14
5. OSKYLDIGT DÖMD
5. Oskyldigt dömd Många av oss har väl någon gång, när vi inte känt till hela förloppet i en historia, fantiserat ihop hur det kunde ha gått till. Men steget till att använda sådana fria fantasier i en domstol är dock ganska långt för de flesta av oss. Sven berättar att en av deras pastorer var på besök hos en familj. Tydligen var han mycket trött för under tiden samtalet pågick somnade han där han satt i hyddan. Samtalet dog ut och hela familjen så när som på en dotter, en ung kvinna, lämnade hyddan. Av någon anledning glömde man bort att pastorn var kvar därinne. Av en händelse råkade några bybor titta in i hyddan och upptäckte att pastorn och den unga kvinnan var ensamma där. Dessa bybor kontaktade då bydomstolen och anklagade pastorn för att varit ihop med kvinnan utan att vara gift med henne. Pastorn förklarade för både bydomstolen och mig att ingenting hänt utan att det bara var en olyckshändelse att de blivit lämnade ensamma. Själv sov han tills han blev väckt av byborna. Även den unga kvinnan förklarade att absolut ingenting hade hänt. Men domaren och bydomstolen beslutade ändå att pastorn skulle betala en gris till kvinnans föräldrar för att han varit ihop med dottern. ”Hur kan detta komma sig?” frågar jag Sven. Vi sitter och samtalar i Sydney och jag hör med stigande förvåning Sven berätta dessa dråpliga händelser. ”Jo”, säger Sven, ”det liknar i mångt och mycket tankeprocessen i de två tidigare berättelserna. När man skall lösa ett rättsfall sätter man sig ned och resonerar om hur det kan ha gått till. Till sist, efter långa samtal, har man byggt upp en historia som inte bara är en teori utan som på någon märkligt sätt har blivit sanningen om hur det hela har gått till. Och det är den historien som ligger till grund för hur bydomstolen dömer.” De här händelserna utspelade sig på 1980-talet så jag frågar Sven om det fortfarande är så här på Papua Nya Guinea. Sven säger att han tror att det i mångt och mycket fortfarande fungerar så på bynivå men inte i högre instans. Men det är inte så många ärenden som går vidare. Nå, hur gick det till slut för den orättvist dömde pastorn? Sven: ”Jag ville försöka hjälpa pastorn så jag frågade den unga kvinnan om hon var villig att låta sig undersökas av en europeisk läkare på sjukhuset. Hon var villig att göra det och läkaren konstaterade att kvinnan var oskuld. Det kan man tycka var det slutliga beviset på att pastorn var oskyldig, men för domaren och bydomstolen betydde detta inget. De hade sin historia och det var den som var ”sanningen”. Pastorn blev tvungen att lämna sin by eftersom hans rykte var förstört och han kunde aldrig återvända.” Sven avslutar med att berätta att liknande händelser ibland ledde till krig. Just för att fantasier blir ”sanning” blev det vid ett tillfälle nästan
