Hooked on Backcountry Skiing by addnature

on backcountry skiing nr 2 / 2019

ERIK NYLANDER

odd band of scientists, artists, designers and adventurers, weâ&#x20AC;&#x2122;re pushing the boundaries of how outdoor clothing is made. Together with our customers, weâ&#x20AC;&#x2122;re recycling, renting, repairing and reusing our way to a new, sustainable outdoor industry.

TOGETHER WITH AN

Do good, play hard, push boundaries and have fun.

FÖRORD

När det första lövet faller börjar vi drömma om och planera säsongens skidåkning. När den första snöflingan landar på marken är vi redan halvvägs ut genom dörren. I den här årstiden, när många vill sitta inne med en kopp te – vill vi bara vara ute. Att ha backcountry skiing som huvudtema för vårt första vinternummer av Hooked känns naturligt. Det är någonting som sitter djupt rotat inom oss och det är få sporter som gör oss så uppslukade. När den kalla, krispiga luften drar in är det någonting som tänds inom oss. Vi börjar anpassa oss efter skidåkningen. Den gör oss oberäkneliga – för plötsligt snöar det någonstans och vi måste dit. Under vintermånaderna står skidutrustningen alltid packad och bara turkompisarna ska plockas upp på vägen. Med skidåkningen kan du upptäcka vårt land på ett helt nytt sätt, för här finns hur mycket som helst att åka på. När vi är i ett åk tänker vi inte på någonting annat än det vi gör i just den stunden och tillsammans med adrenalinet skapar det en känsla som är pretty fucking amazing.

Victor Inggårde

TIDNINGSMAKARE Julia Möller

· Emelie Voltaire · Victor Inggårde

ANSVARIG UTGIVARE Ulrika Lundmark ADDNATURE AB Oxenstiernsgatan 15 A 115 27 Stockholm 08-403 047 03 info@addnature.com / www.addnature.com

MEDARBETARE · ·

Olof Strömbäck Anna Kernell Oscar Hentmark Claudia Adamo Mattias Rastbäck Julius Copcutt Emrik Jansson Jonathan Foster Måns Salomonsen Terese Asplund Phil Allison Matti Rapila Andersson Martin Nyberg Oscar Hessling

· ·

TACK TILL ·

Daniel Estmark Robert Svanell Jenny Wikman

OMSLAG Emrik Jansson

COPYRIGHT Innehållet på dessa sidor är skyddat av upphovsrätten. Detta gäller texter, bilder samt grafisk form. Om någon information används i pressmeddelande eller liknande måste källan anges. Användning av innehåll måste avtalas skriftligen med Addnature. Citera oss gärna men glöm inte att ange källan. Med reservation för korrektur- och tryckfel. © Addnature 2019

Magasinet är tryckt hos Holmbergs Svanenmärkt trycksak, 3041 0140

INNEHÅLL 11

En Gammal Nyhet

En Arktisk Långtur

20 Snörderi 22

Packa för Topptur

Epic Gear

Skifulness i Skäckerfjällen

Topptur för Nybörjare

En Lysande Guide

Greppa Vinterlöpningen

Det är en Materialsport

48 Vinterpendlarna 52

Säkra Tips för Inomhusklättring

Prolog till Isklättring

Det Vintras för Forskajaken

Team Ark Souls Addnature

”Ett äventyr handlar inte bara om själva utförandet utan också om vad det lämnar efter sig – vem du är när det slungar ut dig på andra sidan” En Arktisk Långtur s. 12 Fotograf: Måns Salomonsen

EN GAMMAL NYHET Text: Julia Möller / Fotograf: Emelie Voltaire

För ett år sedan påbörjade vi en resa mot ett nytt uttryck för Addnature. En resa som redan nu resulterat i en ny logga, men som också kommer att fortsätta förändra hur vi kommunicerar – med ett språk som förmedlar det vi brinner för. Vi vill sträva efter ett bildspråk som återspeglar den natur vi har omkring oss och inspirera till att upptäcka det vi har i vår närhet. Vi vill komma tillbaka till våra rötter, bibehålla Addnatures själ och samtidigt modernisera oss. Och möta er i miljöer där vi känner oss hemma, en gemenskap där vi är både uppkopplade och i naturen. Vår nya logga, en dude 2.0, representerar det här bra. Vi ville inte släppa den gamla loggan helt, eftersom den bär på så mycket av vår historia från de 20 år den hängt med. Men vi ville samtidigt ha någonting nytt. Så den har fått en ny karaktär som blickar framåt mot nya äventyr. Vår dude har fångat upp vår identitet igen och representerar oss, kvinnor som män och allt däremellan. Vi ser det här som ett startskott för att visa det vi alltid har varit.

dude 2.0

EN ARKTISK

LÅNGTUR Text: Julia Möller / Fotograf: Måns Salomonsen

”Real adventure is defined best as a journey from which you may not come back alive, and certainly not the same person” Yvon Chouinard

Axel och Måns stod med skidorna på iskanten vid Ekmanfjorden på Svalbard. Framför sig hade de en till synes oändlig arktisk vildmark, som inte såg ut som att den tänkte tillåta en tur på deras villkor. Bakom dem låg sex månaders planering och en förväntan som byggts upp och fokuserats mot just den här stunden. Båten som tagit dem över fjorden försvann över horisonten medan de spanade efter den isbjörn de nyss sett från båtbryggan.

DEL ETT. ”Snart får vi börja gå. Vi har varit så uppe i planeringen att den har känts som det stora projektet. Men nu är den faktiska expeditionen här.” – Axel Kudinoff Svalbard är en ögrupp som ligger halvvägs mellan det norska fastlandet och Nordpolen. Den domineras av glaciärer, kala berg och isbjörnar – en miljö som ställer stora krav på kunskap hos den som vill ge sig ut i den. Axel Kudinoff och Måns Salomonsen träffades under fjäll- och vildmarksledarutbildningen i Malung. När de var klara med studierna och ville testa sina färdigheter på en egen expedition kändes Svalbard som den ultimata fysiska och psykiska utmaningen. Där skulle de vara isolerade i 30 dagar medan de färdades på skidor över stränga vidder. Under turen skulle de även bestiga ögruppens två högsta toppar. Det här är deras berättelse. Axel: Jag var först lite tveksam till idén att göra en långtur på Svalbard. Bara tanken på att gå på fjällskidor under en så lång tid gjorde mig uttråkad. Samtidigt var de upplevelser och erfarenheter som väntade där nästintill omöjliga att stå emot. Att ögruppen är ett arktiskt område som är extra känsligt för miljöpåverkan gjorde resan väldigt utmanande från början till slut. Måns: Från det att jag började fundera på att åka till Svalbard så har min miljömedvetna sida gnagt på mitt samvete – över att åka på äventyr på otillgängliga platser. Då en expedition till Svalbard ändå var någonting jag ville göra började jag fundera över alternativa sätt att ta sig dit. Att korsa Barents hav med en båt som ändå behöver åka sträckan kan vara en spännande del av äventyret (vi vred och vände mycket på aspekterna kring

miljövänligheten med att åka båt, som inte heller är given). Axel, som har lätt för att bli sjösjuk, blev skräckslagen av blotta tanken på att i flera dygn färdas över öppet hav. Barents hav benämns nämligen ofta av sjöfarare som Djävulens dansgolv. Måns och Axel påbörjade sin resa med tåg från respektive hemstad i södra Sverige. Eftersom deras tur skulle vara självförsörjd rullade de in på busstationen i Narvik med 120 kilos packning. Måns: ”Hur mycket har ni med er egentligen”, frågar Busschauffören. Jag svarar glatt och berättar om vårt spännande äventyr till Svalbard. Busschauffören blir inte alls imponerad utan mumlar något undrande om vi är ”sådana där som försöker rädda klimatet”. Sedan får vi betala övervikt på packningen motsvarande ytterligare två passagerare. M/S Freya, båten som ska ta oss från Tromsø, lämnar hamnen runt midnatt för att korsa Barents hav mellan två riviga lågtryck. Men när stadens ljus försvinner i fjärran har båten redan börjat gunga över vågorna. Och ju längre ut på havet vi kommer, desto högre går vågorna. Jag fördriver tiden med att prata med besättningen och sitta på bryggan och blicka ut över det böljande havet där stormfåglarna elegant seglar över vågorna. Med jämna mellanrum går jag för att titta till den allt blekare Axel. Det är tungt att se en vän må så dåligt att han mer än gärna skulle kasta sig över bord – om han bara hade förmågan att ställa sig upp. Vår expedition har fått en dålig start. Axel, som redan från början är tunn som en tråd, kommer att behöva fasta sig över havet i två och ett halvt dygn. Axel: Jag tappade helt tidsuppfattningen på båten. Måns tittade till mig med jämna mellanrum, men jag vet inte hur lång tid det gick emellan. Jag fick i mig ett knäckebröd och några klyftor äpple i dvalan. Jag som hade försökt gå upp i vikt inför turen.

DEL TVÅ. ”Det blir snabbt påtagligt att vi befinner oss i vildmarken, en miljö där vi är besökare i andra varelsers hemmiljö.” – Måns Salomonsen Tiden i Longyearbyen blev längre än planerat. Axels sjösjuka hängde envist kvar också efter att de kommit i land. Dessutom visade det sig att den person som kunde utfärda det tillstånd de behövde för att påbörja turen hade åkt på semester. Så när de äntligen kunde kliva på M/S Freya igen, med tillstånd i hand, var det med stor lättnad. Båten tog dem över Isfjorden, till den norra delen av Ekmanfjorden, där deras skidtur nu skulle starta. Måns: Under båtresan över fjorden kommer nervositeten krypande på riktigt, nu blir det plötsligt verklighet av allt planerande. Samtidigt är vi lättade över att äntligen vara på väg, när vi börjar skida över isen med Sefströmbreen i sikte. Vi vill komma upp på glaciären, ett par kilometer från fjorden, för att kunna hitta en tryggare tältplats där vi inte sover för nära isbjörnarnas jaktmarker. Efter en timme på skidorna stöter vi på de första björnspåren. På något vis blir det väldigt verkligt väldigt snabbt att vi befinner oss i vildmarken, en miljö där vi är besökare i andra varelsers hemmiljö. Axel: När vi såg de första isbjörnsspåren blev jag med ens varse om allt det nya vi stod inför och nu förstod jag vad vi gett oss in på. Jag hamnade någonstans i landet mellan att känna mig otrygg och att vara rädd. Måns: Vi lyckas hamna i ett område med vatten under snön, där skidorna sugs fast i sörjan, och jag får kämpa ordentligt för att vända om och ta mig ur vätan. Kort därefter åker en av mina stavar genom snötäcket ner i fjordvattnet. Det är tydligt att fjordisen inte är riktigt som vanliga isar. Skymningen kommer smygande i samma takt som timmarna springer i väg, och kväll blir till natt medan vi kämpar oss fram genom glaciärens böljande landskap. Vi är båda oerhört trötta men vi vill gärna få en god marginal till fjorden för att inte få besök av björn i tältet. Klockan är två på natten innan vi slutar streta i de kalla fallvindarna och slår upp vårt tält. Alla intryck och den långa dagen har gjort oss så utmattade att tröttheten tränger undan oron för det främmande. Axel: För mig var de två första dagarna de tuffaste på turen. Jag längtade mycket efter tryggheten. Men efter någon vecka skapade rutinerna, miljön och sällskapet en tillvaro som var värd att stanna i.

När väckarklockan ringde klockan sju varje morgon påbörjades en rutin som inte skilde sig mycket mellan dagarna. De började dagen med att smälta snö och äta frukost. Sedan packade de ihop lägret, tog fram dagsetappens matranson och plockade ner isbjörnsmineringen – knallskott uppspända mellan stolpar med flugfiskelina. De vandrade sida vid sida eller bakom varandra under dagen, med pauser varje timme. När de tolv timmar efter uppstigning satte upp lägret igen påbörjades den tidskrävande processen att återigen smälta snö. Kortleken de tagit med låg nästintill orörd i packningen. Kvällarna ägnades i stället åt att utvärdera dagen, titta på kartan, laga det som behövde lagas och torka fuktig utrustning. Allt innan det var dags att sova – för att sedan upprepa rutinerna dagen därpå. När duon två veckor in i turen närmade sig området med de två topparna Perrier (1712 möh) och Newton (1717 möh) var de stundande bestigningarna ett välkommet avbrott i vardagen. Måns: Med tunga och fuktiga moln hade vi under två dygn gått i whiteout, ett referenslöst hav av ingenting. Dimman var så tät att det inte gick att urskilja några konturer bortom skidspetsarna. Med stor tillit till kompassen och GPS:en kom vi allt närmare Perriertoppen. Utsikterna för en toppbestigning var dystra då väderprognosen spådde mulet väder, nederbörd och kulingvindar två dagar framöver. Passagen upp till Perriertoppen är brant och på grund av vädret de senaste dagarna var de nu osäkra på lavinrisken. Ett väderfönster två dagar senare skulle ge dem bättre möjligheter till en bestigning av Newtontoppen. Med säkerheten som första prioritet övergav de sin plan på Perrier och styrde i stället kosan mot Newton. Måns: Vi börjar skida österut mot Newtontoppen. Till vår stora förvåning dyker det efter en kort stund upp en lång rad människor släpande på pulkor – och de går rakt emot oss. Det visar sig vara en grupp från Finland som guidas av Jaakko, en guide jag haft kontakt med under våra förberedelser. Han har precis varit med sin grupp på Newtontoppen och nu är de på väg mot Perriertoppen. Då Jaakko har erfarenhet från flera bestigningar av Perriertoppen kan vi få bra information om terrängen och det lokala klimatet i dalgången där berget ligger. Det tar inte många minuter innan jag och Axel har ändrat våra planer igen, och i stället för att fortsätta mot Newton skidar vi nedför den backe vi precis har kommit uppför. Följande dag organiserar vi oss inför toppturen. Vi tittar på vägar att bestiga berget och packar snacks och utrustning. Vi ställer väckarklockan på tre på morgonen, och vaknar med rubbad dygnsrytm och magar ur gängorna av nervositet.

Från tältet har vi sju kilometer till insteget, där vi påbörjar vår bestigning. Med yxan i handen scramblar vi oss upp längs ryggen, ibland traverserande längs med sidan, ibland promenerande på toppen, och under en passage hasar vi grensle över ett exponerat parti. Det är vindstilla och solen värmer så pass att vi kan klättra i enbart underställströja. Omgivningen med spetsiga berg är väldigt olik den miljö vi färdats genom fram till nu. Samtidigt är det roligt att färdas i vertikal miljö utan pulka, en riktigt upplyftande omväxling som vi länge har sett fram emot. När vi till sist hittar en trygg väg uppför den ibland 40 grader branta bergssidan når vi en bergskam som leder oss den sista biten till toppen. Efter Perriertoppen skidade Måns och Axel tillbaka samma väg de kommit, med siktet åter inställt på Newtontoppen. De passerade backen där de mött gruppen ett par dagar tidigare och precis efter krönet där de vänt om tätnade dimman åter kring dem och sikten försvann. Måns: Stora snöflingor dansade sakta ner och täckte snart oss och all vår utrustning. När vi gick och la oss på kvällen var väderprognosen inför morgondagen fortfarande oklar, likaså möjligheterna till en bestigning. Men när vi vaknar och kikar ut ur tältet är det blå himmel och strålande sol. Vi spänner på oss skidorna och glider i väg genom den mjuka pudersnön som fallit under natten. Vårt tält blir snabbt till en liten prick i det gigantiska landskapet som omger oss. Newtontoppen är inte så brant vilket gör det möjligt att gå med turskidor hela vägen till toppen om snön inte är för packad. Eftersom det snöat och varit vindstilla

under natten ligger ett mjukt lager vitt guld över hela berget. Medan vi sicksackar uppför bergssidan drar låga moln förbi oss och skymmer tillfälligt sikten. Väderprognosen har förutspått en mulen eftermiddag, och Axel har tappat motivationen att gå till toppen och vill vända ner igen. Jag vill fortsätta då toppen sedan länge har varit vårt mål. Med delade meningar fortsätter vi uppåt, i en aning avtrubbad stämning. Lagom till att vi når toppen har vi vädergudarna på vår sida och helt plötsligt skingras molnen. Landskapet bjuder på en helt magnifik utsikt över till Atomfjella, ett betydligt brantare och taggigare massiv än de mer runda och nednötta bergen vi nu har omkring oss. När vi vänder skidspetsarna nedåt och glider i väg genom det mjuka snötäcket är det med en euforisk känsla; under flera veckor har vi färdats med tunga pulkor genom trögt före, där vi för det mesta behövt dra pulkorna i nedförsbackarna. Den tidigare avtrubbade stämningen är som bortblåst och vi susar nedför berget skrattande och tjoande med ett leende på läpparna som är svårt att beskriva. Ibland kan man önska att det gick att förmedla känslan och mäktigheten av milsvida utsikter med berg och gigantiska glaciärer, sol, gott sällskap, fysisk ansträngning, frisk luft, total tystnad och inte en annan människa så långt ögat kan nå. Samtidigt är det en konstig känsla att plötsligt skida mot slutet på expeditionen. Axel: Jag är försiktig av mig, vilket är bra till en viss gräns. Men om jag hade varit själv där ute hade jag varit den som bara nästan kommit upp på alla toppar. Att jag hade Måns som pushade mig gjorde att jag nådde hela vägen till vårt mål.

”Ibland kan man önska att det gick att förmedla känslan och mäktigheten av milsvida utsikter med berg och gigantiska glaciärer, sol, gott sällskap, fysisk ansträngning, frisk luft, total tystnad och inte en annan människa så långt ögat kan nå”

DEL TRE. ”Jag tycker en vän hittade en bra beskrivning av känslan efter den här turen: Tillbaka till overkligheten.” – Axel Kudinoff Ett äventyr handlar inte bara om själva utförandet utan också vad det lämnar efter sig – vem du är när det slungar ut dig på andra sidan. Måns: Vi fick verkligen se våra egna och den andras olika sidor under turen. Vi har alla låga stunder, men det blir helt klart mer utmanande att hålla sig samlad i sträng kyla, blåsigt väder, med strulande utrustning, långa dagar, viktiga beslut och osynliga faror under fyra veckors tid. En del av utmaningen bestod i att ha en bra kommunikation för att minska missförstånden samt att tänka ett extra varv över vad det var jag kunde bli irriterad över. Var det något som det var legitimt att bry sig om eller handlade det om låg energi, brist på sömn eller något annat som bara sänkte ribban för hur känsligt humör jag hade? Att lära känna sina tillkortakommanden och erkänna dem tror jag är en utmaning som kommer att finnas med även under framtida strapatser. Jag insåg att jag hade hittat större ro hos mig själv och kunde därmed vara tillfreds med mina tankar under alla långa dagar där vi en stor del av tiden gick tysta och hade tid till reflektion. Tålamod är något jag har mycket av, en egenskap som kom väl till pass både när det gällde sociala situationer och att laga trasig utrustning om och om igen. Att planeringen fick ta mycket tid gjorde att utrymme i stället gavs åt det oväntade på turen. Måns: Ett råd jag kan ge till andra som ska ut på en liknande tur är att tänka igenom möjliga scenarier under turen och hur ni skulle hantera dem om de uppstod. Samla kunskap, det finns många där ute som sitter på stor erfarenhet och som har goda råd att ge. Men tänk även på att det bara är goda råd och att du behöver pröva dig fram till lösningar och metoder som passar dig själv. Axel: Våga sätta upp långsiktiga mål och samla erfarenheter längs vägen. Kanske lockar Svalbard även dig i framtiden. Men att tillbringa tre veckor på tur i Sarek, Stora Sjöfallet och Padjelanta är en storartad upplevelse som liknar den vi fick.

Isbjörnsmötena uteblev. Ett falsklarm i isbjörnsmineringen var så nära de kom, och det gjorde inte mer skada än att verktyget Måns släppte i överraskningen gjorde pyspunka på hans liggunderlag. De största utmaningarna var i stället de sociala och mentala. Att vara vän med sina tankar och att bibehålla vänskapen mellan varandra. Den arktiska långturen har inte avskräckt vännerna från att ge sig ut tillsammans igen. Och för varje tur som en ny och mer erfaren version av sig själva.

SNÖRDERI snö subst. ~n [snön´] • nederbörd i form av vita, mjuka, löst sammanfogade iskristaller

Text: Anna Kernell

Vad är det som definierar säsongens bästa skidåkning? Vi kan komma på massor av olika faktorer, så som fantastiskt väder, en folktom skidort eller nyinköpt utrustning som presterar på topp. Men det som ändå är den avgörande ingrediensen är så klart snö. Älskade, underbara snö. Sagolik och ibland livsfarlig. Att vi som bor i Sverige och på nordligare breddgrader har ett speciellt förhållande till snö är ett som är säkert. Många långa vintrar har format oss och bäddat in sig i vårt DNA – vi är snönördar by birth. Men, betyder det att vi har koll på snöns fysikaliska bakgrund och egenskaper? På hur laviner bildas och hur vi undviker att dras med i en? Vi guidar dig igenom snöns färd från molnen till marken med hjälp av meteorologen Charlotta Eriksson, och för att få grepp om den snö som senare kan bli en skidåkares värsta mardröm har vi pratat med lavinexperten Jenny Råghall, områdes ansvarig vintertid i Kebnekaisefjällen för Naturvårdsverkets lavinprognoser.se. Två riktiga snörnördar, precis som vi! Men vi börjar från början. För att snö ska kunna bildas och falla ner på marken, så att alla vi snövurmare kan njuta av den, måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Temperaturen nära markytan måste vara under eller bara obetydligt över noll grader och det måste finnas ett moln som är kapabelt att producera nederbörd. Sådana moln bildas när luften hävs så att den kyls av och kondensation av vattenånga startas. Den här hävningen kan ske på tre olika sätt: 1. Luften kan tvingas upp vid en varmfront eller kallfront (på gränsen mellan två luftmassor). 2. Luften kan värmas upp över en förhållandevis varm vattenyta vintertid eller över en solvärmd markyta sommartid. 3. Luften kan tvingas upp av ett terränghinder (till exempel ett berg).

När de här förutsättningarna är på plats bildas små iskristaller som sedan kan växa till små snöstjärnor och anta olika former, beroende på rådande temperatur och luftfuktighet. Att snöstjärnan ofta får en sexarmad struktur beror på att vattenmolekylen, som består av en syreatom och två väteatomer, har en form som gynnar sexkantiga kristaller under de förhållanden som oftast råder i atmosfären. Snöflingor uppstår sedan genom att snöstjärnor börjar klumpa ihop sig med varandra och faller ner mot marken. När snön faller till marken skiljer man på snöfall och snöbyar. Ett snöfall är när det snöar sammanhängande på ett större område under en längre tid. Medan snöbyar, som bildas ur bymoln, är nederbörd som börjar hastigt, inte varar särskilt länge och inte breder ut sig på så stor yta, ungefär som en

pu`dersnö subst. ~n ORDLED: puder--snön • fin och kornig (nyfallen)

regnskur. Snö som är porös och fuktfattig bildas vid flera minusgrader, och om det är torrt och kallt där den faller behåller den sin lätta, fluffiga egenskap när den ligger på marken. Det är detta vi kallar för pudersnö, en färskvara som mången skidoch brädåkare rusar hals över huvud ur stugan för. Väl på marken lagras snöflingorna i skikt. I snötäcket på marken finns hela vinterns väder bevarat i flera olika lager av varierande fasthet. Kall snö bildar ett lätt, poröst och instabilt lager. Under perioder av mildare väder med fuktig snö bildas i stället mer kompakta och stabila lager. Det är ett samspel av temperatur- och vindförhållanden under snöfallet men även senare, under vinterns gång, som avgör hur stabilt ett snölager är.

lavin subst. ~en (över tyska Lawine, av medeltidslatin laviʹna ’jordskred’, av latin laʹbor ’glida’, ’falla’) • snöskred, snabb massrörelse av snö utför en bergsida För dig som skidåkare gäller det att både njuta av och ha respekt för snön. Laviner kräver årligen nära 200 människoliv runt om i Europa och det finns ett gäng olika typer av dem. En nyckel till att vara säker och ha roligt ute i snön och på fjället är att lära sig identifiera några av de viktigaste skillnaderna. De farligaste lavinerna för oss människor är flaklaviner. De kan bli otroligt stora och det går sällan att veta exakt var eller när de kommer att starta. De grundläggande förutsättningarna för att en flaklavin ska kunna starta är att ett svagt snölager (mjukt) med ett ”flak” (hårdare, men behöver inte vara hårdare än puder) ovanpå ligger på en sluttning som är minst 30 grader brant. Det som sedan behövs är en utlösare i form av för mycket belastning på det svaga lagret. Det kan vara ytterligare några centimeter snö som krävs, en skidåkare, eller nästa viktklass – skoteråkare. De vanligaste typerna av flaklaviner i de svenska fjällen är drevsnöflak samt bestående flak. Drevsnöproblemet finns på läsidan av fjället – på östra sidan om det blåst från väst – men även i andra formationer såsom raviner och rännor som har legat i lä för vinden. Ofta ser man barblåsta åsar runt omkring, och själva flaket kan se mjukt och kuddlikt ut, men det kan även vara hård snö om det har blåst väldigt hårt. Instabiliteter i drevsnö läker ofta ihop inom två till tre dygn. Värre är det med bestående flak – ett problem som inte syns på ytan, som kan ligga djupt nere och vara ett problem i flera månader. Detta problem bör därför hanteras med största försiktighet. Innan du ger dig ut på fjället behöver du lära dig tolka och använda lavinprognoserna. Flest lavinolyckor inträffar vid lavinfara 2 och 3 på den femgradiga lavinskalan, så titta inte bara på siffran – läs hela prognosen. Lavinproblemen som beskrivs berättar var i terrängen det är farligast, på vilka höjder och hur stora laviner det kan bli. Undviker du dessa platser går det alltså att åka säkert, det är sällan lavinfarligt överallt. Men kom ihåg att det är en prognos. Dels över ett stort område och inte för enskilda sluttningar, dels baserat på väderprognoser som också kan komma att slå fel.

kvalitet och om målet med din åkning kan uppnås oavsett om du åker 25 grader. En av fyra som dras med i en lavin dör, så om du kan tänka dig att åka flackare än 30 grader för att slippa leka med döden så har du en bra utgångspunkt. Använd verktyget ”lutningsgrad” i kartan på lavinprognoser.se innan du åker i väg, för att få koll på lutningen. Väl ute på fjället finns det fyra tydliga varningssignaler på lavinfara som du bör kunna känna igen: färska laviner, whumph-ljud (suckande ljud i snön), långa sprickbildningar kring skidorna samt typiskt väder som ökar lavinfaran (intensivt snöfall eller snödrev samt kraftig temperaturökning och regn). Märker du något av dessa tecken bör en varningsklocka ringa i ditt huvud. Fortsätt inte till lavinterräng! Tänk plan B eller vänd om. Mät lutningen kontinuerligt innan åk. Du kan använda dig av dina stavar, appar med ”klinometer”, en lutningsmätare som fästs på staven eller en kompass. Utöver lutning behöver du även tänka på vad terrängen kan få för konsekvenser: Finns där terrängfällor som klippor, stup, träd och djupa raviner, som gör att vi slår ihjäl oss om vi hamnar i en lavin? Fyra saker till att lära sig för att minimera risker och konsekvenser är åkregler. 1. Sprid ut gruppen om ni måste gå i lavinterräng på vägen upp. 2. Stanna bara på säkra platser. 3. Bestäm en flyktväg innan ni börjar åka nedåt. 4. Åk en och en och ha uppsikt över varandra. Kommunicera reglerna öppet och tydligt med varandra; många olyckor hade kunnat undvikas om man bara hade gett de här fyra punkterna tillräckligt med utrymme i det gemensamma beslutsfattandet. Att köpa utrustning är lätt, kommunikation är svårare, och man måste komma överens med sina åkkamrater om att satsa på att utveckla den. Om ni kan ha en öppen kommunikation får ni tillbaka mer kunskap, glädje och säkerhet. Ska du vistas utanför lavinprognosområdena behöver du ha fördjupad kunskap om att bedöma lavinfaran helt på egen hand. Det är en bra investering att gå en lavinkurs, för att lära dig mer om ditt eget risktagande, lavinterräng och kamraträddning. Snön tar inte hänsyn till dig; du måste ta hänsyn till den.

Lavinterräng är där det lutar mer än 30 grader, eller platser som ligger nedanför sådana branter. Fråga dig själv om snöns

PACKA FÖR TOPPTUR Text: Anna Kernell / Fotograf: Matti Rapila Andersson

Vidsträckta vidder av orörd snö ligger och väntar på besök. Det kliar i skidmusklerna, klappar i fjällhjärtat och cellerna skriker TOPPTUR! Självklart ger du efter för din längtan och ringer dina åkkamrater. Men innan du tar dig an fjället gäller det att du är väl förberedd. När lavinkursen är genomförd och säkerhetstänket är på plats är det dags att packa ryggan inför äventyret. Jonatan Axelsson Sandström från Summit Guides hjälper oss, att hjälpa dig, att packa lavinutrustningen rätt. Här får du svar på VAD som ska med, VARFÖR du behöver det och VAR det ska stoppas ner. Enjoy n’ ski safe!

UTRUSTNINGSFICKA • Spade • Sond • Stighudar

YTTRE FACK • Pannlampa • Solkräm • Läppbalsam • Solglasögon • Syftkompass • Karta

HUVUDFACK • Förstärkningsjacka • Tjockare handskar (Packa ovanstående i en drybag) • Första hjälpen-kit (inklusive skavsårsplåster) • Lagningskit • Vindsäck • Vattenflaska • Termos • Matsäck

THE BASICS Det absolut grundläggande och mest nödvändiga att ha med sig på topptur är transceiver, sond och spade. Transceivern ska vara digital, ha tre antenner och en avflaggningsfunktion. Avflaggningen sparar dyrbar tid när flera av dina medåkare blivit begravda under snön, genom att blocka signalerna från den senast upphittade så att du kan fokusera på dem som fortfarande behöver hjälp.

nästan ingen plats. Men oj, vad bra den kan vara att ha med sig! Mitt i djupaste vintertid är ljustimmarna få och när det börjar skymma går det fort. När turen tar längre tid än ni hade beräknat och mörkret faller är en pannlampa bra att ha med sig – att åka skidor eller bräda i mörkret är ingen hit. Skulle det ske något oväntat som gör att ni blir kvar på fjället framåt småtimmarna så blir det mycket enklare att hitta er om ni har en lampa att lysa med för att visa var ni är.

Se till att sonden är minst 240 centimeter och att spaden är av metall samt har teleskopskaft. Möjligheten att förlänga skaftet är av stor vikt då själva grävningen är det tyngsta av alla momenten i en kamraträddning. Har du en kort spade av dålig kvalitet så kommer det att bli jobbigare och gå långsammare för dig att gräva, vilket resulterar i att din kamrat ligger längre under snön.

ÄLSKADE EXTRAPLAGG Det finns inget dåligt väder, bara dålig packning utan extrakläder. En lätt dun- eller syntetisolerad förstärknings jacka är något som bör finnas i alla packningar, till alla aktiviteter, året runt. Den är varm, den är skön och den tar liten plats i ryggsäcken – inget snack om saken. Kom ihåg att stoppa ner den och andra plagg i en vattentät drybag så att de inte riskerar att bli blöta.

Transceivern ska sitta i sin sele, som följer med när du köper den, innanför ditt yttersta plagg. Eller så lägger du den i en förstärkt benficka, och sätter då fast leashen i en bältesögla eller i en befintlig krok inne i byxfickan. Sonden och spaden bör ligga lättillgängligt så att du snabbt kan få fram dem. NÄR OLYCKAN ELLER VÄDRET ÄR FRAMME Att vädret i fjällen är lynnigt är välkänt, och ibland skiftar det extremt snabbt vilket kan få även den allra vanaste fjällräven ur balans. Att kunna ta skydd i en vindsäck kan vara direkt livsavgörande om ni fastnar i en pinande snöstorm eller om någon i gruppen skadar sig. Lika tacksam är säcken för fikastunden och skavsårsbehandlingen. Kom ihåg att alltid ha med ett första hjälpen-kit i packningen – oumbärligt för både små och stora skador.

Ett annat hett tips är att ta med dig ett par tjockare handskar än de du använder när du kämpar dig upp för fjället. De är troligtvis både tunnare och kanske blöta av svett. Dessutom är det snart dags för nedfärd. Glöm för guds skull inte annan matnyttig utrustning som solglasögon, matsäck, vattenflaska och termos. Det är viktigt att njuta i pauserna och det gör du bäst med en full mage och en rykande kopp kaffe i handen. Kom även ihåg att öva mycket och kontinuerligt med lavinutrustningen så att du har koll om det värsta skulle inträffa och du, eller din bästa vän, hamnar under snön.

Ta också en titt på din utrustning innan ni ger er ut. Vad kan gå snett? Någon skruv blir lös i bindningen, pjäxans gå-läge fastnar, stighudsfästet släpper där fram. Ett lagningskit med ett multiverktyg, några skidremmar, ett par extra skruvar och lite ståltråd kan göra underverk. NAVIGERA I TERRÄNGEN Ta med en tryckt karta över de fjäll du planerar att äventyra i, helst inte i mindre skala än 1:50 000 då 1:100 000 blir för odetaljerad. En del kartor finns i alpin variant i skala 1:25 000 som visar kuperingar väldigt tydligt och vars detaljrikedom blir en stor fördel på topptur. Välj en syftkompass med klinometer för att navigera i terrängen. Med den kan du nämligen mäta lutningen på din eventuella upp- eller nedfärd. Detta för att du så säkert som möjligt ska kunna identifiera och undvika lavinterräng, som finns kring 30 graders lutning och brantare. En liten och smidig pannlampa väger inte mycket och tar

Jonatan Axelsson Sandström tar pudersvängar nedför Mjölkvattsfjället i Åre.

Summit Guides är ett Årebaserat företag som specialiserar sig på genuina fjällupplevelser och erbjuder guidade turer och kurser året runt. De är certifierade lavininstruktörer och får utbilda i Friåkning 1 och Pro 1. Friåkning 1 riktar sig mot personer som åker offpist på fritiden och för rekreation; Pro 1 riktar sig mot åkare som toppturar mycket, eller dem som vill jobba med lavinfrågor som till exempel pistör. Läs mer på summitguides.se

EPIC GEAR [/ˈepɪk ɡɪə(r)/]

Text: Oscar Hentmark / Fotograf: Victor Inggårde Epic meaning particularly impressive or remarkable. ”the powder yesterday was epic.” Gear meaning equipment or apparatus that is used for a particular purpose. Like ”I would never survive without my ski touring gear.ʼʼ Together ’epic gear’ forms a noun describing the epicness of the equipment provided by Addnature. Inför vintersäsongen är vi helt orimligt hooked on topptur! Så Epic Gear-segmentet har så klart tagit tillfället i akt att nörda runt bland skidor, pjäxor, bindningar och allt annat du behöver ha koll på inför topptursäventyret. Kunskap är key, som man säger, och därför har vi myst ner oss i en härlig intervju med experttips och favoritgear från Annika Färjh som, när hon inte är ute i snön, gärna delar med sig av sin kunskap när hon hjälper dig i Addnaturebutiken. Hon berättar om allt från sin trogna och episka gear till vad du ska tänka på när det är dags för topptur.

– Första gången jag testade att topptura var uppe i Åre. Min kompis hade börjat tävla i skimo (ski mountaineering) och hade jättetunna skidor och fartdräkt. Men jag hakade på, och eftersom jag är friåkare från början så satte jag på turbindningar på mina stora slalomskidor, som man lyfter hela ramen med, och körde med mina vanliga slalompjäxor på. Det var så tungt. Det värsta jag har gjort, och jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle köra topptur… – Kort senare när jag fick testa hennes gear blev det helt plötsligt så jävla kul. En helt annan upplevelse. Nu älskar jag det över allt annat!

SKIDORNA Annika skiner upp när hon pratar om topptur, och när hon får frågan om vad som är viktigt att tänka på när man ska välja skidor, och vad hennes Epic Gear är, blir hon nostalgisk. – Efter att jag blivit frälst gick jag direkt och köpte ett nytt skidkit och har kört på det sedan dess. Mest för att de var lite kortare och smalare i midjan. Jag valde inte de lättaste skidorna, eftersom mitt fokus fortfarande är åkningen. För mig är det viktigt med balans mellan låg vikt och stabilitet. Utför är roligast så jag väljer att lägga mitt fokus där. Skalar man av vikten på en skida, tappar den oftast i lekfullhet och stabilitet utför, men det blir så klart lättare att gå uppför om skidorna är lättare. En smaksak, men det jag lägger vikt vid är att utförsåkningen är bra, och om du bara ska upp på en topp eller två kanske det är smartast att lägga fokus på stabilitet snarare än vikt. – Den här säsongen ska jag köpa nya och jag har siktat in mig på ett par kolfiberskidor. Förut var kolfiberskidor inte lika roliga att åka på, men med nyare teknik att bygga skidor på, blir de sjukt mycket roligare. Jag har haft ögonen på ett par olika modeller men får se vilka det blir till slut.

SPLITBOARDEN Den nya trenden som låter snowboardåkare slippa bära på snöskor när de åker, och brädan när de ska uppför. VAD TYCKER DU OM SPLITBOARD ANNIKA? – Ashäftigt! Topptursskidor och snowboard i ett. En bräda kluven på mitten så att du kan tura uppåt och åka bräda ner. Jag kör skidor men några kompisar har splitboard. De är riktigt snygga! Dem hittar du exklusivt oﬄine, här hos mig i butiken.

BINDNINGARNA Bindningar för topptur är lite speciella. Normalt sett så är bindningar till för att fästa pjäxan i skidan, men bindningar för topptur behöver en ytterligare funktion. Eftersom du ska gå uppför behöver de också kunna släppa upp och lyfta hälen, typ som på ett par längdskidor. ”Gåläget” i pjäxan gör att de fungerar som vanliga skor och din vrist kan böja sig fritt, så du kan gå upp på toppen. Tja, ta en topptur helt enkelt! Så vilka bindningar är bäst Annika? – Hur mycket kommer du att gå på dem? Vet man att man ska gå mycket ska man satsa på en tech-bindning med så låg vikt som möjligt. Jag vill kunna ta lite drop (hoppa utför ”stup”) även om jag har tech-bindningar. Så jag kör på ett par lite kralligare bindningar. – Egentligen vill jag ha en uppsättning för topptur eller skimo och en för utförsåkning men jag har valt att lägga mig lite mitt emellan så jag kan göra både och. Ett hett tips för dig som vill ha det bästa av båda världar är dock Salomon Shift. Dem ska jag nog sätta på mina puderskidor så jag kan ha dem till både topptur och liftburet.

DIN-SKALAN – Ju högre nummer, desto svårare att den löser ut. Ställs in efter vikt. Friåkare/tävlingsåkare har ibland högre DIN (cirka 14–16) för att bindningen inte ska lösa ut i onödan. Semesteråkare i samma vikt kanske har 7–8. De lättare bindningarna har generellt mycket lägre DIN för att lösa ut lättare och undvika skador. Mina går upp till 10, vilket jag känner räcker, men kolla med ditt försäkringsbolag innan du ska ställa in din DIN. Det kan rädda dig från både skador och oförutsedda utgifter.

STIGHUDARNA Skidor är som bekant gjorda för att du ska glida nedför snön, vilket gör det lite knepigt när du ska ta dig uppför berget under en topptur. Tänk om det då funnits något man tillfälligt kunde fästa under skidan för att ta sig uppför den hala snön. Som en hud som glider åt ena hållet men klamrar sig fast åt andra hållet. Som en hud där håren stryks medhårs när skidan rör sig uppåt men som greppar snön när håren stryks mothårs, som små, små klor, så att du inte glider bakåt. Kan det möjligen finnas? – Haha – ja! Jag brukar tipsa om Pomoca, de är jättebra. Oavsett vilka du har, tänk på att du gärna ska ha på

skyddslagret som du får med. Annars är det viktigt att du sätter ihop dem i sig själva och inte ihop i varandra. Har man ett par bra hudar och tar hand om dem så håller de jättelänge. Stoppa in dem i armhålan eller på magen när du inte använder dem. Dels för att de är lättillgängliga men främst för att de inte ska frysa fast; det kan skapa problem.

PJÄXORNA När du ska på topptur är manövrerbarhet av pjäxan den allra viktigaste egenskapen. Du ska inte bara ha en stabil pjäxa när du åker utför utan även en skön sko att gå i. Annika tipsar om toppturspjäxor: – Jag köpte mina nya toppturspjäxor innan jag skulle åka till Japan förra året. De är låga och lätta men fortfarande styva, typ 120 flex, som till skillnad från andra lätta varianter funkar väldigt bra att åka i, även på mina vanliga utförsskidor. De som kör skimo har väldigt lätta modeller vilket är jättebra när du ska gå uppför. Mina är lite tyngre för att vara stabila nog att köra hårt utför, men är helt klart lätta nog att det blir kul att gå uppför. – En självklarhet för att öka komforten, stabiliteten och helhetsupplevelsen av pjäxan är att formgjuta en sula efter din fot. Jag som dessutom har rätt kalla fötter skulle aldrig klara mig utan det. Värmesulor går även bra att lägga till men att köpa ett par pjäxor utan att gjuta en sula är som att köpa en säng utan madrass. VAR KAN MAN GJUTA SULOR? – Hos mig i butiken så klart! Vi kan även värma pjäxorna för att anpassa dem efter just din fot.

MER EPIC GEAR SÅ VAD MER ÄR VIKTIGT NÄR DU SKA GE DIG UT PÅ TOPPTUR? OCH HUR SKA MAN KLÄ SIG? Säkerheten är alltid viktigast! Glöm inte att reka din tur. Gå gärna med en guide om du inte är erfaren och glöm inte lavinutrustningen. – Kläder beror alltid på väder, men i regel: Ha inte på dig för mycket. Generellt så brukar jag köra ett ullunderställ, hardshell-skidställ, en fleece och så brukar jag ha med mig ett förstärkningsplagg för att värma mig när jag pausar. Jag är som jag sa tidigare rätt kall av mig, men eftersom du är aktiv när du turar så krävs inte så mycket kläder. Jag brukar se till att jag har ventilerande och lätta plagg. Ta inte på dig för mycket, det blir bara tungt och svettigt. Satsa på rätt gear så att du slipper ha en jobbig förstaupplevelse som jag, och i stället får uppleva allt det fantastiska med topptur!

SKIFULNESS I SKÄCKERFJÄLLEN Text: Martin Nyberg / Fotograf: Emrik Jansson

Jag har fått förmånen att följa med på ett unikt topptursevent med namnet Get closer to Skäckerfjällen. Bakom eventet står Haglöfs, Addnature och SJ med syftet att öka medvetenheten om att hållbarhet och skidresor går att kombinera; genom att välja hållbar transport, boende, mat och prylar kan man minimera sin påverkan på klimatet. Platserna till resan auktionerades ut och summan över auktionernas utropspris gick oavkortat till POW (Protect Our Winters). Därför är det med lite bättre samvete vi vaknar efter en god natts sömn i tågets bekväma tvåbäddare, en timme innan beräknad ankomsttid. Gott om tid för en frukost i bistron, där jag också hinner bekanta mig med resans alla deltagare.

DAG 1 – STORMEN I samlad tropp kliver vi av på Åre station där vår guide Jonte och fotografen Emrik möter oss. Vi delar upp oss i Jontes bil och en taxi, stuvar in packningen och börjar rulla mot Kolåsen. Alla har nervöst följt väderprognosen den senaste veckan, som har pekat på plusgrader i kombination med nederbörd och hårda vindar. Tyvärr verkar prognosen stämma för termometern i Jontes bil

visar på 8 grader när vi tar höger i Kallsedet, och regnet kommer som på beställning när vi kliver ur bilarna på parkeringen som mer liknar en nyspolad hockeyrink. Desto skönare är det att komma in i den varma entrén på Kolåsens Fjällhotell där det luktar värmeljus och hemtrevligt. Anna och Micke Blyckert, som har drivit hotellet sedan 2003, hälsar oss välkomna med kaffe och kärleksmums i matsalen, det är ju ändå Alla hjärtans dag.

”Vinden är tillbaka och gårdagens pepp vid frukosten är inte lika närvarande. Jonte delar med sig av dagens planer, jag hör ’skogsåkning’ och ’puderrundan’. ’Det låter inte helt fel ändå, kanske lite mjukare snö utan skare’, tänker jag och tar sista tuggan av dagens första macka”

Medan vi fikar ger Anna oss en introduktion i allt från hotellets anrika historia till den hållbarhetsprofil de har i dag. Hotellets mat lagas av Micke och råvarorna kommer från egen odling, egna djur och från noggrant utvalda lokala producenter. Jag blir verkligen berörd av Annas och Mickes genuina driv för hållbarhet och jag känner mig privilegierad att få vara en av deras gäster. Samtidigt dånar vinden utanför matsalens fönster och plötsligt måste Micke springa ut för att rädda några sopkärl som är på väg tvärs över hockeyrinken.

Resten av dagen tillbringar vi inomhus med en kort men heltäckande lavinutbildning, vi delar med oss av egna erfarenheter och för en stund blir stämningen allvarlig. Vinden utanför gör sig påmind, det känns som hela hotellet gungar, Jonte tittar ut och konstaterar att vi kör transceiversöket i morgon i stället. Resans första dag avrundas med fantastisk mat och skidfilm på projektorduk. DAG 2 – LILL-ANJESKUTAN Den passerande stormen ska ha nått sin kulmen i natt och i dag väntas bättre väder. Peppen märks kring frukostbordet, lunchmackor monteras och termosar fylls. Det varma vädret ställer till det och Fjällexpressen (skoter med släde för 8 pers) kan inte köra över isarna. Som tur är finns en plan B och vi får snällt låna bilar av hotellet och sköta transporten själva. – Vem vill köra brandbilen? frågar Micke när vi är på väg från frukosten. Men jag måste visa hur man startar! Försiktigt mumlar jag att jag nog kan tänka mig att

köra om ingen annan vill. Ingen annan vill, och 5 minuter senare sitter jag bakom ratten och söker med blicken efter knapparna till brandbilens sirener. Vinden slår mot min vänstra kind när vi påbörjar klättringen uppför Lill-Anjeskutan. Allt är vitt och jag ser bara konturerna av personen framför mig. Med 70 höjdmeter kvar till toppen fäller jag upp kapuschongen för att få skydd, och samtidigt som jag krånglar för att stänga alla ventilationsöppningar får jag en stark känsla av välbefinnande. Jag uppskattar verkligen bergets kontraster, för bara en liten stund sedan gick hela gruppen samlad och småpratade till stighudarnas gnällande ljud mot Lill-Anjeskutans vindpinade snötäcke. Väl uppe i mjölken på Lill-Anjeskutans topp funderar jag lite på exakt när vädret skulle bli bättre. De negativa tankarna avbryts av guidens röst: – Hudar av! På med dunet och fyll på med energi! Jonte har en tilltalande ledarstil. Rakt på sak, tydlig med en ständig närvaro och ödmjukhet. Hans värmländska ursprung kanske är en bidragande faktor till hela intrycket och jag känner mig trygg på fjället i hans sällskap. Väderguden och guiden Jonte visar med hela handen, men på ett sympatiskt och varmt vis. Det visar sig att Jonte också kan tillskrivas rollen som vädergud för precis när vi ska börja åka ner i Strydalen tunnas mjölken ut och sikten blir bättre. Först visar sig Aahkantjahke med sin väldiga vertikala klippvägg och inom bara några minuter ser vi hela Strydalen. Åket ner är mycket bättre än förväntat, snön är mjuk och kall, vi tar sikte på Strydalens vindskydd och lunch. Stämningen är på topp och vi njuter av tystnaden och det mjuka eftermiddagsljuset hela vägen tillbaka ner till vägen. DAG 3 – SKOGSÅKNING & PUDERRUNDOR Vinden är tillbaka och gårdagens pepp vid frukosten är inte lika närvarande. Jonte delar med sig av dagens planer, jag hör ”skogsåkning” och ”puderrundan”. ”Det låter inte helt fel ändå, kanske lite mjukare snö utan skare”, tänker jag och tar sista tuggan av dagens första macka. Dagens tredje macka intas på toppen av Stortuvan. Vädret är över förväntan, och nedgrävda i en snödriva njuter vi av att solen är framme. Snön är tyvärr sämre än förväntat, bottenlös slush täckt med ett krispigt lager av bristande skare, tänk en riktigt äcklig skumraket. Vi parar ihop oss två och två för att inte tappa någon i skogen, men risken känns minimal för skratten studsar mellan träden när vi med knäna som insats tar oss ner.

”Fostrande”, konstaterar vi och nickar till varandra, samtidigt som vi tänker på badtunnan som väntar på Kolåsen, och vi fattar ett gemensamt beslut att det får räcka för i dag, tar på hudarna och börjar skråa hem. DAG 4 – DÖRRSVALEN Yes! I dag ser förutsättningarna riktigt bra ut – klart väder med svag vind – och Fjällexpressen avgår efter frukost. Dagens plan blir Dörrsvalen och energin i gruppen är på topp när vi tar oss upp genom en fantastiskt fin björkskog. Träden känns spöklika, de är helt täckta av skägglav som liksom har fastnat pekade i den senaste stormens vindriktning. Förekomsten av lavar är som bekant en indikator på ren luft och med en stark känsla av tacksamhet tar jag två extra djupa andetag. Tankarna svävar i väg när vi börjar närma oss kalfjället och ett flygplan passerar på hög höjd, som en irriterande påminnelse från verkligheten. Jag går i kapp Allan som jag inte hunnit bekanta mig med än, vi klättrar jämsides och jag blir inspirerad av hans fokus på hållbarhet när han berättar om skidresorna med grabbgänget som sedan några år tillbaka ska ha så liten klimatpåverkan som möjligt. Efter lunch är det 200 höjdmeter kvar och Jonte uppmanar oss att förbereda skarjärnen för att klara stigningen på den isiga bergssidan. Självklart har jag inte med skarjärnen, eftersom senast jag behövde dem var typ 2010. Så jag bootpackar upp och konstaterar att jag uppenbarligen har åkt för lite skidor i Jämtland. Lyckligtvis är jag inte den enda med skidorna på ryggen, alla tar sig till slut upp och vi lämnar isen bakom oss. Vi hinner med en till macka innan vi hudar av och äntligen får åka skidor. Snön är relativt snabb med lekfulla ränder av drev som vi tacksamt lägger svängarna i. Några glädjetjut blir det och sista biten ner genom ett glest skogsparti inbjuder till riktigt lekfull åkning innan åket väl tar slut nere vid vinterleden. Fika, hudar på, följt av det sköna lunket tillbaka till Fjällexpressen. Väl inomhus igen på Kolåsens Fjällhotell blir det snabbpackning och dusch. Taxin kommer om en timme och tack vare Anna och Micke hinner alla äta sig mätta innan vi rullar i väg mot Åre och nattåget som ska ta oss hem. Det sköna med toppturer, förutom alla fikastunder, är att alla är närvarande och det finns tid för samtal och reflektion. Skidåkningen för oss närmare varandra, och genom att grunden för resan är hållbarhet har vi haft en utgångspunkt för att diskutera vilka val vi kan göra för att kunna fortsätta göra det vi älskar.

*“Skifulness – accident prevention by finding happiness in less dangerous terrain”

Nengal 3L PROOF Kurbits Parka Made to be worn all day in harsh conditions, this yearâ&#x20AC;&#x2122;s models come in a brand new Kurbits-influenced pattern. A folk-art originating from our birthplace Dalarna, Sweden. Kurbits is traditional ornamental motifs used to decorate mainly wooden objects. In our updated version we were inspired by the bold colors and the shifting floral patterns, and from that we created our own modern variety.

36 Dalarna Sweden Est.1914

37 www.haglofs.com

TOPPTURSTIPS FÖR NYBÖRJARE Text: Julia Möller / Fotograf: Emrik Jansson

Blicka ut över de orörda snöfälten och vila i tanken på att slippa fyrtio minuter i liftkö och tusen åkare i backen. Toppturen har vunnit över oss på sin sida av berget. Här finns mäktig natur, ett rejält motionspass och känslan av att vara den första som åker skidor på platsen. Våra svenska fjäll har de perfekta förutsättningarna för fantastiska topptursupplevelser, och när pudersnön ligger som djupast utökas dessutom tågavgångarna till Åre med omnejd. Och det var i Åre som Robert Tusseus, sommelieren vars skidoch cykelintresse gjorde att han landade på

TVÄRÅVALVET – ORÖRDA ÅK NÄRA CIVILISATIONEN – Många har nog varit i Åre, men inte upptäckt stället på topptur. Här, vid sidan av Åreskutan, gömmer sig härlig lössnö med många möjligheter till fina åk och stor variation. Fördelen med Tväråvalvet är att du får orörd snö nära civilisationen, samtidigt som det är utmanande om du inte har mycket erfarenhet. Upptäck de stora öppna ytorna eller den mäktiga ravinen. Tväråvalvet når du från Skutans topp eller med släplift från Ullådalen.

Addnatures kundtjänst, hittade upp på topparna. – Känslan av åket efter en topptur är nästintill obeskrivlig. Du förtjänar åket, en lycka som sitter i hela vägen ner och långt efter. Två timmar upp och ett åk ner ger så mycket mer än 10 varv i lift och pist. Efter fyra år i Åre känner Robert sig hemma bland bergen, och här berättar han om tre favoriter i området för dig som vill prova på toppturer.

BJÖRNEN – TOPPTUR I SKENET AV PANNLAMPAN – I Björnen finns en snitslad tur som tar dig till åkning genom tät skog. Reflexerna gör det möjligt att ta turen i mörker, en häftig upplevelse i skenet av bara pannlampan. Eftersom du tar dig upp genom trånga passager är det också ett perfekt ställe att slipa på tekniken, som att göra lappkast, när du vänder på skidorna 180 grader en efter en. Banan börjar vid Lokattliften och går genom skogen till toppen av Förberget. Ett tips till dig som aldrig testat topptur tidigare är att Skidcenter erbjuder guidade turer och prylprovning för nybörjare.

GETRYGGENS FRAMSIDA – INKÖRSPORTEN – Getryggens framsida kan bäst beskrivas som inkörsporten till topp turer, eftersom det är ett perfekt ställe att starta din toppturskarriär. Det är snällt mot nybörjaren och familjevänligt. Här finns oändligt många åk. Tipsar jag om fem kan du hitta ytterligare tre mellan varje. Turen utgår från Storulvåns fjällstation och du går upp i den bredaste delen av framsidan och sedan väljer du dina egna linjer utför. Sikta mot fjällstationen så kommer du inte på villovägar. Getryggens topp är flack, så här kan du korka upp kaffetermosen och njuta av utsikten mellan åken.

EN LYSANDE GUIDE Text: Julia Möller / Fotograf: Phil Allison & Emelie Voltaire

Ett ringlande ljuståg på väg mot toppen av ett berg, en ensam ljuspunkt i skogen eller över necessären i fjällstugan – pannlampan är en favorit inom handsfreeutrustningen. Den omvandlar mörkret från hinder till utmaning. I dag används nästan uteslutande kraftfulla led-lampor och det finns en lampa för varje aktivitet och varje terräng. Låt Hooked sprida ljus över ditt letande efter en ny pannlampa, eller ge dig upplysning om den lampa du har. LJUSSTYRKA Alla som någon gång har varit på jakt efter en pannlampa har stött på ordet lumen. Lumen är ett mått på ljusflödet och beskriver det totala ljusflödet som en ljuskälla utsänder i alla riktningar. Högst lumental är inte alltid synonymt med det ljusaste ljuset, hur lampan fördelar ljuset har också betydelse. Anpassa ljusstyrkan efter var du ska springa. På upplysta vägar krävs ett lägre lumental än om du springer utanför elljusspåret. Generellt sett kommer en ljuskälla med högre lumental att förbruka energi snabbare. Tänk därför på relationen mellan lumen och hur länge du vill vara ute. Ju snabbare du rör dig framåt, desto kraftigare lampa och längre ljuskägla krävs – du kan lätt cykla ifatt ljuset annars.

LJUSSPRIDNING Ljusspridningen är minst lika viktig som ljusstyrkan. En bred ljusspridning passar bra för tält uppslagning eller kartläsning. Den fokuserade ljusspridningen passar bra när du vill se långt och bestämma riktning i löpningen, eller titta efter säkringarna längs klätterleden. Den mest mångsidiga pannlampan är den som mixar det breda och det fokuserade ljuset, optimalt när du är i rörelse. Numera finns också smarta pannlampor med en teknologi som låter lampan själv känna av vart du tittar och hur nära föremålet är, och ställer in ljuset själv. Du behöver inte använda händerna och slipper bli bländad när du tittar ner i kartan.

BATTERI Fundera också på vilken typ av batteri du vill ha. Du ska aldrig behöva oroa dig över att batteriet tar slut och det ska vara lätt att byta ute i fält. USB är smidigt med enkel laddning, men ger sämre effekt, riktiga batterier ger högre effekt. Det laddningsbara batteriet måste kunna bytas ut. Specialbatterier går inte att byta ute i skogen, välj då i stället utbytbara så att du kan ha extra batterier i packningen. Batteritiden blir viktigare ju längre du tänker vara ute, och faktorer som minusgrader drar ner batteritiden. Vintertid är det därför en god idé att ha ett externt batteri i ryggsäcken eller jackan, som du kan hålla skyddat från kylan. När batteriet sitter på huvudet ska det självklart inte kännas tyngande.

VANLIGA FRÅGOR OCH SVAR OM PANNLAMPOR ALLA TJATAR PÅ MIG ATT JAG MÅSTE HA EN SUPERSTARK PANNLAMPA, ÄR DET NÖDVÄNDIGT? Det beror på hur mörkrädd du är! Skämt åsido: Hur stark lampa du behöver beror helt på vilken typ av löpning du tänker hålla på med, hur teknisk terrängen är och hur snabbt du springer. En person som springer teknisk stig i högt tempo kanske tycker att du ska ha en lampa med över 1 000 lumen, men om du mest springer på asfalt eller i motionsspår så är 200 lumen fullt tillräckligt. Det är också viktigt att avgöra om du vill ha mycket ljus för att du känner dig otrygg i mörkret, eller om du vill ha ljus för att kunna se var du springer. Vill man känna sig tryggare så ska man givetvis välja en starkare lampa. Viktigt att tänka på är att lampans styrka oftast påverkar batteriförbrukningen. En stark lampa kan ge enorma mängder ljus, men du riskerar att få soppatorsk ute i skogen. En stark lampa behöver även fler/större batterier, vilket påverkar komfort och smidighet. Så den starkaste lampan är inte alltid bäst. JAG VILL KUNNA ANVÄNDA MIN PANNLAMPA TILL FLERA AKTIVITETER, INTE BARA LÖPNING. Mycket klokt. Men var då mer uppmärksam på batteritiden, så att den räcker för andra aktiviteter som kanske kräver ljus en längre tid. Tänk även på att det ska vara lätt att byta batterier ute i fält. Om ett batteripack som kräver laddning från vägguttag tar slut på en vandring blir det inte så lyckat. Har du däremot möjlighet att använda vanliga batterier eller ladda med USB kan du ha med fler batterier eller ett externt batteripack att ladda från. Andra funktioner att hålla utkik efter är rött ljus för att inte påverka ditt mörkerseende samt att lampan ska ha ett läge för brett allmänljus, vilket ger större spridning om du behöver lysa upp ett helt tält. Att använda pannlampan som tältlampa funkar utmärkt. Testa att lägga pannlampan i en fryspåse med frostad yta, då sprids ljuset mer. VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT ATT KUNNA STÄLLA IN STYRKA? Den mängd ljus som behövs för att lysa upp vägen eller stigen framför dig är betydligt mer än du behöver när du ska titta på kartan eller läsa av mobilen. Därför är det bra att enkelt kunna sänka ljusstyrkan rejält. Många lampor är även så starka att du riskerar att blända mötande; om du med ett snabbt tryck kan ”blända av” håller du dig vän med andra och minskar risken för olyckor. (Det är

en komisk syn med två mötande personer som bländar varandra så att de frontalkrockar, men det slutar oftast i allvarliga blessyrer.) Att kunna justera ljuset efter behov gör även att du kan förlänga batteritiden. BEHÖVER JAG EN SPECIELL PANNLAMPA FÖR VINTERTID? Batteritiden i alla typer av produkter försämras drastiskt av kyla. Det kan vara svårt att motverka att en pannlampa med batterier placerade vid huvudet blir kalla, men ett sätt som funkar rätt bra om batteripacket sitter baktill är att försöka dra mössan över i stället för under pannlampan. Vet du med dig att du kommer att vara ute mycket när det är kallt kan det vara bra att titta efter en modell som har batteripack med en lång sladd så att du kan ha det i en jackficka, i ryggsäcken eller i ett bälte vid midjan. Vissa modeller kommer med en förlängningssladd som gör att du kan flytta batteriet från huvudställningen till att sitta vid midjan. Mycket smidigt för att kunna variera hur du använder lampan.

10 SNABBA OM PANNLAMPOR 200 lumen ger tillräckligt ljus för vägar och motionsspår. 500 lumen ger ljus som räcker för de flesta skogsstigar. 1000 lumen ger ljus som gör att du kan du springa i teknisk terräng i högt tempo. Hur ljuset fördelas påverkar också ljusstyrkan. Ett högt lumental påverkar ofta batteritiden. Batteritid och vilket sorts batteri lampan använder blir viktigare ju längre tid du är ute. Ett rött ljus är bra för nattens camping, eftersom det inte sabbar mörkerseendet. Pannlampan ska sitta skönt och stilla på huvudet. Bandet ska vara lättjusterat och kunna användas ihop med mössa eller hårtofs. Kapslingsklassen anger vattentålighet, men de flesta sportlamporna tål vårt klimat.

GREPPA VINTERLÖPNINGEN Text: Olof Strömbäck / Fotograf: Emrik Jansson

Is och snö betyder inte att du är förpassad till gymmets löpband i vinter. Med rätt prylar kan du fortsätta din löpträning utomhus, trots att stigar och gator är täckta av is. Låt oss gå igenom de vanligaste halkskydden så att du kan behålla fästet i vinter. BRODDAR Broddar är en billig investering som ger ett säkert grepp. Det finns i princip två typer av broddar. Den mest effektiva varianten har rejäla stålpiggar som är sammanlänkade med en kedja. De påminner om stegjärn och du kommer att kunna springa i princip obehindrat när underlaget är helt isbelagt.

DUBBADE SKOR Broddar är en bra inkörsport till tyngre vinterlöpning, men om du springer regelbundet tycker vi att du ska ta nästa steg och investera i ett par dubbade skor. För den som är lite händig går det även att dubba skorna själv. Det är dock ganska pilligt och du behöver offra ett par skor för ändamålet.

Det finns även nättare varianter med mindre piggar. Den här typen av broddar är ofta billigare och ett bra alternativ trots att de inte ger fullt så bra fäste. En fördel är att de känns säkrare på isfria partier än broddar med större piggar. Oavsett vilka broddar du väljer ska du alltid vara aktsam när du har annat än is under fötterna. Du som springer trail behöver även se upp med rötter och berghällar, som i regel är extra hala och svåra att få fäste på även med halkskydd.

Fördelarna med färdigdubbade skor jämfört med broddar är att du slipper kränga av och på broddarna över skorna varje gång du ska springa. Broddar kan också ha en förmåga att åka runt lite på skorna vilket snabbt blir ett störande moment.

Vinterlöpning kräver vassa broddar som tar tag i isen. Billigare promenadbroddar kan göra att du bara halkar runt ovanpå isen och ger inte det fäste du behöver. Se dig om efter broddar som är gjorda specifikt för löpning.

Moderna dubbade skor anpassar sig efter det underlag du springer på vilket gör att du har fäste även på partier med barmark. Något som du går miste om när du dubbar skorna själv. Dubbade skor är dyrare än broddar men ger en bättre löpupplevelse. Ett par dubbade skor av hög kvalitet gör att du kan lita på fästet och bibehålla ditt normala löpsteg trots att det är halt. De funkar dessutom utmärkt för fjällopp på sommaren, förutsatt att loppet genomförs mest på lösare underlag och inte inkluderar långa sträckor med berghäll.

DET ÄR EN MATERIALSPORT Text: Oscar Hentmark / Fotograf: Emelie Voltaire

Detta är en stående ovation, ett genuint tack och en nostalgisk glädjetår som rinner nedför kinden, i textform. Det finns mycket som vi älskar, men två saker som verkligen förgyller våra liv är merinoull och skalplagg. Så när tillfälle ges att rikta strålkastaren mot något som verkligen förtjänar det är kandidaterna givna: Merinoull och softshell. Varför inte passa på att hylla båda?

MERINOULL – DET ULTIMATA MATERIALET SOM HAR TAGIT MULTISYFTE TILL EN NY NIVÅ Tänk dig ett material som är värmande på vintern, svalt på sommaren, mjukt mot huden, snabbtorkande, odörhämmande och biologiskt nedbrytbart. Tänk dig sedan att det passar för både vandring, träning, sommarkvällar, iskalla vintrar och när du sitter vid brasan. Tänker du att det är för bra för att vara sant? Glöm det … Tänk merinoull! Det är på sin plats att hylla detta perfekta material som, helt ärligt, inte har någon konkurrens i något annat material på marknaden. Klädtillverkare världen över gör allt de kan för att komma på en liknande syntetfiber eller hitta ett material med liknande egenskaper – men gång på gång går de bet. Ingenting kan mäta sig med detta naturmaterial. Men hur kan det vara så bra? För att hitta det ultimata materialet, som håller dig varm på vintern samtidigt som det svalkar i solen på sommaren, så måste vi lära oss av och ta hjälp av naturen, närmare bestämt av djuren. I Nya Zeeland, men även i många andra delar av världen, bor merinofår som på vinterhalvåret lever i extrem kyla och på sommaren får utstå rejäl hetta. Precis som vi! När vintern nalkas odlar de dubbel päls för att hålla värmen i extremkyla. Det fina med merinoullen är att vi kan göra samma sak, genom att sätta på oss ett till lager, utan att tappa ventilationsförmågan. Det beror på att merinoullen består av ultratunna fibrer vilket också gör den superbekväm och len mot huden. Win–win! Plaggen är perfekta att ha med sig på en tur eller expedition, både på grund av sin låga vikt och för att de inte behöver tvättas i närheten av lika ofta som plagg i andra material. Det gör att du kan packa färre plagg och således spara ännu mer vikt. Materialet står emot dålig lukt, så om du ansträngt dig

mycket kan du bara hänga ut dem på tork. Svett och annan lukt försvinner och de blir som nytvättade. De är dessutom snabbtorkande, och skulle de bli blöta under turen så håller de fortfarande värmen. Vad mer kan man önska? Tygerna av merinoull kommer i olika tjocklekar och en enkel regel är att de följer säsong. De tjocka har en vikt på cirka 260 g/m² och lämpar sig bäst för vintern, de tunna på sisådär 200 g/m² passar året runt och de supertunna på runt 150 g/m² passar för sommaräventyren. Men det fina är att de jobbar bäst tillsammans. Om du fryser sätter du, som vi nämnde tidigare, på dig ett lager till och du kan till exempel planera efter säsong. Så oavsett om ska du köpa underkläder, underställ, mellanlager eller strumpor, välj merinoull. Det är inte bara definitivt värt det, det är även på sin plats att hylla merinofåren för att de delar med sig av sin fantastiska ull. Tack!

SOFTSHELL – DET ÄR DAGS ATT HYLLA LILLDOLDISEN En hommage är även på sin plats för det ibland förbisedda softshell. Det har inte fått den uppmärksamhet det förtjänar, så nu är stunden kommen. Tekniskt sett är det inte ett material utan mer av en plaggtyp, men en plaggtyp som används flitigt av dem som vill få ut det mesta av sitt plagg. Oavsett om det handlar om jackor eller byxor så är det dags för softshell att ta plats i rampljuset! Om du gillar att röra på dig behöver du en jacka eller ett par byxor som skyddar mot påverkan utifrån, samtidigt som de justerar din kroppsvärme efter din aktivitet. Softshell är perfekt för daglig användning, vilken aktivitet du än håller på med. Vare sig du ska cykla eller kanske klättra kommer du att bli varm, och för att inte bli överhettad behöver du en jacka som ventilerar ut överskottsvärmen. Och det är liksom det som definierar softshellplagg, att de

ventilerar och är anpassade för att ge frihet för rörelse. De har dessutom, liksom merinoullen, den fantastiska egenskapen att anpassa sig efter dig och din omgivning, samtidigt som de står emot mer regn och snö än man kan tro. Vilket leder oss till den andra sidan av spektrumet: hardshell. Skillnaden mellan softshell och hardshell hörs redan i namnen: mjukt skal och hårt skal. Du kan jämföra det med en sköldpadda och en ödla: Sköldpaddans hårda skal skyddar mot allt, men är rätt osmidigt och har ingen ventilation alls. Perfekt för att det inte ska läcka in när man har att göra med vatten och regn. Ödlans skal däremot skyddar inte bara mot tillfällig och lätt väta; det är också tunnare, smidigare och elastiskt så att ödlan ska kunna klättra runt på berg, stenar och slätter. Sköldpaddan är trygg och välskyddad och ödlan är mångsidig och smidig. Hardshelljackor passar bra som skidjackor och regnjackor, ett yttre skal när vädret är som värst. Om du ska åka lift upp på ett berg, ta en fika och åka ner igen. En hardshelljacka bistår med lite bättre skydd för rumpan när du sitter ner, och om det är snöstorm, regn eller extrema vindar så sätter den upp ett ordentligt skydd mot allt det. Softshellen är mångsidig och lämpar sig till alla aktiviteter, oavsett årstid. Optimalt, eller hur? Många erfarna klättrare, turare och cyklister använder sig av ett mellanlager och/eller en softshelljacka innanför sin hardshelljacka. Det beror så klart på hur kallt det är, och det är smidigt att kunna stoppa undan hardshellen när vädret spricker upp. Softshell är allt och överallt. Den där bästa vännen som följer dig till världens ände. De finns i många skepnader men de har alla den där magiska, tillåtande känslan som inte går annat än älska. Så tack softshell för att du finns och allt du gör! Du förtjänar all uppmärksamhet i världen.

VINTERPENDLARNA Text: Olof Strömbäck / Fotograf: Emelie Voltaire

Att cykla eller springa till jobbet på vintern är lite av en utmaning men absolut inte så kämpigt som det kan låta. Klä dig smart, skaffa bra grejer och segra över råkyla, snöregn och iskalla vindar. Våra kolleger Nina och Emil står över snökaos, förseningar och inställda avgångar. De är vinterpendlare, och här delar de med sig av knepen som hjälper dig att besegra vintern. EMIL – LÖPPENDLARE OCH BUTIKSBITRÄDE I ADDNATURE-BUTIKEN I STOCKHOLM Vad är det bästa med att pendla på vintern? – Vintern är nästan den roligaste tiden att springa på. Det är något speciellt med den kalla luften. Man får en bättre känsla i kroppen och känner sig mer hardcore. Vilka är de största utmaningarna? – Underlaget och kylan, men gillar man att springa på sommaren så kommer man att gilla att springa på vintern. Vilket är ditt bästa tips för den som funderar på att börja vinterpendla? – Ull överallt! Du klarar dig i minst 10 minus med ett ullställ på 200 g/m² och en vindjacka. Överskatta dock inte kylan, man får upp värmen efter en stund. Frys första kilometern. Ett annat tips är att ha ett par arbetsskor på jobbet så slipper du transportera dem i din löparryggsäck. Vad är det viktigaste en blivande vinterpendlare behöver införskaffa? – Underställ, underkläder, strumpor och en buff i merinoull. Du kommer även att behöva handskar. Köp två par och dra av ett lager när det blir för varmt. Det är bättre än att köpa ett par tjockare då de ändå kommer att bli för varma efter en stund. Investera även i en löparryggsäck på ungefär 15 liter. – När det gäller skor så är allt från Icebug grymt för vinterlöpning. Tänk på att inte välja deras orienteringsmodeller om du ska springa i stan dock. Broddar funkar okej men det bästa är dubbade skor. Du kommer att kunna ha skorna flera säsonger framöver så det blir en blygsam investering om du slår ut det över hela skornas livslängd. NINA – CYKELPENDLARE OCH KUNDTJÄNSTMEDARBETARE Vad är det bästa med att pendla på vintern? – Eftersom det är mindre trafik och färre människor ute så får man en liten stund för sig själv vilket kan vara ganska skönt. Speciellt om man har haft en stressig dag.

Vilka är de största utmaningarna? – När det är halt eller regnar mycket är det förstås inte så kul. Man är också tvungen att tvätta cykeln oftare då salt och all smuts fullkomligen äter upp cykeln om man inte håller efter den. Vilket är ditt bästa tips till den som funderar på att börja vinterpendla? – Det bästa är att klä sig enligt lager på lager-principen och köpa ett par bra handskar. Klä dig efter väder och utrusta din cykel ordentligt. Använd alltid hjälm. Vad är det viktigaste en blivande vinterpendlare behöver införskaffa? – Kläder för vintercykling, speciellt handskar. Vid uppehåll brukar jag använda en lätt isolerad jacka som skyddar mot vind och när det regnar cyklar jag i skaljacka. Som mellanlager kör jag oftast på ett fleeceplagg och en tisha i merinoull eller ett linne under. – Bra handskar är viktigt, jag gillar Sealskinz och när det är riktigt, riktigt kallt är det skönt att ha lobsterhandskar. – Eftersom jag inte gillar cykelskor använder jag i stället ett par vattentäta vandringsskor. Man kan också ha särskilda vintercykelskor och skoöverdrag om man hellre vill det. Under hjälmen har jag en tunn mössa som går ner över öronen och ibland kan det även vara bra med en halsvärmare. Som cykelbyxor har jag ett par fodrade gjorda för vinterbruk från GORE som jag har köpt på bikester.se. – Belysning både fram och bak är viktigt. Satsa på en belysning av hög kvalitet som tål kylan. Komplettera med stänkskärmar och sätt på dubbdäck när det börjar bli halt. Hur mycket skiljer sig tidsmarginalerna jämfört med sommarpendling? – Det beror på om det är snö och halt. För om det inte är halt går det faktiskt fortare att ta sig hem, eftersom det är mindre trafik på vintern. Men om det är mycket snö och halt, då tar det längre tid. På sommaren tar det vanligtvis 20 minuter att ta sig hem och på vintern ungefär 30 minuter.

VI KLÄR MORGONDAGENS ÄVENTYRARE Isbjörn är ett livsstilsmärke och vad vi gör, det gör vi på riktigt. Vi vill inspirera och uppmuntra unga familjer av idag att njuta och utforska ”utet” med sina barn. Med vår Isbjörn kollektion eftersträvar vi att se till att utomhusupplevelsen blir en positiv upplevelse och förhoppningsvis en utgångspunkt för ett långvarigt förhållande till vår vackra natur. Vi hoppas även att den kärleken och respekten för naturen följer med barnen in i vuxenlivet. På det sättet bygger vi verkligen morgondagens äventyrare. Det är så enkelt!

HÅLLBARHET ÄR NYCKELN Vi vet alla att produktion av kläder påverkar vår miljö i olika avseenden. Vi är väldigt glada och stolta för varje plagg som vi kan producera i återvunnet material. Vi strävar ständigt efter att tillverka våra plagg i material som är grundligt testade och godkända för att inte vara miljöfarliga. Våra plagg ska klara av att uthärda tuff daglig användning, men fortfarande kunna ärvas av en mindre syster, bror eller en vän. 50

Technology Inside

Official Snow Safety Partner

LI V E . SKI. REPE AT. Wasatch Mountains, Utah

Andy Earl

B L A C K D I A M O N D E Q U I P M E N T. C O M

The new JetForce Pro • Redesigned JetForce technology is smaller, lighter and repositioned for better carrying capabilities • Rechargeable, travel-friendly and extremely durable • Bluetooth connectivity allows for easy software and system updates with a smartphone • Dedicated avy tools pocket and single ice axe attachment • Tuck-away diagonal ski carry allows airbag to deploy while skis are attached • Available as 10L, 25L, 35L or 25L Splitboard Pack 51

SÄKRA TIPS FÖR INOMHUSKLÄTTRING Text: Olof Strömbäck / Fotograf: Emelie Voltaire & Oscar Hessling

Gå tillbaka några år, och klättring sågs som en extrem aktivitet för äventyrare. Men med fler och fler klätterhallar har det blivit lättare än någonsin för nybörjare att komma i gång. Är du taggad på att börja klättra, men vet inte riktigt hur du ska börja? Du kanske letar efter en ny träningsform, eller så har du precis sträcktittat på filmerna Dawn wall och Free solo och kan inte bärga dig att få uppleva ditt eget äventyr. Håll fast vid inspirationen och fortsätt läsa – här går vi igenom hur du som nybörjare kommer i gång med klättring.

SÅ KOMMER DU I GÅNG Det enklaste sättet att börja med klättring är antingen att haka på en kompis som redan håller på med klättring eller gå en kurs. Du kan också gå till närmaste klätterhall och prova på bouldering, en klätterform som inte kräver några förkunskaper. Bouldering och topprepsklättring är de vanligaste vägarna in i klättringen. Därför kommer vi att titta närmare på vad dessa två discipliner innebär. BOULDERING Bouldering är klättring på låg höjd där säkerhets utrustningen är tjocka mattor under i stället för rep ovanför. Det är enkelt att komma i gång och det enda du behöver är ett par klätterskor och en kritpåse. SÅ GÅR DET TILL En bouldering-led, eller ett ”problem” som det heter, utgörs av en serie grepp i samma färg som går upp till toppen av väggen. Vid det nedersta greppet sitter två tejpbitar som markerar starten på leden. Detta är ditt första handgrepp. Du har klarat problemet när du har placerat båda händerna på det översta greppet. TOPPREPSKLÄTTRING De flesta inleder sin klätterkarriär med bouldering, men topprepsklättring är också ett bra första steg in i klättringen. Vid topprepsklättring är repet säkrat från toppen av leden och löper alltså via en säkringspunkt, ett ankare, på toppen av klätterväggen. Repet är inknutet i din klättersele och går från selen ända upp via säkringspunkten och ner igen genom säkringspersonens repbroms. Precis som med bouldering så klättrar du en serie grepp i samma färg hela vägen upp till toppen. VILKA FÖRKUNSKAPER KRÄVS FÖR TOPPREPSKLÄTTRING? För att börja med topprep behöver du bli säkrad av någon som har grönt eller rött kort. Det gröna kortet bevisar att personen har de kunskaper som krävs för att få säkra andra klättrare vid topprepsklättring. Rött kort bevisar att personen dessutom får klättra och säkra andra klättrare vid ledklättring, men det är nästa steg för dig som redan har toppklättrat ett tag. För topprepsklättring krävs inga förkunskaper av dig som klättrare utan endast av den som säkrar. Gå en kurs på din lokala klätterhall så får du lära dig allt du behöver veta på bara ett par tillfällen och erhåller ditt gröna kort efter ett enklare teoriprov och en uppklättring. Kursen är dessutom ett ypperligt tillfälle att leta efter en klätterkompis.

TEKNIKTIPS Klättring är fysiskt ansträngande men styrka kan aldrig kompensera för bristande teknik. Med rätt teknik kan du hushålla med dina krafter så att du orkar klättra längre och kan ta dig an svårare leder. De här teknikerna är bra att ha med sig redan från början: KLÄTTRA MED FÖTTERNA Skjut ifrån med fötterna i stället för att försöka dra dig upp i handgreppen. Om du låter armarna göra allt jobb kommer du att bli trött snabbt, även om du har starka armar. Det är bättre att trycka dig upp med benen och förlita dig på dina fötter, vilket för oss över till nästa punkt. LITA PÅ FÖTTERNA Om du inte litar på fötterna så kommer armarna ändå att få göra allt. Det kommer till en början att kännas onaturligt att stå på små grepp flera meter upp i luften, men när du märker att du faktiskt har bättre fäste än du tror så kommer du att vänja dig snabbt. STÅ PÅ TÅRNA Vänj dig vid att stå på tårna i stället för att ställa dig på greppet med bredsidan av foten mot väggen. Med tårna mot väggen kan du vrida foten obehindrat utan att halka av väggen. RAKA ARMAR Håll armarna raka medan du funderar på vilket grepp du ska fatta härnäst. Om du har armarna böjda kommer du att behöva spänna dem, vilket snabbt dränerar din uthållighet. Byt handgrepp eller böj på benen så att du kan sträcka ut armarna. VISUALISERA LEDEN/PROBLEMET Klättring handlar om problemlösning. Om du visualiserar din väg upp till toppen och planerar på ett ungefär hur du ska röra dig mellan greppen så ökar du dina chanser att klara leden. När du väl är på väggen kommer det att vara knepigt att se hur greppen sitter. Om du redan har en ungefärlig bild av vilka möjligheter som finns så blir det lättare att ta rätt beslut.

REGLER & ETIKETT I klätterhallen finns det säkerhetsregler samt lite allmänna vett- och etikettsregler att förhålla sig till. Kolla upp vad som gäller där du ska klättra så undviker du nybörjarmissar och kan röra dig med lite bättre självförtroende i hallen. Nedan har vi samlat några av de punkter som är bra att känna till när du besöker en klätterhall för första gången. GÅ INTE DÄR NÅGON KAN FALLA Höj blicken och gå inte där det finns risk att någon faller. TURORDNING Var lite lyhörd om ni är flera som vill klättra på samma problem och lämna utrymme för den som klättrar. Om du inte klarar problemet så låt nästa på tur gå emellan och göra ett försök. Tänk också på att kolla om ditt problem korsar närliggande. Den som redan har börjat klättra har i så fall förtur.

BEHÅLL TRÖJAN PÅ En klätterhall är inte en lämplig arena att visa upp din nya drömfysik på. Klättra inte i bar överkropp. HÖJDRÄDSLA Ett visst mått av höjdrädsla visar bara att man har respekt för det man sysslar med. Vissa känner knappt något obehag alls medan andra får svindel direkt. I takt med att du klättrar allt oftare så kommer du snart att känna dig tryggare i selen och bli bekväm med att falla. Höjdrädsla är inget ovanligt ens bland erfarna klättrare. Annelie Pompe och Fredrik Sträng är två exempel på framstående äventyrare som båda jobbar med sin höjd rädsla, trots att de har bestigit flera av världens högsta toppar. Höjdrädsla kan tränas bort snabbare än du tror när du utmanar den.

TÄNK PÅ SPRÅKET Om folk skriker och svär varje gång de misslyckas med ett problem eller en led så kommer hela klätterhallen snart att eka av missnöje. Försöka vara lite cool med ditt nederlag så blir det mycket trevligare stämning.

UTRUSTNING & KLÄDER Följsamma kläder med bra rörelsefrihet som du kan svettas i passar för klättring. Det är även ett plus om kläderna är lite robusta eftersom klätterväggens skrovliga yta gärna sliter på tyget. Välj kläder som det känns okej att få kritfläckar på. Första gångerna du klättrar kan du hyra den utrustning du behöver. När du börjar klättra regelbundet bör du investera i egen utrustning, även om du bara klättrar ibland. Det gäller speciellt skor. Det är mycket roligare att ha egna prylar, och skorna formar sig efter dina fötter och blir bekvämare med tiden. Det är viktigt som nybörjare att du har bra skor som du kan lita på, så att du får förutsättningarna att öva upp en korrekt teknik från början. Hyrskor funkar till en början men de luktar oftast ganska illa och kommer inte att vara lika bra som skor du köper själv. För topprepsklättring behöver du även sele, repbroms och en säkringskarbin. Rep finns redan på plats i klätterhallen.

PROLOG TILL ISKLÄTTRING Text: Claudia Adamo / Fotograf: Terese Asplund

Varje sensommar var det samma sak: När säsongen för utomhusklättring var slut och Lotta Frank packade ner den sista replängden i väskan kände hon ett vemod. Att vara utan utomhusklättringen halva året hade aldrig känts bra. Tillsammans med sin sambo började hon leta efter en lösning, och för fem år sedan skrev de upp sig på sin första isklättringskurs. Sedan dess har de återvänt till isen varje år, och nu vill hon inspirera fler till att ta steget. – Jag längtar alltid efter vintern, det är någonting med att det är vitt och så tyst. Det är härligt med varma klippor och naturen på sommaren men det är något speciellt att vara ute i det vita och tysta. Att vara tillsammans med vänner i den lugna miljön är helt magiskt. Det är svårt att beskriva den känslan, det är någonting man måste uppleva själv. – Jag har flera starka minnen från klättringen, men för mig handlar det om helhetsupplevelsen. Att vara i den underbara miljön med vänner, den fina, peppande gemenskapen och att själv känna att jag utvecklas i klättringen. Varje år vågar jag utmana mig själv lite mer och vågar gå på mer tekniska leder. – Mitt drömresmål för isklättring kommer att förbli Rjukan i Norge. Det är en otrolig plats där isarna ser olika ut varje år. Det finns flera hundra isar med olika svårighetsgrader, där man kan klättra från morgon till kväll och aldrig tröttna. – Att gå en kurs i isklättring är väldigt viktigt eftersom det är en helt annan disciplin och ett annat tänk än klippklättring. För att gå kursen är det en del saker du behöver kunna: du ska kunna säkra och du ska kunna repellera och ha tidigare erfarenhet av klättring. VAD BEHÖVER MAN FÖR UTRUSTNING FÖR ATT BÖRJA ISKLÄTTRA? – Sele, som inte ska vara vadderad då vadderingen drar åt sig fukt. Storskor och stegjärn som du provar

”På isen är andningen viktigast för mig, allt tvivel glöms bort om jag bara andas. Fokusera på nästa steg och hur du tar dig vidare i stället för obehaget”

ut tillsammans så de passar ihop. Du behöver teknisk isyxa, klätterhjälm, impregnerat rep, karbin, slinga och isskruvar. VAD SKA MAN TÄNKA PÅ VID KÖP AV STORSKOR OCH STEGJÄRN? – Storskor är ett par rejäla kängor som är gjorda för alpin miljö och påminner om pjäxor i sin styvhet. Du ska kunna slå in stegjärn i isen och då är det viktigt att du har stabila skor för att kunna ge stöd till hela foten. Till storskor väljer du stegjärn med bygel framtill som passar in i tåklacken samt spänne som passar in i hälklacken. Dessa stegjärn kallas automatiska. Stegjärn kommer i olika former, så var noga med att de är anpassade för just ditt ändamål. För isklättring behöver du stegjärn med aggressiva taggar framtill som gör att du kan klättra uppför isen. VAD ÄR DET FÖR SKILLNAD PÅ EN ALPIN ISYXA OCH EN TEKNISK ISYXA? – En alpin isyxa är lättare och den är alltid rak i skaftet för att man ska kunna använda den som en stav när man går i alpina miljöer. Bladet är grövre och tål mer. – Tekniska isyxor är tyngre, formen är mer tekniskt utformad för att du ska få en bättre sving när du slår in den i isen. Bladet är tunt och spetsigt för att komma in lättare i isen. En teknisk yxa kan komma i olika former, det är viktigt att testa sig fram så du hittar en som passar just dig. TIPS: Om du lägger ifrån dig isyxan, tänk på att sätta bladet i snön och inte skaftet, så att inte skaftet blir nedkylt i onödan.

HUR KLÄR DU DIG NÄR DU KLÄTTRAR IS? – Med lager-på-lager-principen. Jag brukar starta med att vara lite kall, för när du ska göra en lång approach är det viktigt att du inte blir svettig. Den bästa temperaturen för isklättringen är mellan fem och tio minus; då kör jag underställ och skalkläder över. Är det däremot minus 20 har jag fleecetröja över ullunderstället och en tjock dunjacka över så värmen isoleras. Jag klättrar i tjockare fingervantar med syntetfoder för att kunna hantera repet på ett smidigt sätt. Jag använder samma fingervantar när jag säkrar, men byter till tjocka tumvantar när jag inte klättrar. TIPS: Öva in tekniken inför alla moment med handskarna på, så slipper du ta av dem i onödan. När du väl tar av dem, se till att stoppa dem innanför jackan så håller de sig varma. HAR DU ETT NYCKELPLAGG DU INTE KLÄTTRAR UTAN? – Jag skulle aldrig klättra is utan ett ullunderställ. Det håller mig alltid varm, även när jag blir svettig. VAD SKULLE DU SÄGA TILL NÅGON SOM KÄNNER SIG NERVÖS ÖVER ISKLÄTTRING? – Läs på om isklättring innan och gå en kurs så du känner dig säker. Att jag kan lita på att jag vet vad jag gör hjälper mig om jag någonsin känner mig rädd. På isen är andningen viktigast för mig, om jag bara andas glömmer jag bort allt tvivel. Fokusera på nästa steg och hur du tar dig vidare i stället för obehaget. Att tänka på farorna när du klättrar och vad som kan hända leder ingenstans. Det gäller all typ av klättring.

”Med saltvatten på läpparna och det kalla vattnet runt händerna, då känner jag mig levande”

DET VINTRAS FÖR FORSKAJAKEN Text: Julia Möller & Julius Copcutt / Fotograf: Julia Möller

Säg kajakpaddling, och de flesta tänker på fräknar på näsan och glimrande skärgårdsmiljöer om sommaren. Men kanotklubben Strömstararna visar att paddling är en året runt-sport, som dessutom går att utöva mitt i Sveriges största stad, ett stenkast från riksdagshus, regeringskansli och kungligt slott. Zindy Johansson har paddlat forsar från Norge till Nepal, men det är i vitvattnet på sin egen bakgård hon surfar som mest. För henne sätter forspaddlingen i Stockholm en guldkant på tillvaron i stan. – Med saltvatten på läpparna och det kalla vattnet runt händerna, då känner jag mig levande. I kajaken rinner all stress från dagen av. Zindy beskriver forspaddlingen skitväderssporten.

som

den

ultimata

– Det spelar ingen roll hur mycket det regnar, för det blir liksom bara bättre paddling ju mer vatten vi får. Det är när isarna lägger sig på andra paddelforsar i Sverige som paddelsäsongen i Stockholm drar i gång. Då lägger Strömstararna i sina kajaker vid klubbhuset på Skeppsholmen och paddlar den korta sträckan bort till Stockholms ström. När luckan till Strömmen är öppen finns härliga vågor och gott om möjligheter till teknikövning. – Strömmen är en kort fors vilket innebär att turpaddlingen uteblir. Däremot kan man ränna Strömmen om man bär kajaken uppströms och lägger i den ovanför. Man kan också öva på tekniska forsmoment som traversering och förflyttning i strömmande vatten. Klubben Strömstararna grundades 1978 av Göran Glivberg, som då hade gått en forspaddlingskurs i Åre. Forspaddling var på den tiden en relativt ny sport och kajakerna var fyra meter långa, mot dagens två meter. Då arrangerade klubben flera större slalomtävlingar och paddelarrangemang, bland annat under Vattenfestivalen på 90-talet. Även om det fortfarande arrangeras tävlingar i slalom och kajakcross under vårfloden, ägnar sig klubben i dag mestadels åt glädjefylld nöjespaddling. – En lördag eller söndag på vårvintern när solen står lågt och lyser en i ansiktet under brovalven är svårslagen.

Och att kunna paddla och basta efter jobbet eller köra ett lunchpass i Strömmen när luckan är öppen är en riktig vardagslyx. Att forspaddlingen dessutom är som en enda stor familj gör att man stannar kvar. Det är helt enkelt den perfekta kombinationen av naturupplevelser, adrenalin och gemenskap. Att transportera både sig själv och forskajaken in till stan är inte helt enkelt, så de flesta som paddlar är medlemmar, från klubbhuset är det lagom paddelavstånd till Strömmen. För att bli medlem behöver du gå en nybörjarkurs i forspaddling och är du sugen på att testa anordnar klubben prova-på-tillfällen samt rollkurser. Klubbgemenskapen är inte bara trevlig och tillgänglig, den är även viktig ur säkerhetsperspektiv. – Forspaddling är en risksport och Strömmen är bitvis betydligt grundare och stenigare än man kan tro. De grundläggande säkerhetsreglerna är att alltid bära flytväst, hjälm och kläder efter väder och temperatur. Du ska veta hur du tar dig ur kajaken när den hamnar uppochner, samt att du aldrig ska paddla ensam. Vi paddlar alltid tillsammans och mer erfarna paddlare hjälper mindre vana att se svårigheter och bra vägval. I svåra passager kan också delar av gruppen sätta upp säkerhet på land och stå redo med kastlinor om någon hamnar i svårigheter. Som med andra sporter krävs mycket övning, och att utvecklas som forspaddlare tar många timmar i vattnet. När sporten är så beroende av de yttre förhållandena krävs en del logistiskt arbete. Zindy berättar att det för Stockholmspaddlare innebär en hel del helgresor för att hitta forsar och vågor på annat håll. – De allra flesta forspaddlare i Sverige paddlar för att det är roligt, och det finns ett helt gäng paddelträffar runt om i landet som det är kostnadsfritt att delta i. Många klubbar arrangerar också gemensamma resor och paddelturer under säsong. För forspaddlingen i Stockholm skulle en snabb stående våg eller vals med möjlighet till freestyleträning vara revolutionerande.

TEAM ARKSOULS ADDNATURE – VEM SPRINGER I VÅTDRÄKT OCH SIMMAR MED SKOR? Text: Olof Strömbäck / Fotograf: Jonathan Foster

Addnature älskar swimrun och är stolt sponsor av Team Ark Souls Addnature som består av Helen Wikmar och Isabella Hedberg. De träffades första gången i våras och med sin imponerande prestation i ÖTILLÖ kvalificerade de sig till ÖTILLÖ Swimrun World Championship hösten 2019 där de plockade hem ett brons. Men vilka är egentligen personerna bakom prestationerna och vad är det som driver dem att ligga på topp? Möt Team Ark Souls Addnature. VAD INSPIRERADE ER TILL ATT BÖRJA MED SWIMRUN? HELEN: Jag blev inspirerad av några kompisar som höll på med swimrun, jag tyckte att det såg så häftigt ut. Det verkade coolt att det var så fritt. Men först tyckte jag att det såg lite galet ut. Jag tänkte: Vad håller de på med? Vem springer i våtdräkt och simmar med skor? Det såg komiskt ut. Jag upplevde också att swimrun inte kändes så himla stelt jämfört med andra sporter. Det kändes välkomnande och öppet vilket gjorde det lättare att testa själv. ISABELLA: För mig började det med att jag såg en stream från ÖTILLÖ, och jag provade swimrun första gången tillsammans med en kompis. Då hade jag inte ens våtdräkt och simmade en sträcka på cirka 150 meter och tyckte det kändes som att simma över Atlanten. Men jag var såld direkt på själva naturupplevelsen och det här med att man varvade löpning och simning.

till exempel byta ut ett simpass mot löpning så gör jag det. Jag gör det jag tycker är kul. Jag vill helst inte ha ett schema för jag är rädd att det ska bli tråkigt då. Jag har en crawl-kurs en gång i veckan men det är allt som är inplanerat i förväg. ISABELLA: Jag har ett varannan vecka-liv. Så varannan unnar jag mig all typ av träning med många pass. Gärna lustfyllda eller äventyrliga långpass på helgen. Under mina barnveckor är det svårt att få ihop bra pass. Då går jag upp klockan fem och är på gymmet eller simhallen när de öppnar. Sådana veckor blir långpassen att springa varv på varv i löpspåret nära hemmet så att jag kan komma hem till barnen om det behövs. Jag älskar att träna och tränar så mycket jag bara kan. Isabella och Helen har bara känt varandra sedan i våras och berättar med glimten i ögat hur det var när de träffades första gången.

HUR SER ER TRÄNING UT JUST NU OCH HUR FÅR NI IN TRÄNINGEN I VARDAGEN? HELEN: Jag har alltid träningsväskan redo och försöker få in min träning när det finns tid över.

HELEN: Bella dök upp i min löpargrupp och jag minns att blev så sjukt provocerad av att hon var så himla stark. Klockan var liksom sex på morgonen och hon bara sprang där helt oberörd och smidig som en hjort.

Om jag har ett möte på jobbet så kan det hända att jag sticker ut och springer med kollegerna efteråt, eller så kanske barnen vill leka hemma hos kompisar lite spontant, då brukar jag passa på att till exempel gå och simma en timme. Min träning sker på känsla och om jag känner för att

ISABELLA: Jag och Helen sa bara hej och bytte några ord när vi träffades första gången. Löpargruppen var supertrevlig och alla var väldigt välkomnande, men Helen har i efterhand sagt att hon tyckte att det var provocerande att jag sprang så fort klockan sex på morgonen när hon själv var jättetrött.

Våren 2019 hade Helen planerat att delta i ÖTILLÖ i Hvar i Kroatien med sin dåvarande lagkamrat. Med bara dagar kvar till tävlingen som kunde ta dem till världsmästerskapen blev Helens lagkamrat sjuk och hon stod utan partner. Det var då Isabella kom in i bilden. HELEN: Jag kom att tänka på den där tjejen från löpargruppen och insåg att det vore grymt att ha henne i mitt team. Så jag hörde av mig till henne och frågade om hon ville vara med. ISABELLA: Jag fick ett meddelande av Helen där det stod: ”Vill du vara med och köra lopp i Hvar?” Då hade vi inte pratat något alls sedan vi sprang den där morgonen. Men jag går efter filosofin att man ska säga ja till livet, så jag sa ja direkt, innan jag ens hunnit lösa allt det praktiska. Helen och Isabella åkte ner till Hvar och tog brons, och kvalade därmed in ÖTILLÖ Swimrun World Championship 2019. HELEN: Jag och min dåvarande teamie Emma körde ÖTILLÖ 2018. Vi kände att vi hade mer att ge och bestämde oss efter målgång för att komma tillbaka och göra en ny satsning 2019. ISABELLA: För mig var det en sådan otroligt stor grej att överhuvudtaget få stå på startlinjen till ÖTILLÖ. Det är något som jag har haft som mål i nästan fem år och det största jag gjort sedan jag födde barn. Det var en otrolig upplevelse att få göra det tillsammans med Helen och att vi kom på en så bra placering var mest bara en bonus. Trots att tävlingsinstinkten är djupt rotad i både Helen och Isabella så framhåller de att det främst är glädjen till sporten, snarare än prestationen, som är deras främsta drivkraft. HELEN: Jag kan inte prestera om jag går in i en tävling enbart för att placera mig bra. Då låser jag mig. Jag föredrar att fokusera på att jag gör det för att det är roligt och för att jag vill göra det så bra jag kan. Det är mitt mind set. Tappar jag glädjen är jag inte bra. Samtidigt är jag tävlingsinriktad. Det är det som sporrar oss att ge det sista lilla. Vi gillar att ta ut oss. Vi gillar att kämpa, vi gillar att göra jobbiga grejer länge. ISABELLA: Tävlingen var på en måndag så jag skrev ”måndagsfest” på paddlarna för att lättare kunna fokusera på det roliga. När jag och Helen tävlar så springer vi och sjunger ibland. Det är klart att vi tävlar också och tar ut oss till max, men vi håller fokus på det roliga.

Hur sommartrĂ¤nar du?

KlĂ¤ttermusen Carrying Systems Maximum Safety, Minimum Impact

Bli medlem pĂĽ www.protectourwinters.se 68

Hooked on Backcountry Skiing

Articles inside

Team Arksouls Addnature

Det Vintras för Forskajaken

Prolog till Isklättring

Säkra Tips för Inomhusklättring

Vinterpendlarna

Det är en Materialsport

Greppa Vinteröpningen

En Lysande Guide

Toppturstips för Nybörjare

Skifulness i Skäckerfjällen

EPIC GEAR

Packa För Topptur

Snörderi

En Arktisk Långtur