musik
FOTO: X XXX XX XXXXXX
Inte en överflödig sekund
Den 81-årige Tom Jones slår med sin nya skiva rekordet som tidernas äldsta manlige artist på den brittiska albumslistans förstaplats.
Tjuren från Wales – slutar aldrig beröra
H
äromdagen fyllde Tom Jones 81 år och finns det ett bättre sätt att fira en hyfsat mogen ålder, som med ett nytt album? Nej. Tom Jones – den löpske tjuren från Wales – slog världen med häpnad redan 1965 med It’s not unusual som var så erotisk att den behövde hjälp av piratradiostationer utanför England för att få spelningar. Resten är historia. En rad av pophits, Green green grass of home (som jag dyrkade den!), Las Vegas, country, Elvis-vänskap, barn på bygden, Delilah (aaaah), smörsång, tappad karriär och så omstart med en son som motor. Nu – 56 år efter debuten, låter rösten förvånansvärt potent. Borta är lite av de überkänsliga erotiska undertonerna och nu är det mera knarrig gubbpilskhet som gäller, men jag kan inte tycka annat än att det är lite rörande och mycket berörande det också. Låtarna är en nyskriven och
P R O M E D L E M ST I D N I N G
NR 5 • 2021
elva gamla. Det finns spår av Bob Dylan, Waterboys och legendaren Malvina Reynolds och direkt bedårande blir det ju när han tar sig an Cat Stevens Pop star och gör den så lömsk att man undrar om den gode Tom drömmer om att återfödas som en glad och pigg popstjärna som söker till Idol och charmar en jury och sen tar världen med storm – igen. Pratbluesen Talking reality relevision blues är en låt som börjar i Bob Dylans The times they are a-changing och slutar i hur Donald Trump tog över inte bara en såpa i tv utan också världens mäktigaste land. – Jag kan säga vad jag vill nu, skrockar Jones. Lycklig. Nästan fri. Bra jobbat, Tom. Nu väntar vi bara på livstecken från Engelbert Humperdinck, 86, och Tommy Steele, 84, också … l SURROUNDED BY TIME Tom Jones
Chrissie Hynde var sångerska i Pretenders som var stora på 90-talet och hade enorma hits som I’ll stand by you. Chrissie Hynde är idolernas idol. Alla högaktar henne. Alla vill vara en liten del av henne. En Dylan-hyllning till låter kanske lite överflödigt. Men det är fel; det här är så bra, så fint och värdigt. Allra bäst är det när hon gör klassiska Love minus zero/ No limit till komp av mestadels cittra. Herregud, när hörde man cittra senast? Göingeflickorna? Postflickorna? Hursomhelst är det helt bedårande. Hynde sjunger på sitt typiskt tjejdamiga sätt. Släpat framåtlutad. Stolt. Inte en sekund här är överflödig. Hynde sjunger som en Gud. Dylan lever. STANDING IN THE DOORWAY Chrissie Hynde sings Bob Dylan
I mina lurar
● Barbara Previs franska Melodifestivalbidrag Voilà var ju överlägset bäst och jag lyssnar på den hela tiden. Piaf och Brel på 2020-talet! ● Benjamin Ingrossos Allt det vackra är vansinnigt vacker, min fru ropar varje gång från sovrummet: Lasse, är det här Sonja Aldén? Vet inte om det är bra eller dåligt. ● Lasse Anrell faktiskt! Pinsamt nog. Nu finns jag på Spotify med min och Janne Schaffers version av Björn Afzelius Sång till friheten. Jag lyssnar hela tiden – och skäms …
LASSE ANRELL
ger oss sina bästa musiktips. Han har varit kolumnist på Aftonbladet i 30 år och skrivit ett 30-tal böcker.
35
