lena k åreland
George Sand, folkuppfostran och bildning
G
eorge Sand (1804–1876) var hela sitt liv starkt engagerad i frågor som rörde uppfostran, kunskap och lärande, och syftet med denna artikel är att exemplifiera hur detta tar sig uttryck utifrån såväl intellektuella och moraliska som sociala och politiska aspekter. Sin syn på bildnings- och kunskapsfrågor framförde hon både i en mängd debattartiklar och i ett rikt och varierat skönlitterärt författarskap samt i sin omfångsrika korrespondens. Sand var en visionär med drömmar om en bättre tillvaro, och hon trodde på framsteg och utveckling. Nyckelfaktorerna på vägen till ett rättvisare samhälle var för henne kunskap och bildning, och med utgångspunkt i en socialistisk samhällsuppfattning värnade hon framför allt om arbetarklassens, barnens och kvinnornas rätt till studier och möjligheter till utbildning. Det bästa sättet enligt Sand att komma tillrätta med de stora klyftorna mellan olika grupper i samhället var att ge utbildning till alla. Hon drog en parallell mellan kvinnans och folkets situation och menade att den beroendeställning som de bägge befann sig i främst var orsakad av bristande kunskap. Sand bars också av en stark övertygelse om litteraturens kraft att förändra och ville därför med sitt författarskap påverka sina läsare. Hon ville inte verka utifrån ett elfenbenstorn. Parollen ‘l’art pour l’art’ var inget för henne. Hon lyckades också nå ut brett med sina romaner och var uppskattad i de flesta samhällsgrupper. Under 1800-talet hörde hon vid sidan av Victor Hugo till Frankrikes mest lästa författare, och
26
alltsedan sin debut 1832 dominerade hon den litterära scenen. Hennes litterära produktion speglar dåtidens stora händelser och viktigare samhällsfrågor, och med ett kontaktnät som sträckte sig även utanför Frankrikes gränser var hon ett välkänt namn. Bland hennes utländska beundrare märktes Heinrich Heine, Fjodor Dostojevskij och Ivan Turgenjev. George Sand var således under sin livstid en framstående kulturpersonlighet, en kulturkändis med ett modernt uttryck. Alltid befann hon sig i frontlinjen. Alltid gick hon sin egen väg, opponerade sig mot konformism i alla dess former och vägrade anpassa sig till rådande normer, vilket gjorde att hon trots den uppskattning som kom henne till del periodvis blev måltavla för löje och spe. Inte sällan blev hon ett tacksamt offer för karikatyrtecknarnas vassa pennor. Det talades om Sand, inte minst om hennes fria liv och hennes många kärleksaffärer med tidens stora män som kompositören Frédéric Chopin och författaren Alfred de Musset. Men också hennes skandalomsusade romaner utmanade såväl publik som kritiker och blev emellanåt föremål för hetsiga diskussioner. Likaså var Sand en tidig yrkesförfattare som kunde leva på sitt författarskap. Hon stod på egna ben och försörjdes inte av någon far eller någon make, något som var anmärkningsvärt med tanke på att hon var kvinna, verksam i ett land och under en tid, där kvinnan sällan lät sin stämma höras eller tilläts ta till orda offentligt. George Sand var vidare en ikon för kvinnorörelsen och feminismen, en inkarnation av den
