19. BRÖLLOP, JOBB OCH BARN
Till sist sa jag till Stanley: ”När jag ber över min situation känns det som att jag kanske skall åka till Australien för att hjälpa Mariannes bror. Han är just i färd med att starta en församling i Mount Isa. Så nu ringer jag Australienska ambassaden och frågar om det finns någon plats på emigrantflyget.” Det var nämligen så, enligt det visumbeslut jag berättat om tidigare, att jag måste vara i Australien senast den 28 januari 1968. Och vi var redan i mitten av januari. Ambassaden berättade då att det var tre personer som inte hade bekräftat om de skulle åka med. Onsdag den 17 januari fick jag besked att jag hade en plats på flyget fredagen 19 januari. Jag ringde Stanley och berättade hur det låg till. Samtidigt sa jag att om han på något sätt kunde göra det troligt att det skulle lösa sig med underhåll för Pakistan så var jag villig att vända även om jag redan var på flygplatsen. Om så inte skedde skulle jag ta det som ett tecken från Gud att jag skulle resa till Australien. Men inget nytt besked kom från Stanley så på fredagen flög jag från Göteborg till London för att därifrån flyga till Australien. I samband med resan växlade jag in mina sista pengar till australienska dollar. Det jag växlade in var 1000 kr. Det var mycket intressant eftersom när jag ett år tidigare ansökt om visum till Australien måste ange hur mycket pengar jag skulle ta med mig. Eftersom jag inte hade några pengar ”drog jag bara till” med 1000 kr. Återigen bekräftade Gud att jag var på rätt väg. Det jag nu hade att ta med mig var just 1000 kr. Ett kort ögonblick tänkte jag att det var väldigt dumt att jag inte angett 10000 kr eller varför inte 100000 kr istället. (Nu skrattar Sven riktigt gott.) Resan gick bra och jag anlände till Mariannes föräldrahem i Cairns. Det var hennes mamma som öppnade då jag knackade på dörren. Det tog en bra stund innan jag fick träffa Marianne eftersom hon hade huvudet fullt med hårrullar och vägrade komma ut från badrummet innan hon fått ordning på håret. Det visade sig att hon inte hade aning om att jag skulle komma. Mitt sista brev hade inte kommit fram på grund av att posttjänstemännen i Australien strejkade.
19. Bröllop, jobb och barn Sven berättar: Ett par veckor efter min ankomst till Cairns tog Marianne och jag tåget till Mount Isa. Marianne fick omgående arbete som barnmorska på sjukhuset och fick bo i en av sjukhusets personalbostäder. Själv fick jag bo hos Mariannes farbror och faster, Hilding och Ingrid Eriksson, på deras kycklingfarm. Jag hjälpte till på gården samtidigt som jag sökte arbete, men det var inte lätt att hitta något sådant. Mina första månader i Australien var en tuff tid när det gällde jobb.
49
