76
30. DE FÖRSTA ÅREN
30. De första åren Sven berättar: Jag har redan nämnt att en av mina första uppgifter blev att få församlingen i Mount Hagen, idag med namnet Philadelphia i Warakum, att juridiskt fungera. Ludvig och Hilding hade tillsammans med Matti Kumpulainen (finsk missionär, se kapitel 21) utsett den infödde brodern Andrew Kauga att vara ledare för pingstgruppen i Mount Hagen. Andrew hade studerat på katolskt prästseminarium. Någon katolsk präst blev han aldrig, kallelsen och frälsningen fick en annan inriktning, men tack vare studierna hade han mer bibelkunskap än övriga och ansågs därför lämplig att vara ledare. Dock var det så att alla beslut rörande verksamheten fattades av Matti tillsammans med Ludvig och Hilding. Detta var läget när vi kom till Mount Hagen augusti 1976. Som sagt, nu gällde det att få till stånd en fungerande församling med en fungerande styrelse. Församlingen skulle välja en styrelse som skulle ta det fulla ansvaret. Tidigare, som framgår ovan, var det missionärerna som beslutade. Naturligtvis kom jag att ha ett stort inflytande även i fortsättningen, men inte genom någon formell position utan bara utifrån min andliga auktoritet. Jag kunde ge råd men i fortsättningen var det den lokala församlingsstyrelsen som fattade besluten. Efter samtal och samråd föreslog jag församlingsmötet att välja följande styrelse. Eftersom Andrew redan var heltidsavlönad blev det naturligt att välja honom som pastor och föreståndare. Alan Lepa, Kisam Kasen, Lakoo Minson och Leaku (har tyvärr glömt hans efternamn) var fyra andra infödda bröder som ingick i den första styrelsen. Alan, Kisam och Lakoo var relativt unga män men Leaku var en äldre man. Ingen av dessa var anställda av församlingen utan hade ”vanliga” arbeten. Kisam blev vice föreståndare och Lakoo blev sekreterare och kassör. Församlingsmötet beslöt i enlighet med mitt förslag. Lakoo (se kapitel 29) hade ingen kunskap av att vara sekreterare eller kassör så det blev min uppgift att lära honom detta. När han var vald överlämnade jag församlingens checkhäfte till honom. Jag sa till honom att jag nu inte tänkte skriva ut fler checkar men att jag under ett år skulle lära honom hur detta och bokföring fungerade. Det väckte en hel del uppseende när det kom till andra missionärers kännedom att jag överlämnat checkhäftet till Lakoo. Så kunde man inte göra, var ett vanligt omdöme. Jag frågade då om de trodde att de infödda fått ta emot samma Helige Ande som vi missionärer och om samma Helige Ande som gjort oss ärliga kunde göra de infödda ärliga? På detta var de naturligtvis tvungna att svara ja och då undrade jag varför dessa bröder inte ansågs förtroende värda. Efter ett år kunde Lakoo självständigt sköta dessa uppgifter. Kundi Pok, som var den person som kom att stå mig närmast, ingick inte i styrelsen för Filadelfia i Mount Hagen utan hade en liten lön för
