23. LUDVIG OCH HILDING
frälst som 14-åring upplevde jag att Gud hade en plan för mitt liv, men den var vid den tidpunkten lite diffus. I avsnittet ”Pågen blir man” har jag berättat om hur Gud på ett ungdomsläger bekräftade för mig att jag skulle bli predikant. I samma avsnitt berättar jag om hur jag i ett missionsmöte upplevde att jag skulle åka till Indien. Men, kan du invända, du kom aldrig till Indien. Var du då ur Guds vilja? Nej, det tror jag inte. Detta var Guds sätt att successivt utveckla missionskallelsen i mitt liv. Under min väg fram till missionsgärningen på Papua Nya Guinea var det många förberedande uppgifter. Söndagsskollärare i Matteröd och Hässelby, teknistgruppen i Hässleholm, gudstjänsterna på stridsskolan, utdelning av Evangelii Härold i Bromma och på Mälaröarna, vittnesbörden för mina arbetskamrater på ingenjörsfirman, lägerledare på Blidö, medverkande i gudstjänster i Bromma, evangelisttiden på Mälaröarna samt medverkan i uppbyggnaden av den nya församlingen i Mount Isa. Allt detta hade betydelse för min utveckling till den person som Gud ville att jag skulle bli men det var inte ”bara” en förberedelse utan det var viktiga uppgifter som Gud vill ha utförda just då. Uppgifterna Gud ger dig kan vara olika Barnverksamhet i Mount Isa 1969. vid olika tidpunkter i ditt liv. Själv finner jag för närvarande en stor glädje i att var ledare för en bönegrupp som samlas i vårt hem var fjortonde dag. Det kan synas vara långt från massmötena på Papua Nya Guinea men likväl lika viktigt eftersom jag upplever att det är vad Gud vill att jag nu skall göra som pensionär.
23. Ludvig och Hilding Vi skall åter till 1976 och tiden för Sven och Mariannes förberedelser för att resa till Papua Nya Guinea, men för att få en bakgrund till det som kommer att skildras i kommande kapitel måste vi först gå ytterligare några år tillbaka i tiden. Marianne har tidigare berättat om hur hennes pappa, Ludvig Eriksson, i en dröm upplevde att Gud kallade honom att arbeta på Papua Nya
59
