Erfarenhet när den är som bäst
– tillsammans har de nästan 100 år i ortopedins tjänst De är födda åren efter varandra – den ene firar 80 i sommar och den andre 79. Ortopediskt Magasin möter Arne Johansson, som i höstas disputerade med sin avhandling ”Dynamic ultrasound investigation of clubfeet in children, 0-4 years of age, with normal controls” vid Sahlgrenska akademin och Bertil Romanus, Arnes handledare. tillsammans med Bo Jacobsson, som under 1980-talet gjorde många av de stora kirurgiska operationerna på bland annat klumpfötter där.
ARNE JOHANSSON
50 Ortopediskt Magasin 2/2021
– När Bo Jacobsson 1987 flyttade till Stockholm, förväntades jag ta över, berättar Arne.
T
Foto: Peter Johansson, Bild & Media, Skaraborgs sjukhus.
Ålder: Född i Falköping 1942, fyller 79 år i sommar. Uppvuxen på en gård i Västergötland med bl.a. mjölkkor, får och grisar. Som enda barnet var det förväntat att han skulle ta över gården. Han slutade skolan som 14-åring som de flesta av skolkamraterna, och började jobba hos fadern. Utbildning: 7-årig folkskola, 2 år på folkhögskola. Läste in realskolan och gymnasiet på Statens skola för vuxna i Norrköping, huvudsakligen distansstudier i samarbete med Hermods, parallellt med jobb som bonde. Första året på gymnasiet gick fadern bort och Arne och modern hjälptes åt att driva gården i ytterligare 3 år, samtidigt som han läste klart gymnasiet och avvecklade djurproduktionen och arrenderade ut marken. 1971 skrev han in sig vid Uppsala universitet på läkarprogrammet. Avhandling: Ultrasound investigation of clubfeet in children, 0-4 years of age, with normal controls, 2020. Axplock ur karriären: Började AT i Skövde 1976 och specialistutbildning på ortopeden i Skövde 1978. Auskulterade på klumpfotskliniken i Iowa och såg hur Ponseti arbetade. Var med och startat PEVAregistret som är en del av Svenskt Pediatriskt Ortopediskt Qvalitetsregister, SPOQ, och är fortfarande med i styrgruppen för registret. Arbetsplats: Överläkare, Skaraborgs sjukhus i Skövde. Under covid-året har han tagit emot patienter, om än sparsamt, och istället arbetat med analys digitalt bl.a. för kvalitetsregistret. Familj: Hustrun Anita och två vuxna pojkar. Bor: I föräldragården, ligger mellan Skövde och Falköping.
Arne Johansson.
illsammans har herrarna Johansson och Romanus en nästan 100-årig erfarenhet av barn- och fotkirurgi, men de kommer från väldigt olika bakgrund.
– Jag har känt Arne i 40 år. Han har gjort en fantastisk resa, från bondson till läkare. Själv var jag redan från början belastad med två läkarföräldrar, varav en professor men även jag ansågs sen i starten då jag var över 30 när jag disputerade, 1974, berättar Bertil. Upprinnelsen till deras bekantskap var att Bertil Romanus startade en utbildningstjänst i Göteborg för barnortopeder 1984 och Arne Johansson var hans första adept under ett halvår. – Jag imponerades av hans skicklighet och vetgirighet, säger Bertil. Ett par år tidigare hade Bertil besökt den spansk-amerikanske ortopeden Ignacio Ponseti i USA. Ponsetis ickekirurgiska reponering av klumpfötter på nyfödda var något Bertil tog med sig hem och även visade Arne. Men tiden var ännu inte mogen, många kollegor var skeptiska och ansåg att den ickekirurgiska metoden bara funkade på de ”enkla” fallen.
VANLIG RÖNTGEN OCH KIRURGI
Efter sitt halvår i Göteborg återvände Arne till hemkliniken i Skövde. Där arbetade han
I tio år arbetade han sedan som ensam barnortoped i Skövde och när han behövde ett bollplank var det Bertil han vände sig till. – Det passade bra för jag håller ju egentligen bara på med sånt som är besvärligt, säger Bertil. Fram till 1995 var det vanlig röntgen som gällde inför ingreppen på klumpfötter. Båtbenet är cirka 10 x 5 mm hos nyfödda och Arne berättar att det var först när man öppnade upp som man såg hur stort ingreppet skulle bli. – Narkosfolket knotade: ”dina operationsprogram ställer till bekymmer för oss”, sa de eftersom operationernas längd var svåra att förutse, berättar Arne. – De opererade barnen spelade fotboll med sina kamrater och hade inte så stora problem när de fortfarande var unga och mjuka i lederna, men med åren fick speciellt de som stod och gick mycket i jobbet problem. Dessutom var ärrbildning en oundviklig bieffekt av kirurgin.
EN AHA-UPPLEVELSE
1995 fick Arne kontakt med röntgenläkaren Ylva Aurell från Halmstad. – Jag hade två barn med klumpfötter som hon kom och gjorde ultraljud på. Det var en aha-upplevelse för mig. Plötsligt såg jag båtbenet. Med ultraljud kunde jag planera operationerna på ett helt nytt sätt. Om man är tveksam till om allt hamnat rätt kan man dessutom alltid ta ett ultraljud efteråt. Dock känner man faktiskt oftast med händerna om det har hamnat rätt. I samma veva hade tiden för Ponsetimetoden blivit mogen. Arne var tidigt ute, även han hade varit i Iowa och sett Ponseti in action. – Ponseti utstrålade en trygghet med sina händer, jag vet inte vad det var, minns Arne och säger att det är något han själv har tagit med sig i sitt arbete. – Det är mycket viktigt att barnet är avslappnat när man ska reponera. Det ska inte göra ont och kännas obehagligt. Man brukar se när barnet rynkar pannan och skruvar på sig lite grand, då
