TILLBAKA I SVERIGE
Tillbaka i Sverige Någon resa med Stockholm blev det inte. Färden gick i stället via Chicago till staden Quebec på Kanadas östkust och därifrån med båt till England och sedan vidare till Göteborg. Dit anlände resesällskapet pingstdagen den 23 maj 1920. De tog tåg till Hallsberg varifrån makarna Wallenius fortsatte till Nora dit Wilfrids föräldrar hade flyttat. Ludvig reste vidare med tåg till Hällestad. Därifrån färdades han med bil till Holmsjöhult, hans fosterhem. Hans farbror var död sedan år 1915 men hans faster levde och bodde kvar i huset som inneboende hos den nye ägaren, som var gift med en faster till Ludvig. Makarna hade fem barn. Dessa var inte döpta vilket indikerar att föräldrarna var baptister. Mötet med Ludvig var överraskande. Han hade inte skrivit till någon och berättat att han skulle komma. Hans föräldrar bodde kvar i Kvarnängen. Där bodde också hans äldre syster (Hilda Charlotta) och hennes man som brukade torpet. Makarna hade en son och en fosterdotter. Ludvigs bror Gustaf Leander var pastor i baptistförsamlingen i Mora. Brodern Josef Albert var magasinsarbetare och bodde i Norrköping. Med hänsyn till hur Ludvig uppfattade sig själv är det svårt att tro att han hade tänkt sig en framtid i Sverige som evangelist. Som tidigare nämnts, så framställde han sig själv som blyg »av naturen«. Han var rädd för att »frestas till högmod och bli oduglig att tjäna Gud« ‒ detta säger han med tanke på att man i Seattle ville att han skulle sjunga offentligt. Steget till att predika måste ha varit större. Abrahamsson ger inget exempel på att Ludvig under sin tid i USA skulle ha talat i något offentligt möte. Av Abrahamsson fick Ludvig frågan om han »aldrig upplevt någon kallelse att tjäna Gud som förkunnare?« och fick svaret: »Nej, jag har ingen sådan där speciell kallelse att falla tillbaka på. Annars är det åtskilliga, som har velat övertyga mig om den saken«. Det är således inte sannolikt att han såg framför sig en karriär som predikant; möjligen hoppades han få tillfälle att sjunga då och då, men knappast i en omfattning så att han skulle kunna försörja sig. Enligt kyrkobokföringen väntade Ludvig till den 1 juni 1923 innan han kontaktade prästen i Regna för att bli skriven i församlingen. Kanske var det då han slutgiltigt bestämde sig för att stanna i Sverige för gott. På pastorsexpeditionen sa han sig vara predikant och uppgav att hans bostadsort var Nyalund i Igelfors söder om Regna kyrka. Huset hade två lägenheter och en affärslokal med en lanthandel. Affärsinnehavaren bodde i den ena lägenheten och husets ägare, Carl Gustaf Andersson, i den andra. Andersson var baptist och han lovade sannolikt att Ludvig skulle få husrum i hans lägenhet när han var i Regna. Abrahamsson
27
