna och upplysta samhällsmedborgare, ge barnen rätt etiska, moraliska kompass. Men lika mycket måste det handla om att underhålla (skapa läsare!): att låta barnens tankar kittlas och skrämmas – tex av något så hemskt som en kollapsad framtidsvärld som är lik den värld jag idag känner till och lever i. Den danska dystopiska mellanåldersboken (eller högläsning för yngre) Den Rustne Verden: Flugten fra Danmark, den första i en trilogi, av Adam O. ger barn både kompass och lustfylld spänningsläsning. Den rustne verden är skriven som en klassisk äventyrsberättelse helt enligt receptet ”hjältar” vars äventyr sätts igång av ett problem som betyder att de måste lämna hemmet varpå de under resans gång utsätts för allehanda prövningar som de löser, med hjälp av redskap/vapen och hjälpare och så ett lyckligt slut (som vi får först i sista delen Ukrudt, där (antagligen) det goda segrar. Här får läsaren följa de fyra syskonen Ramona, Peter, Bowie och Lærke som lever tillsammans med sina föräldrar i ett framtida land – Nyköpenhavn på Grönland. (här kan vi tala om stängda gränser!) Danmark har förvandlats till en gigantisk avstjälpningsplats för …och invånarna har tvångsförflyttats till bubblorna eller till Sverige. Haven existerar enbart som heltäckande plasthav och i naturen har civilisationsrester i form av skrot lagt sig till rätta likt naturformationer.

edan det i den fysiska världen, i synnerhet bland våra barn och ungdomar, stort uppmärksammas och ageras för miljö- och klimathot ser vi inte det på samma sätt återspeglas i barnoch ungdomslitteraturen* så som en skulle kunna föreställa sig. Jag tänker efter och kommer på Elin Eks mellanåldersböcker om Athena, Sarah Ohlsson och Lisen Adbåges böcker om Frallan, och Stefan Castas dystopiska ungdomsromaner. Sofia Nordins serie, som började med En sekund i taget, och Åsa Asptjärns Wursten och veganen tangerar temat då de ju till viss del berör frågor om hur människans interaktion med (utnyttjande av) djur och natur får konsekvenser. I böcker för de yngre barnen handlar det mycket om att i en samtid lyfta miljöfrågor genom aktivism och protester gentemot vuxenvärlden/politiker; i böckerna för de något äldre läsarna får handligen utspela sig i en dystopisk framtid/ efter en katastrof. *ej faktaböcker Det pratas om vikten för barn att kunna känna igen sig i sina böcker, inte bara i form av självidentifikation utan också om att där känna igen den värld de lever i och den värld de tänker att de kanske kommer att leva i inom en snar framtid – att de ska få berättelser som begripliggör och fantiserar om för barn/ungdomar aktuella frågor och händelser/tendenser. Det kan då ses handla om, från vuxenvärldens sida, litteraturens instrumentella funktion, att via berättelser inpränta/införliva rätt värderingar och normer i de läsande barnen. Att

Föräldrarna arbetar som…de förespråkar positivt tänkande och är inte närvarande eller ser 295

Omslag: Den rustne verden: Flugten fra Danmark, Adam O & HĂ¸st & SĂ¸n/Gyldendal 2020

296

Ur: Den rustne ver

inte riktigt sina barn. Ett hägrande sommarlov som ska spenderas med en morfar i Malmö hägrar, och vi förstår att resan och morfadern är viktiga för barnen - morfar är annorlunda, han bär rester av den gamla världen. När föräldrarna meddelar att …bestämmer de sig för att ändå . Men på vägen till Malmö kraschar planet och de störtar mot Danmark . Och där börjar vandringen i det som nu är en gigantisk skrotupplag och där enorma kasserade arbetsrobotar huserar. Och en kamp mot tiden få mellersta brodern har diabetes och de endast har en ampull insulin kvar. De har anta timmar att ta sig till Malmö.

Under vandringens gång får vi lära känna barnens olika personligheter, och följa hur de utvecklas och utmejslas i tydliga personligheter; vi får se deras svagheter, styrkor och inbördes relationer till varandra. De är alla hjältar. Den minsta flickan men med det största av hjärtan – det är hon som uppmärksammar en främmande art i nöd och som vågar möta den jätteölika roboten i hans ensamhet och sorg (likt en framtida Mårran).

297

Någon har hänt, någon form av naturkatastrof som medfört att människorna måste bygga sig skydd. Nu finns naturen där utanför kupol-

(trygghet). Vägen kantas naturligtvis av hinder och problem. När de stötte på roboten försvann hindret med tiden, för med hans enorma och starka struktur kunde de inte bara få färdhjäls utan också kunna ta sig övere skrotbergen. Då dyker spanarrobotarna upp. Och sedan den väsrta jägaren av de alla – de vita jägarna. De onda i berättelsen är Storföretaget Atlas och de vita jägarna, vars frontfigur är Onkel Dunkel (som också är barnens opium, spel…) som lever och kapiatliserar sig på barnen men i själva verket är onda och skjuter robotor…fake news dolt bakom glättiga fasader. Barnen står som alltid för framtiden, hoppet om en bättre värld och det som är oförstört i en korrupt mänsklighet/värld. Barnen är, traditionsenligt, de som genomskådar och upptäcker vuxenvärldens förljugenhet och falska fasad. Och som motpart finns den äldre generationen, i form av morfadern, som står för en äldre tryggare, mer miljövänlig tid då när vi inte visste var vi var på väg och kanske inte i fullskala utnyttjade världens resurser

rden: Flugten fra Danmark, Adam O & Høst & Søn/Gyldendal 2020

städerna där människorna bor; naturen är nu utan människans påverkan verkligen vild och oregerad (lämnad åt sitt öde full av mänskligt debris), har blivit något (främmande, skrämmande) som barn inte upplever och där endast robotar kan överleva – om de inte massakreras av vita jägare. Och de fyra syskonen forcerar det vildvuxna avskrädeslandskapet med ruiner och rester av en tidigare civilisation (allt igenkänneligt för den som kan sitt Danmark!); de har inget intresse av själva naturen (de noterar skrotbergen och plasthavet) utan allt är vägen fram, vägen mot målet – en annan urban miljö

Robotorna får i detta nya samhälle symbolisera den andre, de som inte får komma in i samhällstryggheten av en eller annan orsak (en andrarangens ”människa” likt de som i dagens samhälle ställs utanför pga medlemskap/nations/etnisk tillhörighet, fattigdom..) Robinsonad. Rustne verden slutar när barnen går över den sönderfallande, rostiga öresundsbron och lämnar Skrot bakom sig – stor spänning om de ska få träffa morfar och återse Skrot? Det får vi läsa om i del två Motorhjerte. Den rustne verden är välskriven, spännande och manar till tanke. Vilken värld kommer vi att leva i framtiden? Är det här en möjlig framtid? Det är hög tid att göra något åt våra sätt att leva, utnyttja människor, djur och naturresurser. Som alltid, med barnen (om de får rätt kompass), finns det hopp om en hållbar framtid då vi värnar både människa, djur och natur.

298

Medverkande

Jenny Edvardsson Lärare, författare, föreläsare, redaktör.

Maria Jourdanis Förskollärare och boknörd

Paula Högström

Sören Jessen

Lena Jonsson Bibliotekarie, verksamhetsledare för ”Knacka På/Borås”

Emelie Nestor

Gusti Bilderboksmakare, illustratör,

Anna Fiske

Maria Dek Bilderboksmakare,illustratör, författare

Katja Timgren

Maja Kastelic Bilderboksmakare,illustratör, författare Madeleine Renoux Lärare svenska och franska, bibliotekspedagog

Jenny Werneskog Barnbibliotekarie

Johanna Stenlund, Barnens boktips

Amanda Jonsson Bilderboksmakare,illustratör, författare

Emily Jof

Josefin Jansson Bibliotekarie, barnboksskribent

Tanja Serova

Susanne Sandström Bibliotekarie, redaktör, layout & grafisk formgivning Bazar Masarin

Annika Edlund

203

Malin Tuvesson

Malin Eriksson

Elin Ruuth

Anna Nygren

Tove Nylund

Linda Odén

Emelie Nestor

Marit Jonsson

Sara Bergebo

Fia Rönnertz

Linda J Harbers

Lisen Adbåge

Sara nilsson

Pia Hellstrand

Nina Källmodin

Mia Kim

Sofia Utahs

Carola Forslund

Conny palmkvist Gunilla larsdotter

Erik Magntorn

Willem Källmodin A C Hellstrand

Editorial illustration for GAGA magazine about childrenâ&#x20AC;&#x2122;s freedom during holidays.

ÂŠ Maria Dek

Bazar Masarin Barnboksbloggar/Instagram 2020

Articles inside

MBIFEBOOKS

Alaska / Terhiä Voionmaa

Dömda kvinnor / Carola Forslund

Bara David / Carola Forslund

Viggo och mammalivet / Tanja Serova

De afgahnska sönerna / Carola Forslund

Vem kan hitta Putte? / Josefin Jansson

Vem vågar? / Tanja Serova

Ledsen/ Lena Jonsson

Trollet är inte hemma / Maria Jourdanis

Min katt Koozy / Madeleine Renoux

ABC och de andra mjuka och hårda bokstavskompisarna / Linda J Harbers

Kiosken / Susanne Sandström

Litenpoesi / Emelie Nestor

Livets ABC / Lisen Adbåge

Stora och lilla AaBbCc / Elin Ruuth & Sara Bergebo