APPENDIX 1 – SIRI PALMGREN 219
Appendix 1 – Siri Palmgren Siri Margareta Palmgren var född 25 juli 1906 i Lindesberg. Hon kom till Stockholm och studerade på gymnasiet, för att fortsätta på ett Högre Institut för språklärare. Tidigt lät hon sig döpas in i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Redan under studietiden skriver hon till Rikard Fris, föreståndare vid Högsby Missionshem, och hör sig för om möjligheten att få hjälpa till med språkundervisningen. Hon vill också ha råd om valet av ytterligare språk för sina fortsatta studier: franska eller tyska. Konstig fråga, men hon ville kanske bara visa intresse för missionen. Vad Fris svarade är oss obekant. Men Siri lär dock en kortare tid ha studerat tyska på plats. Så påbörjar hon 1929 studier vid Fria Bibelinstitutet i Danderyd, som var en av Lewi Pethrus certifierad version av Högsby Missionshem, men fortfarande under ledning av Rikards Fris. Där hade hon för övrigt Annie Wahlgren till kurskamrat. Dessa två kom att verka i Indien med bibehållet kamratskap; se nedan. Hon drogs så till Södermalms Fria Församling (SFF) där Alfred Gustafsson presiderade och avskildes år 1932 som missionär för Indien med placering på Örebromissionens station i Chauri Chaura i United Province, British India – det som skulle bli Uttar Pradesh.1 Denna station hade grundats 1925; där fanns barnhem och skola.2 Missionsfacklan publicerar den 20 december 1934 en artikel av Siri: En Hälsning från Indien.3 Denna tidning var utgiven av SFF, som alltså var hennes bidragsgivare. Hon skriver bland annat om besök i så kallade zenanor, dvs. kvinno-enklaver: Hinduerna har haft en vacker fest då all möjliga oljelampor är tända – vi tar dem som utgångspunkt för att tala om Julen och Jesu födelse och om frälsningen. Att använda äldre myter och trosföreställningar och omtolka dem kan synas harmlöst. Men det finns onekligen ett subversivt drag i denna kidnapping, som har kritiserats av inhemska antropologer.4 Men enligt Siri var dock kvinnliga missionärer välkomna i synnerhet om de kunde ge medicinska råd. En annan ÖM-missionär, Hildur Johansson berättar i Henriksson (1934) en historia från zenana-verksamheten i Barhalganj: Visserligen har ingen av de innestängda kvinnorna kunnat komma loss för att bli döpt, men trots detta har jag funnit att flera trott på Jesus i sina hjärtan och tillbett honom. … En kvinna som förgäves offrat för att få barn, men som sedan hon 1 2 3 4
EH (1935) sidan 41. Ellen Hjelmborg i Henriksson (1934) sidan 93. Just detta nummer av tidningen (och inget annat) finns i Rikard Fris mapp F II:6 i Pingst – arkiv & forskning, Alvik. Okot p´Bitek, socialantropolog vid University of Nairobi, 1971. Muntlig information.
