berit kåserar
ensam eller själv – det är frågan
Så här i Coronatider har vi ju litet till mans fått vårt vanliga liv förändrat. Många har plötsligt rest till Sverige tidigare eller senare än planerat. Flygen går inte som vi tänkt oss. Plötsligt är ordinarie flygavgångar inställda. Nya avgångar med kort varsel eller resor med annat flygbolag har blivit viktiga nyheter. En del av oss kan inte resa alls, vi får stanna här i vår karantän tills utrese- och inreseförbuden normaliseras. nionde våningen. Ofta tar jag hissen upp, i synnerhet om jag varit ute och handlat litet tyngre grejer. Min väninna Kristina har hittat på ett motionsprogram med situps. Det har jag inte börjat med än. I stället sitter jag och läser alla böcker, som jag lånat från olika bokhyllor på AHN och La Chispa. Men jag börjar faktiskt bli litet trött på mord och elände. Lite feel-good står överst på min önskelista just nu. Det som slår en är att inga människor syns till. Tre personer med munskydd, halsdukar eller snygga scarves draperade kring näsa och mun var ute samtidigt som jag häromdagen. På behörigt avstånd kollade vi in varandra, så vi inte kom för nära. Alla var på sin vakt. Men vi kunde ju hojta ”buenos dias”, i alla fall. Klockan åtta på kvällen börjar lamporna blinka från en del takterrasser och så applåderar vi över hela staden.
tornel lber
olsso
it@gma il
.com
n
Nu har jag tid Hur ofta säger vi ”jag har inte tid” eller ”om jag bara hade tid”. Nu har vi tid att tänka och reflektera på allt möjligt. Och jag kommer på mig själv att fundera över alla roliga saker eller egendomliga situationer, som man hamnat i under årens lopp. För att inte tala om vilka udda personer vi är allihop. Hur lätt det kan vara att hoppa i galen tunna. Och jag skrattar för mig själv och tänker, det här måste jag komma ihåg att berätta för barnbarnen. Detta skulle de inte drömma om, att mormor varit med om. I alla fall, tänker jag så. Nu fick jag höra om en mycket aktiv person, som började laga mat från en kokbok med nya recept. Då tänkte jag genast, finns det recept för bara en person. Det vore kanske något för mig? När jag berättade det för min dotter i Sverige, så svarade hon genast, inget för dig mamma. Beställ mat från den svenska restaurangen, det blir mycket bättre. Vad menar hon, tror hon inte att
Förra veckan knackade det på min dörr. Det är mycket ovanligt. Försiktigt öppnade jag dörren. Där stod en för mig okänd balkonggranne, en trevlig danska, som förklarade att flygtiderna ändrats och redan om ett par timmar måste hon och hennes man resa. Skulle jag kunna ta över en del från deras kylskåp med mera. Jag tackade förstås ja, på behörigt avstånd. 66
Foto: Shutterstock
T
redje veckan av karantänen, vad gör du om dagarna? Det undrar släktingar och vänner i Sverige, som hör av sig per mejl eller telefon. I början pendlade jag mellan apati och rastlöshet. Nu kan jag bara svara - jag mår förträffligt. Dagens promenad är till exempel att gå till soptunnan. Det är inte förbjudet. Skönt att röra sig några meter utomhus. Var tredje dag ungefär går jag till närmaste affär och handlar grapefrukt och avokado, bröd, en bit lax kanske och en förpackning jordgubbar, som jag blandar med valnötter och vispgrädde. Och så litet sherry till eftermiddagens TV-nyheter. Radio P4 Sverige har ständig nyhetsrapportering uppblandat med dansmusik och annan musik på datorn. Det är kul att lyssna på radion till disk, städning och strykning. Man blir glad och tar några danssteg. Min tredje promenad är att gå nerför trapporna från
AV b er it
