Tema Svea
Sveas förste provinsialmästare Ett kvartsekel har förflutit sedan Svea Provinsialloge invigdes i januari 1993. En av förgrundsgestalterna vid provinsiallogens planering och tillkomst var den förste provinsialmästaren Harald Westling och jag har fått i uppdrag att berätta något om honom. Text: Kaj Gustafsson
H
östen 1991 fick han i uppdrag att utreda förutsättningarna för bildandet av en provinsialloge inom första fördelningen. Utredningen godkändes av Ordens dåvarande Stormästare Prins Bertil som i september 1992 utnämnde Harald Westling till Sveas förste provinsialmästare. Haralds mål med den nya provinsiallogen var att åstadkomma den sammanhållning och identitet som av naturliga skäl saknats tidigare. Ämbetsmän rekryterades från hela fördelningen och Harald besökte själv flitigt alla enheter för att grunda den samhörighetsanda som fortfarande råder. Hans gedigna erfarenhet från företagsvärlden var även en förutsättning för att man trots många svårigheter lyckades få en ordnad ekonomi. Här var den förste överskattmästaren Hans Kristensens insats värdefull.
Personliga uppoffringar Harald Westling var som person energisk, målmedveten och viljestark. Hans ledarskap präglades av dessa egenskaper och resulterade i att han ofta var framgångsrik i sina föresatser. Samtidigt var han tämligen kompromisslös och ibland till och med respektlös, i synnerhet när han ansåg att makthavare och överhet inte agerade på ett sätt som Harald ansåg att man borde agera. Denna inställning gällde även Ordensledningen där han inte tvekade att framföra kritiska synpunkter då han ansåg det nödvändigt. Han var rakryggad och genomförde konsekvent det han ansåg vara rätt även om det ibland förorsakade honom både personliga uppoffringar och obehag. Inom ämbetsmannagruppen och bland de allra flesta bröder i fördelningen kom det som en chock när Harald meddelade att han inte längre hade Ordensledningens förtroende som provinsialmästare och att han därför begärde sitt entledigande 1996. Reaktionerna hos alla var en upprörd känsla av både förvåning och förtvivlan i synnerhet
Direktör Harald Westling, Riddare och kommendör med Röda korset, 1984.
då det verkliga och djupaste skälet till detta aldrig helt och fullt redovisats. Själv sade Harald att han fått ”sparken”, men att detta 36
inte skulle hindra honom från att i fortsättningen vara en ”vanlig” frimurarbroder och som sådan hålla kontakt med alla de många
