1. PAPUA NYA GUINEA APRIL 2012
1. Papua Nya Guinea april 2012 Sven, Spen, Seven, Span! Uttalet varierar men man kan inte ta miste på glädjen hos de personer som ropar Svens och Mariannes namn när vi i början av april månad 2012 besöker olika platser i och runt Mount Hagen på Papua Nya Guineas Högland. För Rode, min fru, och mig, Leif Kennerberg, är det en gammal dröm som går i uppfyllelse när vi tillsammans med Sven och Marianne Göransson, eller Goransson som de heter sedan länge i Australien, besöker Papua Nya Guinea där de var missionärer från 1976 till 1995. Sven och Marianne fick under sin tid där uppleva att många människor kom till tro på Jesus. När de kom dit, till Höglandet, fanns en församling på c:a 50 medlemmar. Idag har denna verksamhet vuxit till 400 församlingar med cirka 60000 medlemmar. Men inte bara de som kom till tro berördes, hela samhället påverkades av det som hände. 1976 var stamkrig och blodshämnd fortfarande en vanlig företeelse på Höglandet men idag, tack och lov, är detta nästan borta. Ända fram till 1933 levde människorna på Höglandet i Papua Nya Guinea isolerade från omvärlden. Då kom den förste vite mannen dit och upptäckte ett folk som levde på stenåldersnivå. De jagade med stenyxor, pil och båge. Även kannibalism och månggifte samt stamstrider och blodshämnd var vanliga företeelser. (Blodshämnd var en vedergällning som släktingar till en dräpt person egenmäktigt utövade genom att döda gärningsmannen eller någon av hans släkt.) När Kundi Pok från Papua Nya Guinea tillsammans med Sven och Marianne besökte oss i Sverige 1979 var det en man som gjorde stora ögon inför mångt och mycket som vi tog för självklarheter. Till exempel tyckte han det var märkligt att man kunde stiga in i ett litet rum, en hiss, och därefter stiga ut på en helt ny plats. Samma förvåning var det inför rullgardinen, vart tog den vägen? När hans son, Yuticas Pok, 31 år senare besöker oss är det en man som kommer med mobiltelefon och senaste modellen av bärbar dator. Det illustrerar ganska bra det oerhörda språng som detta folk gjort på en historiskt kort tid. Det finns fortfarande personer på Höglandet i Papua Nya Guinea som föddes i ett samhälle där man var beroende av sten, bambu och ben för att göra redskap och där man aldrig sett några metall- eller glasföremål, men som på sin ålders höst kan se barn och barnbarn springa omkring med smarta mobiler och bärbara datorer. En utveckling som i Sverige skedde under 100-tals år genomfördes på mindre än en mansålder på Höglandet i Papua Nya Guinea. Idag torde det inte finnas några oupptäckta byar där men så sent som 1995, när Sven och Marianne avslutade sitt aktiva missionsarbete på Papua Nya Guinea,
9
