INKÖRSPORTEN TILL TYNGRE KLÄTTRING Text: Jenny Wikman / Fotograf: Emelie Voltaire
Vad är väl en nybörjarsko? Den kan vara dötrist och långtråkig, helt platt och symmetrisk – och alldeles, alldeles underbar! Inne på Addnaturebutikens personaltoalett är väggarna tapetserade med memes om hur vi öser ut denna doja till kunderna. Men vad annars kan man göra, när legendariska La Sportiva designat en av världens skönaste klätterskor? ”Den här är snygg, den vill jag ha!” skriver svägerskan i ett sms, med en bild på ett par av marknadens mest aggressiva pjucks. Hon är ute efter sitt allra första par klätterskor efter några stapplande gympass i hyrskor. Hon tycker att orange är en fin färg och står nu och dreglar framför en Ferrari. Det hon behöver är en Golf. Jag suckar. Here we go. Var ska jag börja? Suddar, skriver. Formulerar något om läster och passform. Vill förklara asymmetri och nedåtböjning på ett pedagogiskt sätt utan att författa en hel bibel. Suddar, skriver. Med risk för att chock-introducera henne i klättervärlden hälsar jag kort att hon bör sansa sig om hon inte vill tappa klätterintresset – eller, i värsta fall, tånaglarna. Förbereder henne mentalt på att i morgon ska vi inte köpa några snyggskor. Vi ska köpa ett par fula skor. Hon är nämligen på väg att träda in i min nördiga värld och behöver
40
vandra samma bana som så många av oss på Addnature gjort i början av klätterkarriären. Och allt som oftast är den första bossen i det här spelet en grön italienare i mocka och kardborrband. Tillverkad av det legendariska varumärke som i nästan hundra år nu tillverkat allt från läderkängor åt bönder och skogshuggare till storskor för bergsbestigning, tekniska pjäxor för skidalpinism och – sedan 80-talet – kanske världens mest kända klätterdojor. – Vad tror du om den här? säger jag och sträcker fram ett par Tarantula när vi står i Addnature-butiken på Birger Jarlsgatan. Hon anstränger sig för att inte rynka på näsan. Men hon har ju gått med på att det är function over fashion som gäller i dag. Skon sitter bra, ja. Den är skön. Otroligt skön faktiskt. Den känns jättebra att klättra i. Greppig. Stabil. Men utan referensbibliotek sveper
hon förstulet med blicken över de andra modellerna bland komfort- och nybörjarskorna. Så vi drar i gång med den vanliga provdansen. Jag springer in och ut mellan små lagerutrymmen och Askungen vid klätterväggen. För stor hälkappa på den ena skon. Hot spots i den andra och glappande passform i den tredje. Betar av modeller från A till Ö. Det börjar bli svettigt. Vi har varit här i över en timme. Ut med kartong – prova på foten – springa efter ny kartong med annan storlek – prova på klätterväggen. Efter en halv evighet sveper hon med blicken igen. Tillbaka ner mot den där första dojan på golvet. Jag och sambon sneglar tyst på varandra. Håller andan. Polletten verkar trilla ner nu. – Jo, alltså … börjar hon flinande och vi vet att vi har korsat mållinjen. Vi är väl inte födda i går. Det blir ett par Tarantula. Ännu en klättrare är född.
