Rehabilitering efter en handskada är ett teamarbete som innebär ett nära samarbete mellan patient, kirurg, arbetsterapeut, fysioterapeut och kurator. Det är viktigt att tänka på att kirurgin ofta är första delen av en behandling. Ett perfekt kirurgiskt resultat kan förstöras av en utebliven rehabilitering.
Bild 1. Spegelträning direkt efter en nervskada där patienten koncentrerat observerar spegelbilden och hjärnan får en illusion av en vänsterhand med normal känsel.
Handrehabilitering
U
nder rehabprocessen måste man väga in aspekter avseende såväl de skadade strukturerna i handen, handens funktioner och patientens situation och möjligheter att genomföra rehabiliteringen. Psykologisk stress är vanligt efter handskador och kan påverka resultatet. Det är därför väsentligt att kunna erbjuda basalt psykologiskt omhändertagande tidigt. HANDEN OCH HJÄRNAN
Handen kan utföra såväl kraftgrepp som väl koordinerade precisionsrörelser. Mycket av vår personlighet ligger också i handens gester och rörelser, och handens välutvecklade känsel hjälper oss att utforska och kommunicera med omvärlden. Handens motorik och sensorik samspelar och kontrolleras av en enorm mängd nervceller i hjärnan. Hjärnan är dynamisk och omformas hela tiden utifrån de känselstimuli vi utsätts för och hur vi använder våra händer, sk plasticitet. En handskada som begränsar användningen leder till minskad sensoriskt och motoriskt input till hjärnan och därmed till plastiska förändringar. Hjärnans plasticitet öppnar också möjligheter. Att använda hjärnans plasticitet i rehabiliterande syfte s k ”guidad plasticitet” har blivit allt vanligare. Spegelträning är ett exempel på detta, där man med hjälp av en spegel skapar en illusion av funktion i den skadade handen som leder till att ”rätt” område i hjärnan aktiveras (Bild 1). Minimerade gipstider och att under immobiliseringstiden efter en skada föreställa sig handaktivitet och 40 Ortopediskt Magasin 2/2021
att observera aktivitet i en hand, är också sätt att bevara och aktivera ”rätt” område i hjärnan. Vår kunskap i neurobiologi har ökat enormt de senaste decennierna och därmed också våra möjligheter att använda hjärnans plasticitet i rehabiliteringen. GLIDYTORNAS TRÄNING
Bild 2. Handbaserad statisk ortos i gynnsamt läge för handens strukturer och som kan appliceras 3-7 dagar efter handfraktur. Detaljutformning av ortosen beror på fraktur/kirurgi, i detta fallet en subcapitulär/mittdiafysär fraktur i metacarpale V. Ortosen möjliggör rörelser i handleden och övriga handen och skyddar skadade strukturer mellan träningspass
REFERENSER 1. Brand PW, Hollister A. Clinical mechanics of the hand. Elsevier; 1999. 2. Lundborg G, Björkman A. Handkirurgi. Studentlitteratur 2015. 3. Skirven TM, Osterman AL, Fedorczyk JM, Amadio PC, Feldscher SB, Shin EK. Rehabilitation of the hand and upper extremity, 7th Edition. Elesevier 2021.
Handrehabilitering ska återupprätta så god funktion som möjligt i en hand vid skada eller sjukdom. Kirurgin är bara början på en process där nästa fas – tränings- och rehabiliteringsfasen – är av mycket stor betydelse för en välfungerande hand. Handens anatomi är komplicerad och bygger på ett samspel mellan olika rörliga anatomiska strukturer och man kan säga att handkirurgi är glidytornas kirurgi. I analogi med detta kan handträning kallas ”glidytornas träning”. Alla vävnaderna i handen rör sig inbördes när handen arbetar. Vid en skada eller ett kirurgiskt ingrepp i handen sätts handens glidytesystem delvis ur spel och ärrområden och ödem i handens lager av glidytor kan orsaka sammanväxningar mellan glidytor. Detta motverkas genom varsam kirurgi men också genom den tidiga mobiliseringen. Prevention är avgörande med högläge och anpassat kompressionsförband. Träning av axelrörligheten ska inledas tidigt postoperativt och rörelseträning i fingrarna påbörjas så tidigt som är möjligt med hänsyn till skadan och det kirurgiska ingreppet. Det är en balansgång mellan alltför stor försiktighet
