kåseri
Lite och godt är lycklig lott! R
edan i september började världen oroa sig: hur skulle det gå med julhandeln? Ont om reservdelar, ont om chaufförer, ont om bensin: hur ska man då kunna handla alla de där julprydnaderna och -klapparna som produceras för ändamålet i Asien och som ska hjälpa oss alla att traditionsenligt slå julhandelsrekordet? Ja, hur ska det gå? Kanske får vi rent av nöja oss med de julprydnader vi har? Kanske laga dem som gått sönder, eller klippa lite nya snöflingor av vitt papper och fläta glanspappershjärtan en pysslig eftermiddag med barnbarnen? Putsa silvret, eller i detta fall nysilvret, medan man lyssnar på radion eller en ljudbok? Leta fram och stryka de gamla broderade juldukarna, sydda av mor och mormor med tålamod och skicklighet under många timmar förra århundradet? Jag hittar ett loppisfynd också i den högen: en paradhandduk med det bästa visdomsord jag vet: ”Lite och godt är lycklig lott”. Den ska också fram i jul. Några julblommor därtill! Och om det inte finns några julblommor för att det har hakat upp sig i logistiken, så ska vi inte låta oss nedslås av det heller. Då kan jag inspireras
CHRISTEL KVANT är författare, journalist och fotograf med inriktning på trädgård.
98
av Gunnar Kaj, som dukade Nobelborden så underbart förr om åren, och gå ut i skog och vägkant och leta
Lite och godt är lycklig lott – det bästa visdomsord som finns, broderat på ett loppisfynd från förra århundradet.
upp fröställningar, barrkvistar och kottar och göra aldrig förut sedda arrangemang som inte bara kan pryda borden utan dessutom bli finfina julklappar. JA, NU ÄR JAG SÅDAN IGEN. Motvalls mot konsumtionssamhället. Men nu vet jag i alla fall att jag är i gott sällskap, sedan jag fått så många brev och mejl från er, kära läsare. I en tidigare krönika bad jag ju om era synpunkter, efter att ha utgjutit mig över hur jag tvingats köpa ny mobiltelefon, trots att den gamla var i toppform. Jag blev alldeles värmd och glad över alla rara hälsningar. Det blev hurra- och hejarop från Ebba, som delar min sladdfrustration, ett långt äkta brev från Elisabet, som tycker att det känns som man tvingar in
undersåtarna i ett enormt spindelnät. Även Britt-Marie konstaterar att detta varken gynnar miljön, plånboken eller tålamodet, bara tillverkarna. Lars ger mig att det var roligt och relevant, Kjell håller med om problemet med nya sladdar till mobilen och späder på med att visa sista skriket, hittat i taket hos hans son: elkontakt med tre piggar! Även Hjördis tycker precis som jag: dyrt blir det med påtvingade byten av både telefon och sladdar. Lena, Tord, Lars-Göran, Gunilla – tack för alla arga och snälla rader! Men tack också till Astrid, som gav mig en riktig uppsträckning och tycker det är tur att det mest är seniorer som läser PROpensionären, så att det inte blir så många som får sina fördomar om gamla gnällspikar bestyrkta. GNÄLLSPIK, MINSANN. Då får man ju skärpa sig. Jag vill därför berätta att min nya och ovälkomna mobiltelefon i alla fall tar riktigt bra bilder! Den inspirerar mig att upptäcka det vackra på skogspromenaden: svamparna på de fallna träden, en rotvältas blottade hålrum och hemliga bostäder för skogens småkryp, vinterns dämpade färgskala hos sovande björnbär och stensötor. Skönheten i det lilla. Lite och godt är lycklig lott, det är så sant som det är broderat. God jul alla kära läsare! ● P R O M E D L E M ST I D N I N G
NR 8 • 2021
