18. INDIEN, PAKISTAN ELLER AUSTRALIEN?
Sven berättar: Jag blir nästan arg. Här har jag ”kämpat med Gud” för att få visshet om Marianne är den rätta för mig och så svarar hon ”Jag vet inte”. Marianne berättar: När jag ser Svens förtvivlan säger jag efter ett par minuter ”Ja visst vill jag det, jag vet att det är Guds vilja. Det har jag vetat länge.” Sven berättar: Efter en ganska kort tid förlovade vi oss, den 18 augusti 1967. Därefter åkte vi till Sven och Marianne på förlovningsdagen den 18 augusti 1967. Skåne för att Marianne skulle få träffa mina föräldrar. Vi var där en vecka tillsammans. Sedan reste jag till Stockholm för att ha avskedsmöten på Mälaröarna. Marianne blev kvar i Skåne. Vi möttes sedan den 3 september i Köpenhamn för att åka till London. Hon för att ta båten hem till Australien och jag för att gå en tremånadskurs i engelska.
18. Indien, Pakistan eller Australien? För ett kort ögonblick går vi åter tillbaka till hösten 1966. När Sven hade träffat Marianne några gånger berättade hon om möjligheterna att emigrera till Australien. Australienska staten betalade vid den här tiden resan för emigranter från Sverige eftersom man gärna ville ha invandrare från norra Europa. Villkoret var att man stannade minst två år i Australien. Sven tänkte att detta var en möjlighet att lära sig engelska inför en missionsgärning i Indien. Sven berättar: Jag lämnade in en ansökan till Australienska ambassaden i Stockholm. I slutet av januari 1967 fick jag visum och resa beviljad. Giltigheten var ett år. Jag har tidigare berättat om vad som hände under vintern och våren 1967. Ibland kom tanken på Australien tillbaka men det kändes inte som om det var rätt väg för mig, min tanke var att bli missionär i Indien. På Nyhemsveckan, juni 1967, kom jag i kontakt med Stanley Sjöberg som vid den här tiden var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Eftersom hans bror, Kjell Sjöberg, var missionär i Pakistan frågade jag Stanley
45
