UNGA ORTOPEDER I Ă„rets första nummer av Ortopediskt Magasin fortsĂ€tter vi pĂ„ temat "Unga ortopeder" frĂ„n OM 4, 2021. Epiphysen, som tog pĂ„ sig uppdraget som temats gĂ€stredaktör, utförde uppgiften med glans â sĂ„ pass bra att vi inte fick plats med samtliga artiklar i förra utgĂ„van av tidningen. DĂ€rför kan vi stolt presentera Ă€nnu ett par alster, frĂ„n de unga ortopedernas pennor. HĂ„ll till godo!
En nattjours dagbok Som nattjour inom ortopedi pÄ Sahlgrenska Universitetssjukhuset börjar arbetspasset klockan 19, men förberedelserna börjar lÄngt tidigare Àn sÄ.
R
edan kvĂ€llen innan börjar planeringen kring hur jag ska agera för att uppnĂ„ optimal förberedelse inför ett nattpass, vars upplĂ€gg kan vara lika oberĂ€kneligt som vĂ€dret en novembertisdag. VĂ€gen till akutmottagningen för oss ortopedlĂ€kare gĂ„r via sjukhusets vĂ€ldiga och ekande kulvertsystem. KĂ€nslan som infinner sig dĂ„ jag i nötta tofflor klapprandes nĂ€rmar mig mitt mĂ„l Ă€r svĂ„r att definiera, men kan nog nĂ€rmast likna vad en boxare kĂ€nner inför en dust i ringen. VĂ€l inne pĂ„ akutmottagningen kan man oftast ögonblickligen preliminĂ€rt förutspĂ„ hur natten kan tĂ€nkas förflyta. För att citera Thomas Ledin âDet ligger i luftenâ⊠Man passerar först den vĂ€lbelagda sektionen med multisjuka Ă€ldre patienter som ofta ramlat, och ibland brutit nĂ„got, och antingen pĂ„ eget bevĂ„g, via anhöriga eller sina Ă€ldreboenden blivit inskickade för trolig inlĂ€ggning och vidare lĂ€mpliga Ă„tgĂ€rder pĂ„ vĂ„rdavdelning. Samsjukligheten Ă€r stor och man upptĂ€cker ofta andra associerade akuta Ă„kommor. Medicinlistorna Ă€r
28 Ortopediskt Magasin 1/2022
bÄde lÄnga och mÄnga. Det Àr ofta med dessa patienter nattpasset börjar, innan den definitiva stafettpinnen inför natten lÀmnas vidare av kvÀllsjouren som kliver av klockan 21. De kommande tio timmarna Àr jag nu ensam kvar som husjour pÄ en av de största ortopediska klinikerna i norra Europa. Batterierna behöver en snabbladdning efter medicinlistorna och det görs lÀmpligast med en landstingskaffe pÄ stÄende fot. Arbetet fortsÀtter och jag susar vidare i möten och handlÀggningar av den Àndlösa strömmen av ungdomar med mellanhandsfrakturer, damer och herrar med handledsfrakturer, överarmsfrakturer och ryggsmÀrta. Inflödet av patienter Àr i regel som störst under eftermiddagen och tidig kvÀll dÄ remisserna börjar hagla in frÄn vÄrdcentralerna runt om i stan. Efter midnatt brukar patientfloden börja ebba ut men man brukar vanligen inte vara sysslolös, dÄ en hel del arbete kvarstÄr med det tjog av patienter som fortfarande Àr kvar pÄ akuten och vÀntar pÄ handlÀggning av sina skador sedan dagen. Natten tuffar vidare för min del med gipsningar, repositioner, suturering av bÄde senor och sÄr, operationsanmÀlningar, frakturregistrering och generella planeringar. Kring femsnÄret Àr det dags för en efterlÀngtad sorti frÄn akutmot-
tagningen. Brisen i tomma korridorer svalkar trötta ögon och den lÄnga vandringen mot jourrummet har sÄ sakteliga börjat. PÄ plats i jourrummet överrumplas jag av en oerhörd kÀnsla av trötthet. Jag kastar mig i sÀngen och hÄller bÄde tummar och tÄr för en stunds ostörd vila. Femton minuter senare ringer telefonen, en patient med höftfraktur har kommit in med ambulans och behöver lÀggas in pÄ avdelningen inför den oundvikliga operationen. Jag försöker skjuta bort tröttheten och skuttar med tillkÀmpat lÀtta steg mot fortsatta uppdrag samtidigt som jag rÀknar ner minuterna inför röntgenrapporten klockan 07.30 som utgör det formella slutet för min nattjour. En ny dag med nya möjligheter Àr hÀr.
Ludvig Algemark Clase
ST-lÀkare Ortopedkliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal
