Kapitel 4. Nils Malmström: Pentekostala invandrarkyrkor Inledning Kristendomen har, som t.ex. Philip Jenkins uppmärksammat, idag förflyttat sitt centrum från Europa och Nordamerika till Afrika söder om Sahara, Latinamerika och delar av Asien166. En del av utvecklingen i dessa områden har inneburit att pentekostalismen ökat sitt inflytande de senaste årtiondena, dels genom församlingstillväxt och nya inhemska kyrkor, dels genom att pentekostala rörelser fått inflytande även inom “äldre” samfund som t.ex. de anglikanska och katolska kyrkorna. Genom migrationsströmmar de senaste 20 åren har dessa pentekostala kyrkor också etablerat sig i Europa och även Sverige. Utvecklingen i Sverige torde ligga några år efter t.ex. Storbritannien och Nederländerna men något före länderna i östra Europa. Från 1990-talet och framåt (med en ökning någon gång i början 2000-talet) har ett flertal pentekostala kyrkor med invandrarbakgrund startats i Sverige. Jag kommer nedan att diskutera några trender och typologier som man kan se och illustrera detta med exempel på kyrkor som har ursprung framför allt i Afrika. men även i Asien och Latinamerika. Jag har själv genom studier i Missionsvetenskap vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap vid Lunds Universitet tidigare uppmärksammat nigeriansk pentekostalism i Sverige, och den kommer därför att i viss mån dominera mina exempel, men tanken är ändå att ge en bredare bild. Jag tar upp vad jag tycker mig vara fyra typer av pentekostala invandrarkyrkor, som är verksamma i Sverige idag. Det betyder inte att pentekostala invandrargrupper inte funnits tidigare i Sverige och spelat en roll, t.ex. finska och estniska grupper. 166 Jenkins, Philip, The Next Christendom: The Coming of Global Christianity, Oxford University Press, 3rd edition, 2011.
75
