24. DEN RINGA BEGYNNELSEN
På plantagerna omkring Rabaul var det en hel del gästarbetare från Höglandet. En man från Höglandet vid namn Council Wingti besökte vid ett tillfälle några ungdomar som var gästarbetare där. Han var troende och tillhörde wesleyanska kyrkan. När han såg hur många missionärer det var i Rabaul Från vänster: Elsa, Ludvig, Ingrid och Hilding. frågade han om det var någon av dessa som kunde komma till Höglandet istället. De enda som hörsammade denna vädjan var familjerna Eriksson, som på så sätt kom dit 1972.
24. Den ringa begynnelsen Familjerna Erikssons avsikt var att resa till Council Wingtis hemby Molo i Södra Höglandet. För att ta sig dit tog man båt från Rabaul till staden Lae på fastlandet. Därifrån fanns det väg till Mount Hagen. I Lae, eller möjligen i Goroka, köpte de en ny Toyota Land Cruiser och en husvagn. Med på resan var Philip Kaiwe, en infödd evangelist som talade engelska, tok pisin (= melanesian pidgin) och viro, det lokala språket i Molo. Joseph Yans var en annan infödd evangelist som samarbetade med Ludvig och Hilding. Om han var med på resan eller anslöt sig senare är oklart. Båda dessa evangelister hade arbetat tillsammans med finska missionärer i Rabaul och var duktiga predikanter. Utan deras hjälp hade Ludvig och Hilding aldrig kunnat göra sig förstådda. På resan till Höglandet träffade man en del pingstmissionärer, i Lae och Goroka, som försåg dem med traktater på pidgin utgivna av T.L. Osborne. De fick även bibelfilmer och en projektor. Det visade sig senare vara ett mycket effektivt evangelisationsredskap. Via högtalare annonserade man ut att man skulle visa film. Först visade man en film på cirka 20 min. Därefter hade man en gudstjänst på 1½ timme och så avslutade man med ytterligare en film. När de kom fram till Mount Hagen visade det sig omöjligt att fortsätta till Södra Höglandet och Molo, vägen dit saknade broar. De blev alltså tvungna att stanna i Mount Hagen. Det var inte lätt att hitta en
61
