International (UPCI).48 Neopentekostalismen har präglats dels av de historiska kyrkornas teologiska traditioner (t.ex. International Catholic Charismatic Renewal Services inom Romersk-katolska kyrkan och Oasrörelsen i de skandinaviska lutherska kyrkorna), av ett återupplivande av trosundervisning som var vanlig i helgelserörelsen och tidig klassisk pentekostalism (t.ex. Rhema Bible Churches, Trosrörelsen och Livets Ord i Sverige), av ett återupplivande av kommunitetsideal (t.ex. Ichtus Christian Fellowship i England), och i vissa fall av ett närmande till evangelikal teologi (t.ex. Calvary Chapel och Vineyard International). Både klassisk pentekostalism och neopentekostalism har påverkats av församlingstillväxtrörelsen och dess modellförsamling Yoido Full Gospel Church, Seoul, Sydkorea.49 Oberoende pentekostalism utanför Nordamerika och Europa finns inte representerad i någon större utsträckning i Sverige än så länge men har stor betydelse i södra och västra Afrika och vissa delar av Asien (Indien och Kina). Exempel finns också bland indianfolk i Latinamerika. Oberoende pentekostala rörelser i dessa världsdelar startade under inverkan från västlig pingstmission under 1900-talets första decennier men blev snabbt självständiga och med bibehållande av större inslag av egna kulturella traditioner. Några exempel på dessa rörelser är Zion Christian Church i södra Afrika, Aladura i Nigeria, Ceylon Pentecostal Mission (CPM) i Indien, True Jesus Church och Little Flock i Kina.50
Klassisk pentekostalism i Sverige I Sverige finns klassisk pentekostalism företrädd genom framför allt Pingströrelsen/Pingst — Fria Församlingar i Samverkan, vilken betjänar cirka 115 000 personer i ca 460 församlingar.51 Den finns även inom Maranata (utbrytning ur Pingströrelsen på 1960-talet, idag bestående av ett fåtal församlingar och grupper med centrum i Bromma) och s.k. fria församlingar (ursprungligen församlingar inom Pingströrelsen eller Maranata men idag samfundsoberoende, t.ex. Vetlanda friförsamling, Jönköpings Fria Församling).52 48 Synan 2001, s. 146–147 49 Synan 2001, s. 177–208, 349–380, Hocken 2001, s. 209–232, Harrell 2001, s. 325–347 50 Kärkkäinen 2002, s. 194ff, Anderson 2008, s. 103ff, 126–128, 132ff 51 www.pingst.se 52 www.maranata.se, Dahlgren 1982, Aronson 2005, s. 99–138
22
