APPENDIX 2 – ALINGSÅSKONFERENSEN 227
Appendix 2 – Alingsåskonferensen Den första missionärskonferensen inom svensk pingströrelse hölls i Alingsås 6–10 oktober, 1943. Mötet utannonserades i EH den 12 augusti 1943. Det sägs då att missionssekreteraren Paul Ongman skall medverka. Av efterspelet att döma var det sannolikt så att Ongman sökte stöd för den så kallade nya linjen i missionsarbetet. Men de tilltänkta deltagarnas reslust verkar ha varit klen. Ty redan den 26 augusti manar den sammankallande, Einar Halldorf församlingarna att stödja sina hemmavarande missionärer med respengar.23 Något officiellt dokument verkar inte ha upprättats. Vi får nöja oss med en rapport i EH av bröderna Axel Burman och Agne Holmberg.24 Självklart är den tillrättalagd för en publik som inte får oroas: den betalande menigheten. Tjugo kvinnor och arton män kom, däribland ett antal missionärskandidater. En stor del av tiden verkar ha ägnats åt rapporter från missionsfälten. Men hänsyn tagen till de redan ymniga rapporterna i bland annat EH verkar det något överflödigt. Rapportör för Indien var Otto Norberg. Hur länge han talade vet vi förstås inte, men det han sagt redovisas i EH med 96 ord. Indien, som visat sig vara ett hårt fält, representerades av broder Otto Norberg. I norra Indien äro några systrar i arbete i de stora städerna Lucknow och Cawnpore, där tidigare, vid sidan av det rent evangeliska arbetet, även barnverksamhet bedrivits. I Bangalore, i Sydindien, har ett lovande arbete nyligen öppnats. Det är genomgående mera öppet i söder än i norr, kanske på grund av äldre mission i söder. De frälsta bland de syriska kristna i Travancore ha en stor uppgift som missionärer i andra delar av Indien. Norra Indien är ett mycket behövande fält. Detta bidrag upptog 16 % av hela texten om missionsfälten. Norberg har vid det här laget varit hemma i drygt två år – för gott. Han har uppenbart inte mycket att säga. Tre frågor
Därefter diskuterades tre frågor: 1. Hur böra missionärerna och missionärskandidaterna på bästa sätt använda tiden i hemlandet med tanke på tidsläget? 2. Hur skall man ställa sig till de hednakristnas månggifte? 3. Är en med utländska penningmedel på missionsfälten bedriven evangelistverksamhet bästa och [mest] bibliska 23 24
EH (1943) sidorna 644 respektive 684. EH (1943) sidan 858, 28 oktober.
