i fokus
”Risken är att man blir fånge i sitt eget hem” Lennart Eriksson och Birgitta Örsberg drar sig för att flytta, även om de kanske borde. Andra kan inte flytta, trots att de inget hellre vill. Bostadsbrist, ett omodernt befintligt bestånd och en åldrande befolkning, är på väg att göra boendet till en av 2020-talets stora politiska frågor. TEXT: THORD ERIKSSON FOTO: PETER WAHLSTRÖM
L
ennart Eriksson och Birgitta Örsberg var båda i 60-årsåldern när de vid millennieskiftet flyttade in i en villa i Lilla Edet, norr om Göteborg. De renoverade, snickrade verandor och tog hand om den stora tomten. De har haft bra år i sitt hus. Med tiden har Lennart dock drabbats av problem med balansen. Han går med rullator, trapporna mellan de tre våningsplanen har börjat bli problematiska och de praktiska hemmasysslorna är det numer mest Birgitta som sköter. Och när det handlar om tyngre arbete i trädgården anlitar de ofta hjälp. – När sjukdomarna kommer, då hjälper det inte att vilja, säger Lennart.
DET ÄR INTE KÄNT exakt hur många svenskar som i likhet med honom och Birgitta har en bostad där de trivs men där det blir allt svårare att bo. När det handlar om tillgänglighet, alltså hur landets bostäder fungerar för personer med någon form av funktionsnedsättning, finns det ingen
20
samlad bild. – De kunskaper som finns handlar om de kommunala bostadsbolagens bestånd, inte om bostadsrätter och privata villor, säger Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Lunds universitet. Hon är vetenskapligt ansvarig för ”Bostadsförsöket”, en landsomfattande insamling av kunskap om bostäders tillgänglighet som ska genomföras till hösten som ett samarbete mellan universitetet och föreningen Vetenskap och allmänhet. Volontärer kommer att dokumentera bredden på dörröppningar, höjden på trösklar och andra miljöhinder som avgör hur tillgänglig en bostad är. Resultaten rapporteras sedan in via en speciell mobilapp och samlas i en databas som på sikt kommer att vara öppen för allmänheten. – Man kommer att kunna välja sin kommun, region eller hela landet, och få fram vilka miljöhinder som är vanligast i bostäderna, säger Susanne Iwarsson. Hon understryker att uppgifterna sedan kan vara ett viktigt underlag
för exempelvis pensionärsorganisationer som PRO vid lokala diskussioner om äldres bostadssituation och behoven av anpassningar. KANSKE KAN DEN breda faktainsamlingen leda till nytänkande och förändringar som gör att fler slipper flytta. Det hjälper dock inte Lennart och Birgitta i Lilla Edet. Deras behov är mer omedelbara än så. Att de ännu bor kvar i sin villa handlar mer än något annat om ekonomi. De står i kö för en nyproducerad hyrestrea, ett boende som skulle kosta dem drygt tio tusen kronor i månaden, vilket är nästan dubbelt så mycket som de nu betalar i sitt stora hus. Ovanpå det skulle de dessutom vara tvungna att betala 22 procent i skatt på vinsten från försäljningen av villan. Det gör en flytt orimligt dyr, tycker de. – Då vore det mycket mer ekonomiskt att vara kvar, säger Lennart. Samtidigt är han inte omedveten om det smått absurda i att han och Birgitta sitter fast i ett stort hus medan unga familjer med små barn P R O M E D L E M ST I D N I N G
NR 4 • 2021
