18. HEMMA FÖR GOTT 199
18. Hemma för gott Elsas sista dagar och död Den 29 januari 1965 skriver Elsa till Gully och tackar för vistelsen i Stockholm: … ledsen för att jag inte fick träffa Pastor Säwe … han var alltid upptagen då jag försökte se honom. Att föreståndaren för den församling som i 33 år haft ekonomiskt och administrativt ansvar för hennes verksamhet i Indien inte har tid att träffa henne när hon avslutat sitt verk är ju … ja, döm själva, kära läsare. Redan den 16 mars 1965 skriver Ellen från Fagersta till YM: Elsa [har varit] på lasarett … det har varit en kamp på liv och död. Läget var tydligen så allvarligt att Elsa under vistelsen på lasarettet skrev sitt testamente, signerat den 9 mars 1965. Se mera om detta nedan. Den 7 april 1965 är dock Elsa hemma och planerar att åka till Huddunge, men den 28 april 1965 skriver Ellen att: Elsa är tillbaka på Fagersta Lasarett. EKG, sänka och blodtryck mm är otillfredsställande. I augusti besöker Elsa under ett par månader Säter, där Ellens hemförsamling ligger. Hon skriver ett vykort till brodern Alvar den 15 september 1965 med instruktioner om mottagande vid hemkomsten. Och den 29 september 1965 skriver hon för sista gången med egen hand ett brev till Arne Peterson: Min kamrat i Indien under 26 år Ellen Hallberg synes snart stå utan underhåll. Församlingens förra pastor skrev till henne att vännerna i församlingen önskade hon skulle stanna hemma, det kunde inte bli tal om att hon skulle få vara i Kanpur ensam, skrev han. Enl. nuvarande församl. föreståndare tycks ej detta gälla. Som allt stigit i pris i Indien och fortfar att gå uppåt skulle hon ej kunna existera i Kanpur på den lön hon haft. Därtill kommer att hon lider av sviter efter svår ledgångsreumatism som hon hade därute, jämte några andra tropiska krämpor. Hon har ej krafter nog ta sig ett arbete härhemma, Detta är med brinnande [?] hjärta jag skriver detta ty varken jag eller Ellen vill tala härom ty vi vilja på intet vis komma i några tråkigheter; minst av allt önska vi att Ellens församl. i Säter skall få vetskap om att jag skrivit detta … Tack för förbön och omtanke under min sjukdomstid. Fridshälsningar. Elsa Törnqvist. Den 1 november 1965 skriver Ellen till YM:
