54
21. KALLELSEN
Marianne åter blev gravid. Hon slutade på kliniken i mars 1973 och vårt andra barn, Andrew, föddes den 16 maj 1973. Parallellt med mitt arbete på McIntyre & Associates var jag på min fritid andrepastor i Assemblies of God:s församling i Mount Isa. Tyvärr blev det en del splittringar i församlingen och många medlemmar framförde önskemål om att jag skulle ta över som föreståndare för församlingen. Jag ville inte medverka till att underminera församlingsföreståndarens ställning så jag avsa mig pastorsuppdraget och flyttade över till en annan församling, Full Gospel. Samtidigt, i mitten av 1973, blev jag ombedd av min arbetsgivare att övervaka ett pumpstationsbygge vid en ny dammbyggnad. Dammbygget, Lake Julius, låg c:a 80 km från Mount Isa. Med dåliga vägar dit så var enda alternativet att bo på platsen. Samtidigt som jag övervakade bygget så servade Marianne arbetarna med sjukvård i en liten sjukstuga. Vi blev kvar där oktober 1973 – oktober 1974. Vi hann nätt och jämt tillbaka till Mount Isa innan vår dotter Sonia föddes den 2 november 1974. Tillbaka i Mount Isa köpte vi oss ett enkelt hus. Samtidigt frågade vår nya församling, Full Gospel, om jag ville gå in i uppgiften som andrepastor på min fritid. Jag tackade ja och hade den uppgiften fram till vår avresa till Papua Nya Guinea.
21. Kallelsen I början av avsnittet ”Syster Marianne” berättar Marianne om bönenatten då hon upplevde att hon skulle bli missionär på Papua Nya Guinea. Som jag tidigare påpekat var detta något som Marianne aldrig hade berättat för Sven, inte för att hon ville ha hemligheter för honom utan därför att hon inte ville påverka Svens kallelse. Endast om även Sven upplevde kallelse till Papua Nya Guinea så skulle allt kännas rätt. Marianne berättar: Jag var nu ännu mer övertygad om att det var till Papua Nya Guinea vi skulle som missionärer. Samtidigt som jag kände mig ängslig för att åka dit kände jag oro för att ingenting hände i detta avseende. Men jag ville fortfarande inte påverka Sven, så jag sa inget. För mig var det viktigt att han fick en egen kallelse till detta land. I mitten av 1975 har vi en väckelsekampanj i Mount Isa. I en av gudstjänsterna står jag tillsammans med alla andra och ber. Plötsligt är det en man bakom mig som säger: ”Inom ett år kommer ni vara missionärer på Papua Nya Guinea.” Jag vänder mig om för att se vem som talar till mig, men där finns bara kvinnor. Jag förstår nu att det är Guds röst och det kommer bli som Gud har sagt.” Sven berättar: I mars 1976 upplever jag att Gud talar till mig om en förändring i våra liv.
