70
27. YRKESSKOLAN
27. Yrkesskolan Sven berättar: Hilding hade tränat några unga män för att hjälpa honom att serva sina bilar och maskiner. Inspirerade av detta hade Samuel Halldorf och Hilding kommit fram till att det skulle vara bra att starta en yrkesskola för utbildning av bilmekaniker. Man förutsåg att antalet bilar skulle öka och då skulle behovet av bilmekaniker också öka. En yrkesskola var ett bra sätt att hjälp ungdomar till en bra start i livet. Som ett led i att starta yrkesskolan var Karl Ramstrand på plats när vi anlände till Mount Hagen i augusti 1976. Karl hade arbetat med motsvarande verksamhet i Afrika i 30 år, så han hade stor erfarenhet av sådant arbete. Det var dock aldrig avsikten att Karl skulle göra detta på Papua Nya Guinea utan han var bara där för att undersöka förutsättningarna för att starta en yrkesskola i Mount Hagen. Vi samtalade om detta och Karl var av den åsikten att jag måste ta ansvar för skolan. Några få dagar efter vår ankomst reste Karl hem till Sverige. I januari 1977 kom Petrus Hammarberg på besök. Petrus var ansvarig för PMU:s verksamhet (Pingstmissionens Ulandshjälp). Eftersom han inte kände Ludvig och Hilding hade han först ingående samtal med dem. Jag hade visserligen träffat Petrus ett par gånger under min tid i Stockholm och på Mälaröarna, men han hade ingen större kännedom om mig. Men via Åke Boberg, som kände mig sedan min evangelisttid på Mälaröarna, hade han en viss kunskap om mig. Efter samtalen med Ludvig och Hilding kom Petrus till mig och sa: ”Om PMU skall hjälpa till med att starta en yrkesskola så måste du ta ansvar för denna och övrig verksamhet, annars kommer vi inte att delta. Under förutsättningen att du gör så är vi villiga att hjälpa till med 500 kina per månad.” Petrus idé var att skolan inom ett halvår skulle vara självförsörjande. Eftersom jag inte var någon bilmekaniker kunde jag inte sköta undervisningen. Naturligtvis kunde jag sköta administrationen av skolan, men vi måste som sagt få hjälp av en lärare. Lösningen blev att LarsErik och Ann-Britt Bernhardsson kom till vår hjälp. Lars-Erik var mekaniker och jag tror det var i mars 1977 som de kom till Mount Hagen. Lars-Erik skrev ett undervisningsprogram och förklarade för mig vilken typ av verktyg och utrustning som behövdes. Verkstadshallen inrymde vi i det gamla möbelsnickeriet. Vi köpte tre gamla bilar som vi tog motorerna och andra komponenter ur. Lars-Erik tillverkade stålkonstruktioner på vilka han monterade motorer och andra komponenter på. Idén var att eleverna skulle plocka isär dem och åter sätta ihop dem och kontrollera att allt fungerade. När våra elever slutade efter två års utbildning kunde alla plocka isär motorerna i minsta beståndsdel och därefter sätta ihop dem, och, inte minst viktigt, få motorerna att fungera igen.
