Frimureriet och den katolska kyrkan Text: Hans Brusewitz Denna artikel är en förkortad version av ett föredrag som jag skulle ha hållit i Brf Norrskenet den 12 mars. Sammankomsten blev dock inställd i anledning av Coronaviruset COVID-19. Tidningsartikeln innehåller dock även ett tillägg om Frimureriet och Svenska kyrkan. När påven Benedictus XIII avled år 1730 valdes kardinalen Lorenzo Corsini till hans efterträdare. Denne var då 78 år gammal och synes inte ha varit den självskrivne påvekandidaten. Konklaven – det vill säga den slutna omröstning som sker vid påveval – tog nämligen osedvanligt lång tid, över fyra månader. Corsini som antog påvenamnet Clemens XII har inte gått till historien som någon av de stora kyrkofurstarna. Han försökte utan framgång göra kurians gamla höghetsanspråk gällande men fick i stället bevittna påvemaktens nedgång. Påvestolens fördömande Det är emellertid beträffande en ämbetsåtgärd som Clemens XII har blivit ihågkommen, nämligen för den påvliga bulla som han utgav år 1738; dess fullständiga titel är ”In Eminenti Apostulatus Specula”, det vill säga ungefär ”Från apostlaskapets högt belägna vakttorn”, men efter inledningsorden oftast benämnd endast ”In Eminenti”. I denna bulla fördöms frimureriet och förbjuds alla katoliker att vara medlemmar i ”frimureriska organisationer”. Straffet för den katolik som bröt mot förbudet var bannlysning. Grunden för denna förkastelsedom över frimureriet var de religiösa och politiska förhållanden som rådde vid denna tid. Orsaken till bullan Den grundläggande orsaken till bullan torde nämligen ha varit politisk. Tiden präglades av ett allmänt missnöje med den Katolska kyrkans inblandning i statliga ärenden samtidigt som kyrkans ogillande växte mot de olika staternas inblandning i kyrkans angelägenheter och strävan att begränsa kyrkans förmåner. I denna reaktion
Kardinal Anders Arborelius.
mot den Katolska kyrkans krav på överhöghet intog frimureriet, i upplysningstidens anda, en ledande roll. Måltavlan för Clemens XII och kurians kritik var även det frimureri av politisk innebörd som de skotska katolska Stuartanhängarna bedrev i Frankrike. Ludvig XV:s politik syftade nämligen till fred med England och han ville inte på något sätt stödja de skotska jakobiternas strävanden. Den katolska kyrkan ansåg inte heller att det var rätt att sprida moraliska budskap jämsides med kyrkan. Därefter tog ytterligare påvar ställning mot frimureriet. Antalet encyklikor, epistulae (skrivelser) och andra officiella uttalanden mot Frimureriet från enbart påven Leon XIII är enormt och uppgår till drygt 2000. Det totala antalet bullor fram till 1983 från Den Heliga Stolen, riktade mot Frimureriet, uppgår till 586 stycken. Konsekvenser för det tidiga frimureriet Nu fick bullan In Emenenti emellertid endast en begränsad spridning. Det krävdes nämligen tillstånd av statsmakterna för att den skulle offentliggöras. Detta kom endast att ske i några länder även om påvens budskap naturligtvis snart blev känt även i de länder där bullan inte offentliggjordes. Bullorna och encyklikorna ledde dock inte till den avsedda försvagningen av Fri48
mureriet. Frimurarlogerna kom under åren även att anamma nya tänkesätt till följd av nya filosofiska idéer och strömningar och visade förståelse för de nya revolutionära idéerna inom Europa (särskild den franska revolutionen) liksom i Amerika. Det kan påpekas att frimurarinslaget bland den franska revolutionens jakobiner var påtagligt. Vatikanen kom därför att identifiera frimureriet som en rörelse som propagerade för farliga revolutionära frihetsidéer. När påvebullan In Emenenti kom hade frimureriet redan vunnit en snabb spridning, inte minst i England. Till följd av katolska kyrkans höghetsanspråk blev det därför främst i de katolska länderna som frimurarna kom att stå i motsatsställning till kyrka och stat. Påvestolens inställning i modern tid Andra Vatikankonciliet var ett allmänt kyrkomöte som den katolska kyrkan höll under åren 1962–1965. Detta koncilium syftade till att kyrkan skulle öppna sig mot det omgivande samhället; det har betecknats som en av kyrkohistoriens viktigaste händelser och kom att få betydelse långt utanför den katolska kyrkans gränser. Med anledning av den öppenhet som konciliet gav uttryck för sökte flera frimurarsystem kontakt med Katolska kyrkan. Dessa
