26. MISSIONÄRSFAMILJEN GÖRANSSON
26. Missionärsfamiljen Göransson Det var Sven och Marianne som hade kallelse att bli missionärer men det var hela familjen som skulle börja ett nytt liv i en helt annan kultur. Australien ligger visserligen långt bort från både Sverige och Europa men det är ett västerländskt land till seder och bruk. Papua Nya Guinea har en helt annan kulturell bakgrund. Så det var en stor omställning som väntade dem alla. När familjen i augusti 1976 flyttade till Mount Hagen skulle David snart fylla sju år, Andrew hade just fyllt tre år och lilla Sonia hade tre månader kvar till sin andra födelsedag. Sven berättar: Vi kom som sagt tillbaka till Australien från vårt första besök på Papua Nya Guinea med en övertygelse om att det var Guds vilja att vi skulle bli missionärer där. Vi sa upp oss från våra arbeten, sålde vårt hus, vår bil och allt annat som vi inte skulle kunna ta med oss. Genom att sälja allt fick vi lite pengar över för att kunna börja missionsarbetet. Vi gjorde oss av med allt i Australien, bara medborgarskapet fanns kvar. Vi trodde att vi skulle tillbringa resten av våra liv på Papua Nya Familjen Göransson på Papua Nya Guinea i början av Guinea. Vi började även 1979. Barnen från vänster: David, Sonia och Andrew. studera melanesian pidgin, det officiella språket på Papua Nya Guinea. Efter att ha sålt allt som vi inte kunde ta med oss till Papua Nya Guinea så var vi i början av augusti 1976 beredda att resa dit. Men det var inte så enkelt. Det var svårigheter med att få permanent uppehållstillstånd. Enda möjligheten att få det var att få en inbjudan från ett företag eller organisation. Hildings köp av Highlands Timber blev vår räddning. Företaget skickade oss en inbjudan att bli medarbetare på sågverket. Naturligtvis var det aldrig avsikten att jag i någon större omfattning skulle bli sågverksarbetare, men på något sätt måste vi få vårt uppehållstillstånd. Och faktiskt har jag hanterat åtskilliga brädor och plankor under min missionstid.
67
