Historia
Frimureri bland järnkors och skyttegravar Åren 1914–1918 utkämpades det första av 1900-talets två blodiga världskrig. Frimurare tjänstgjorde under dessa år i såväl Ententens som Centralmakternas stridsmakter. Bland många av de tyska frimurarna i uniform grundades krigstida loger som är mer kända som fältloger. Historien om dessa är idag sällan uppmärksammad och de har ofta fått stå i skuggan för historier om brittiska och amerikanska frimurare i samma konflikt. Text: Max Thimmig
Ä
nda sedan 1700-talet har militärer varit frimurare. Många av dessa har även tjänstgjort i krig som frimurare och i många krig har krigstida fältloger grundats. Under 1740-talet grundades de första franska fältlogerna och det grundades fältloger under det amerikanska frihetskriget 1775–1783. Även i Tyskland uppstod tidigt militära fältloger; den första preussiska fältlogen kom med de svenska styrkorna i Sjuårskriget 1756– 1763 och i Bayern uppstod den första fältlogen i samband med det bayerska tronföljdskriget. Det förekom många fältloger under det amerikanska inbördeskriget. Även under 1900-talet förekom fältloger, inte minst under första världskriget. De tyska fältlogerna under åren 1914–1918 har en väldigt intressant historia som dock ofta har glömts i historieskrivningen utanför Tyskland. Hänförda av kriget… ”Vi hade kommit från föreläsningssalar, skolbänkar och fabrikernas arbetsbänkar, och under de korta veckorna av träningen hade vi blivit hopklistrade till en stor, entusiastisk trupp. Vi hade vuxit upp i en ålder av säkerhet och vi delade därför en längtan efter fara, efter att få uppleva det extraordinära. Vi blev hänförda av kriget.”. På detta sätt beskrev Ernst Jünger i boken I stålstormen (1920) den känsla av eufori som förekom bland de män som drog ut i det första världskriget. För de som tjänstgjorde som soldater och officerare i den tyska hären besannades också illusionerna av äventyr till en början. Den tyska hären marscherade genom Belgien och trängde djupt in i Frankrike. I öst besegrades ryssarna i det stora slaget vid Tannenberg 1914.
Tyska bröder i fältlogen Zum aufgehenden Licht an der Somme i Saint-Quentin i Frankrike 1916. Även i krigets mörker fanns det små strålar av frimureriskt ljus.
Den tyska strategin var att besegra Ryssland först för att därefter besegra Frankrike. Av denna anledning valde chefen för den tyska generalstaben, Erich von Falkenhayn, att låta arméerna i väster inta fasta ställningar på västfronten i väntan på att östfronten skulle vara i Centralmakternas händer. Resultatet blev ett krig olikt något som världen tidigare skådat. Det stod snart klart att den snabba seger som alla sidor hade siktat in sig på skulle utebli. Loger i fältgrått En armé består inte bara av stridande skyttesoldater och detta var även sant i den tyska hären modell 1914. Soldater och of26
ficerare fanns i alla möjliga funktioner; i staber, i trossen, som kockar och ordonnanser. Soldaterna tjänstgjorde i artilleriet, infanteriet, kavalleriet, den kejserliga flottan och det nybildade flygvapnet. Ett stort antal av dessa var även frimurarbröder som kände en längtan efter den konungsliga konsten som avbrott i vardagen som delvis kantades av ständig död och förstörelse, delvis av tjänstgöringens monotona tristess. Den första tyska fältlogen under första världskriget grundades i Liége i Belgien av bayerska officerare redan i januari 1915 och hade det för ändamålet passande namnet Zum eisernen Kreuz (sv. Till järnkorset). Snart började dessa fältloger dyka
