miriam lannge lidin
‘En mycket boksynt man’ Karl-Gunnar Walls liv som stadsbibliotekarie och litteraturvän
V
ad kännetecknar en bildad människa? Goethe skriver i ett ofta citerat brev till Wilhelm von Humboldt: ‘Ju tidigare en människa upptäcker att det finns ett hantverk, en konstart som befordrar en jämn stegring av hennes naturliga anlag, desto lyckligare är hon.’ Bildning och konst verkar alltså enligt Goethe höra nära ihop med lycka – Goethe var en bildad person, som ‘lever bara av att låta leva’, som han uttrycker det i dikten. För mig är själva sinnebilden av en bokligt bildad människa den person jag träffade redan under mycket tidiga år – min ingifta farbror, kallad K.-G., Katrineholms stadsbibliotekarie – Karl-Gunnar Wall. Minnesbilden som jag bär med mig från barndomens besök i den lugna lägenheten på Frejgatan är stark – en medelålders man, en aning distanserad men alltid vänlig, försedd med en pipa, djupt försjunken i något litterärt alster. Hans hustru, Ann-Mari, var den vi mest samtalade med vid dessa besök. Jag minns det välordnade hemmet med de japanska träsnitten, den tickande bordsklockan i mässing, pianot som vi försiktigt klinkade på och bokrummet med den roliga spiralstegen i mörkt trä, fyllt med böcker från golv till tak; vid kortväggen i biblioteket fanns Goethesamlingen. Efter Ann-Maris död 1993 och mitt tilltagande litteraturintresse till följd av litteraturvetenskapliga studier vid Göteborgs universitet kom mina och min mans besök hos K.-G. att präglas av en helt annan kontakt. K.-G.:s skygga distans förbyttes till en närmast blid karaktär, som lätt, lärt och outtröttligt rörde sig mellan samtalsämnen om lit-
34
teratur, historia och politik. Jag upptäckte genom dessa samtal många litteraturhistoriskt intressanta kopplingar. Vår brevväxling under en period i slutet av 90-talet förstärkte bilden av en stillsam, djupt bildad humanist; breven är välskrivna, och jag vet att K.-G. som i allt han företog sig lade ner mycket möda på att formulera dem. När jag så småningom skrev min magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap, bestämde jag mig för att undersöka dessa historiska sammanhang i Karl-Gunnar Walls liv med förankring i den litteratur- och bibliotekshistoriska kontexten. Jag ägnade hösten 2002 åt att intervjua honom. Till följd av ögonsjukdomen glaukom var han då nästan blind, 91 år gammal men mycket klar och full av minnesbilder. Stadsbibliotekarien Wall Min hemstad Katrineholm, som också var den stad där Wall verkade, präglas av en vardaglig enformighet, en stad med total brist på sensationer. Den kan tyckas förödande tråkig, men det finns ändå en småstadsmässig trivsel som uppväger den statiska stillheten. Den som besöker Katrineholms stadsbibliotek kommer snart att upptäcka ett välskött bibliotek. Där finns bland annat det prydligt ordnade Sörmlandsrummet som K.-G. Wall var upphovsman till. Svenskan, både språket och litteraturen, la jag ner arbete på och vi hade ett stadsbibliotek där de fyrtiotalistiska skaldernas vän, den fine essäisten K.-G. Wall, var chef. Där fanns klassikerna, där fanns, skulle jag
