UPPVÄXTÅREN I REGNA SOCKEN
Uppväxtåren i Regna socken Barndomen Karl Ludvig Gustafsson föddes den 28 april 1875 i Regna socken i norra Östergötland. Hans föräldrar var Carl Gustaf Andersson och Stina Lotta Gustafsdotter, båda födda år 1841 i Regna. Gustaf hade varit dräng hos sin far, men när han och Lotta gifte sig år 1868 hade han börjat arbeta hos sin svärfar som ägde en av gårdarna i Råå (idag Råd), som ligger fyra kilometer nordost om Regna kyrka. Gustafs och Lottas föräldrar var »kyrkligt religiösa« enligt Abrahamsson, men åtminstone Gustafs föräldrar tycks ha varit aktiva i den missionsförening som fanns i Regna.1 Både Gustaf och Lotta var medlemmar i denna förening när de trolovade sig, kanske något år innan de gifte sig. Ett par kilometer västnordväst om Råå låg ett torp som kallades Kvarnängen. Boningshuset, som fortfarande finns kvar, hade ett rum och kök i bottenplanet samt två rum, eller möjligen ett rum och kök, på andra våningen. Marken är kuperad och huset ligger i en sluttning och omges av ett par hundra meter långt och lika brett område med åkrar och betesmark ‒ sedan tar skogen vid.2 År 1873 kom ägaren av torpet och Gustaf överens om att Gustaf skulle bruka torpet, varför han och Lotta och de två barn de då hade ‒ Hilda Charlotta (f. 1869) och Gustaf Leander (f. 1872) ‒ flyttade till Kvarnängen. Ägaren och hans hustru bodde emellertid kvar, men hur huset disponerades går inte att säga. Kvinnan avled 1870 och mannen 1879. Den som ärvde torpet lät Ludvigs far fortsätta som brukare men nu som förpantningsägare.3 Vid sidan om jordbruket arbetade fadern med finsnickeri. Hyvelbänken stod i köket. Ludvig föddes alltså i Kvarnängen år 1875. Två år senare fick han en bror, Josef Albert, och den 1 augusti 1880 en syster, Hilma Aqvillina. Hon avled den 11 december 1882, det vill säga redan vid två års ålder. Dödsorsaken var rödsot (dysenteri).
1
Missionsföreningen anslöts till Svenska Missionsförbundet efter att detta hade bildats år 1878. 2 Kvarnängen (som stavades Qvarnängen vid den här tiden) ligger vid en skogsväg. Till närmaste hus norrut var det vid slutet av 1800-talet ca 1,5 km. Till torpet hörde 7 tunnland åker, 2 tunnland betesmark och 13 tunnland skog. 3 Som förpantningsägare betalade man en större summa pengar till ägaren och fick i gengäld bruka gården under en längre tid, normalt 49 år. Efter denna tid skulle förpantningsägaren få tillbaka sina pengar, men oftast överlät ägaren torpet till förpantningsägaren.
9
